Jag målar badrumstaket himmelsblått. Står och balanserar på stegen som klämts in mellan toalettstolen och duschväggen, tänker på de dekorerade taken jag såg i Vatikanen i våras. Allt är många mil bort. Min mörkblå overall fylls av färgfläckar.
Jag skriver ”kom hit om du vill”. Låter intuitionen styra istället för hjärnan och blir glad över svaret. Finner mig själv i det lilla röda rummet, ölkannan på bordet, fem halvtomma glas och mikrofonen i handen. Vi sjunger Fairytale of New York och allting känns som början av en film.
Jag huttrar i adventskylan. Minusgrader och tunna strumpbyxor, en klänning med små små pärlor. Får blåsa varm luft på händerna när vi kommit in på restaurangen, men vi beställer granita som om vädret inte fanns och jag tänker att december gärna får smaka citron och mynta, svart te och snö.
Jag köper sex hyacinter och en amaryllis. Plockar fram krukor ur skåpet och lämnar jordrester på diskbänken. Knyter mörkröda sammetsrosetter och fäster på ljusstaken och porslinshunden, tänder stjärnan i fönstret och dammsuger bort spåren av processen.
Jag möter henne på Hornsgatan och kramar hennes axlar. Beställer två rätter i den lilla thaikiosken, köper julmust och smågodis, tar vägen genom parken, ser hur det lyser i fönstren. Allting på tv:n är dåligt men det är okej och jag stryker henne över håret, klappar knäna, sveper filten om oss.
Jag tar fram saxen och klipper i tyget. Låter den isblå kjolen som jag köpte på Myrorna bli två decimeter kortare. Sicksackar, nålar upp och syr. Provar den framför spegeln och funderar på om det blev lite väl mycket, bestämmer mig för att det blev perfekt. Med strumpbyxor så.
Jag får ett meddelande: ”vad tror du om att fira nyår här?”. Svarar ja utan att tveka en sekund. Drömmer mig bort till långa promenader, sprakande brasor, varma tofflor, stickade västar och tjocka böcker. Att börja ett nytt år utanför en ny stad, new new nu nu nej snart.
