La cuisine est un jeu d’enfants

Min bästa second hand-affär har en gigantisk bokavdelning som jag nästan drar mig för att besöka för att den är så stor och svårmanövrerad. Det finns guldkorn men det krävs både tid och tur för att hitta dem. När jag var där för några veckor sedan lyckades jag dock trilla över ett riktigt fynd.

La cuisine est un jeu d’enfants är en fransk kokbok skriven för barn på 60-talet. Den är fylld av färgglada illustrationer och innehåller klassiska recept. Själva formgivningen är otroligt fin och lekfull och även om jag är långt ifrån någon expert på franska så förstår jag faktiskt en del.

Här har vi ett recept på en klassisk croque monsieur med gulliga små gruyère-illustrationer.

Antar att jag kommmer laga en quiche lorraine eller kanske krabbkakor framöver?

Jag vill egentligen rama in alla illustrationer och hänga upp dem på köksväggen eftersom de är så fina. Om jag hade en egen restaurang skulle menyerna gärna få inspireras av den här stilen: kladdiga skisser i basfärger, snirklig handstil och små kommentarer i marginalerna.

Gillar självklarheten i att barn ska slänga ihop lite coq au vin också. Bra med ambitioner ändå!

Själv tänkte jag börja med att testa den här efterrätten. Eller kanske en löksoppa. Men först fortsätter jag bläddra och öva mig på franska.

Sommarmat

Min vanligaste sommarmat har blivit matjessill och färskpotatis. Jag äter det minst en gång i veckan och har ännu inte tröttnat. Men förutom det finns det ju en massa andra goda saker man kan göra så här års. Bra sommarmat enligt mig går snabbt att laga och får gärna känns lite lättare än vinterns mustiga grytor och rustika rotsaker. Här är tre saker jag lagat den senaste tiden.

Sallad med blandade matgryner, rödkål, gurka, salladslök, granatäpple, dill, fetaost och hummus. Den här salladen är egentligen en rip-off på en sallad från Panini som jag brukar köpa ganska ofta, men här har jag även lagt till gurka och dill samt pressat lite citron på toppen.

Som grund använder jag en färdig mix med olika matgryner som man kokar snabbt. Under tiden hackar jag upp alla grönsaker och mixar en hummus. Jag blev lite stressad för jag tycker den ser något torr ut på bilden men obs, det var den inte. Torr hummus är ju riktigt trist, så se till att göra den lös. Är man trött på att banka granatäpplekärnor så kan man köpa dem i frysdisken, det brukar jag göra.

Här hade jag ju kunnat använda trendordet bowl men varför inte bara säga skål? Det här är alltså en skål med svart ris som grund toppat med allt gott jag hittade i kyl, frys och skafferi. I detta fall mango, sojabönor, rödlök, salladslök, koriander, räkor, stenbitsrom, grönkål, srirachamajo och rostad lök.

”40-45 MINUTER ÄR NI INTE KLOKA?!” skrek jag när jag läste på paketet till det svarta riset. Då var klockan 21:03 och jag skulle sätta igång med min middag… Så snabbhetsfaktorn får man tumma lite på i detta recept, eller så byter man helt enkelt ut det svarta riset till ett som går snabbare att koka. Under tiden kan man i alla fall passa på att tina de frysta ingredienserna och rensa skåpen på allt som är gott som man kan toppa sin skål med. Blandningen här ovan blev faktiskt riktigt bra. Söt, stark och krispig på samma gång.

Om man backar bandet kan man se att den här vinterpizzan är vad jag ätit allra mest under det senaste halvåret. Den går blixtsnabbt att göra, blir lika god varje gång och kräver få ingredienser. Nu har jag gjort en sommarversion av den som är nästan lika god och enkel.

