Tre dagar av vandring längs Kumano Kodo-leden

kumano kodo

Efter fyra dagar i Tokyo hade det blivit dags för oss att ta tåget söderut. Vi skulle byta udda temabarer, sena nätter med 04:30-ramen och vintageshopping mot grönskande vandringsleder och små gästhus på landet.

kumano kodo

Från Shinkansen-tåget mellan Tokyo och Osaka såg vi Fuji i fjärran. Jag älskar förresten att åka tåg i Japan, det går snabbt, är extremt punktligt och väldigt smidigt. Vändbara säten gör dessutom att alla kan åka i rätt riktning, bara en sån sak.

kumano kodo kumano kodo

På stationen hade vi köpt med oss varsin bento-låda. Efter att ha tittat på säkert femtio olika och försökt avkoda dess innehåll högg jag till sist bara en som såg lite kul ut. Den smakade helt okej.

kumano kodo kumano kodo kumano kodo

Den sista sträckan färdades vi med en gammal landsbygdsbuss och efter totalt sju timmar på resande fot var vi framme vid startpunkten för vår vandring.

kumano kodo kumano kodo

Vi checkade in på vårt boende och fick middag samt träffa den lokala kändisen Mya-chan, en katt som tydligen varit med i flera tidningar och kattmagasin.

kumano kodo

Nästa morgon började vi vår vandring. Första dagen gick vi från Takijiri-oji till Tsugizakura-oji, en sträcka på 18 kilometer. Här är mina vandringskompanjoner Linn, Anna och Mika.

kumano kodo kumano kodo

Första biten av leden gick brant uppför och vi kämpade på i den fuktiga luften som låg kvar efter att ett stort regnväder passerat under natten och morgonen.

kumano kodo kumano kodo

Marken nästan ångade och allting gick i hundra nyanser av grönt, omöjligt att fånga varje skiftning på bild.

kumano kodo kumano kodo

Längs hela leden fanns små stationer där man kunde samla stämplar i sitt häfte. Varje stämpel markerar en viktig plats eller händelse som inträffat där, de flesta för hundratals år sedan.

kumano kodo kumano kodo kumano kodo

Kumano Kodo är en pilgrimsled som funnits i över tusen år. Det finns två leder som klassats som världsarv av Unesco, den ena är den välkända Camino de Santiago som går genom Spanien och den andra är just Kumano Kodo. Eftersom det finns ett begränsat antal boenden längs leden är den dock relativt fri från trängsel. Vi såg ett par andra sällskap under våra vandringsdagar men för det mesta gick vi helt själva. All bokning av boenden behöver man göra i god tid via deras officiella hemsida där de hjälper en att planera och lägga upp vandringen.

kumano kodo kumano kodo

En stor del av leden gick genom skogen men ibland kunde man komma upp på en höjd och blicka ut över bergen och de gamla fälten som använts för risodlingar.

kumano kodo kumano kodo

Längs stigen såg vi några märkliga nästan genomskinliga växter som vi kallade för spökblommor samt små krabbor som kröp på land. Det kändes väldigt udda och Knausgårdskt, särskilt som jag läste tredje delen av Morgonstjärnan-serien under vår resa.

kumano kodo kumano kodo

Vi stannade för lunch och åt våra färdigpackade boxar som vi fått medskickade samma morgon. Får det lov att vara en självlysande prinskorv? Sedan fortsatte vi genom allt det gröna, längs små vattenfall och över floder.

kumano kodo kumano kodo

Skogen var en blandning av lövträd, japansk cypress och höga cederträd, låga ormbunkar och snabbväxande bambu som sköt som skott upp ur marken.

kumano kodo kumano kodo

Efter ungefär sju timmar av vandring började vi att nå vårt mål för dagen och kunde vika av mot den lilla by där vi hade bokat boende.

kumano kodo kumano kodo kumano kodo

Väl framme fick vi frågan om vi ville åka till ett onsen i närheten vilket vi såklart tackade ja till. Så under en timme tvättade vi av vandringssvetten och lät våra ömma muskler mjukas upp i 42-gradigt vatten. Sedan åkte vi tillbaka och blev serverade en middag som tillreddes på små kolgrillar och efter det kröp vi ner på våra futonmadrasser som rullats ut på golvet.

kumano kodo

Vår andra vandringsdag gjorde vi vår längsta sträcka på 21 kilometer, från Tsugizakura-oji till Yunomine Onsen. Vi började med en gruppbild utanför boendet.

kumano kodo kumano kodo

Sedan bar det av förbi tempel och stämpelstationer där vi fortsatte att fylla på vårt häfte.

