100 kilometer längs Devons kust

Vandra i Devon Vandra i Devon Vandra i Devon

Semesterdagarna har runnit ut. Jag är tillbaka i kontorslandskapet med dess energisnåla lysrörsbelysning och ställer väckarklockan på sju igen. Fyra lediga veckor har både swoshat och stillsamt makat sig fram. I söndags kväll kom jag hem från den sista etappen, en vandringsresa i södra England.

Tillsammans med fyra andra, tre nya bekantskaper och en nära vän, har jag vandrat i upp- och nedförsbackar med magiska vyer. Under fem dagar avverkade vi runt 100 km utmed Devons kust. Vi stannade till i små städer längs vägen, drack öl på de lokala pubarna och tog salta dopp i havet. Det var min första vandringsresa någonsin och det var helt otroligt.

Vandra i Devon Vandra i Devon Vandra i Devon

Inte bara var miljöerna svindlande och sällskapet gott. För första gången på mycket länge, ja kanske någonsin, upplevde jag känslan av att testa något helt nytt och inse att ”det här är min grej”. Att det inte är jobbigt, att allt bara flyter. Självklart var det fysiskt krävande. Det var ofta över 30 grader varmt och branta backar, men jag kände mig stark i benen, glad i själen. Nästan hela tiden fylld av en grundlig tacksamhet.

Det var så skönt att låta kroppen bara vara ett verktyg. Att lämna alla dömande tankar om det yttre och fokusera fullt ut på varje steg framåt. Att ha gott om tid att tänka, ge tankarna utrymme att vandra dit de vill och ibland lyfta en fundering med en vän. Att få möta godheten hos främlingar som pekar ut rätt stig eller glatt fyller upp ens vattenflaskor med trädgårdsslangen. Och att lära känna nya personer, få nya infallsvinklar och dela minnen, skratt och kakor.

Det var helt enkelt en toppenresa, kanske en av de bästa jag gjort, någonsin! Snart tänkte jag skriva ett lite längre inlägg med mer fakta om vår rutt och saker som kan vara bra att veta om man är sugen på att göra en liknande vandring. Har ni några frågor så går det fint att ställa dem i kommentarerna här så ska jag försöka svara på allt. Hej svejs från en vandringsfrälst!

Japan del 4 – vandring på branta stigar, långa linbanor & svavelosande källor

Vår andra dag i den japanska bergsbyn Hakone valde vi att viga åt natur och frisk luft. Själva byn är en del av en nationalpark med heta källor, en stor sjö och berg omkring – perfekt för friluftsliv med andra ord. Vi började med att ge oss av på en 10 kilometer lång hike längs Lake Ashis långsida. Stigen var ganska bred till en början men smalande sedan av för att bli snårig och fylld av rötter. På vår vänstersida hade vi en brant sluttning ned till vattnet och ovan oss ett tak av gröna blad. Väldigt vackert och rofyllt.
 
hakone
 
hakone
 
hakone
 
hakone
 
hakone
 
hakone
 
hakone
 
hakone
 
Efter några timmar var vi framme på andra sidan sjön och där stannade vi för en kort lunch. Sedan hoppade vi på en av båtarna som gick tvärsöver sjön för att komma tillbaka. Men det var inte vilken båt som helst utan ett skepp som snabbt fylldes av oss och en massa japanska pensionärer (som var vårt huvudsakliga sällskap i Hakone, förståeligt eftersom vi var där under några vardagar). Himlen mulnade och vi seglade förbi tempel och skogar.
 
hakone
 
hakone
 
hakone
 
hakone
 
hakone
 
Vår sista del av utflykten blev en tur med linbana upp i bergen. Därifrån kunde vi skymta Mt. Fuji genom molnen och spana på svavelosande heta källor. Jag fastnade verkligen för färgskalan där uppe. Så fint med det grå-brun-gröna i kontrast med den blå himlen och den vita röken. Efter en hel dag utomhus var det sedan extra skönt att sjunka ned i ett hett bad, ta på sin yukata och äta en långsam middag tillsammans igen. Helt klart en måndag värd att minnas.
 
hakone
 
hakone
 
hakone
 
hakone
 
hakone
 
hakone
 
hakone
 
hakone