Jag känner att presidentångest och snökaos behöver vägas upp av lite fint innehåll, så nu har jag gått igenom och redigerat en hel hög med Japan-bilder till er (och mig). Jag älskar förresten färgskalan som blev i dessa bilder med gråmulen himmel, grönt gräs, blåa berg och disiga toner. Skulle nog vilja inreda mitt hem helt efter den när jag tänker efter, så skönt att vila ögonen på.
Vår sista dag i Hakone började med att vi tog bussen ett par hållplatser från vårt hotell och hamnade vid ett stort fält tillsammans med en massa japanska pensionärer.
Men det var inte vilket fält som helst utan ett så kallat silver grass-fält med ett speciellt, jättehögt gräs som liksom skimrar i silver, särskilt när solen ligger på. Det kallas även susuki-gräs fick vi lära oss.
Kolla vad högt det är! De hade byggt gångar så man inte skulle trampa ned det och tydligen kunde det finnas vildsvin därinne. Ehm, rätt in i kategorin: saker man inte vill springa på i tre meter högt gräs.
Den här vyn alltså. Holy moly. Kolla trädstammarna också! Så perfekt raka och kala upp till exakt samma nivå.
Några extra gulliga turister…
Anna och Linn

Den gick till Hakone Open Air Museum. Ett utomhusmuseum med en massa skulpturer och konst, det tycker man ju om.
Vi började här, vid ett grönskande huvud i en pool.
Och promenerade sedan omkring i den stora parken. Kolla omgivningarna med bergen i bakgrunden och de rykande källorna. Så fint! Tacksam natur att placera sin konst i, helt klart. De där glasbubblorna var förresten en kombinerad lekplats och konstverk, synd bara att man var tvungen att vara under tolv för att få leka där.

Picknickplatserna var utformade som stekta ägg – hur snyggt?! De hade också ett stort fotbad där man kunde tvätta sina fötter i vatten från en varm källa. Typiskt bra grej på museum.
Två kvinnokroppar jag blev inspirerad av. Känner mig ungefär som den vänstra när jag går på yoga om måndagarna.


De hade ett Picasso-museum också i ett av de snyggaste husen jag sett. Älskar typsnittet! Därinne fick man dock inte fota, tur för er för annars hade det här inlägget blivit ännu längre. Jag tycker dock utställningen var sådär, kanske mest för att det blev ännu tydligare vilken douche Picasso var. Otrogen med en massa älskarinnor, gjorde unga kvinnor gravida och hade tjurfäktning som största hobby typ. Nu kan man ju göra bra konst och vara en douche ändå, men det tar liksom lite udden av hans storhet tycker jag.


Jättefina bilder och som du själv skriver – sköna, mjuka färger. Härligt att få möta nya platser och andra kulturer. Just därför hajjade jag till, då skulpturen på den första av bilderna med just skulpturer är "Guds hand", gjord av Carl Milles. Den finns även ute på Lidingö, Stockholm, på Millesgården. Kunde inte låta bli att gå in och läsa och inser att den finns på flera stora, permanenta utställningar, runt om i världen.
Men herregud vilka vyer! Magiskt.
så mysigt!
åh så vackert!!
SÅ vackert
Woooow vad fint jag tror jag dör. Måste verkligen åka till japan!