Sommarpasta med sparris och citron

När jag vaknade i morse var jag så tacksam över att det var kristi himmelsfärdsdag och ledigt idag. Även om jag jobbar i morgon och inte får någon långhelg så kom verkligen den här lugna torsdagen som ett mysigt avbrott. Jag har suttit i solen och läst och sedan åkte jag till Skarpnäcks handelsträdgård och köpte massor av växter till min balkong. När jag blev hungrig tog jag en titt i kylen och bestämde mig för att improvisera ihop en pasta av vad som fanns därinne. Den blev riktigt god så jag tänker att ni får se vad den innehöll.

Jag började med att koka upp pastavatten och sedan la jag i två portioner bavette. Under tiden som pastan kokade började jag fräsa grönsaker i olivolja tillsammans med en vitlöksklyfta och en liten röd chili. Först hade jag i en bunt tunna sparrisstjälkar och sedan en bit zucchini som jag skivat i halvmånar. Till sist la jag även ner två nävar grönkål i pannan. När pastan var klar flyttade jag över den tillsammans med en liten skvätt pastavatten och blandade ihop allt. Sedan rev jag över zest från en halv citron och pressade i lite citronsaft.

Innan det var dags att hugga in bröt jag ned en hel mozzarella i mindre bitar, ringlade på lite extra olivolja och avslutade med salt och peppar. Så gott med krispiga grönsaker i kombination med pastan och den syrliga citronen. En riktig sommarpasta som går att variera utefter vad som finns i kylen! Gillar man nötter så tror jag också det skulle vara gott att rosta en näve och strö över. Buon appetito!

Över- & underskattad mat

Det har cirkulerat en lista i bloggvärlden med mat/ingredienser man ogillar eller tycker är överskattade. Det roligaste är nästan att läsa alla kommentarer och hur folk på ren reflex börjar ”beskydda” maten de själv gillar och försöka övertyga bloggaren om att hen har fel (jag tänker exakt likadant själv). ”Huuuuur kan hon inte gilla räkor, det som är så sjukt gott?!”. Som att min kommentar ska vara det som får bloggarens smaklökar att göra en helvändning…

Aja, det är ju i alla fall värt ett försök, för när det gäller goda grejer är allt tillåtet. Så välkommen att rätta mig i kommentarsfältet nedan om ni tycker att jag är ute och cyklar. Nu tänkte jag att ni skulle få min lista på saker jag tycker är överskattade och sedan ska jag avsluta med ett recept på en riktigt underskattad rätt.

Överskattad mat

Äggröra/omelett

Jag vet inte om det här är ett normalt beteende men ibland när jag äter ägg kan jag tänka ”mmm, vad gott” för att sedan halvvägs in bara ”euw, ägg” och bli typ äcklad av smaken. Ett perfekt löskokt/pocherat/stekt ägg kan vara supergott men är de för hårdkokta och ännu värre, kalla, så går det bort. Både äggröra och omelett innehåller dessutom alldeles för mycket ägg så det undviker jag direkt. Jag avskyr även när folk lite random skalar ett kokt, kallt ägg och äter det som om det vore en frukt. Herregud. Sluta.

Mandarin

I början av hösten kommer alltid satsumas. De är små och gula med tunt skal, oftast lite sura och smakar toppen. Sedan kommer clementinerna som är mer orangea, lite sötare, mer lättskalade och smakar gott. Sist, sådär framåt jul, kommer mandarinerna. Stora, med tjockt skal och ”köttigare” klyftor. De är inte alls lika goda, ibland tråkigt torra och fulla med kärnor. En sann besvikelse.

Kyckling(filé)

Från och med 2016 har jag undvikit att äta kyckling helt. Eller jag skulle nog äta det om jag blev bjuden och inte kunde välja bort det snyggt, men hittills har jag klarat mig. Det är något med de oproportionerligt stora, rosa kycklingfiléerna som får det att äcklas i min mun. Guldfågelns reklamannonser har verkligen haft motsatt effekt på mig…

Keso

Okej, jag ska vara ärlig: jag har aldrig smakat keso. Men konsistensen och det gryniga, lite vattniga utseendet får mig att absolut inte vilja göra det heller. Särskilt inte i kombination med blodpudding som vissa gör, kan knappt tänka mig något konstigare och äckligare.

