Matprat

Hej! Idag tänkte jag att vi skulle prata om mat, eller i alla fall om några saker jag ätit på sistone och mina tankar kring dem. Matprat helt enkelt!
 
ramenFörst och främst: ramen. Jag förälskade ju mig i denna lilla nudelanrättning när jag var i Tokyo i somras och sedan dess får jag cravings med jämna mellanrum. Nu försöker jag jaga rätt på Stockholms bästa ramen, ett uppdrag som inte är helt lätt. Min favorit hittills är nog Wagamamas med anka och så ber jag om tjocka udon-nudlar istället för de vanliga tunna. Jag tycker generellt att de där riktigt tjocka nudlarna är svåra att få tag på och för mig gör de halva grejen. För några veckor sedan testade jag också Ai Ramens nudelsoppa och den var god och helt okej, men inte fantastisk. Då tycker jag nästan att min egna variant på bilden ovan är bättre. Receptet på hur jag gör den hittar ni här. Nästa uppdrag blir att testa Olive Hummers snabbnudel-ramen.
 
godis  godis
Över till ämne två: så fantastiskt att godisleverantörerna äntligen fattat att folk vill kunna välja andra påsstorlekar än de i nivå med IKEAs gå ner med tvätten-påsar. Hurra! De här små minipåsarna har Karamellkungen gjort och de är perfekta för oss som bara vill ha något litet att tugga på, några bitar efter maten liksom. Visst att man kunde köpa bara några bitar innan också, men det ser ju alltid så ensamt och fånigt ut när de skvalpar runt på botten av påsen och då tar man genast för mycket. Här får man ett par bitar av varje favoritsort och så kostar det alltid runt en tia. Perfekt!
 
grönkålspastaMellan godisätandet kan det ju vara bra med lite riktig mat och då kan jag passa på att rekommendera den här grönkålspastan med ädelost och rostade valnötter. Så enkelt och så gott! Receptet hittade jag ursprungligen i Hemköps kundtidning men det fanns visst inte på nätet och sedan ändrade jag lite ändå, så här kommer det nedskrivet, bara för er.
 
Du behöver (till 4 portioner):
400 g pasta av valfri sort (jag tog en fin som heter castellane)
1 gul lök
2 vitlöksklyftor
2-3 msk olivolja
150 g fint strimlad grönkål (med den grova stammen bortskuren)
1 dl pastavatten
2,5 dl matlagningsgrädde
140 g ädelost
1 nypa chiliflakes
1 dl hackade valnötter
1 msk smör
1 msk flytande honung
salt
svartpeppar
 
Gör såhär:
Koka pastan enligt anvisningarna på paketet. När du häller av den, spara lite av pastavattnet, det kan behövas i såsen. Under tiden pastan kokar kan du rosta nötterna. Stek valnötter snabbt i 1 msk smör på medelvärme. Ringla sedan på honung och en nypa flingsalt, ställ åt sidan. Hacka lök och vitlök och fräs i olivolja i en stor stekpanna, utan att det tar färg. Lägg i kålen och stek på medelvärme i 5-6 minuter tills den mjuknar. Smula ned osten i pannan och häll på matlagningsgrädde. Rör runt och låt det koka ihop ett par minuter, känns det för tjockt så addera lite av pastavattnet. Blanda såsen med den färdiga pastan och smaka av med salt, svartpeppar och chiliflakes. Servera med lite rostade valnötter på toppen.
 
glassOch som avslutning på matpratet: min middag ikväll. Två sorters glass (och två ostmackor som jag åt upp innan). Ibland orkar man faktiskt inte laga mat utan bara prata om den, så ikväll bestämde jag mig för att prova två glassorter: hallon-lakrits och kakdeg från Siaglass. (Obs! Ej sponsrad, önskar dock att jag var det, fatta drömmen…) I vilket fall så brukar jag vara ganska skeptisk till att blanda mer gräddiga och chokladiga glasssorter med fruktiga och ”fräscha” men dessa två gifte sig faktiskt riktigt fint. Kakdegsglassen var inte direkt någon Ben & Jerrys, men det kan ju vara trevligt när man inte vill hamna i den där superkoman som man lätt drabbas av. Och hallon-lakritsglassen var både söt och salt på ett himla trevligt sätt. Nu längtar jag efter sol och värme så att glassäsongen kan dra igång på riktigt. Hej!
 

Septemberkänslor och Pasta Alfredo

Pasta Alfredo
 
Det är något med mig och september. Vi kommer liksom inte överens. Varje år – samma sak. Hjärtat som pickar hårdare, oron som fladdrar ut i minsta ven, en olust som bosätter sig i bröstet. Det är inte riktigt något som är fel, men det är nånting som skaver. En känsla omöjlig att sätta fingret på.
 
Så igår hade jag bestämt mig för att bara ha en lugn kväll hemma. Bli frisk från förkylning och öroninflammation, koppla av och vara själv. Inte ensam, men själv. Det tog emot lite först. Den senaste tiden har jag varit extremt sällskapssjuk, velat hitta på saker varje helg och ledig kväll, alltid haft ett sting av fomo (fear of missing out). Men så bestämde jag mig.
 
Jag kom hem från jobbet, gick till affären och handlade. Tog en lång varm dusch, hoppade i min morgonrock. Lagade en Pasta Alfredo med orimligt mycket parmesan. Hällde upp ett glas vin, slog på september-spellistan i högtalarna. Åt, njöt och mådde bra. Kände mig stark, lugn och glad. Som en superklyschig rom-com, men på riktigt. Jag bara gjorde upp med september där och då.
 
Och sen har resten av helgen bara flutit på i samma anda. Lugna varma nätter. Våffelfrukost med kaffe. Fika med förtroliga samtal. Lördagsgodis och nagellack. Tupplur och bloggläsande. Allt bra jag tycker om. Och nu ska jag snart på kräftskiva och för första gången har kräftorna hunnit tina i tid. Bara en sån sak. Jag vet inte om det är pastarätten eller något annat, men jag mår strålande idag. Här får ni receptet – den är himmelsk, jag lovar.
 
Pasta Alfredo
 
Till fyra portioner behöver du:
150 gram parmesanost
1 dl valnötter
1 dl pinjenötter
1 tsk salt
100 g smör
2 vitlöksklyftor
2 dl vispgrädde
svartpeppar
pasta

Gör så här:
Koka upp saltat vatten till pastan. Mixa ost, nötter, smör, salt och vitlök till en smet. Vispa grädden löst och vänd ner i ost-och nötblandningen. Koka pastan al dente och blanda ihop. Riv parmesan över alltsamman och smaka av med salt och svartpeppar.