En helg vid havet

tjockö

Skepp ohoj! Här kommer några bilder från en helg vid havet. Vi åkte dit med den närmsta lilla bubblan för att fira min kompis Julia som fyllde år och det var verkligen härligt att lämna stan för en stund. Att slippa promenera i samma gamla kvarter och istället få fylla ögonen med nya intryck och lungorna med frisk luft.

pizza eld

När jag, Karin & Anna kom ut till ön på fredagskvällen hade Julia och hennes kille Erik varit där sedan dagen innan för att värma upp den lilla stugan. Tur det, för när de kom dit hade olivoljan på köksbänken frusit, men ett dygn senare var det i alla fall varmt och härligt. Vi samlades runt köksbordet och fick nygräddad pizza bakad på surdeg. Sedan satte vi oss vid brasan och drack vin och spelade spel innan vi kröp ner i våningsängarna och slumrade gott.

tjockö tjockö

På lördagen åt vi en långsam frukost innan vi gav oss ut för en rundtur på ön. Vi gick till den lilla affären som hade öppet under två timmar dagen till ära. Där träffade vi en hundvalp och köpte tvål och bakplåtspapper.

fönster hav

Sedan gick vi tillbaka till stugan och eldade igång bastun. Ivrigt påhejade av varandra turades vi om att ta svalkande dopp i det fyragradiga havet och värma oss inne i bastun. Rena och behagligt trötta på det sätt som man bara kan bli av att utsätta kroppen för temperaturmässiga chocker, sjönk vi ner i soffan med varsin bok en stund och läste till det sprakande ljudet från brasan. På kvällen firade vi Julias födelsedag med presentöppning och en trerättersmiddag inklusive årets första grillning och en otrolig tiramisu till efterrätt.

hav tiramisu båt

På söndagen blåste det kulning men det hindrade oss inte från att gå ut. Vi gick på upptäcksfärd längs strandkanten och stod och blundade mot solen så fort vi hittade en plats i lä. Jag har svårt att förklara men det är något med havet som gör att jag känner mig väldigt grundad. Att bara sitta och blicka ut över det gör mig lugn och trygg och i kombination med släta klippor och friska vindar känner jag hur kroppen fylls på med energi.

Efter en rejäl dos av hav åt vi grillad korv och resterna av tiramisun innan det var dags att packa ihop och städa ur stugan. Sedan väntade en gungig båtresa i 20 m/s för att ta oss tillbaka till fastlandet och så åter till stan och söders trottoarer. Lite lugnare, lite mättare och lite mer saltstänkta.

+59

Semesterstart i skärgården

skärgård
 
Semester om 3, 2, 1… nu. Världens längsta, konstigaste vår är snart till ända. Fyra veckor av sommarlov hägrar. Jag sitter vid det gulmålade skrivbordet i skärgårdshuset. Blickar ut över rönnen som vajar i vinden, havet som skymtar mellan dess grenar. Östersjön är djupt blå och fylld av vågor som krusar vattenytan. Jag kom hit torsdags natt. Mina föräldrar hämtade mig i Stockholm och sen körde vi fyra timmar söder ut. Volvon längs europavägarna, Roxette på radion och jag i baksätet. En så tydlig bild av trygghet. Ett halvår sedan vi sågs och nu är allting lite mer som vanligt, vi är här som vi brukar, en del saker är i alla fall som de borde.
 
blommor
 
körsbär
 
Internetuppkopplingen är i det närmaste obefintlig här ute, så strax ska jag lägga datorn i skrivbordslådan och låta den stanna där de närmsta dagarna. Fortsätta insupa juli som om jag vore ett sommarlovsbarn. Bada i det 17-gradiga havet varje dag, leta efter fler kantareller i skogen och ta tupplurar på eftermiddagarna. Hoppas att ni också har fina dagar framför er – nu eller snart eller framöver.
 
skärgård
  
kantareller
 
blommor
0

Sommarlov på Svartsö

Jag hade egentligen inte tänkt skriva mer om min vecka på Svartsö. Det blev ju ett litet inlägg därifrån och så visade jag en del bilder på Instagram och ja, hur mycket finns egentligen att säga om en vecka på en skärgårdsö? Men så scrollade jag igenom min telefon på bilder och fastnade för hur fint allt såg ut och hur hela den där perioden liksom hade ett lugn över sig. Det var som om de fångade ögonblicken fick mig att återuppleva en bit av de där perfekta dagarna och kanske kan de ha samma effekt på er. Eller så får det här inlägget bara bli något för mig att återvända till när jag behöver en dos av stilla sommarlugn.
 