Gurka

När jag var 14 kom jag på att jag inte gillade gurka och slutade äta det fram tills jag var 22 (stark tonårsrevolt Julia). Nu har jag dock mognat lite och äter det igen. Bäst är saltgurka eller inlagd gurka (som jag alltid gillat) men vanlig går också okej och jag gillar det mest för den krispiga konsistensen som den tillför i rätter. Den slajmiga mittdelen får man dock mer än gärna ta bort och saker som ”gurkvatten” (på riktigt – vad är det?!) behöver man verkligen inte bjuda mig på.

Capellini

Pasta ska ha textur tycker jag. En överkokt pasta är ju sällan kul och av samma anledning går riktigt tunna pastasorter, som capellini, bort i min bok. Det blir bara klibbigt, sladdrigt och slingrigt i munnen ju. Ibland tycker jag till och med att vanlig spaghetti är i tunnaste laget, min bästa standard-pasta som jag alltid har hemma är linguine.

Underskattad mat

Låt oss prata lite om smörgåstårtan. Den har fått utstå extremt mycket hat och ibland är det befogat, det kan jag faktiskt hålla med om. En smörgåstårta med skinkrullar, leverpastejfyllning och apelsinskivor som man äter på en begravning är nämligen rätt deppigt och oaptitligt. Men smörgåstårta kan ju också vara som världens lyxigaste räkmacka och det är också så jag tycker att den ska behandlas.

I helgen fick jag ett akutsug på smörgåstårta och lagade en riktigt smarrig variant – bara till mig själv. Det kanske inte är helt rimligt men med tanke på att det är perfekt frukost-, lunch- och nattmat så var jag ändå rätt nöjd och nu är den slut och så även min craving. Inspirationen till min smörgåstårta hämtade jag från Siri Barjes eminenta recept på Grön smörgåstårta och sedan justerade jag det lite efter smak och känsla.

På undre lagret hade jag en fyllning med ägg och krasse (samma som i Siris recept) och på övre lagret fyllningen med gurka, dill och pepparrot som också står med där. I mittenlagret valde jag dock att göra en sparriskräm som jag hittade på själv. Jag bröt av den hårda delen på en bunt sparrisstjälkar och delade dem i 4 cm stora bitar. Sedan kokade jag dem i lättsaltat vatten i 2-3 minuter för att sedan, när de fortfarande hade lite motstånd kvar, lyfta över dem till en skål med iskallt vatten. När de svalnat mixade jag dem tillsammans med några matskedar crème fraîche, lite finhackad rödlök och en skvätt citronsaft. Till sist smakade jag av med salt och peppar.

På toppen av min smörgåstårta valde jag att bre färskostkräm och sedan dekorera med gurkrullar, handskalade räkor, rädisor, rom, finhackad rödlök och krasse. Väldigt fint och gott om jag får säga det själv. Hurra för smörgåstårtan – må den gå en ljus framtid till mötes, fri från underskattning och begravningar!

Fredagsmiddag i Amsterdam på Balthazar’s Keuken

Låt oss spola tillbaka tiden till förra fredagen. Lagom till klockan slog fredags-aw hade jag landat i Amsterdam och mötte upp min kompis Ella som jobbat där i veckan. Efter incheckning på vårt hotell och en snabb uppiffning gjorde vi middagsplaner. Valet landade på Balthazar’s Keuken som vi hört gott om, så vi ringde dit och fick ett bord vid 21. Perfekt!

Balthazar’s Keuken är en liten restaurang där man ser rätt in i köket och varje vecka uppdaterar kockarna Karin och Alain menyn utifrån säsongens råvaror. Här var listan på vad som serverades denna vecka – varsågod att göra ett syntest (på holländska).

Vi serverades rödvin i små bistroglas och lite oliver innan maten.

Mitt eminenta rese- och middagssällskap. Här ser man verkligen inte att det ösregnade ute när vi var på väg till restaurangen. Det avslöjas desto mer på min frisyr lite längre ned…

Till förrätt fick vi fem olika aptitretare att dela på. Alltifrån musslor med roquefort till shitakesvamp med ricotta, karamelliserad lök plus hasselnötter samt tomattartar.