kumano kodo kumano kodo kumano kodo

Den här dagen hade vi perfekt vandringsväder. 18 grader och sol, så inte för varmt men ändå trivsamt.

kumano kodo

Vid ett par tillfällen passerade vi skyltar där de varnade för björnar. Vi använde Google Translates fotofunktion för att översätta och fick då det poetiska meddelandet ”Björn björnar akta dig björn av björn”. Perfekt. I den finstilta texten kunde vi läsa att en björn setts här senast i juli 2018, så vi kände oss inte särskilt rädda.

kumano kodo kumano kodo

Jag är verkligen så glad att vi lyckades få in ett vandringssegment i vår Japan-resa. Det kändes som den perfekta kontrasten till allt storstadsbrus och dessutom var det väldigt kul att få se mer av naturen och röra sig ute på landsbygden.

kumano kodo kumano kodo

Viktigt att pausa lite då och då för att fylla på med energi. De här chokladkex-svamparna var en favorit.

kumano kodo kumano kodo kumano kodo

Jämfört med andra vandringar jag gjort skulle jag säga att den här var relativt enkel att genomföra. Absolut en hel del stigningar upp- och nedför som kräver både pannben och kondition, men ingen bergsklättring eller något vadande. Vi klarade oss fint utan stavar och i lättare vandringsskor.

kumano kodo kumano kodo kumano kodo

Jag hade en 30 liters vandringsryggsäck från Osprey som var lagom för min packning. I och med att vi bodde i byarna och fick mat där behövde vi inte bära med oss så mycket saker. Ett ombyte till kvällen, lite varmare kläder, vattenflaskor, lunch & snacks, regnjacka, necessär och en bok. Mina vandringsskor är Adidas Terrex Free Hiker som jag älskar.

kumano kodo kumano kodo

Dagens lunchpaus blev på en plats med bra utsikt.

kumano kodo kumano kodo kumano kodo

Efter en hel dag av uppför och nedför blev vi pekade mot vår slutdestination, den lilla onsenbyn Yunomine. Väl framme möttes vi av en svag doft av svavel från floden som rann genom staden.

kumano kodo kumano kodo

Vi checkade in på vårt boende och svepte varsin Pocari Sweat som vi köpt i dryckesautomaten på gatan utanför. Det är en japansk favorit, en vätskeersättning som hjälper till att återställa kroppen.

kumano kodo kumano kodo kumano kodo

Vi fick ta på oss varsin yukata och gick sedan ned för att bada onsen. Återigen väldigt härligt för trötta muskler.

kumano kodo kumano kodo

På kvällen blev vi serverade en middag med en hel mängd smårätter, bland annat jättegod sashimi och en otrolig tofu gjord på sesam. Jag är så imponerad av det jobb som läggs ner på en måltid som denna. Det var vi fyra samt två andra personer som åt på boendet den här kvällen och allt detta hade förberetts åt oss. I Japan finns uttrycket omotenashi som enkelt översatt kan betyda gästvänlighet, men egentligen innefattar det mer än så. Det handlar om omsorg för detaljer, att alltid göra det lilla extra och att ordna det utan att vänta sig något tillbaka. Så fint att få uppleva och inspireras av.

kumano kodo

Efter ännu en lång dag kröp vi ned i våra sängar och gjorde oss redo för det som skulle bli vår sista vandringsdag.

kumano kodo

Efter en traditionell japansk frukost promenerade vi ner till busshållplatsen för att åka en bit till en bättre startpunkt. Eftersom vi hade en tid att passa på eftermiddagen ville vi vara säkra på att vi skulle hinna hela vägen och inte bli fast mitt i ingenstans.

kumano kodo

Väl framme i Ukegawa började vi vår sista sträcka på 13 kilometer till Koguchi.

kumano kodo kumano kodo

Vissa skulle kanske hävda att det är ett misstag att gå Kumano Kodo och inte se Nachi-vattenfallet eller templet intill, men vår logistik och planering möjliggjorde inte fler vandringsdagar tyvärr. Jag tycker ändå att det är mer än värt att vandra Kumano Kodo utan att ha sett det, även om det verkar vara storslaget.

kumano kodo kumano kodo

Som tur var hade vi gott om andra fina vyer att njuta av på vår sträcka.

kumano kodo

När klockan närmade sig lunchtid korsade vi den sista floden och nådde vårt mål i Koguchi.

