Konsten att läsa poesi och några diktsamlingar jag gillar

Jag fick en kommentar från Lovis för ett par veckor sedan som löd:

Hej! Jag har ett önskeinlägg! Jag och min kille har börjat köra lite högläsning av poesi nån gång då och då (absolut lol jag vet, men ändå) och skulle så gärna vilja ha några tips på diktsamlingar du gillar! Kanske något om hur du läser poesi? Kram!

Hej Lovis och alla andra! Hallå, vilken bra fråga och vad mysigt med högläsning av poesi tillsammans (goals). Här kommer lite tankar kring hur jag läser poesi och vilka diktsamlingar jag gillar, men låt oss börja med ett riktigt expertsvar. När Kristina Lugn fick frågan om hur poesi ska läsas så svarade hon på följande kloka vis:

”Högläsning i ensamhet är en bra början. Omläsning i tystnad en underbar fortsättning. Utantilläsning en livslång tröst. Om jag hade råd att ge svenska språket en present, skulle det vara ett uttryck för ”utantill” med samma sakligt innerliga förståelse för ordens innebörd som engelskans ”by heart”.”

När jag läser poesi läser jag ganska sakta och koncentrerat. Jag gillar att vara på en dedikerad plats och att ha en dedikerad tid. Det kan vara en sommarmorgon utomhus innan alla vaknat eller en sen kväll hemma i min lägenhet. Ofta känner jag ganska snabbt om jag fastnar för något i dikten, då läser jag den gärna en eller två gånger till direkt och låter den verkligen sjunka in. Är det min egna bok jag läser ur så viker jag gärna hundöron för att kunna återkomma till texten senare.

Jag har också en mapp i min telefon med en massa avfotade dikter som jag brukar ta upp och titta på då och då. Kanske läser jag en eller två om morgonen när jag känner för det eller ibland när jag behöver inspiration till mitt eget skrivande. Det är nog det jag gillar mest med diktformatet, att det är så tillgängligt. Fyra rader räcker för att sammanfatta en känsla eller ett helt liv. En minut av läsning kan ge hela dagen en ny riktning. Men sedan är det långt ifrån alla dikter som har den effekten på mig. Vissa utgör kanske bara en fin del av ett större verk och vissa fastnar jag inte alls för, även om de är skrivna av en författare jag vanligtvis gillar.

Det här året har jag blivit en frekvent besökare på biblioteket och jag försöker att alltid ha minst en diktsamling i min bokhög på nattduksbordet. Under de tre eller fyra senaste somrarna har jag också haft ett litet projekt där jag köpt en rejäl samlingsvolym med dikter av en författare och burit med mig den till stränder, på tåg och i sommarstugor.

Att sätta fingret på vad jag gillar i en dikt är inte helt enkelt, men oftast handlar det om en kombination av ordval och flöde. Det får inte vara för enkelt, jag vill gärna att det ryms en lätt litterär spänning mellan raderna. Samtidigt kan jag gilla ett berättarrum som befinner sig i det vardagliga. Som inte rör sig i historiska händelser eller extrema situationer, utan det enkla och igenkänningsbara.

En av mina favoritpoeter är Bruno K. Öijer. Jag tror nog att hans diktsamling Och natten viskade Annabel Lee var en av de första jag läste och verkligen fastnade för. Jag minns att jag satt på ett flyg till New York, kabinen var nedsläckt, himlen nattsvart utanför och jag vände blad efter blad och sög åt mig varje ord. Även Dimman av allt älskade jag och min samlingsvolym med alla hans böcker är full av hundöron, framför allt mot slutet och hans senare verk.

En klassiker som tåls att läsas gång på gång är Bodil Malmstens Det här är hjärtat. Den är så fin i sin enkelhet, så rakt på sak och vackert utmejslad. En perfekt samling att starta med om man är lite ovan att läsa poesi.