Från min plats såg jag rätt in i köket – älskar sånt! Bara att kunna spana på alla slevar, kastruller och rivjärn till att se ens mat lämna spisen och några sekunder senare stå framför en…

Här är jag – hungrig och guldklädd och vindpinad!

Till huvudrätt fick man välja mellan kött och fisk. Jag tog oxsvans med rött ris, ugnsbakade grönsaker och en fantastisk sås.

Ella tog fiskrätten men exakt vad den innehöll kommer jag inte ihåg. Eller redan där och då hade vi båda lite svårt att memorera de olika ingredienserna som presenterades på trevande engelska. Det berodde främst på att vår servitör var så extremt snygg att vi fick lite svårt att fokusera… hehe.

Så fint med eget porslin! Även huvudrätten var supergod men jag har insett att jag nästan alltid är mest peppad på förrätter och efterrätter när jag äter på restaurang. Av någon anledning känns alltid huvudrätterna lite tråkigare, mer som safecards, medan det finns större svängrum i förrätterna. Därför älskar jag restauranger med mellanrätter som koncept och skulle jag bestämma helt själv skulle jag göra en meny där man får två lite större förrätter och en efterrätt.

Och ja, på tal om efterrätt. När den här tallriken kom in på bordet och jag tog min första tugga så började jag skratta av glädje för det var så gott. På riktigt! Tänk mat alltså, att det kan vara så ljuvligt och känsloframbringande. Det var i alla fall en clafoutis med någon form av inbakad frukt, lättvispad grädde och en helt himmelsk karamellsås. Så oerhört gott!

Efter den avslutningen var det bara att plocka in notan och åka hem och lägga sig. Jag kan verkligen rekommendera ett besök på Balthazar’s Keuken om ni är i Amsterdam. Deras fasta meny kostar 34,50 euro för fem små förrätter, en huvudrätt (kött eller fisk) samt en efterrätt och det skulle jag säga är riktigt prisvärt för så vällagad mat. Boka innan om ni är flera och vill försäkra er om att få bord. Restaurangen ligger på Elandsgracht 108, i området Jordaan.

Majsbiffar med koriander & ofriterad pommes frites

majsbiffar med koriander och ofriterad pommes frites

Mat har lagats. Köksverksamhet har begåtts. Stekos har utsöndrats i Stockholms söderort. Resultatet blev detta: majsbiffar med koriander, ofriterad pommes frites & tzatziki. Nu ska ni få lära er hur man gör – vi börjar med majsbiffarna.

Ursprungsreceptet kommer härifrån, eller ja egentligen från Jamie Oliver från början, och för att laga det behöver du:

1 burk (400 gr) kikärtor

1 burk (340 gr) majs

½ knippe färsk koriander

½ tsk paprika

½ tsk spiskummin

½ tsk malen koriander

zest från en citron

3 rågade msk vetemjöl

salt

Gör såhär:

Skölj kikärtorna och häll av spadet från majsen. Lägg allt i en stor bunke. Släng i några rejäla kvistar koriander, behåll gärna stjälkarna. Tillsätt kryddor, citronzest, mjöl och en nypa salt. Mixa stötvis tills allt är blandat, det ska inte bli en jämntjock smet, det är alltid trevligt att ha lite textur kvar.

Mjöla en yta, lägg ut smeten och forma biffar efter valfri storlek. Jag gjorde åtta lite mindre. Lägg biffarna på en tallrik och låt de stå i kylen i 30 minuter. Stek de sedan i olja på medelvärme i cirka fem minuter på varje sida, tills de är gyllenbruna.

Till dina majsbiffar vill du ha något gott, vad sägs om ofriterad pommes frites? Lite av en oxymoron kanske, men perfekt för oss som är livrädda för kokande olja sedan brandutbildningen med skräckexempel i mellanstadiet. Jag hittade det här receptet på Twitter och bestämde mig för att testa. Det blev gott men jag tror jag snålade lite med kryddblandningen, så gör inte det!

Du behöver:

Mjölig potatis (beräkna ca 2 st per person)

Vetemjöl

Salt

Peppar

Valfria kryddor, jag hade färsk persilja

Rapsolja

Gör såhär:

Värm upp ugnen till 200 grader. Skär din potatis i fina strips och lägg i en kastrull. Täck potatisen med kallt vatten och koka upp på spisen. När det kokar, häll av vattnet och lägg potatisen i en låda med lock. Blanda mjöl och kryddor och lägg i lådan. Skaka runt ordentligt så att all potatis täcks med kryddor. Flytta den sedan till en ugnsform och kör i ugnen i ungefär en halvtimme. Sista stunden slängde jag på lite olja och drog på grilleffekten, jag vet inte om det gav så mycket resultat men det kändes bra i alla fall.