kumano kodo kumano kodo

I byn som bestod av ett postkontor, en skola och en liten mataffär slog vi oss ned för att äta lunch. Damen som jobbade i kassan på matbutiken erbjöd sig att koka vatten till våra snabbnudlar och tillredde dem åt oss. När vi suttit i gräset strax utanför i ett par minuter kom hon ut igen och hade med sig en tebricka. Inte kunde vi sitta där utan varsin kopp grönt te. Omotenashi i sin självklara form.

kumano kodo

Från den lilla byn hade vi sedan förbokat en taxi som tog oss till Kumanogawa. Där skulle vi göra en traditionell båttur längs floden.

kumano kodo kumano kodo

Vi fick glida fram längs det turkosgröna vattnet och kolla på klippformationer formade som djur, se olika vattenfall och höra historier om hur olika gudar samlats på öarna och i bergen.

kumano kodo kumano kodo

Vår guide var en bättre historieberättare än flöjtspelare, men hon var väldigt gullig ändå. Efter en och en halv timme hade vi färdats längs floden till staden Shingu där vi klev av.

kumano kodo kumano kodo

I Shingu passade vi på att besöka ett av de tre stora templen, Hayatama Taisha, som ligger där. Eftersom vi kom dit precis före stängning var det väldigt tomt och stillsamt så när som på några sista lokalbor som kilade dit för ett snabbt besök.

kumano kodo kumano kodo

Strax därefter var det dags för oss att bege oss mot tågstationen och hoppa på lokaltåget som åkte längs kusten och hela vägen till Osaka. Tre dagar av vandringsäventyr längs Kumano Kodo-leden var över och vi lämnade den japanska landsbygden fyllda av storslagna vyer, enorm gästvänlighet och tusen nyanser av grönt.

Montenegro del 4 – bergsbestigning i Kotor

kotor
De sista nätterna på vår Montenegro-resa tillbringade vi i staden Kotor. Det är en av världens bäst bevarade medeltidsstäder och den ligger belägen i en väldigt fin bukt.
 
kotor
Vår lägenhet låg bland de smala gränderna i gamla stan med vinbarer precis utanför och torg med livemusik om kvällarna.
 
kotor
I Kotor kan man ta trapporna högt upp på höjden till ett gammalt fort med utsikt över hela staden och bukten. Vår hyresvärd som även jobbade som turistguide hade dock tipsat oss om att ta den gamla stigen upp istället för trapporna. Då får man mer av en hikeupplevelse och slipper dessutom betala de 3 euro per person som det annars kostar.
 
kotor
Så vi ställde klockan på sju och snörade på oss bekväma skor för att hikea upp innan solen stod för högt på himlen. Men först ett snabbt fotostopp bland de smala gränderna.
 
kotor
I takt med solen klev vi uppåt längs berget. Så här fin var vägen vi hade framför oss.
 
kotor
Och tittade man nedåt såg det ut såhär. Ganska magiskt ja.
 
kotor
I en av dalgångarna såg vi betande getter. Och nästan högst upp låg ett litet, litet hus där en man bodde. Ganska jobbig väg hem om man kommer på halvvägs att man glömt köpa mjölk…
 
kotor
Efter ungefär 40 minuter var vi uppe här.
 
kotor
En sista klättring in genom ett gammalt fönster tog oss in på fortområdet.
 
kotor
Sedan slog vi oss ned på ett upphöjt stenblock och åt vår frukost som vi tagit med. Tänk att yoghurt, mackor och juice kan smaka så gott efter en rejäl promenad och med bra utsikt.
 
kotor
Efter en liten rundtur återstod bara att ta alla trapporna ned, vilket faktiskt var mycket tråkigare än att gå stigen uppför. Efter denna hurtiga utflykt bestämde vi oss för att resten av resan skulle ägnas och sol och bad.
 
montenegro
Så vi tog vår lilla bil och körde längs bukten. Stannade till i gulliga små städer och hittade till sist en egen liten strand där vi fick ligga helt själva. Där varvade vi salta bad med korsordslösande och slumrande i solen – en perfekt avslutning på en härlig semestervecka. Jag kan verkligen rekommendera Montenegro som resemål. Så mycket fin natur, väldigt vänliga människor och härliga stränder. Åk dit!

