Bergsklättring i Danvikstull

Ni vet sådana där klassiska sommarben, fulla av skrubbsår och blåmärken som tar ett helt sommarlov att få till? I veckan lyckades jag fixa mig ett par sådana på bara tre timmar. Det kanske låter som något dåligt men det var faktiskt väldigt kul och visst ska det synas på kroppen att man är ledig? Det tycker i alla fall jag.
 
klättring i danvikstull
Här har ni genvägen till mina sommarlovsben: bergsklättring!
 
klättring i danvikstull
Min kompis Markus aka Tjingen har nämligen en barndomsvän som heter Adam och som driver ett eget klätterföretag. Han tyckte vi skulle ta våra förslappade datorkroppar och testa hans nybörjarkurs på tre timmar och det kunde vi ju inte säga nej till.
 
klättring i danvikstull
Berget man klättrar på ligger vid Danvikstull i Stockholm. Precis vid vattnet så har man tur får man rejält med båtpublik.
 
klättring i danvikstull
Jag har klättrat i berg en gång förut men bara på en klassresa i nian (vilket är 12 år sedan!), så jag hade en del att lära mig. Under vår kurs fick vi både klättra och säkra varandra. Här gör vi en så kallad kamratkontroll där man kollar att den andre gjort knoparna rätt, att bromsen funkar, hur selen sitter på och att repet är rätt osv. Man vill ju att sakerna ska hålla när man hänger där tio meter upp, hehe…
 
klättring i danvikstull
På väg upp! Efter att ha jobbat ihop som kreatörsteam på en reklambyrå och suttit otaliga timmar i samma rum kan man ju tänka sig att vi är ganska synkade och litar på varandra. Och ja, vi var ganska bra som klätterteam också, dock på väldig nybörjarnivå.
 
klättring i danvikstull
Totalt klättrade jag fyra olika väggar och det var verkligen jättekul och jättejobbigt. Det var länge sedan jag gjorde något så utmanande, både psykiskt och fysiskt. För alltså, även om jag kände mig helt säker i min sele och med Adam som instruktör så skakade min kropp en hel del, både av ansträngning och rädsla. Ibland kändes det som jag bara famlade runt på jakt efter ett grepp att hålla mig fast vid eller en liten klippskreva att sätta fötterna i. Och så många gånger ville mitt inre ge upp när jag hängde där i vänster fingertopp och väste ”helvete det går inte”. Men så hittade jag ett litet grepp, kom upp på en ny platå och kravlade mig sakta upp mot toppen. Väl däruppe var ju känslan bara magisk. Så nyttigt att få utmana sig själv ibland alltså!
 
klättring i danvikstull
Klassisk stockfoto-high five väl nere på marken igen! På tre timmar hann jag få ganska mycket bättre koll på klättring, testa mig själv rejält och fixa lite sommarlovsben (det var dock inget jag märkte under klättringen utan först när jag kom hem).
 
Det här inlägget är inget samarbete med Adam eller hans företag, men det är han som fotat alla bilderna och är ni också sugna på att testa klättring så kan ni kolla in hans hemsida här. Så kul aktivitet när man tröttnat på att sova i hängmattan!