Hej bloggen! Jag har i drygt en månads tid tänkt att jag borde skriva det utförliga inlägget om vandringen jag gjorde i Skottland i somras, men eftersom det kommer att kräva så mycket tid att få ihop alla texter och bilder drar jag mig för att göra det och varje gång jag går in här drabbas jag därför av en smula prestationsångest, vilket såklart är dumt. Så nu har jag beslutat mig för att skriva om något helt annat istället. Min helg till exempel. Den tillbringade jag i ett litet torp utanför Flen tillsammans med min vän Malin och hennes dotter Asta.
Innan vi åkte packade jag förnödenheter i form av tröjor i olika tjocklek, vin, myggmedel, läsning och anteckningsbok för höstmål.
När vi kom fram på fredagskvällen tände vi en brasa och dukade upp en liten plockbricka. Efter att Asta somnat för natten lagade vi chèvre chaud och turades om att peta in fler vedträn i kakelugnen.
På lördagen vaknade vi utvilade till immiga fönster och sol över ängarna. Ett litet nyp i luften och dagg mellan tårna när vi traskade ut i pyjamasarna.
Kaffebryggaren puttrade trivsamt under tiden som vi värmde bröd och kokade ägg och så åt vi en lång frukost med P1 som sällskap.
Sedan bredde vi matsäcksmackor och fyllde kaffetermosen och gav oss ut i skogen med ryggsäck och babybjörn. Så mjukt och grönt allting i väntan på höstens intåg.
Jag hade längtat efter att få plocka lite kantareller och tro mig, det fick jag. Jättemånga och jättestora.
Efter ett par timmar tog vi fikapaus i en slänt och jag fick en krampaus med en glad 6-månadersbebis.
När vi var hemma igen började det ganska tråkiga men ack så nödvändiga rensandet vilket tog nästan exakt lika lång tid som fotbollsmatchen som stod på i bakgrunden.
Sedan tände vi grillen och lagade tagliata med chimichurri, rostad potatis och majskolv.
Och så parkerade vi oss här och skrev ner våra höstmål för tredje året i rad enligt vår egen ritual.
Natten till söndagen vaknade jag av en mullrande åska som drog in över oss. Jag låg tyst och räknade sekunderna mellan blixtarna och dånet och tänkte på de stora ekarna utanför, men till sist kunde jag somna om.
Och morgonen därpå sken solen igen när vi åt en sista frukost innan vi packade ihop oss och stängde torpet och åkte tillbaka till Stockholm igen. I bagaget en massa kantareller, ett antal höstmål och en rejäl dos frisk luft. Efterlängtat och ovärderligt.
Vad mysigt med en torphelg tillsammans med liten och stor vän. Södermanland är verkligen vackert!
Vilket mys! Ett tips är att rensa redan när man plockar i skogen 😊
Ja, det är ett bra tips! Tyvärr glömde vi svampkniven hemma och hade en lite otålig bebis på magen, men nästa gång blir det kanske skogsrens. 🙂
Am interested in the Scotland hike whenever you post it
Men sluta detta var jättemysigt! Very wholesome 😀 Helt off topic men: jag kan väl inte vara den enda som tycker du är otroligt lik syrran (Adina?) i Halva Malmö? Din bildpersona iallafall haha.
Det ser ju helt underbart ut alltihop!
Har du sett det där tipset om att fylla vasken med vatten, lägga i svampen och sen lägga på… var det potatismjöl? Som tydligen ska få all smuts att magiskt släppa från svampen.
Känns ju sådär att blöta ner sin svamp, men rensning är ju verkligen inte den roliga delen av svampplockning så vi får se, nästa gång kanske jag provar ändå.
Mysigt, den ultimata hösthelgen ändå. Och kan förstå den inbyggda pressen av att skriva ett sådant inlägg. Något man egentligen skriver för att man själv njuter av det men sen bygger upp till något större. Har två sådana om sommarens Balkanroadtrip som jag går och drar på, fastän jag egentligen vill få frossa i bilderna och minnena. Sålänge skrev jag ett inlägg som var din höstlista!