pasta – Julia Eriksson

Guide: 10 favoritställen för mat och dryck i Rom

Efter en månad i Rom har jag lyckats utveckla ett starkt tiramisu-beroende och ätit några av mitt livs bästa pastarätter. Jag har upptäckt och förälskat mig i grönsaken puntarelle och hittat restauranger jag vill återvända till om och om igen. Här är tio av mina favoritställen som jag fastnade för lite extra.

Trattoria Da Enzo al 29 – Trastevere
På Da Enzo går det inte att boka bord så det är bra att komma dit i skaplig tid. Utanför restaurangen ringlar det nästan alltid en kö, men räds inte, den är väl värd att stå i. Dessutom går det runt en man som tar upp dryckesbeställningar så att du kan ta en liten drink i väntan på ditt bord. Väl inne på den lilla charmiga trattorian serveras du enkel men otrolig mat i klassisk romersk stil. Deras tiramisu är den godaste jag ätit och min bordsgranne beställde till och med en extra att ta med sig hem och äta till frukost dagen därpå.

Pizzeria Remo A Testaccio – Testaccio
Vid första anblick är det här bara en enkel pizzeria, belägen på ett hörn med inplastade uteserveringar på varje sida. Men den stora gruppen av människor som samlats utanför på lördagskvällen i väntan på att få sitt namn uppropat från listan talar för att den är något alldeles extra. Här trängs lokala kompisgäng, stora familjer och par, servicen är snabb och charmig och pizzorna lövtunna i romersk stil. Mina favoriter är den vita med sardeller och zucchiniblommor eller husets egna specialare Remo med aubergine, svamp och salsiccia. Rödvinet som serveras i karaff och enkla dricksglas är lätt och josigt. Hit går jag gärna en gång i veckan.

Gelateria Fassi – Esquilino
Den här anrika, familjeägda gelaterian grundades år 1880 och vid det här laget vet de sannerligen hur man gör god glass. Lokalen är stor och glassdisken tiotals meter lång. Här ställer du dig först i en kö och betalar för den glass du vill ha och i nästa kö får du komma fram till disken och välja dina smaker. Mina favoriter är mjölkchoklad, pistage och tiramisu. Strutarna är generösa och du får också grädde på toppen om du inte säger till.

Circoletto Roma – Circo Massimo
Det kryllar av vinbarer i Rom och många är mer av det klassiska slaget, vilket förvisso kan vara trevligt, men ibland vill man ju ha något skoj. Circoletto är naturvinsstället med neonskyltar på väggarna, hiphop i högtalarna och dagsfester på söndagar. Här kan du få kul och bra vin för runt 7 euro glaset och kan också köpa en riktigt god macka till.

Dar Filettaro A Santa Barbara – Centrum
Är du ute efter en snabb middag är Dar Filettaro ett perfekt val. Här skjutsas maten ut på nolltid, mycket tack vare den otroligt korta men väl genomtänkta menyn. Deras specialitet är en perfekt friterad torsk som smälter i munnen och till det beställer du olika tillbehör. Min favorit är salladen med puntarelle, en mild och krispig grönsak som påminner om en blandning av fänkål och sparris, och som serveras med en dressing på sardeller, vitlök och citron. Lokalen är liten och enkel, men stämningen är varm och välkomnande. Är man på språng kan man också köpa enbart en fiskfilé som take away.

SantoPalato – Re di Roma
SantoPalato är en lite finare restaurang som serverar traditionell romersk mat med fine dining-inslag. Här är det bra att boka bord i god tid, för platserna fylls upp snabbt. I stilen känns SantoPalato lite som Roms svar på Främmat i Stockholm, med vällagade kulinariska rätter. Det hindrar dem dock inte från att servera en perfekt gyllengul och krämig carbonara. Vinlistan är kul och lång och rätterna många och utmärkta att dela på.