Jag använder mig fortfarande av ett libabröd som grund och brer sedan på crème fraîche (philadelphiaost funkar lika bra om man har det hemma) och river över någon vällagrad ost, i detta fall parmesan. Lite tryffelolja, salt och peppar på detta och sedan är det dags för topping. Här har jag använt mig av färdigkokt färskpotatis som jag skivat tunt samt sparris som jag stekt lite snabbt innan. Eftersom brödet redan är gräddat och de flesta ingredienser tillagade sen innan behöver pizzan bara ett par minuter i ugnen. Innan servering är det gott att toppa med lite klippt gräslök och några droppar olivolja. Buon appetitio!

En lista om mat

Mmm… mat! Jag lånade en lista av Eric och nu är jag visst hungrig. Det kanske ni också blir när ni läst klart?

Det senaste du åt?

Banh mí med picklade grönsaker, avokado, srirachamajonnäs, koriander och marinerad halloumi istället för tofu.

Vad äter du helst till…

…frukost?

Jag älskar stora matiga frukostar som man kan äta länge. Eggs florentine med pocherat ägg, bröd och rökt lax är väldigt gott. Även pannkakor med sirap och bär. Alltid kaffe. Gärna en halv grapefrukt också. Längtar efter helgfrukost nu.

…lunch?

Tycker det är tråkigt (och dyrt/ovärt) med uteluncher varje dag så brukar äta matlådor för det mesta och sedan välja något riktigt gott någon dag i veckan. Då blir det oftast sushi, ramen eller pizza.

…middag?

Älskar att äta ”allt som är gott” tillsammans med mina kompisar. Då köper man helt enkelt allt som är gott vilket kan variera lite efter säsong men oftast inkluderar bröd, ostar, oliver, röror, grönsaker, chips… Sen dricker man vin och äter länge av allting.

Vad var din favoritmat när du var liten?

Jag tyckte på riktigt att sådan där sparrissoppa gjord på vatten och pulver var riktigt god. Kan fortfarande tycka det… Annars räkmackor som vi ofta åt på lördagskvällarna. Då ställdes det fram en stor skål med räkor som man fick skala och lägga på rostat bröd eller tekakor med ägg, majonnäs, citron och svartpeppar. Sjukt retro och gott!

Vad är din favoritmat nu?

Få saker slår ju en riktigt bra ramen. Annars pasta. Älskar pasta. Och skaldjur som ostron, kräftor, räkor, musslor…

Din värsta mat?

Det absolut äckligaste jag ätit är nog manet som jag serverades i Japan. Men det känns inte som att jag kommer behöva utsättas för igen. Annars är det nog mest pölsa, sylta och isterband som skrämmer mig.

Fem saker du alltid har i kylskåpet?

Ägg, smör, gul lök, vitlök, potatis. Ganska old school ändå?

Största guilty pleasure i matväg?

Korv med bröd. Älskar korv med bröd och dessvärre inte vegokorv. Annars en riktigt amerikansk mac ’n’ cheese som man gör direkt från paketet med makaroner, ostpulver och sen adderar mjölk och smör.

Specialkost?

Är inte allergisk mot något (hurra!) men har ändå lite preferenser. Har helt valt bort kyckling sedan 1,5 år tillbaka och köper och tillagar typ 95 % vegetariskt (lakto-ovo) hemma. Äter kött eller fisk/skaldjur någon gång i veckan, oftast på restauranger när jag vill lyxa. Tycker detta funkar bra för mig och är inte särskilt krångligt heller.

Din bästa restaurangupplevelse?

Svårt att sätta en given nummer ett här, men jag åt en sushimiddag i Yokohama var något alldeles extra. Min kompis Annas har en kollega från Japan vars pappa är god vän med en restaurangägare så vi blev inbjudna till hans restaurang och åt en helt fantastisk avsmakningsmeny där. Hela kvällen avslutades med att personalen gick ut i den lilla restaurangen och spelade Eric Clapton-låtar på gitarr tills det var dags att gå hem.

Din värsta restaurangupplevelse?