Servera dina majsbiffar och din pommes frites med sallad och sås. Jag gjorde tzatziki och det tänker jag att du vet hur du gör. Om inte, lär dig genast. Smaklig spis!

Pizza med stenbitsrom & västerbottenost

Nyårsdagen är ju känd som den internationella pizzadagen, så även hemma hos mig. Efter lite inspiration från Kristin, som i sin tur inspirerats av Taverna Brillos magiska löjromspizza, inledde jag året med att baka min egen variant på denna geniala uppfinning.

Först ut: deg. Jag hittade ett recept som bara behövde jäsa i 25 minuter, perfekt när man är hungrig och lite nyårstrött.

Du behöver:
50 g jäst

2 tsk socker

1 tsk salt

0,5 dl olivolja

3 dl ljummet vatten

7 dl vetemjöl

Gör såhär: Värm vattnet till 37 grader och blanda det sedan med jäst, socker, salt och olja i en stor bunke. Rör ned mjölet stegvis tills degen är fast och elastisk. Spara det som blir över till utbakning. Låt degen jäsa under bakduk i 25 minuter. Degen räcker till tre stora eller fyra små pizzor.

När degen var klar bakade jag ut den på en plåt och toppade sedan med ett ordentligt lager västerbottenost. Sedan gräddade jag pizzan i ungefär tio minuter på 220 grader tills den fick fin färg.

Till sist klickade jag på crème fraîche, finhackad rödlök och stenbitsrom samt toppade med citron och gräslök. För lyxpizza kan man såklart ta löjrom och för en vegetarisk version går det lika bra med tångkaviar. En mycket bra och god start på det nya året!

Japan del 7 – rullbandssushi, arkadhallar & övergångsställen (eller: Tokyo i gif-format)

Här kommer kanske det tyngsta inlägget i denna bloggs historia. Alltså tyngsta som i att det innehåller stora filer, innehållet i sig är faktiskt ganska lättsamt. När jag var i Tokyo kom jag nämligen på att jag ville göra små gif:ar med ögonblick från staden. Sådant som kändes typiskt Tokyo eller bara saker jag ville komma ihåg. Så här följer en liten gif-kavalkad med bland annat myllrande övergångsställen, blinkande läskautomater, rullande sushi och sojamarinerad tofu… Vilken är er favorit?

Vecka fyrtioåtta

Det är söndag, mer natt än kväll om jag ska vara ärlig, och innan jag släcker sänglampan vill jag bara lämna en hälsning till er och berätta lite om veckan som varit. Det känns som om de sju senaste dagarna har passerat ganska långsamt. Medan vissa veckor bara springer iväg har den här liksom tagit tid på sig, dröjt sig kvar, inte velat lämna en riktigt. Det har också varit en vecka av ganska mycket vardag och en del värdefullt kompishäng däremellan. Jag känner det verkligen nu, att jag är inne i en period då jag bara vill umgås med mina vänner så mycket som möjligt. Äta middag med dem, dricka vin tillsammans, prata om livet, kramas i soffan, dansa bort timmar på dansgolv, smsa om allt möjligt… Jag gillar ju generellt att hitta på mycket grejer med mina kompisar men nu är det på en ytterligare nivå. Tur att Karin flyttat in tillfälligt så att jag får maximalt med umgänge och samtalsanalys, även på oplanerade tisdagar. Förutom det, så har även dessa saker hänt:

– I och med Karins inflytt så följde också ett gäng krukväxter med. Så nu är alla fönsterbrädor i lägenheten fulla av gröna blad och rummen liknar mer eller mindre regnskogar och djungler. Väldigt mysigt och uppiggande i vintermörkret!