Il Baretto – Campo de Fiori
I en liten lugn gränd på en av gatorna nära Campo de Fiori ligger baren Il Baretto. Ett ganska litet ställe med uteservering och god stämning. Här serveras trevliga drinkar till bra pris och det bjuds ofta på lite aperitivo att snacksa på. Perfekt för en drink eller två före maten.

Trapizzino – Trastevere
Trapizzino är en liten kedja som finns på flera ställen i Rom, men jag hann bara besöka den i Trastevere. Här serveras trapizzino, så kallade pizzapockets, i form av triangulära bröd med olika fyllningar. Perfekt att köpa med sig och äta i farten. Min favorit är den som heter Doppia Panna och innehåller vispad burrata och sardeller.

Osteria da Zi Umberto – Trastevere
En av Trasteveres alla små trattorior, men helt klart en av de bättre. Här är stämningen opretentiös och maten vällagad. När jag åt söndagslunch fylldes borden av italienska familjer som sjöng med till Antonello Venditti och beställde in fat efter fat. Deras pasta amatriciana är alldeles utsökt.

Pastificio Guerra – Centrum
Kvarteren kring Spanska trappan och Fontana di Trevi är knappast mina favoriter, här är det trångt och stökigt med mängder av folk. Men en höjdpunkt i myllret är det lilla pastastället Pastificio Guerra. Här serveras det varje dag två olika pastarätter (alltid en vegetarisk) med start kl. 13. Portionerna är mycket generösa och kostar 4,50 euro styck. En god pasta i sin enkelhet som äts på stående fot innan man återvänder till någon av Roms lugnare delar.

Några snabba bonus-tips:
Supplizio – säljer den romerska favoriten suppli, friterade risbollar med mozzarella, i olika smaker. Perfekt lunch on the go.
Tram Depot – liten mysig kiosk med bra kaffe och drinkar. Ligger i hörnet av en stor park.
Tonnarello – klassisk trattoria i Trastevere med bra, vällagad mat.
Gelateria dell’Angeletto – god glass i Monti-området.
L’Oasi della Birra – vinbar där du också kan köpa med dig kul vin och öl hem. Serverar en mycket god pinsa med stracciatella och sardeller.

Mat i månaden mars

Kanske sitter någon av er och klurar på vad ni ska äta den kommande veckan? I så fall passar det ju utmärkt att jag sticker in huvudet här och visar några saker jag lagat nyligen.

krämiga nudlar med röd curry och krispig färs

Först ut är dessa krämiga nudlar med gochujang och krispig vegofärs. Ursprungsreceptet kommer från Ica och hittas här men jag gjorde ett par små ändringar och bytte rödcurryn mot samma mängd gochujang, la till lite stekt spetskål som jag hade hemma och så tog jag broccoli istället för pak choi. Gott, fylligt och enkelt!

En fredagskväll hade jag några kompisar över på middag och bjöd dem på Molly Baz Red pesto pasta. Jag ville göra något snabbt och smidigt men också smarrigt, så jag rotade fram den här ur receptarkivet. Dagen efter åt jag resterna som blev över och det var minst lika gott då.

Om jag hade haft en grillkiosk hade det här hetat Julle-Rulle på menyn. Det är en tunnbrödsrulle med fluffigt mos, krispig isbergssallad, tunna skivor halloumi och en curryröra med crème fraîche, majonnäs, äpple, selleri och salladslök. Ett trick som jag lärt mig för att få till ett bra mos är att köra hälften fast och hälften mjölig potatis som man stompar när den kokat klart. Sedan har man i uppvärmd mjölk och stora klickar smör och så vispar man snabbt och kort (annars blir det klistrigt) med elvisp.

Kanske inte så snygg, men åtminstone väldigt god var den här okonomiyakin som jag svängde ihop. Det är en japansk kålpannkaka som toppas med majonnäs, hoisinsås och i mitt fall gräslök istället för salladslök. Jag utgick från det här receptet (och tolkade 1-5 dl vatten som att det skulle vara 1,5 dl och det blev bra).