Lyckades äta ett gäng riktigt dåliga middagar när vi var på familjesemester i Lissabon för fyra år sedan. Det var obeskrivliga grötliknande rätter med räkor på toppen och vanliga hamburgare med stekt ägg och skinka på. Så extremt märkligt.

Vad äter du när du inte har någon inspiration?

En enkel pastarätt, snabb-ramen eller grönsaker och någon ost (helst halloumi eller feta).

Vad äter du när du vill ha något gott men inte vill laga mat länge?

Säger som Eric här (och klappar mig själv på axeln): min vinterpizza som är sjukt god, snabb och enkel!

Vad äter du när du vill ha något gott och kan tänka dig att laga mat länge?

Meze med egen falafel, massor av röror och friterade filodegsrullar .

Bästa egenskap i köket?

Kan trolla fram frukost ur ett tillsynes tomt kylskåp. Lyckas alltid skrapa ihop någonting som ofta blir riktigt gott dessutom.

Sämsta egenskap?

Skapar alltid kaos när jag lagar mat. Det stänker och spills överallt, blir berg av disk och klet på golvet, även om jag anstränger mig. Så en sanering efteråt är alltid nödvändig.

Och till sist, en underskattad maträtt som borde uppmärksammas mer?

Rårakor. Så enkelt ju, man behöver bara ett par potatisar och lite smör att steka i. Allra godast är de med hackad rödlök, dill, smetana, rom och citron. Vill även slå ett slag för marängswiss som efterrätt. Det godaste och enklaste man kan göra. 2018 är swissens år, bara så ni vet.

Ugnsbakade grönsaker med korv och kantareller

På väg från jobbet stannade jag vid Hemköp och köpte kantareller, chorizo och tryffelmajonnäs. Sedan gick jag hem, värmde ugnen till 225 grader, tömde min kyl och lagade riktig höstmat. Jag började med att ugnsbaka vitkål som jag skivat. Efter någon kvart slängde jag även i morotsstavar och klyftad potatis. Ytterligare en kvart senare fick några båtar av rödlök toppa allt och efter den tredje kvarten var det klart. Samtidigt som jag la in rödlöken i ugnen började jag också steka skivad chorizo och efter en stund åkte två nävar kantareller ner i pannan. Den sista minuten fick lite överbliven grönkål också göra allt sällskap.

Till sist lade jag upp allt på ett fat, toppade med lite persilja och serverade med tryffelmajonnäs. Tada! Rustik höstmat utan det minsta krångel. Förutom att ingredienserna i sig är ganska höstiga så går det också att avslöja säsongen på maten av en annan anledning (tyvärr). När jag satt mig och åt vid åtta var det nämligen alldeles mörkt ute och således omöjligt att fota utan att behöva tända taklampan. Så nu börjar det; perioden av kamp mot skymningen och fulare bloggbilder. Men härda ut, det vänder i april. Tills dess får vi frossa i rustik mat och glödlampssken. Bon appétit!

Edit 9 september kl. 18:29:

Okej, efter att ha stört mig något otroligt på bilderna i detta blogginlägg passade jag på att fota om allt när jag värmde resterna och åt dem. Japp, sån e jag. Varsågod att nominera mig till Årets töntigaste bloggare nästa gång det är dags för prisutdelning. :)))

Sommarmat x 4

Mat hörrni. Det äter man ju året om men här är några lite somrigare saker som jag ätit den senaste tiden.

Vattenmelonsallad: Tunna skivor av gurka och vattenmelonbitar som marinerats i lite limesaft och finhackad mynta. Blandas sen med grönkål, rödlök, fetaost och gröna oliver. Lite svartpeppar och olivolja på toppen.

Kan även göras i en lite sötare variant, perfekt som kvällssnack. Här med vattenmelon, nektarin, fetaost, mynta och lime.

Allt som är gott: aka livets mat. Köp allt som är gott i affären och lägg på en bricka. I detta fall hade jag gröna oliver, Salami Milano, kex och brieost samt en caprese 2.0 med tomat, persika, mynta, basilika, olivolja och mozzarella.