Kristina Lugns Hej då, ha det så bra! är en annan favorit som balanserar så perfekt bland det vardagliga och känslosamma. Jag har länge tänkt att jag vill läsa mer av Lugn och planerar att nästa samlingsvolym jag köper och fördjupar mig i ska bli med hennes dikter.

Werner Aspenström var min sommarpoet förra året och hans samlade dikter har jag funnit stor tröst i och återkommit till gång på gång. Han har ett sätt att skildra natur och årstidsskiftningar som jag verkligen gillar.

En annan storartad skildring av natur, men också makt, förtryck och känslor är Ædnan av Linnea Axelsson. Ett drygt 700 sidor långt verk som är en otrolig läsupplevelse.

Jag gillar också att hålla utkik på bibliotekets poesihylla med nyinkomna böcker från lite yngre, moderna författare. Här gillar jag exempelvis Olivia Bergdahl, Anna Axfors och Olga Ravn, men håller på att utforska fler hela tiden.

Hoppas att du känner dig nöjd med svaret på din fråga Lovis och att jag förhoppningsvis kan inspirera till lite mer poesiläsning framöver!

PS. Dikterna på bilderna är av följande författare (uppifrån och ned): Bruno K. Öijer, Linnea Axelsson, Bruno K. Öijer, Werner Aspenström och Olga Ravn.

Nio böcker jag läst den senaste månaden

Det är så märkligt att blogga om saker när inget riktigt händer. Vad skriver man om när man inte gör något utanför hemmets ramar? Kanske får man gräva där man står. För vissa saker gör jag faktiskt fortfarande: jag äter, jag läser och jag klär på mig. Så låt oss börja med böckerna, de jag läst från mitten av mars fram tills nu. Sedan årsskiftet samlar jag allt jag läser på Goodreads för att hålla bättre koll. Jag brukar sätta ett betyg (1-5) och skriva en kort recension om jag har feeling.

Dimman av allt – Bruno K. Öijer

Betyg: 5/5 Jag gillar att blanda skönlitterär läsning med poesi. Det blir ett helt annat sätt att konsumera text på, både snabbare men också mer noggrant. Varje ord blir viktigt och jag sparar ofta rader eller hela sidor. En av mina favoritpoeter just nu är Bruno K. Öijer. Jag gillar hans urbana miljöer, det tydliga vemodet och de ofta så enkla men välvalda orden. I Dimman av allt hittade jag många sidor att spara på och återkomma till – ett mycket gott betyg.

Allt jag fått lära mig – Tara Westover

Betyg: 4/5 Allt jag fått lära mig är både fascinerande och fängslande med en personlig berättelse som sakta breder ut sig. Det är en bästsäljande memoar om en uppväxt i en miljö helt avskärmad från samhället. Boken innehåller många starka, skrämmande skildringar där jag stundtals läser extra fort för att ta mig genom dem. Som tur är dyker också små ljusglimtar upp längs vägen och gör det hela inte bara uthärdligt, utan till en riktigt bra och läsvärd historia.

Längtans flöde – Alva Dahl

Betyg: 3,5/5 Efter en separation börjar huvudpersonen i Längtans flöde överväga om hon har en klosterkallelse. Vi får följa hennes jakt på tecken i naturen och i olika händelser. Det här är en mycket välskriven, finstämd och tankeväckande bok, särskilt för den som gillar prosalyrik. Att temat är ganska smalt tycker jag gör den något distanserande, men samtidigt också intressant.

Den gamle och havet – Ernest Hemingway

Betyg: 4/5 Jag läste Den gamle och havet i ett svep under en sen kväll och kunde konstatera att det är en klassiker med all rätt. Den är kort men magnifikt skriven och full av intressant symbolik. Historien som utspelar sig är i grunden mycket enkel men lyckas ändå, på ett oväntat sätt, verkligen gripa tag i mig. Klassikerläsning när den är som bäst.