– I onsdags gick jag på ett svettigt träningspass som gjorde mig peppad på att ta upp kickboxningsträningen jag höll på med under en termin för ett par år sedan. Efter det mötte jag upp Karin och Fredrick på Häktet och vi hade så fina och roliga och hjärtliga samtal att tiden bara sprang iväg. Några timmar senare kom Markus förbi och slog sig ned vid vårt bord och jag insåg hur fint det är när man kan mixa kompisgäng och de kommer så bra överens. Helt plötsligt var klockan halv ett och jag och Karin åkte hem och åt potatismos och chips vid köksbordet.

– Jag, Julia, Anna och Karin sågs på torsdagen och lagade portabelloburgare med karamelliserad lök, tryffelmajonnäs, grönkål och pommes. En helt perfekt middag som försatte oss i rejäl matkoma.

– Igår var jag på fest med hotshots-tema, självlysande ballonger och glitter. Där råkade jag avfärda en kille med repliken ”han var alldeles för generell” (vilket förvisso var sant) och sen blev jag lite för lat för att åka på en annan födelsedagsfest på andra sidan stan eftersom festen jag var på var 50 meter hemifrån mig. 4/10 på dåligt samvete-skalan men ibland är bekvämlighet ändå det viktigaste.

– En liten fågel viskade i mitt öra att Åhléns reade ut sina julkalendrar den 1 december så efter lite letande lyckades jag lägga beslag på den här Essie-kalendern för 300 kr. Det bästa/värsta är att den gör mig genuint lycklig när jag varje morgon får plocka ut ett litet nagellack eller en go handkräm. Så mycket glädje över så basala saker, men ja, jag är tyvärr inte bättre än så.

– Igår bjöd jag och Karin på middag: halloumitacos med mangosalsa, guacamole och chiliaioli. Sen konstaterade vi (som så många gånger förr) att mat i bröd med sås är den bästa.

– Och annars har veckans, eller egentligen helgens, viktigaste syssla varit att kolla på SKAM. Jag har hört sjukt mycket om det innan men inte tagit mig för att titta (mvh seriehataren). Nu finns i alla fall första säsongen med svensk text på SVT Play men efter att jag och Karin raskt betat av den kollade vi andra säsongen på norska, men med norsk text. Det går faktiskt bra, utöver den detaljen att jag numera tänker allt på norska. Dritkult! Nåväl, i morgon hugger vi in på säsong 3 och jag har plötsligt blivit livrädd för spoilers och besatt av att diskutera alla karaktärer. Så vill ni göra det med mig är det bara att sätta fart! Och nu är visst helgen v. 48 slut, så tack och hej från bob hund och mig.

PS. Bilderna i detta inlägg kommer från min Instagram, vill ni följa mig där så heter jag solig.

Två vardagsmiddagar

Hej och tack! för era kommentarer på förra inlägget. Jag blir både nervös och smickrad när ni skriver saker om att jag borde ge ut en bok och liknande. Det känns ju skitläskigt och jag har aldrig ens skrivit något längre, men samtidigt är jag lite sugen på att testa ett större skrivprojekt, mest för min egen skull. Det knäppaste är nästan att jag blir förvånad över att ni tycker att jag skriver bra, för även om jag gillar att sätta ord på saker så har jag aldrig känt mig helt trygg i det. Men så inser jag faktiskt jobbar med text varje dag (i mitt jobb som copywriter) och har skrivit på den här bloggen i mer än tio års tid, så det är klart jag kan skriva även om jag inte fattar det själv. Nåväl, slutpratat om det och över till något annat: mat.

Jag tänkte nämligen att vi skulle kika närmare på två saker jag ätit i veckan. Först ut denna ljuva sötpotatissallad med svarta bönor, bladspenat, fetaost, avokado, koriander och srirachamajonnäs. Sorry för bordslampljus, det är en bieffekt av novembermörkret.

Inspirationen till den här rätten kommer från Tuvessonskans inlägg med plåt-mat. Men eftersom jag åt det själv och ville göra matlådor (där man enkelt kan värma det som ska vara varmt) så valde jag att inte servera allt direkt från plåten utan byggde ihop det på tallriken.

Det blev i alla fall supergott och det var dessutom väldigt enkelt att fixa. Jag började med att värma ugnen till 225 grader och skar under tiden sötpotatis i tunna stavar. Dessa ugnsbakade jag med salt och olja i ca 30 minuter tills de fått fin färg och blivit frasiga. När det var ungefär tio minuter kvar tills de var klara slängde jag in ett paket svarta bönor som jag sköljt av och kryddat med paprikapulver, chipotle, cayennepeppar, spiskummin och salt.