Gazpacho: Jag lagade Siris gazpacho med nektarin, mynta och zucchini. Min blev inte riktigt lika fin som hennes, men god ändå. Gazpacho är ju lite som bloody mary kom jag på, fast mer mat och mindre fest.

Halloumi i bröd: Efter en djup besvikelse på vegokorvsfronten (jag testade Astrid och Apornas Hot chörizo och tyckte inte alls om den :/) lade jag i ren protest halloumi i mina briochekorvbröd istället. Sedan bytte jag ut ketchupen med srirachamajonnäs och toppade med picklad rödlök, bladspenat, koriander & rostad lök. Så egentligen blev det inte ens korv med bröd utan en avlång halloumiburgare. Dock en väldigt god sådan.

Sommarpasta med sparris och citron

När jag vaknade i morse var jag så tacksam över att det var kristi himmelsfärdsdag och ledigt idag. Även om jag jobbar i morgon och inte får någon långhelg så kom verkligen den här lugna torsdagen som ett mysigt avbrott. Jag har suttit i solen och läst och sedan åkte jag till Skarpnäcks handelsträdgård och köpte massor av växter till min balkong. När jag blev hungrig tog jag en titt i kylen och bestämde mig för att improvisera ihop en pasta av vad som fanns därinne. Den blev riktigt god så jag tänker att ni får se vad den innehöll.

Jag började med att koka upp pastavatten och sedan la jag i två portioner bavette. Under tiden som pastan kokade började jag fräsa grönsaker i olivolja tillsammans med en vitlöksklyfta och en liten röd chili. Först hade jag i en bunt tunna sparrisstjälkar och sedan en bit zucchini som jag skivat i halvmånar. Till sist la jag även ner två nävar grönkål i pannan. När pastan var klar flyttade jag över den tillsammans med en liten skvätt pastavatten och blandade ihop allt. Sedan rev jag över zest från en halv citron och pressade i lite citronsaft.

Innan det var dags att hugga in bröt jag ned en hel mozzarella i mindre bitar, ringlade på lite extra olivolja och avslutade med salt och peppar. Så gott med krispiga grönsaker i kombination med pastan och den syrliga citronen. En riktig sommarpasta som går att variera utefter vad som finns i kylen! Gillar man nötter så tror jag också det skulle vara gott att rosta en näve och strö över. Buon appetito!

Över- & underskattad mat

Det har cirkulerat en lista i bloggvärlden med mat/ingredienser man ogillar eller tycker är överskattade. Det roligaste är nästan att läsa alla kommentarer och hur folk på ren reflex börjar ”beskydda” maten de själv gillar och försöka övertyga bloggaren om att hen har fel (jag tänker exakt likadant själv). ”Huuuuur kan hon inte gilla räkor, det som är så sjukt gott?!”. Som att min kommentar ska vara det som får bloggarens smaklökar att göra en helvändning…

Aja, det är ju i alla fall värt ett försök, för när det gäller goda grejer är allt tillåtet. Så välkommen att rätta mig i kommentarsfältet nedan om ni tycker att jag är ute och cyklar. Nu tänkte jag att ni skulle få min lista på saker jag tycker är överskattade och sedan ska jag avsluta med ett recept på en riktigt underskattad rätt.

Överskattad mat

Äggröra/omelett

Jag vet inte om det här är ett normalt beteende men ibland när jag äter ägg kan jag tänka ”mmm, vad gott” för att sedan halvvägs in bara ”euw, ägg” och bli typ äcklad av smaken. Ett perfekt löskokt/pocherat/stekt ägg kan vara supergott men är de för hårdkokta och ännu värre, kalla, så går det bort. Både äggröra och omelett innehåller dessutom alldeles för mycket ägg så det undviker jag direkt. Jag avskyr även när folk lite random skalar ett kokt, kallt ägg och äter det som om det vore en frukt. Herregud. Sluta.