Kungsbacka ultras – Johan Espersson

Betyg: 4,5/5 Johan Esperssons Kungsbacka ultras liknar inte riktigt något annat jag läst. Den är annorlunda i sin form och som en lång, ljuvlig raksträcka av väl valda ord. Berättelsen vi följer flätas fram i snabba meningar och det är en kärlekshistoria som är både sorglig och storslagen, om längtan bort och längtan hem. Det är känslofyllt och nära och lyriskt. En läsupplevelse som gjorde mig sugen på att skriva.

Madonna – Sara Villius

Betyg: 4/5 Sara Villius Madonna är en smutsig och svart berättelse och samtidigt både vacker och lyrisk. Den är krävande att älska men också omöjlig att inte tycka om. Med omsorgsfullt valda formuleringar om kärnfamiljen och moderskapet lyckas den både ifrågasätta och stryka medhårs.

Svart som silver – Bruno K. Öijer

Betyg: 4/5 Mera Öijer (ja jag kan även ha hittat en ny poesihylla på biblioteket). Inte riktigt lika fängslande som Dimman av allt men fortfarande fota av sidorna-bra och full av ord att lägga intill bröstkorgen.

Friläge – Yrsa Keysendal

Betyg: 3,5/5 Friläge handlar om Anna och Linda som växer upp på samma gård. De delar allt, fram till en punkt när något plötsligt går isär. I sektioner berättade från olika perspektiv flätas sedan historien stegvis samman. Språket är fint och flödande men handlingen griper inte helt och hållet tag i mig. Trots det skulle jag summera det som en härlig och intensiv läsupplevelse.

Mördarens mamma – Ida Linde

Betyg: 4/5 En dag knackar två poliser på Henriettas dörr. De berättar att hennes son dödat en annan pojke och hon befinner sig plötsligt i rollen som mördarens mamma. När jag börjar läsa tror jag mig ha en aning om vad boken ska handla om men halvvägs in blir jag lite förvirrad, för den är på många sätt inte alls som jag förväntat mig. Trots detta är den vackert skriven, smärtsam och trånande, gripande och tankeväckande. Språket väger tyngre än storyn och resultatet blir en intensiv och inspirerande läsning.

Idioten – Elif Batuman

Den här boken ligger på mitt nattduksbord just nu och väntar på att läsas klart, så recensionen får dröja lite. Därefter ska jag nog läsa Vi for upp med mor av Karin Smirnoff som jag sparat på länge av någon anledning, kanske för att mina förväntningar är så extremt höga. Jag har också Annika Norlins nya novellsamling på vänt som jag är väldigt nyfiken på. Fler recensioner kommer alltså, om ni vill ha mer.

Mina lästa sommarböcker

Ledighet betyder lästid för mig och det blir alltid lite fler böcker lästa under sommarmånaderna i jämförelse med det övriga året. Så här ser min trave över lästa böcker ut hittills och eftersom det alltid är kul med boktips tänkte jag att ni skulle få ett kort omdöme om varje.

Flora Wiström – Hålla andan

Min bloggkompis Flora har skrivit sin andra bok och den är en perfekt skjuts in på sommarläsningen. Snabbläst med en story som får en att snabbt vilja vända blad efter blad. Miljöbeskrivningarna är tydliga och visuella och ibland liksom påträngande med alla kroppsdetaljer. Det kliar och skaver, är finnigt och snorigt, stundtals nästan för mycket. Men i bakgrunden vilar hela tiden en fin och bultande historia om syskonrelationer. Språket flyter fram och skimrar till ordentligt ibland.

Françoise Sagan – Bonjour tristesse

En klassiker som tar oss till franska rivieran, till stora sommarhus med svepande gardiner och en hel del tonårsångest. Jag minns den som bättre, mer poetisk och omvälvande. Nu när jag läser om den känns den stundtals banal – småtrevlig men också lite störig. Titeln är dock fortfarande perfekt.