En kväll mötte jag upp min kompis Emelie som bar på en stor ryggsäck innehållandes ett raclettejärn. Vi åkte hem till Graziella och sedan blev det racletteafton för hela slanten med smält ost, massor av grönsaker, potatis och kött. Efteråt kom matkoman som på beställning, men trots det ser jag redan fram emot nästa gång då järnet pluggas in och de små stekspadarna plockas fram.

Avslutningsvis, både vad gäller helgen och det här inlägget, så har vi en riktigt god och färgglad tacos som jag lagade idag. Den består av en röra på svarta bönor (den här), mangosalsa, smörstekt majs, rödkål och koriander.

Nu ska jag återgå till att klura på vad jag ska äta nästa vecka, förutom tacorester då. Jag är lite sugen på att återskapa en sticky tofu som jag åt på jobbet och så blir det nog våfflor eftersom det är våffeldagen.

Golvmiddag, restaurangbesök och starten på Singelhushållet

Tjenixen! Det är jag igen. Ja, vem annars skulle det vara här inne? Märkligt om det en vacker dag dök upp någon helt annan. Skulle ni fortsätta att läsa då? Nåja, nu när jag ändå har er på tråden tänkte jag att vi skulle ta en titt bakåt och sammanfatta de senaste veckorna i mat- och klädväg. Två helt olika saker men ändå något man har mer eller mindre chans att vara kreativ i varje dag. Ibland tänker jag att det vore smidigt med någon slags uniform. Samma kläder och mat varje dag. Men sedan inser jag att jag skulle att tycka det vore supertråkigt. Och begränsande. Och svårt att säsongsanpassa. Så den idén får stanna på hyllan ett tag till.

Vi börjar fyra veckor tillbaka. Det var sista semesterhelgen, vilket nu känns som en evighet sedan. Jag, Emelie och Edda hade varit på loppis och traskade runt på söder. Där sprang vi in i Sandra och Erik som gick omkring och väntade på att deras bebis skulle bli redo att komma ut, men hon låg tryggt kvar och vilade. Vi beslutade oss för att äta middag tillsammans och svängde ihop en fänkålspasta med citron och brödkrisp hemma hos mig.

Några dagar senare hade jag Julia och Karin över på middag. Vi lagade kantarellpasta och på kvällen fick jag ett meddelande om att bebisen Rut hade anlänt till jorden. Fint!

Sedan blev det fredag och jag klädde mig färgglatt i limegrön kjol och blå tröja.

En flaska vin fick ta plats i väskan och så promenerade jag hem till Linn för att äta middag med ett gäng kompisar.

På lördagen gick jag på Bondens marknad och köpte goda grönsaker som fick bli en del av det jag kallar för Skördesallad. Det är rostad potatis och zucchini, färsk vitkål och majskolv. På toppen lite persilja och parmesan och så caesardressing till. Tveksamt om det räknas som sallad egentligen. Finns det någon regel för när grönsaker på tallrik upphör vara sallad och bara blir mat?

I slutet av augusti fick Anna tillträde till sin lägenhet så vi åkte dit ett gäng och hjälpte henne att slipa, spackla och måla. Inklusive take away-middag på golvet såklart. Vi hade tyvärr inga bestick utöver en kniv, en gaffel och två smörknivar på fyra personer men det gick förvånansvärt bra att skyffla i sig iskender-kebab med det ändå.

I samma vecka hade jag min kompis Malin på besök hemma och bjöd henne på några plockrätter. Bruschetta med tomater, en grönkålssallad med marinerad zucchini, getost och fikon och en burrata med kantareller, brynt smör och persilja. Plock 4-ever.

Sensommarlooken är still going strong och än får strumpbyxorna lysa med sin frånvaro. Så här såg jag ut en lördag när jag gjorde ärenden på stan. Blåblommig favoritklänning, mockajacka med fransar, svart regnhatt och vita boots som säsongspremiärades och självklart gav mig massiva skavsår, trots strumpor i.