Mandarin

I början av hösten kommer alltid satsumas. De är små och gula med tunt skal, oftast lite sura och smakar toppen. Sedan kommer clementinerna som är mer orangea, lite sötare, mer lättskalade och smakar gott. Sist, sådär framåt jul, kommer mandarinerna. Stora, med tjockt skal och ”köttigare” klyftor. De är inte alls lika goda, ibland tråkigt torra och fulla med kärnor. En sann besvikelse.

Kyckling(filé)

Från och med 2016 har jag undvikit att äta kyckling helt. Eller jag skulle nog äta det om jag blev bjuden och inte kunde välja bort det snyggt, men hittills har jag klarat mig. Det är något med de oproportionerligt stora, rosa kycklingfiléerna som får det att äcklas i min mun. Guldfågelns reklamannonser har verkligen haft motsatt effekt på mig…

Keso

Okej, jag ska vara ärlig: jag har aldrig smakat keso. Men konsistensen och det gryniga, lite vattniga utseendet får mig att absolut inte vilja göra det heller. Särskilt inte i kombination med blodpudding som vissa gör, kan knappt tänka mig något konstigare och äckligare.

Gurka

När jag var 14 kom jag på att jag inte gillade gurka och slutade äta det fram tills jag var 22 (stark tonårsrevolt Julia). Nu har jag dock mognat lite och äter det igen. Bäst är saltgurka eller inlagd gurka (som jag alltid gillat) men vanlig går också okej och jag gillar det mest för den krispiga konsistensen som den tillför i rätter. Den slajmiga mittdelen får man dock mer än gärna ta bort och saker som ”gurkvatten” (på riktigt – vad är det?!) behöver man verkligen inte bjuda mig på.

Capellini

Pasta ska ha textur tycker jag. En överkokt pasta är ju sällan kul och av samma anledning går riktigt tunna pastasorter, som capellini, bort i min bok. Det blir bara klibbigt, sladdrigt och slingrigt i munnen ju. Ibland tycker jag till och med att vanlig spaghetti är i tunnaste laget, min bästa standard-pasta som jag alltid har hemma är linguine.

Underskattad mat

Låt oss prata lite om smörgåstårtan. Den har fått utstå extremt mycket hat och ibland är det befogat, det kan jag faktiskt hålla med om. En smörgåstårta med skinkrullar, leverpastejfyllning och apelsinskivor som man äter på en begravning är nämligen rätt deppigt och oaptitligt. Men smörgåstårta kan ju också vara som världens lyxigaste räkmacka och det är också så jag tycker att den ska behandlas.

I helgen fick jag ett akutsug på smörgåstårta och lagade en riktigt smarrig variant – bara till mig själv. Det kanske inte är helt rimligt men med tanke på att det är perfekt frukost-, lunch- och nattmat så var jag ändå rätt nöjd och nu är den slut och så även min craving. Inspirationen till min smörgåstårta hämtade jag från Siri Barjes eminenta recept på Grön smörgåstårta och sedan justerade jag det lite efter smak och känsla.

På undre lagret hade jag en fyllning med ägg och krasse (samma som i Siris recept) och på övre lagret fyllningen med gurka, dill och pepparrot som också står med där. I mittenlagret valde jag dock att göra en sparriskräm som jag hittade på själv. Jag bröt av den hårda delen på en bunt sparrisstjälkar och delade dem i 4 cm stora bitar. Sedan kokade jag dem i lättsaltat vatten i 2-3 minuter för att sedan, när de fortfarande hade lite motstånd kvar, lyfta över dem till en skål med iskallt vatten. När de svalnat mixade jag dem tillsammans med några matskedar crème fraîche, lite finhackad rödlök och en skvätt citronsaft. Till sist smakade jag av med salt och peppar.