Karin Smirnoff – Jag for ner till bror

Det här är det bästa jag läst i år. Ja, så är det bara. En otrolig bok med ett eget språk och en historia som löper fram, sida efter sida. Jag som alltid haft lite svårt för den typiska genren med norrländskt vemod älskar detta. Välformulerade personporträtt, detaljrikedom och ett dialektalt språk som klättrar ur sidorna och får mig att vägra släppa boken när jag väl tagit upp den. Så jag läser hela i ett svep, som en enda stor måltid och kommer två timmar sent till en fest. Det är det värt.

Geir Gulliksen – Se på oss nu

Relationer en masse. Likt Gulliksens tidigare bok Berättelse om ett äktenskap så handlar det återigen om kärlek. Om konsten att älska och om att sluta göra det, om tvivel och övertygelse och omöjligheter. Ett antal parallella personporträtt knyts ihop på ett välgjort sätt och här ges det verkligen utrymme åt det lilla. Detaljer får ta plats när bilden av varje person målas upp och det är snarare karaktärerna och deras tankar än historien jag tar med mig när boken är slut.

Jenny Jägerfeld – Blixtra, spraka, blända

Intensivt och nästan aggressivt griper den här boken tag i mig med sitt bländande omslag och innehåll. Vi får följa Penny som är lika delar hopplös och älskvärd. En ung författare som hyllats och som nu ska krysta fram sin andra roman. Det går bra, det går åt helvete och det gör det hela tiden i ett högt tempo. Språket är enkelt men detaljerat, finessrikt och precis som rubriken antyder, ibland även blixtrande.

Karl Ove Knausgård – Min kamp I

Knausgårds klassiker har väntat länge på mig och det är med nyfikenhet jag plockar upp den tjocka boken en julidag. Och jag läser och läser och läser. Ibland känns det som han har så mycket att säga om lite, som det vore ett fotografi som zoomats in i ett mikroskop. Men detaljerna är välmålade och historien växer hela tiden fram. Det är personligt och drabbande men också långsamt och grundligt. Ett läsprojekt som jag bär med mig, vars språk och historia imponerar och berör, men jag väntar nog lite innan jag tar mig an de återstående delarna.

Tove Jansson – Sommarboken

Tove Janssons sommarklassiker förflyttar oss ut i naturen och till en skärgårdsö. I korta kapitel som mer liknar noveller får vi möta farmorn och barnet Sophia i olika händelser. Det är poetiskt och bildrikt, enkelt men gripande. En bok som tåls att läsas om och om igen, varje sommar.

Werner Aspenström – Samlade dikter

Utöver den kända dikten Sardinen på tunnelbanan har jag läst väldigt lite av Aspenström men fastnar snabbt för hans diktspråk. Det är något visst med att läsa poesi och jag gillar hur det blir till små korta världar att flytta in i. Nästan som ett flöde där man kan välja om man direkt vill gå vidare eller stanna kvar länge och närstudera. Jag hittar flera favoriter, viker många hörn och inspireras, särskilt av skildringarna av naturen och kärleken.

Min bokhög just nu

Idag är det världsbokdagen, hurra! Vad passar väl bättre då än att prata lite om böcker? Jag tror att jag likt många andra är en riktig periodare när det gäller läsning. Bäst är jag vid ledighet, då kommer jag in i ett flow som förhoppningsvis håller i sig i några veckor och sedan trappas ned successivt i takt med att vardagen och jobbet och allt det där andra äter upp min tid. Påsken var ett sådant flow för mig. Två böcker i bokhögen lästes ut och en tredje påbörjades.

Bokhögen är förresten mitt sätt att konsumera böcker. Ungefär två gånger om året, oftast i samband med bokrean och inför den längre sommarsemestern, brukar jag lägga en beställning online eller gå förbi en bokaffär och köpa ett gäng titlar. Vad jag köper baserar jag mycket på tips jag snappar upp i tidningarnas recensioner, på bloggar och i sociala medier. Sedan skriver jag ner dessa på en lista i telefonen som jag checkar av när det väl är dags att köpa en ny trave. Självklart händer det att jag spontanköper en bok också om jag är sugen på något särskilt, men alltsom oftast har jag en hög på nattduksbordet att jobba mig igenom.