Svartsö
Svartsö ligger i Stockholms mellersta skärgård. Det är en åtta kilometer lång ö med 40 bofasta personer, men om somrarna ökar det till ungefär 800 stycken. Det var ändå tillräckligt få för att det skulle kännas oturistigt och lugnt på ön. Jag hyrde en stuga några hundra meter från Alsvik brygga och den lilla lanthandeln.
 
Svartsö
Det här kom att bli mitt bästa skrivarhörn där jag satt under ett par förmiddagar och skrev.
 
matjessill
Och när jag inte skrev så läste jag. Karl Ove Knausgård, Tove Jansson och Werner Aspenström bland annat. Åt enkel sommarmat och drack immigt vin med smak av citrus, jasmin och varm gräsmatta.
 
kantareller
Vissa morgnar tog jag en löprunda och ett par kvällar promenerade jag längs grusvägarna. Lyssnade på sommarprat, plockade kantareller och tog kvällsdopp.
 
Svartsö
Förutom ett ösregn första kvällen hade jag enbart soliga dagar, milda vindar och 25-30 grader varmt. En sån oerhörd tur.
 
bikini
Konstant en bikini på tork i trädgården och oftast den andra på mig.
 
kantarellpasta
Min vän Sofie kom ut och jag lagade en variant på cacio e pepe med kantareller och persilja efter en lång dag på klipporna vid havet.
 
Svartsö krog
Kvällen därpå åt vi på Svartsö krog som låg ett stenkast från stugan.
 
Sofie
Solbrända, nyduschade och vinfnissiga. Ett perfekt mående och en väldigt god middag.
 
Svartsö krog
Vi stängde restaurangen, gick hem i mörkret och såg Call me by your name innan vi somnade gott.
 
morgon
Varje morgon vaknade jag här. Med havet skymtandes där nere och en klarblå himmel. En tom dag framför mig, redo att fyllas med minnen. Den bästa av känslor.
 
Julia
Blev dag för dag mer solblekt, saltstänkt och brunbränd. Mjuk i själen och varm i hjärtat. Var tvungen att ta en bild för att försöka bevara känslan.
 
Svartsö
En kväll bytte jag Östersjön mot Storträsket, en av insjöarna, och möttes av kristallklart, spegelblankt och 26-gradigt vatten.
 
Svartsö
Träffade får på vägen hem.
 
kantareller
Och hittade tillräckligt med kantareller för att göra några smörgåsar.
 
Svartsö
Under veckan låg jag timme efter timme på klipporna vid bryggan som tillhörde mig och grannarna och simmade länge i havet.
 
Werner Aspenström
Läste poesi som passade perfekt i stunden.
 
gravad lax
Lagade ännu mer enkel sommarmat och handlade i den lilla lanthandeln.
 
Svartsö
Alltid med havet på nära avstånd.
 
Svartsö
Och såg magiska solnedgångar där allting tycktes stå i brand.
 
Svartsö
Är så tacksam för den här veckan. Den bästa presenten till mig själv. ♥
0

Ett sommarkort

Svartsö
 
Om jag tittar rakt ner från sängen i sovrummet ser jag havet. Östersjön. Blå och alldeles krusig på vattenytan. När jag var nere vid bryggan förut såg jag spigg intill strandkanten. Små fiskar som flöt upp och ned, livlösa och skimrande. Hur mår havet egentligen? tänker jag, fastän jag redan vet svaret. Sämre än jag. Jag mår bra.
 
I hörnet av det stora rummet står en kökssoffa med randigt tyg och rutiga kuddar. Längst in i den sitter jag och skriver, med ett fönster på varje sida och surrande flugor omkring mig. Väggklockan tickar på ett sätt som får mig att tänka på evigheten. Tick TACK tick TACK. Själv sätter jag en timer på 25 minuter och sedan skriver jag utan att riktigt veta på vad. Bara antecknar det som faller mig in, intensivt tills det blir som att tappa andan, skrivandan, innan jag hittar tillbaka igen. Så håller jag på tills klockan ringer och jag tar fem minuter paus innan jag fortsätter på nytt. Det är främmande och skrämmande och lustfyllt på samma gång. En berusning av ord.
 
