hakone – Julia Eriksson

Japan del 5 – meterhöga fält av susuki-gräs och skulpturer på utomhusmuseum

Jag känner att presidentångest och snökaos behöver vägas upp av lite fint innehåll, så nu har jag gått igenom och redigerat en hel hög med Japan-bilder till er (och mig). Jag älskar förresten färgskalan som blev i dessa bilder med gråmulen himmel, grönt gräs, blåa berg och disiga toner. Skulle nog vilja inreda mitt hem helt efter den när jag tänker efter, så skönt att vila ögonen på.

Vår sista dag i Hakone började med att vi tog bussen ett par hållplatser från vårt hotell och hamnade vid ett stort fält tillsammans med en massa japanska pensionärer.

Men det var inte vilket fält som helst utan ett så kallat silver grass-fält med ett speciellt, jättehögt gräs som liksom skimrar i silver, särskilt när solen ligger på. Det kallas även susuki-gräs fick vi lära oss.

Kolla vad högt det är! De hade byggt gångar så man inte skulle trampa ned det och tydligen kunde det finnas vildsvin därinne. Ehm, rätt in i kategorin: saker man inte vill springa på i tre meter högt gräs.

Den här vyn alltså. Holy moly. Kolla trädstammarna också! Så perfekt raka och kala upp till exakt samma nivå.

Några extra gulliga turister…

Anna och Linn

Sedan sa vi hejdå till susuki-gräset, pensionärerna och vildsvinen för att åka på vår sista utflykt i Hakone.

Den gick till Hakone Open Air Museum. Ett utomhusmuseum med en massa skulpturer och konst, det tycker man ju om.

Vi började här, vid ett grönskande huvud i en pool.

Och promenerade sedan omkring i den stora parken. Kolla omgivningarna med bergen i bakgrunden och de rykande källorna. Så fint! Tacksam natur att placera sin konst i, helt klart. De där glasbubblorna var förresten en kombinerad lekplats och konstverk, synd bara att man var tvungen att vara under tolv för att få leka där.

Jag älskar den här typen av konst. Så kravlös att titta på, man bara går omkring i sitt eget tempo. Känner inte heller att det är så noga att läsa skyltar och sånt för att behöva förstå.

Picknickplatserna var utformade som stekta ägg – hur snyggt?! De hade också ett stort fotbad där man kunde tvätta sina fötter i vatten från en varm källa. Typiskt bra grej på museum.

Två kvinnokroppar jag blev inspirerad av. Känner mig ungefär som den vänstra när jag går på yoga om måndagarna.

Det började duggregna lite men vi tänkte att det var lugnt. Vips så hade en kvinna som jobbade där fått syn på oss och gestikulerat att vi skulle följa med henne för att låna varsitt paraply. De är verkligen serviceminded på en helt annan nivå och alltid så himla snälla och artiga.

Det visste vi ju inte då, men den undre statyn är verkligen en perfekt visualisering av känslan när du vaknar upp och inser att Donald Trump vunnit presidentvalet.

De hade ett Picasso-museum också i ett av de snyggaste husen jag sett. Älskar typsnittet! Därinne fick man dock inte fota, tur för er för annars hade det här inlägget blivit ännu längre. Jag tycker dock utställningen var sådär, kanske mest för att det blev ännu tydligare vilken douche Picasso var. Otrogen med en massa älskarinnor, gjorde unga kvinnor gravida och hade tjurfäktning som största hobby typ. Nu kan man ju göra bra konst och vara en douche ändå, men det tar liksom lite udden av hans storhet tycker jag.

Den här tjejen är dock ingen douche, inte det minsta.

Efter några timmar bland skulpturer åkte vi till tågstationen, åt ramen på ett litet ställe med utsikt över floden, köpte upp halva snackshyllan på 7-eleven och hoppade på tåget mot Tokyo.

Hakone var verkligen otroligt vackert och ett perfekt utflyktsmål. Jag rekommenderar alla som åker till Tokyo i mer än en vecka att göra en utflykt dit!

Japan del 4 – vandring på branta stigar, långa linbanor & svavelosande källor

Vår andra dag i den japanska bergsbyn Hakone valde vi att viga åt natur och frisk luft. Själva byn är en del av en nationalpark med heta källor, en stor sjö och berg omkring – perfekt för friluftsliv med andra ord. Vi började med att ge oss av på en 10 kilometer lång hike längs Lake Ashis långsida. Stigen var ganska bred till en början men smalande sedan av för att bli snårig och fylld av rötter. På vår vänstersida hade vi en brant sluttning ned till vattnet och ovan oss ett tak av gröna blad. Väldigt vackert och rofyllt.