På toppen av min smörgåstårta valde jag att bre färskostkräm och sedan dekorera med gurkrullar, handskalade räkor, rädisor, rom, finhackad rödlök och krasse. Väldigt fint och gott om jag får säga det själv. Hurra för smörgåstårtan – må den gå en ljus framtid till mötes, fri från underskattning och begravningar!

Fredagsmiddag i Amsterdam på Balthazar’s Keuken

Låt oss spola tillbaka tiden till förra fredagen. Lagom till klockan slog fredags-aw hade jag landat i Amsterdam och mötte upp min kompis Ella som jobbat där i veckan. Efter incheckning på vårt hotell och en snabb uppiffning gjorde vi middagsplaner. Valet landade på Balthazar’s Keuken som vi hört gott om, så vi ringde dit och fick ett bord vid 21. Perfekt!

Balthazar’s Keuken är en liten restaurang där man ser rätt in i köket och varje vecka uppdaterar kockarna Karin och Alain menyn utifrån säsongens råvaror. Här var listan på vad som serverades denna vecka – varsågod att göra ett syntest (på holländska).

Vi serverades rödvin i små bistroglas och lite oliver innan maten.

Mitt eminenta rese- och middagssällskap. Här ser man verkligen inte att det ösregnade ute när vi var på väg till restaurangen. Det avslöjas desto mer på min frisyr lite längre ned…

Till förrätt fick vi fem olika aptitretare att dela på. Alltifrån musslor med roquefort till shitakesvamp med ricotta, karamelliserad lök plus hasselnötter samt tomattartar.

Från min plats såg jag rätt in i köket – älskar sånt! Bara att kunna spana på alla slevar, kastruller och rivjärn till att se ens mat lämna spisen och några sekunder senare stå framför en…

Här är jag – hungrig och guldklädd och vindpinad!

Till huvudrätt fick man välja mellan kött och fisk. Jag tog oxsvans med rött ris, ugnsbakade grönsaker och en fantastisk sås.

Ella tog fiskrätten men exakt vad den innehöll kommer jag inte ihåg. Eller redan där och då hade vi båda lite svårt att memorera de olika ingredienserna som presenterades på trevande engelska. Det berodde främst på att vår servitör var så extremt snygg att vi fick lite svårt att fokusera… hehe.

Så fint med eget porslin! Även huvudrätten var supergod men jag har insett att jag nästan alltid är mest peppad på förrätter och efterrätter när jag äter på restaurang. Av någon anledning känns alltid huvudrätterna lite tråkigare, mer som safecards, medan det finns större svängrum i förrätterna. Därför älskar jag restauranger med mellanrätter som koncept och skulle jag bestämma helt själv skulle jag göra en meny där man får två lite större förrätter och en efterrätt.

Och ja, på tal om efterrätt. När den här tallriken kom in på bordet och jag tog min första tugga så började jag skratta av glädje för det var så gott. På riktigt! Tänk mat alltså, att det kan vara så ljuvligt och känsloframbringande. Det var i alla fall en clafoutis med någon form av inbakad frukt, lättvispad grädde och en helt himmelsk karamellsås. Så oerhört gott!

Efter den avslutningen var det bara att plocka in notan och åka hem och lägga sig. Jag kan verkligen rekommendera ett besök på Balthazar’s Keuken om ni är i Amsterdam. Deras fasta meny kostar 34,50 euro för fem små förrätter, en huvudrätt (kött eller fisk) samt en efterrätt och det skulle jag säga är riktigt prisvärt för så vällagad mat. Boka innan om ni är flera och vill försäkra er om att få bord. Restaurangen ligger på Elandsgracht 108, i området Jordaan.

Majsbiffar med koriander & ofriterad pommes frites

majsbiffar med koriander och ofriterad pommes frites

Mat har lagats. Köksverksamhet har begåtts. Stekos har utsöndrats i Stockholms söderort. Resultatet blev detta: majsbiffar med koriander, ofriterad pommes frites & tzatziki. Nu ska ni få lära er hur man gör – vi börjar med majsbiffarna.