När allt var klart i ugnen lät jag det svalna lite och byggde sedan en sallad med bladspenat, avokado, koriander och fetaost. Till sist blandade jag en enkel dressing av srirachasås och majonnäs som jag serverade till. Megagott!

Den andra rätten jag åt var Floras falafel i vitkålsblad. Jag ska medge att jag var lite skeptisk till kålen först pga älskar bröd och framför allt mat i bröd! Varje gång man försöker göra en rätt nyttigare genom att byta ut brödet mot något grönt så blir det ju oftast bara en tråkigare version. Men jag gav det en chans i alla fall och det var faktiskt jättegott! Perfekt krispigt och lätt att hålla i och inte sådär mastigt som bröd kan bli = utrymme för ännu mer fyllning.

Jag fyllde mina vitkålsblad med färdig falafel, mangosalsa, stekt aubergine, hoummus och koriander. Hela receptet hittar ni här på Floras blogg. Smaklig måltid och trevlig lördag!

4, 1, 5 & 7

Hej! Här kommer några tipsiga, sevärda eller bara trevliga saker uppdelat efter antal.

4 – FYRA

Fyra goda saker i runda behållare som man (läs: jag) kan förtära en lördag: färgglatt smågodis, Häagen-Dazs salted caramel-glass, solmogna körsbärstomater, fanta lemon.

1 – ETT

[youtube https://www.youtube.com/watch?v=MN23lFKfpck?rel=0]

Ett youtube-klipp som pedagogiskt förklarar The Millennial Whoop – det kanske tydligaste fenomenet inom popmusik just nu. Titta på det och gå sedan runt och Oh-wah-oh-wah:a resten av dagen.

5 – FEM

Fem bilder från ett helt sjukt townhouse i Gamla stan som är till salu just nu. Vem bor ens där idag? Och var har de fått tag i alla uppstoppade djur? Hästen och giraffen liksom, nej jag vill nog inte ens veta. Men så fascinerande och galet och kul att kika in där ändå.

7 – SJU

[spotify id=”spotify%3Auser%3Asolig%3Aplaylist%3A184gLc10jfqgxNoTYajsTk” width=”300″ height=”380″ /]

Sju fina och lugna låtar att lyssna på och spellistetiteln till trots så tycker jag den funkar alla dagar i veckan. Jag är speciellt förtjust i allt som Bon Iver gjort i år, från Friends med Francis and the Lights till senaste 33 ”GOD” (”I’d be happy as hell, if you stayed for tea”). Så snyggt och smutsigt och jag känner mig liksom nyförälskad i hans musik.

Om Plura var vegetarian

När jag lagar mat gillar jag att göra det ordentligt, gärna från grunden och omsorgsfullt. Mest för att det blir så mycket godare då och för att jag kan uppskatta att det tar tid när jag väl ställer mig i köket. Sen lagar jag hellre mycket mat från scratch och äter samma sak ett tag än att laga något snabbt och nytt varje dag, ska det va så ska det va, liksom.

En rätt som man märker extra stor skillnad på om man gör den själv vs om man tar lite genvägar är den klassiska pyttipannan. Den kan antingen vara supergod eller riktigt tråkig om man väljer påsvarianten. Trots det är det varken komplicerat eller dyrt att laga, alltså helt klart att lägga lite extra kärlek på. Min favoritpyttipanna är den här rejäla, vegetariska varianten med kantareller och massor av persilja. Jag tänker lite att det känns som något Plura skulle kunna trolla fram i sitt kök.

Till två stora portioner använde jag:

5 mellanstora potatisar

2 morötter

½ blomkålshuvud

1 rödlök

2 nävar kantareller

½ kruka persilja

2 ägg

Smör eller rapsolja att steka i

Salt och peppar

Själva tillagningen är väldigt enkelt. Först och främst, skala allt som behöver skalas. Tärna det sedan i småbitar och stek i en panna i den ordningen som allt blir klart (först potatis och morötter, sedan blomkål, sist kantareller och rödlök). Smaka av med salt och peppar, ös över persilja och servera med ett stekt ägg på toppen. Ätes med fördel på balkong i söderläge med en öl till, precis som Plura skulle gjort.