Efter några timmar var vi framme på andra sidan sjön och där stannade vi för en kort lunch. Sedan hoppade vi på en av båtarna som gick tvärsöver sjön för att komma tillbaka. Men det var inte vilken båt som helst utan ett skepp som snabbt fylldes av oss och en massa japanska pensionärer (som var vårt huvudsakliga sällskap i Hakone, förståeligt eftersom vi var där under några vardagar). Himlen mulnade och vi seglade förbi tempel och skogar.

Vår sista del av utflykten blev en tur med linbana upp i bergen. Därifrån kunde vi skymta Mt. Fuji genom molnen och spana på svavelosande heta källor. Jag fastnade verkligen för färgskalan där uppe. Så fint med det grå-brun-gröna i kontrast med den blå himlen och den vita röken. Efter en hel dag utomhus var det sedan extra skönt att sjunka ned i ett hett bad, ta på sin yukata och äta en långsam middag tillsammans igen. Helt klart en måndag värd att minnas.

Japan del 2 – tågresan till Hakone, en 14-rättersmiddag & att bo på ett ryokan

Häng med till Japan igen! Jag tänker att jag delar upp min reseberättelse på lite olika sätt, snarare än att bara säga ”det här gjorde vi dag 1, det här gjorde vi dag 2” osv. Jag tror det kan bli kul! Dock fortsätter vi lite på klassiskt berättar-tema just idag när jag ska visa vår resa utanför Tokyo, men efter det blir det andra upplägg. *hint hint*

Nog för att Tokyo är en fantastisk stad och i princip omöjlig att tröttna på, men vi kände att vi ville se lite mer av Japan när vi ändå var där. Därför hade vi bokat en mini-resa till byn Hakone som ligger ca två timmar utanför Tokyo och på söndagen slog vi oss ner i en tågvagn, lika peppade som barn på skolutflykt. Observera också att vi vänt sätena mellan första och andra bilden – hur smart är inte det?! Innan tågets avgång gick de och vände alla stolar så de stod i färdriktningen och sedan kunde man själv snurra tillbaka sitt säte om man var fyra som ville sitta i en grupp. SJ, inför detta tack, det skulle lösa så många problem.

Ingen utflykt utan matsäck tänkte vi och köpte med bento-lådor att äta på tåget. Jag älskar förövrigt att man helt plötsligt förstår alla mat-emojis som tidigare känts obegripliga för en.

Framme i Hakone bytte vi till ett mindre tåg som gick upp längs berget. Ganska magnifik utsikt längs vägen! Hakone ligger i en vulkandal och är en del av en stor nationalpark, så naturen där är verkligen vacker. Det är också känt för sina varma källor, de så kallade onsen.

Vi hade bokat boende med halvpensionat på ett ryokan, ett klassiskt japanskt värdshus. Där bodde vi tillsammans alla fyra i en enklare svit med terass, vardagsrum, badrum, toalett, hall och sällskapsrum. Allt inrett i traditionell japansk stil med sjögräsmattor på golven och futonsängar som bäddades ut varje kväll. Vi serverades också middag på rummet sittandes på golvet och gick hela tiden omkring i yukator. Personalen skrattade dock lite åt oss på grund av vår längd som gjorde att plaggen glipade något i benen, trots att de letade fram vad de kallade ”big size” åt oss. Middagen på kvällen var en oerhört avancerad historia med fjorton olika smårätter, vissa mer självklara (som sashimi) och andra rent utsagt supermärkliga (som manet – bland det obehagligaste jag ätit). Efteråt var vi brutalt mätta så efter ett varmt onsen-bad kröp vi ned i våra sängar och sov gott.

Nästa morgon vaknade vi utvilade och spanade in utsikten från vår terass som vi inte riktigt kunde se innan eftersom det var mörkt när vi anlände på söndagskvällen. Snart skulle vi byta våra yukator mot hiking-kläder och ge oss ut på vandring bland bergen, men först: frukost.

Denna måltid serverades också på rummet men hade en lite mindre avancerad meny och inte en enda manet i sikte. Efter den var vi redo för äventyr i naturen, men mer om det i ett kommande inlägg!