Den ultimata bokhögen för mig innehåller sisådär åtta böcker med lite olika inriktningar. Jag har gärna en eller ett par kom igång-böcker som är lite mer lättlästa och tunnare, runt 2-300 sidor, och som hjälper mig att komma in i läsningen efter en svacka. Sedan vill jag ha några tjockare att verkligen fastna i under långa sommardagar. Utöver det brukar jag lägga in en klassiker som känns kul att ha läst och så vill jag gärna ha något lite nytt och hypat ockå. Jag läser inte jättemycket fackböcker men ibland kan det vara kul med en sådan i högen. Pricken över i blir en poesisamling. Jag har verkligen fastnat för det de senaste åren och tycker det är så härligt att ha en semesterbok man kan ta upp och bara läsa ett par sidor i då och då. Vika ett hundöra, fånga en känsla, börja dagen med några korta rader.

Nu kan jag inte påstå att jag följer min bokhögsstrategi stenhårt, men den är en bra riktlinje i alla fall och så här ser högen på mitt nattduksbord ut just nu:

Dolly Alderton – Everything I Know About Love

Linnéa Axelsson – Ædnan

Joan Didion – Ett år av magiskt tänkande

Amanda Kallin & Tina Mannegren – Gå vidare är silver, älta är guld

Agneta Pleijel – Doften av en man

Caroline Ringskog Ferrada-Noli – Rich boy

Sally Rooney – Samtal med vänner

Alex Schulman – Bränn alla mina brev

Carolina Setterwall – Låt oss hoppas på det bästa

”Herregud det är inte så lätt när han står där. Fysiskt påtaglig och i ny svart polotröja.”

För att vara en 90-talist som jobbar mycket med digitala medier så är jag hopplöst efter inom vissa områden. Exempelvis så lockar det mig inte alls att dra igång en tolv minuter lång videoblogg av någon YouTuber, oavsett om den har fått hundratusentals visningar på en dag. Jag kan också vara Netflix och HBOs bäst betalande kund eftersom jag signar upp, tittar på ett par avsnitt av en tv-serie, tröttnar nästan direkt men glömmer avsluta abonnemanget. Jag tror jag betalade totalt 396 kr för att se tre avsnitt av Twin Peaks i höstas exempelvis… (Och ni som ville att jag skulle fortsätta kolla på Game of Thrones efter mitt förra inlägg – sorry men det kommer aldrig hända. Det är inte ni, eller serierna, det är jag.)

Så ja, väldigt sent omsider har jag upptäckt detta fantastiska: e-boken! Med hjälp av ett vanligt bibliotekskort (åtminstone i Stockholm), kan man låna hem böcker till sin dator, surfplatta och telefon. Supersmidigt och helt gratis! Sedan är det klart att läsupplevelsen är lite annorlunda på en skärm jämfört med papper, men jag tycker det funkar förvånansvärt bra ändå och det här med att alltid ha en bok i väskan är ju ännu smidigare nu. Det enda minuset är ju att man inte får se skryt-intellektuell ut som sitter med en roman på tunnelbanan utan att man framstår som att man stirrar på en skärm (som alla andra) fastän man läser… Nåväl, det är ett helt okej problem ändå. Det ska bli spännande att vad min nästa digitala upptäckt blir, kanske ljudboken? Haha!

Hittills har jag hunnit läsa tre e-böcker, som jag tror alla finns i vanligt format också om ni hellre skulle föredra det. De två första är sådana som jag sett i flera bloggar och lockats av, dels Jag vet allt det här av Annika Paldanius och De polyglotta älskarna av Lina Wolff. Jag gillade båda mycket och för att bespara er eventuella upprepningar och lite längd på detta blogginlägg kommer jag inte lämna någon längre recension utöver att jag varmt rekommenderar dem vidare.