På kvällen cyklade jag hem till Karin och Fredrik som bjudit in mig och Fanny på GT-kväll. Alla fick göra varsin variant på gin tonic och så jämförde vi. Jag gjorde en på Hernö Old Tom gin, citron och lingon. Mysigt koncept! Vi bestämde att nästa gång ska vi testa fryspizza eller kaviarsorter. Eller båda.

Dagen efter var jag klädd i 50 nyanser av brunt när jag gled runt på söder. En kvinna på kajen skrattade rakt ut när hon såg mig. Var det kanske träskorna med strumpor i? Jag ångrar nästan att jag inte frågade…

Istället gick jag hem och bakade västerbottensostpaj och dukade upp en liten kräftskiva för mig själv. Det gäller ju att passa på när man är sugen!

Sedan var det plötsligt måndag och jobb och dags att tänka på avståndet i hissen. Jag var på kontoret i Solna och hade röd kostym med rosa t-shirt under. Är för övrigt så glad att vi kommer få vara mer på kontoret nu framöver! Äntligen får jag känna mig som en vuxen som jobbar på riktigt.

På tisdagen gick jag till Gamla stan efter jobbet. Närmare bestämt till Judiska Museet dit jag var bjuden av Gabriella för att få fira och lära mig mer om det judiska nyåret Rosh Hashana.

Vi fick sitta vid ett långbord i museisalen och äta en fantastisk 4-rättersmåltid. Söta saker som äpple i honung, torkad frukt och granatäpple för att få ett sött nytt år. Och runda bröd för att symbolisera det cirkulära med året.

Jag satt mellan Flora och Sara vilket var så mysigt och tryggt på något vis. Så märkligt det där när man följt varandras bloggar och liksom känner varandra, fastän man knappt har setts i verkliga livet.

Hela middagen var väldigt trevlig och jag är så glad att jag fick vara där och lära mig mer om judisk kultur och tradition. Just matbordet är en sån bra plats för samtal och frågor och att introducera varandra för nya saker tycker jag.

I samma vecka hade jag bjudit hem min kompis Klara på middag. Vi hade klädkod paljetter pga ja, varför hålla tillbaka en simpel onsdag i livet?

Kvällen började med att jag var noggrann och putsade vinglasen och slutade med att vi gjorde koreografi till E-Type.

Där emellan hann vi äta flatbread. Ett med tomat, nektarin, burrata och basilika och ett med grönkål, fikon och getost. Jag inser nu att jag bjöd mina middagsgäster Klara och Malin på nästan likadan mat, tur att det bara var jag som behövde äta samma igen.

I tisdags tog jag på mig en mörkblå linnekostym, vit t-shirt och spexiga sneakers, sen traskade jag till kontoret.

På kvällen mötte jag upp Emelie och vi gick till Främmat som vi pratat om att gå till sen de öppnade för ett år sedan. Men nu äntligen blev det av!

Där åt vi jättegod mat som rödräkor med majs och bearnaise, riven tomat med habanada och boquerones, tartar och paté en croûte. Jag gillade verkligen deras meny med roliga och rejäla mellanrätter och goda viner. Inte så mycket vegetariskt om man bara äter det dock, men i övrigt ett mycket starkt tips!

Och sen var det slut på kläder och mat för nu. Eller inte riktigt! För en tid sedan fick jag nämligen feeling och registrerade instagramnamnet Singelhushållet, mest för att det var kul. Men från och med den här hösten tänkte jag starta igång och använda det som ett litet projektkonto för mat jag äter och lagar. Det blir enkel matlagning för små kök, grundad i filosofin att man förtjänar att äta en bra middag även om man bor själv. Vill ni följa mina halvkulinariska upptåg där så får ni jättegärna göra det!