Jag är så bra på att vara själv, tänker jag. Har inga problem med att stiga upp, äta frukost, skriva, läsa och springa i skogen fastän jag hamnar lite vilse och löpturen blir längre och lerigare än jag tänkt. Jag badar i havet, lagar mat, bakar en kaka, dricker ett glas vin, ser en halv fotbollsmatch och tar en tupplur. Finner mig i lugnet. Behandlar redan stigen, gräsmattan, trägolven som om de vore mina. Välkommen till min stuga, säger jag när jag får besök. Här bor jag.
 
Om jag fick ha ett till liv så skulle det pågå här. Bland bryggor och båtar, längs stigar och grenar, avskärmat från stadens brus. Det närmsta man kommer ett vibrerande technogolv är Waxholmsbåtarnas dova muller från motorerna, det som liksom letar sig in i hörselgången och blir en rörelse snarare än ett ljud. Jag vet att det kommer att ändras men just nu saknar jag inget. Här finns allt jag behöver och har jag det inte redan så ligger lanthandeln tvåhundra meter bort. Allt är fint på min skärdgårdsö. Jag blir kvar veckan ut.
0

Sommarlov i Stockholms skärgård

möja
Semestern börjar tidigt. Klockan 06 stiger jag upp och packar det sista, förbereder matsäcken, vattnar blommorna och sedan ger jag mig av mot Strömkajen för att möta upp mitt resesällskap. När båten lämnar land med ett bastant tutande ser vi flaggorna hissas på Grand Hotel och slottet. Klockan är prick åtta och vi är på väg ut i skärgården.
 
möja
 
cykel
Tre timmar senare kliver vi av vid Löka brygga på Möja. Här har vi hyrt ett hus med fyra bäddar och fyra cyklar som ska komma att bli våra trogna följeslagare och föra oss runt ön.
 
handduk
 
sandra
Det är första gången jag är på Möja. Första gången jag är så långt ut i Stockholms skärgård över huvud taget, men jag blir snabbt förälskad. I mitt huvud har jag målat in fler turister, mer trängsel, och jag vet inte om vi har tur eller om det alltid är så här, men vi känner oss nästan ensamma på ön tillsammans med lokalbefolkningen.
 
hav
 
persika
En del i att bli vuxen och ha ett riktigt jobb är att man slutar ha sommarlov och börjar ha semester. Det är formell ändring där sommaren går från att vara massor av evighetslånga veckor med tomma dagar att fylla, till att bli en fast, ganska kort tid att disponera väl. Men det är något med våra dagar på Möja som känns som sommarlov. Kanske är det vårt konstanta cyklande, dammet som yr på grusvägen, de fasta tramptagen under våra fötter? Eller så är det de oändliga doppen, ner och upp ur havet, vattnet som är insmickrande varmt? Eller bara den totala känslan av frihet, av oplanerade dagar och att somna och vakna intill sina vänner, att ständigt ha dem nära, dela allt tillsammans och smörja varandras ryggar med solkräm. För mig blir Möja sommarlov.
 
möja
 
picknick
Egentligen gör vi inte så mycket om dagarna. Vi cyklar runt, letar badplatser och ger oss inte förrän vi hittar de allra bästa: mjuka klippor att sträcka ut våra kroppar på, egna små oaser där vi kan klä av oss, låta marängvita bröst värmas av solen när vi inte simmar runt i havet. Vi äter rökta räkor och saftiga persikor, har med kaffe på termos och kex som smälter i solen. Ur den lilla högtalaren strömmar musik och vi kastar yatzy-tärningarna gång på gång, hjälper varandra med korsordens frågor, pratar om allt som har hänt i livet på ett sätt man aldrig hinner göra under vardagskvällarna i Stockholm.
 
glass
 
ella & madde
På vägen hem gör vi en dagsutflykt till Finnhamn där vi upprepar vad som numera blivit en välbekant procedur. Tången under fötterna, kaffet i kåsan, handdukarna på klipporna, kropparna i solen. Vi rör oss numera som en gemensam klump, en sammansvetsad vänskap, en synkroniserad rörelse i den bubbla som är vårt sommarlov.
0