Den tredje boken jag läste var Student -64 av Gun-Britt Sundström, vilket är hennes debutroman. Hennes mest kända bok är kanske Maken, som ni faktiskt måste läsa om ni inte gjort det redan. Det är en av mina absoluta favoritböcker och jag kan nästan önska att jag hade den oläst bara för att få ha kvar känslan av att läsa den för första gången. Student -64 handlar i alla fall, som titeln antyder, om livet på universitetet under 1960-talet. Bokens huvudkaraktär heter Saga och man får följa henne under tre terminer. Jag gillar verkligen Sundströms språk och den lagom händelselösa dramaturgin som hon lyckas göra intressant ändå. Vissa uttryck och fenomen känns ibland ganska förlegade och andra skrämmande bekanta. Det har trots allt inte hänt så mycket på drygt 50 år, dessvärre. Här är några av mina favoritstycken som jag skärmdumpade (bara det är ju en fördel med e-böcker) under läsningen:

Fynd i samma färgskala

En sak som inte stod på min helglista men som jag gjorde ändå var att gå på fyndjakt i en second hand-butik. Jag åkte till Möjligheternas hus i Skarpnäck och ägnade en knapp timme åt att gräva fram deras bästa grejer. Jag bodde typ 300 meter från den butiken en gång i tiden och tycker fortfarande att den är en av de bästa när det kommer till att göra bra fynd. Det mesta är i bra skick och det är inga överpriser heller. Allt på bilden fick jag för totalt 100 kronor och som av en slump råkade alla mina köp gå i samma färgskala. Det var verkligen ingen medveten strategi men jag är tydligen insnöad på dova nyanser i grönt och blått samt keramik och glas…

De här udda tallrikarna men i samma stil tänker jag är perfekta till frukostmackor. En avokadotoast kanske?

Det här fatet vill jag servera matig halloumisallad på. Eller hemlagad pyttipanna.

Två likadana stjärnformade ljusstakar (de med nya värmeljus i) fick komplettera min sakta växande samling på vardagsrumsbordet.

Först kunde jag inte avgöra om den lilla vasen till höger var förskräckligt ful eller ganska fin, men den hade något och kostade 5 kronor så jag la ner den i korgen ändå. Sedan hittade jag den lilla burken till vänster och ljusstaken längst bak och insåg att tillsammans utgör de ju en fin liten trio.

Till sist toppade jag min korg med två böcker. En om nordisk konst och så en klassiker av Hjalmar Söderberg som jag läst tidigare men inte haft i min bokhylla.

Konstboken kanske får en del av sina sidor urrivna och placerade på väggen… Vem vet? Den som lever får se!

Semesterläsning

Alltför ofta tänker jag: ”jag borde läsa mer”. För jag gillar ju att försvinna in bland ord och meningar, fångas av nya berättelser och vända sida efter sida nästintill maniskt. Och jag vet att jag också blir mer inspirerad och skriver bättre i perioder när jag läser mer. Ändå är det alltid läsningen jag drar ner på så fort det blir mycket att göra och plötsligt är steget att ta upp en bok ganska långt bort. Men på somrarna, då brukar det bli bättre. När jag ordinerats lugna timmar på en solstol, har lång resetid på tåg eller flyg och kan tillbringa regniga dagar ihopkurad under en filt i soffan. Då är läsningen plötsligt det bästa som finns. Därför har jag nu ett par somrar i rad laddat inför varje semester med en rejäl hög böcker. För att trigga läsnerven och alltid kunna ha en bok till hands.