Ursprungsreceptet kommer härifrån, eller ja egentligen från Jamie Oliver från början, och för att laga det behöver du:

1 burk (400 gr) kikärtor

1 burk (340 gr) majs

½ knippe färsk koriander

½ tsk paprika

½ tsk spiskummin

½ tsk malen koriander

zest från en citron

3 rågade msk vetemjöl

salt

Gör såhär:

Skölj kikärtorna och häll av spadet från majsen. Lägg allt i en stor bunke. Släng i några rejäla kvistar koriander, behåll gärna stjälkarna. Tillsätt kryddor, citronzest, mjöl och en nypa salt. Mixa stötvis tills allt är blandat, det ska inte bli en jämntjock smet, det är alltid trevligt att ha lite textur kvar.

Mjöla en yta, lägg ut smeten och forma biffar efter valfri storlek. Jag gjorde åtta lite mindre. Lägg biffarna på en tallrik och låt de stå i kylen i 30 minuter. Stek de sedan i olja på medelvärme i cirka fem minuter på varje sida, tills de är gyllenbruna.

Till dina majsbiffar vill du ha något gott, vad sägs om ofriterad pommes frites? Lite av en oxymoron kanske, men perfekt för oss som är livrädda för kokande olja sedan brandutbildningen med skräckexempel i mellanstadiet. Jag hittade det här receptet på Twitter och bestämde mig för att testa. Det blev gott men jag tror jag snålade lite med kryddblandningen, så gör inte det!

Du behöver:

Mjölig potatis (beräkna ca 2 st per person)

Vetemjöl

Salt

Peppar

Valfria kryddor, jag hade färsk persilja

Rapsolja

Gör såhär:

Värm upp ugnen till 200 grader. Skär din potatis i fina strips och lägg i en kastrull. Täck potatisen med kallt vatten och koka upp på spisen. När det kokar, häll av vattnet och lägg potatisen i en låda med lock. Blanda mjöl och kryddor och lägg i lådan. Skaka runt ordentligt så att all potatis täcks med kryddor. Flytta den sedan till en ugnsform och kör i ugnen i ungefär en halvtimme. Sista stunden slängde jag på lite olja och drog på grilleffekten, jag vet inte om det gav så mycket resultat men det kändes bra i alla fall.

Servera dina majsbiffar och din pommes frites med sallad och sås. Jag gjorde tzatziki och det tänker jag att du vet hur du gör. Om inte, lär dig genast. Smaklig spis!

Pizza med stenbitsrom & västerbottenost

Nyårsdagen är ju känd som den internationella pizzadagen, så även hemma hos mig. Efter lite inspiration från Kristin, som i sin tur inspirerats av Taverna Brillos magiska löjromspizza, inledde jag året med att baka min egen variant på denna geniala uppfinning.

Först ut: deg. Jag hittade ett recept som bara behövde jäsa i 25 minuter, perfekt när man är hungrig och lite nyårstrött.

Du behöver:
50 g jäst

2 tsk socker

1 tsk salt

0,5 dl olivolja

3 dl ljummet vatten

7 dl vetemjöl

Gör såhär: Värm vattnet till 37 grader och blanda det sedan med jäst, socker, salt och olja i en stor bunke. Rör ned mjölet stegvis tills degen är fast och elastisk. Spara det som blir över till utbakning. Låt degen jäsa under bakduk i 25 minuter. Degen räcker till tre stora eller fyra små pizzor.

När degen var klar bakade jag ut den på en plåt och toppade sedan med ett ordentligt lager västerbottenost. Sedan gräddade jag pizzan i ungefär tio minuter på 220 grader tills den fick fin färg.

Till sist klickade jag på crème fraîche, finhackad rödlök och stenbitsrom samt toppade med citron och gräslök. För lyxpizza kan man såklart ta löjrom och för en vegetarisk version går det lika bra med tångkaviar. En mycket bra och god start på det nya året!