Två dygn på Hästö

hästö
 
anna
 
hästö
 
hästö
 
hästö
 
karin & fredrik
 
pasta
 
lunch
 
walle
 
hästö
 
kräftskiva
 
dyka
 
kräftskiva
 
hästö
 
Jag försöker minnas första gången jag var på Hästö. Jag skulle gissa att det var sommaren mellan nian och gymnasiet. Knappt ett år efter att vi lärt känna varandra, ja knappt ett år efter att ni stegat in i vårt högstadieklassrum och vi bestämde oss för att ”de där skulle vi bli kompisar med”. Sagt och gjort. Drygt tio år senare är vi tillbaka. I en ny konstellation men med samma grund. Och Hästö är sig likt. Den snirklande stigen uppför berget känns bekant under mina fötter. Solnedgången som fyller hela rummet med ett gyllene ljus är fortfarande lika magisk. Och kylskåpet är som alltid belamrat med vällagrad ost. Det är så det ska vara.
 
Vi tillbringar två dygn här en helg i augusti. Två dygn som jag önskar vore mycket längre, för slutet på dem markerar ett uppehåll som jag inte vill kännas vid. En flytt till ett fjärran land, en annan kontinent, ett gigantiskt hav mellan oss. Igen. Och ja, det har hänt förut och vi klarade det då, så vi kommer klara det nu.
 
Jag rensar undan tankarna på det som komma skall och försöker fokusera helt och hållet på vad som är nu. Båtens motor som skär igenom vattnet. Walles bruna päls under mina fingrar. Stora pastamiddagar med drivor av parmesan. Den bitande kylan från havet när vi med jämna mellanrum lämnar bastun för ett dopp. Våningsängen som knarrar varje gång någon rör sig. Kräftskivan som blir kräftrave med Sandstorm på högsta volym och sedan ett dansgolv både ute och inne där vi skriker med till samma låtar som för en evighet sedan och hela världens hunger samlad i miiiig. För att i nästa dag bli fjorton omgångar yatzy och slummer i soffan. Mer kaffe tack och säsongens sista solnedgång på Hästö. Men du återvänder snart och då åker vi hit igen, precis som vi gjort sedan den där sommaren mellan nian och gymnasiet. För här är allt precis som vanligt.
0

Sommardagbok – del 2

skärgård
 
Jag vaknar upp i våningssängen i det blåmålade rummet. En gammal kakelugn står i hörnet mittemot, ett fönster sitter precis intill min huvudkudde. Halvt sovandes gläntar jag på rullgardinen och skapar en springa ut mot omvärlden. Tillräckligt smal för att inte väcka de andra i rummet med det bländande morgonljuset, tillräckligt bred för att kunna skymta allt blått utanför utanför. En klarblå himmel, ett lätt krusat hav. Det är måndag, solen skiner och jag är ledig.
 
Mitt armbandsur är mekaniskt och behöver dras upp, helst varje dag, men åtminstone efter 36 timmar. Störigt och omodernt kan vissa tycka, men jag gillar det. Hantverket, den dagliga processen, känslan av att tiden faktiskt går. Sedan jag kom ut till skärgården har jag visst slutat bry mig om klockslag. Ganska snabbt tog jag av mig uret och la det på en byrå. När jag tittade på det nyss stod det fortfarande på 9 juli 08:42. Här står tiden still.
 
Jag tänker mycket på platserna som definierar olika personer. För på något vis tror jag att man kan summera sin person via särskilda koordinater, via en prick på en karta, ett mål att besöka. I tjugosju år har jag tänkt att den här platsen definierar en del av mig. Jag kan varenda vrå, varje liten detalj. Vet hur fötterna ska placeras på klipporna vid badbryggan. Var de bästa, sötaste körsbären finns. Vilka dörrar som gnisslar högre än andra. Jag känner den här platsen så väl, den är som en del av mitt DNA, en byggsten i min kropp. Och ändå vet jag inte om det är den som definierar mig längre, för nu när jag är här händer det att jag känner mig fel. Som en avart. Som en besökare på min egen mark. Det är plötsligt inte lika självklart att det här stället är mitt. Och kanske är det så att med tiden byter man platser som definierar en. Kanske är definitionen av mig nu att jag inte definieras av detta längre?
 
I morgon återvänder jag till Stockholm men innan dess ska jag ägna mig åt myggbettet på fotknölen, de perfekt slipade klipporna, den saltklibbiga huden och det blåa vattnet
0