Gnocchi med morotsblastpesto, smörstekta kantareller & parmesan

Tiden går fort, ja livet går snabbare än stora kattdjur springer, för att citera Markus Krunegårds mamma (tillika min gamla bildlärare i högstadiet, varsågoda för trivia). Vad passar då bättre än att bjuda på ett recept som tar minimalt med tid att laga och som på ett fint sätt sammanfattar den smakmässiga övergången mellan sommar och höst? Låt mig presentera: gnocchi med morotsblastpesto, smörstekta kantareller och parmesan.

gnocchi med morotsblastpesto, smörstekta kantareller och parmesan

Till 2 portioner behöver du:

1 pkt gnocchi

2 hekto kantareller

1 stor näve blast från knippmorötter

½ dl skalade solroskärnor

½ dl olivolja

1 vitlöksklyfta

1 msk citronsaft

parmesan

smör

salt & peppar

Gör så här:

Börja med att koka vatten till gnochhin (om du inte har en såndär supersnabb induktionshäll, ledtråd: det har inte jag). Mixa sedan en pesto av morotsblast, solroskärnor, olivolja, vitlök, citronsaft, salt och peppar. Stek skogs- eller butiksplockade kantareller i en panna tillsammans med mycket smör. Koka gnocchin i ett par minuter och blanda den sen med peston. Servera med kantarellerna och valfritt berg parmesan (jag valde Mount Fuji). Klara, färdiga, ät!

Spaghetti alla Puttanesca

Jag åt pasta varje dag i Italien. Ändå hade jag inte tröttnat när jag kom hem, så den första riktiga måltid jag lagade på flera veckor var en Spaghetti alla Puttanesca. En pastarätt som uppfanns under en sen kväll på 50-talet när restaurangägaren Sandor Pettis vänner blev hungriga och tvingade honom att laga något. Trots att kylen ekade tom lyckades han sno ihop den här rätten av saker från skafferiet och resten, ja det är historia.

Till 4 portioner behöver du:

400 g spaghetti

1 röd chili

2 vitlöksklyftor

1 liten burk inlagda sardiner

1 konservburk med hela tomater

2 färska tomater

1 liten burk inlagda, urkärnade svarta oliver

3 msk kapri

olivolja

persilja

Gör såhär:

Finhacka chili och vitlök och fräs med lite olivolja i en varm panna. Tillsätt sardellerna som du delat i mindre bitar och låt dem gojsa ihop sig med det andra. Häll i en burk med hela tomater och de färska tomaterna som du hackat i mindre bitar. När såsen kokar tillsätter du kapris och delade oliver. Låt såsen sjuda i ca 30 minuter och smaka av med salt, färskmalen svartpeppar och kanske en nypa socker. Koka pastan två minuter kortare än det står på paketet, det är viktigt att den är al dente. Häll sedan spaghettin i pannan och rör om ordentligt. Toppa med färsk persilja och servera. Molto bene!

Sommarpasta med sparris och citron

När jag vaknade i morse var jag så tacksam över att det var kristi himmelsfärdsdag och ledigt idag. Även om jag jobbar i morgon och inte får någon långhelg så kom verkligen den här lugna torsdagen som ett mysigt avbrott. Jag har suttit i solen och läst och sedan åkte jag till Skarpnäcks handelsträdgård och köpte massor av växter till min balkong. När jag blev hungrig tog jag en titt i kylen och bestämde mig för att improvisera ihop en pasta av vad som fanns därinne. Den blev riktigt god så jag tänker att ni får se vad den innehöll.

Jag började med att koka upp pastavatten och sedan la jag i två portioner bavette. Under tiden som pastan kokade började jag fräsa grönsaker i olivolja tillsammans med en vitlöksklyfta och en liten röd chili. Först hade jag i en bunt tunna sparrisstjälkar och sedan en bit zucchini som jag skivat i halvmånar. Till sist la jag även ner två nävar grönkål i pannan. När pastan var klar flyttade jag över den tillsammans med en liten skvätt pastavatten och blandade ihop allt. Sedan rev jag över zest från en halv citron och pressade i lite citronsaft.

Innan det var dags att hugga in bröt jag ned en hel mozzarella i mindre bitar, ringlade på lite extra olivolja och avslutade med salt och peppar. Så gott med krispiga grönsaker i kombination med pastan och den syrliga citronen. En riktig sommarpasta som går att variera utefter vad som finns i kylen! Gillar man nötter så tror jag också det skulle vara gott att rosta en näve och strö över. Buon appetito!