Bergsklättring i Danvikstull

Ni vet sådana där klassiska sommarben, fulla av skrubbsår och blåmärken som tar ett helt sommarlov att få till? I veckan lyckades jag fixa mig ett par sådana på bara tre timmar. Det kanske låter som något dåligt men det var faktiskt väldigt kul och visst ska det synas på kroppen att man är ledig? Det tycker i alla fall jag.
 
klättring i danvikstull
Här har ni genvägen till mina sommarlovsben: bergsklättring!
 
klättring i danvikstull
Min kompis Markus aka Tjingen har nämligen en barndomsvän som heter Adam och som driver ett eget klätterföretag. Han tyckte vi skulle ta våra förslappade datorkroppar och testa hans nybörjarkurs på tre timmar och det kunde vi ju inte säga nej till.
 
klättring i danvikstull
Berget man klättrar på ligger vid Danvikstull i Stockholm. Precis vid vattnet så har man tur får man rejält med båtpublik.
 
klättring i danvikstull
Jag har klättrat i berg en gång förut men bara på en klassresa i nian (vilket är 12 år sedan!), så jag hade en del att lära mig. Under vår kurs fick vi både klättra och säkra varandra. Här gör vi en så kallad kamratkontroll där man kollar att den andre gjort knoparna rätt, att bromsen funkar, hur selen sitter på och att repet är rätt osv. Man vill ju att sakerna ska hålla när man hänger där tio meter upp, hehe…
 
klättring i danvikstull
På väg upp! Efter att ha jobbat ihop som kreatörsteam på en reklambyrå och suttit otaliga timmar i samma rum kan man ju tänka sig att vi är ganska synkade och litar på varandra. Och ja, vi var ganska bra som klätterteam också, dock på väldig nybörjarnivå.
 
klättring i danvikstull
Totalt klättrade jag fyra olika väggar och det var verkligen jättekul och jättejobbigt. Det var länge sedan jag gjorde något så utmanande, både psykiskt och fysiskt. För alltså, även om jag kände mig helt säker i min sele och med Adam som instruktör så skakade min kropp en hel del, både av ansträngning och rädsla. Ibland kändes det som jag bara famlade runt på jakt efter ett grepp att hålla mig fast vid eller en liten klippskreva att sätta fötterna i. Och så många gånger ville mitt inre ge upp när jag hängde där i vänster fingertopp och väste ”helvete det går inte”. Men så hittade jag ett litet grepp, kom upp på en ny platå och kravlade mig sakta upp mot toppen. Väl däruppe var ju känslan bara magisk. Så nyttigt att få utmana sig själv ibland alltså!
 
klättring i danvikstull
Klassisk stockfoto-high five väl nere på marken igen! På tre timmar hann jag få ganska mycket bättre koll på klättring, testa mig själv rejält och fixa lite sommarlovsben (det var dock inget jag märkte under klättringen utan först när jag kom hem).
 
Det här inlägget är inget samarbete med Adam eller hans företag, men det är han som fotat alla bilderna och är ni också sugna på att testa klättring så kan ni kolla in hans hemsida här. Så kul aktivitet när man tröttnat på att sova i hängmattan!

Japan del 4 – vandring på branta stigar, långa linbanor & svavelosande källor

Vår andra dag i den japanska bergsbyn Hakone valde vi att viga åt natur och frisk luft. Själva byn är en del av en nationalpark med heta källor, en stor sjö och berg omkring – perfekt för friluftsliv med andra ord. Vi började med att ge oss av på en 10 kilometer lång hike längs Lake Ashis långsida. Stigen var ganska bred till en början men smalande sedan av för att bli snårig och fylld av rötter. På vår vänstersida hade vi en brant sluttning ned till vattnet och ovan oss ett tak av gröna blad. Väldigt vackert och rofyllt.
 
hakone
 
hakone
 
hakone
 
hakone
 
hakone
 
hakone
 
hakone
 
hakone
 
Efter några timmar var vi framme på andra sidan sjön och där stannade vi för en kort lunch. Sedan hoppade vi på en av båtarna som gick tvärsöver sjön för att komma tillbaka. Men det var inte vilken båt som helst utan ett skepp som snabbt fylldes av oss och en massa japanska pensionärer (som var vårt huvudsakliga sällskap i Hakone, förståeligt eftersom vi var där under några vardagar). Himlen mulnade och vi seglade förbi tempel och skogar.
 
hakone
 
hakone
 
hakone
 
hakone
 
hakone
 
Vår sista del av utflykten blev en tur med linbana upp i bergen. Därifrån kunde vi skymta Mt. Fuji genom molnen och spana på svavelosande heta källor. Jag fastnade verkligen för färgskalan där uppe. Så fint med det grå-brun-gröna i kontrast med den blå himlen och den vita röken. Efter en hel dag utomhus var det sedan extra skönt att sjunka ned i ett hett bad, ta på sin yukata och äta en långsam middag tillsammans igen. Helt klart en måndag värd att minnas.
 
hakone
 
hakone
 
hakone
 
hakone
 
hakone
 
hakone
 
hakone
 
hakone