Idag kilade jag således till Adlibris butik i Stockholm för att bygga årets bokhög. Det var mitt första besök i butiken men jag blev verkligen positivt överraskad. Stor och luftig, ganska bra utbud (hittade nästan alla titlar i pocket på min lista) och samma priser som på nätet. Såg dessutom att de hade konceptet ”köp en bok och en kaffe för 69 kr” vilket jag tycker låter som ett optimalt sätt att slå död på några timmar i Stockholm city om man skulle behöva det. Så det får bli dagens (obs helt osponsrade) tips från mig! Ligger i korsningen Regeringsgatan/Mäster Samuelsgatan.

Och här är min hög! Tvivlar på att jag hinner klart med alla i sommar men det är lika bra att gå ut starkt. Vill också påpeka att det var helt omedvetet som jag råkade välja böcker vars omslag går i någon slags grå-grön-blå ton. Någon måtta på ytligheten får det vara, haha. Uppifrån och ned ser vi: Gästkatten av Takashi Hiraide, Allt jag inte minns av Jonas Hassen Khemiri, I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv av Tom Malmquist, Kära Liv och Caroline av Caroline Ringskog Ferrada-Noli och Liv Strömquist, Sund av Tove Folkesson, Tid av Alex Schulman och Sigge Eklund, Den dagen kastanjerna slår ut är jag långt härifrån av Bodil Malmsten, Ställ ut en väktare av Harper Lee och Det är något som inte stämmer av Martina Haag.

Självklart ska jag försöka leverera lite recensioner när jag är klar, men vill ni ha några boktips så länge så kan jag rekommendera dessa två inlägg jag skrev i början av förra sommaren:

· Boktips inför sommaren del 1

· Boktips inför sommaren del 2

Monday motivation 14

Med vardagens bitterljuva återkomst är också mitt lilla kreativitetsprojekt Monday Motivation tillbaka. Ni vet, ett gäng tänkvärda ord varje måndag som jag formgett på något vis. Mest för att måndagar är i behov av någon slags pepp men också för att trigga min kreativitet lite extra och för att det finns så många fult designade citat att det kan behövas fler fina.

Denna måndag inleder vi på klassiskt ny termin = nya löften-vis. Efter sommarens soltimmar på stranden med en bok i handen har jag verkligen kommit in i läsandet igen och det är en vana som jag inte vill tappa. Problemet är bara att hitta tiden i vardagen för läsning och en klassisk tidsslukare är ju datorer i allmänhet och sociala medier i synnerhet. För förutom att driva den här bloggen så läser jag ju också många andra bloggar samt hänger på Instagram, Twitter, Pinterest och Facebook. Det blir ju några timmar varje dag och jag tycker det är okej eftersom det ändå är kul, föder min kreativitet och hjälper mig i mitt jobb.

Men ibland gör man ju saker bara av vana och inte för att man egentligen vill. Att kolla på film och serier var en sådan sak för mig som jag nu slutat med. Jag tittade mest för att alla andra tittade, det var en social grej och jag ville hänga med. Men egentligen tycker jag det är rätt trist att konsumera filmat material. Jag äger ingen tv, har inget Netflix-konto, följer inga YouTube-kanaler och ser typ aldrig på film längre. Jag tycker helt enkelt inte det är kul och det är tur för annars hade jag aldrig haft så bra koll på bloggvärlden till exempel.

En annan grej som jag insett att jag gör bara av gammal vana är att kolla Facebook. Det har ju liksom varit en given plats att besöka varje dag sedan 2016, så det är klart det är en rutin. Men helt ärligt, är det bara jag som har en fruktansvärt tråkig och ointressant feed numera? Det är bara Expressen-artiklar, sponsrade länkar och någon bild som jag redan sett på Instagram. Väldigt få personer som jag är vän med skriver intressanta saker på Facebook och den enda glädjen jag får ut av mediet är privata konversationer i grupper och Messenger. Jag följer hellre mina kompisar på Instagram och Twitter, det ger mig tusen gånger mer. Så nu är det slut på slö-scrollande i Facebook-feeden och förhoppningsvis kommer det spara mig ett par minuter varje dag. Minuter som jag istället ska lägga på att läsa böcker. Är det någon mer som hakar på?