Middagar i början av april

Mmmmat… En härlig del av livet! Jag tänkte att vi skulle kolla på vad jag ställt fram på köksbordet den här veckan.

Allt började med grönkålscarbonara med rostad mandel, parmesan och tryffelolja. Lite likt det Sandra lagade här om veckan insåg jag nu – jag kanske blev undermedvetet inspirerad?

En väldigt enkel vardagspasta i alla fall och du gör precis som en vanlig carbonara men med grönkål istället. Så först; koka pasta och fräs ett par nävar grönkål med en vitlöksklyfta i olivolja. När pastan har en minut kvar till al dente lägger du den i grönkålspannan, koka upp med lite grädde, en skvätt pastavatten och massor av parmesan. Smaka av med salt, peppar och tryffelolja. Servera sedan med rostade mandlar och mer parmesan på toppen.

I tisdags ville jag göra lika fina rotfruktsknyten som Green Kitchen Stories men min äppelsvarv funkade visst inte till det. Så istället fick jag skiva rödbetor och sötpotatis tunt istället och ugnsbaka. Ändå gott!

När allt på plåten var mjukt inuti och lite krispigt utanpå serverade jag det tillsammans med sallad, koriander, avokado, fetaost och en dressing med turkisk yoghurt, majonnäs och srirachasås. Kom på i efterhand att jag skulle rostat kikärtor och slängt på, men jag blev mätt och belåten ändå.

Idag lagade jag pizza på mitt nya favoritbröd – Garants orientaliska vetebröd. Jag har använt dessa till wraps innan och det blir sjukt gott.

Nu fick det dock bli pizza istället och det funkade ju lika bra! Jag tänker att ni vet hur man gör egen snabbpizza vid det här laget, men kan ändå avslöja att jag hade tomatsås, mozzarella, champinjoner, purjolök och basilika på min.

Och som bonus: en ful bild men det var den enda jag hade. Jag lovade ju att ni skulle få receptet på min special-banh mí som jag lagade med några kompisar, så här kommer det!

Börja med att göra en 1-2-3-lag med 1 del ättika, 2 delar socker och 3 delar vatten. Skär grönsaker, förslagsvis morot, rättika, gurka och rödlök, i tunna strimlor. Låt de dra i lagen i minst en timme, är du smart så fixar du detta i förväg.

Skiva upp två paket halloumi och lägg i en plastpåse. Blanda en marinad med 3 msk soja, 1 msk honung, 2 msk riven ingefära och 1 vitlöksklyfta. Häll ner den i påsen och se till att alla halloumibitar täcks. Låt vila i kylen ett tag.

Skiva upp avokado, lägg fram salladsblad och färsk koriander. Gör egen majonnäs och blanda med en skvätt sriracha eller ta en genväg och använd en färdig majo. Skär upp baguetterna i 15-20 cm långa bitar.

Stek halloumin i sin marinad. Efter ett tag karamelliseras såsen och försvinner men lämnar en mycket god smak efter sig. Bygg ihop mackorna genom att varva alla ingredienser tills brödet är fullt. Servera med en kall öl, ät och njut!

Tvårätters en tisdag

I mitt hem finns en regel som säger: bara för att man bor själv ska man inte behöva äta tråkig mat. Jag vet nämligen många som helst inte lägger tid på matlagningen för att det är så trist att äta på egen hand och visst, det klart att det är roligare om man är flera som får dela på matupplevelsen, men jag vägrar hålla mig till fil och flingor bara för att det är enbart jag som ska äta. För mig är ju maten en av dagens höjdpunkter, både när det kommer till lagande och ätande, så därför har jag bestämt mig för att inte hålla tillbaka fastän det bara är jag som sitter vid bordet. Det medför att jag en gång lagade en hel smörgåstårta till mig själv (kanske lite i extremaste laget) eller som i tisdags; svängde ihop en liten tvårätters bara för att jag var sugen.

Stommen till förrätten inhandlades på T-Jarlen, en liten matbutik i Östermalmstorgs tunnelbana. Därifrån kommer man sällan ut med en komplett måltid men desto oftare med lite roliga fynd. Typ en burrata för 19 kr, kap! Burrata är en slags mozzarella men med grädde i, vilket gör den ännu krämigare och godare. Jag serverade min tillsammans med färgglada cocktailtomater, basilika, svartpeppar och en lite oväntad ingrediens; brynt smör. När jag var i Köpenhamn i somras åt jag nämligen burrata caprese med brynt smör på restaurangen Paté Paté och det var så gott att jag var tvungen att härma och tipsa vidare till er.

Min huvudrätt fick fortsätta på det italienska temat och efter att ha trampat på en spinningcykel under kvällen fanns det bara en sak jag ville äta: pasta! Livets mat, typ. Så det blev klassikern cacio e pepe vilket man kan säga är italienarnas motsvarighet till mac ’n’ cheese. Med andra ord: al dente-kokt pasta som man lägger i en stekpanna där man hettat upp smör och svartpeppar. Sedan rör man runt med massor av parmesan, en skvätt pastavatten och gärna lite pecorino om man har det också. Enkelt, dödligt gott och en bättre avslutning på min lilla tvårättersmiddag.

Pasta med rostade tomater, avokadokräm & parmesan

Det bästa med att ha en blogg är att man skaffar sig ett litet arkiv med maträtter, spellistor och outfits som man kan inspireras av, det gäller bara att komma ihåg att blicka bakåt själv. Nyligen när jag stod hemma med ett nät fullt av mogna avokados som jag var tvungen att äta upp (ett mycket angenämt problem) så drog jag mig till minnes att jag en gång lagat en avokadopasta. En snabb googling senare och så hamnade jag i mitt eget arkiv, tack mitt tidigare jag! Men för att ni också ska slippa gräva er tillbaka till 2013 så kommer här en liten repris på pasta med rostade tomater, avokadokräm & parmesan.

Du behöver:

10-12 mindre tomater, exempelvis romantica

2 msk citronsaft

2 vitlöksklyftor

2 avokados

4 msk olivolja

400 gram pasta, gärna linguine

en bit parmesan

salt

svartpeppar

Gör såhär:

Börja med att sätta ugnen på 150 grader. Skölj sedan tomaterna, dela dem på mitten och lägg på bakplåtspapper på en plåt. Ringla olivolja över och låt dem stå i ugnen i ungefär en timme. Har du inte tid eller ork för detta: hetta upp en stekpanna och rosta tomaterna i cirka 10 minuter. Koka pastan i rikligt saltat vatten tills den är aldente. Dela och gröp ur avokadon och mixa den tillsammans med 2 msk olivolja, 2 msk citronsaft, 2 vitlöksklyftor och salt. Häll av pastavattnet och blanda linguinin med avokadoröran. Lägg i de rostade tomathalvorna, riv över parmesan och smaka av med salt och svartpeppar.

Ursprungreceptet är på engelska och kommer härifrån.

Sommarpasta

Fräscha sommarsallader i all ära men få saker går ju upp emot en tallrik rykande pasta. I söndags slängde jag ihop den här lite somrigare varianten utifrån vad jag hittade i kylen.

Typ: en halv citron, några sparrisstjälkar, en liten näve valnötter, ricottaost, vitlök, en stump parmesan och linguini. Jag tror det förresten är min favoritpasta just nu. Den går att snurra snyggt, är roligare än spaghetti men inte lika tjock och klistrig som tagliatelle kan bli.

Valnötterna rostade jag först i en torr panna. Sedan stekte jag sparrisen i mindre bitar tillsammans med vitlöken. När pastan var 30 sekunder från klar hällde jag av vattnet och blandade den med ricotta. I med lite pressad citron och rivet skal, blanda med sparris och nötter och sist en massa parmesan på toppen. Lätt som en plätt och himla gott!