Allt är ljust ljust grått som septemberdiset om morgnarna

septemberdis

Bråttom till Katarina, klockan snart elva, på Folkungagatan blåser kyliga vindar, jag känner stråk av ett skifte. Varje dag en avvägning, är det sommarens sista eller höstens första? Själen är en ryckig pappersdrake som irrar planlöst, måste ta ner den, ankra, grunda. Orgelns sköra toner, det lilla barnet som sitter på samma pall, alldeles intill. Korta ben klädda i mjuka röda byxor, de dinglar ivrigt utan att nudda pedalerna. En vecka sedan på filtar i gräset. Är det kanske sommarens sista? Det är i alla fall tjugotre grader och björnbären i mina föräldrars trädgård glänser solvarma och mogna. De små leker, deras ord ännu obegripliga, fortfarande en hemlighet jag längtar efter att ta del av. Pappa/farfar/morfar blåser såpbubblor, regnbågsfärgade klot svävar kring oss och jag ber tiden hejda sig ett slag, vill stanna där och vila i eftermiddagsljuset. Paus. Livets alla händelser, omöjliga att greppa, vissa saker så bisarra att jag tänker ”det här händer inte” men så händer det ju och då tänker jag ”en sådan här sak är jag bara med om en gång i livet”. Fast så blir det en kväll och hon frågar om hon får ringa och jag förstår att något har hänt men jag förstår inte vad för för det första så händer det ju inte och för det andra så är det en sådan sak som jag bara är med om en gång i livet, men nu tycks historien upprepa sig med lite ändrade rubriker och ändå kan mitt huvud bara viska ”det händer inte”. Allting är emot logiken, jag saknar ordning men längtar efter kaos. Tänker att något måste ändras, tar saken i egna händer, bestämmer och styr upp. Går två steg lugnare från Katarina, kliver in i färgaffären på vägen hem. Bläddrar bland nyanser, diskuterar skiftningar, inte ens det vita är vitt får jag höra, allt är ljust ljust grått som septemberdiset om morgnarna vid Skeppsbrokajen och jag fyller väskan med färgprover för i brist på någon som stryker mig över pannan har jag bestämt mig för att stryka ett nytt lager över allt i min närvaro.

Sensommardagar i Stockholm

regnbåge

Allt och alla återgick till sin vardag och med ens blev det sensommar, luften fylldes av en mild värme, som om den medvetet väntat in något.

middag middag

Jag bjöd en vän på middag och lagade färsk majskolv med smörstekta kantareller, persilja och västerbottensost, en burratasallad med stekta nektariner, tomater och basilika samt rostad potatis med hollandaise, rom och dill. Till efterrätt snickersglass för att det ibland är det allra godaste.

katarina rönnells

Det blev söndag och jag gick på mässa. Sedan promenerade jag genom hela staden, förbi en favoritplats till en annan. Ljuset var så som det bara är så här års, mjuka skuggor, höga himlar, alltings klarhet.

carl eldhs ateljémuseum carl eldhs ateljémuseum carl eldhs ateljémuseum

Jag nådde fram till Carl Eldhs ateljémuseum och smög in till introduktionen av konstnären och hans verk som just hade börjat.

carl eldhs ateljémuseum carl eldhs ateljémuseum carl eldhs ateljémuseum carl eldhs ateljémuseum

Ibland drömmer jag om att något trevligt litet magasin skulle be mig att göra en guide till den perfekta helgen i Stockholm och då skulle den här platsen absolut finnas med.

carl eldhs ateljémuseum carl eldhs ateljémuseum carl eldhs ateljémuseum

Jag läste Isabella Nilssons En bok för Ingen nyligen och i den fanns det ett stycke om Det goda och det sköna som jag fastnade för.

”Godhet och skönhet är inte samma sak, och det tycker jag är jättebra. Hurså? Jo, för genom att inta estetens blick på världen tillåts jag byta ut frågan ”Lever jag ett gott liv?” till Lever jag livet vackert? Detta skifte av problemformulering har åtskilliga gånger hjälpt mig igenom dagen. Tillvaron må göra hur ont som helst, men på samma sätt som det alltid går att klämma en liten klick tandkräm till ur tuben, går det alltid att klämma ut ännu en liten skönhetsupplevelse ur existensen.”

På platser som dessa är det enkelt att leva livet vackert, särskilt när världens godhet tycks vackla. Kanske är det därför jag tycker så mycket om dem?

parken halvmara

Det blev måndag och löpschemat kallade. Min peppiga Nike-coach sa att jag skulle springa 20 km men eftersom halvmaran snart stundar bestämde jag mig för att jag lika gärna kunde testa att springa hela distansen. Och det gick! Nu ska jag bara göra om det på lördag, önska mig lycka till.

nudlar sara parkman

Mitt i veckan hade jag Julia och Karin på middag. Jag lagade gochujangnudlar med vegofärs, gurksallad och stekta gröna bönor. Sedan gick jag och Julia till Trädgården för att se Sara Parkman. Hon var otrolig. Givetvis på ett musikaliskt plan men också som artist och person. Jag kände mig stärkt och pånyttfödd och välsignad med någon slags urkraft efteråt.

bergman

Sedan blev det fredag och jag hade inget bättre för mig än att se Bergmans Sommaren med Monika. Värre saker har ju hänt, men jag avskyr ändå ensamma oplanerade fredagskvällar så raskt vidare till nästa dag.

frukost museum fika

Efter en liten springrunda dukade jag fram lördagsfrukosten och sedan mötte jag upp Emelie och Edda. Vi gick till Scenkonstmuséet och spelade på alla instrument och dansade framför skärmar och så fikade vi på Stora bageriet efteråt.

reklam sy8

På vägen hem i tunnelbanan spanade jag in reklamkampanjen jag varit med och gjort. Sedan tog jag fram symaskinen och fixade till två par byxor, något jag tänkt på i ungefär en månad men som såklart bara tog tjugo minuter att fixa när jag väl kom till skott.

lördag lördag slussen radiokören

Ombytt och nyfönad tog jag tunnelbanan till KB för ett glas vin med Sadia och Anna. Därefter gick vi till Nordiska museet där Radiokören skulle ha konsert för att avsluta Östersjöfestivalen. Den senaste tidens absurda kulturdebatt med ursprung i min gamla hemstad Norrköping har fått mig att bli extra motiverad att gå på scenkonst och olika museum nu. Inte bara för att det gör livet vackrare utan för att om vi inte har kultur i vårt samhälle så har vi inget kvar. Då är allt blott en galleria, en välförpackad köpupplevelse, ett kravlöst men själlöst skval.

solen solen solen solen

På söndagen var jag på Solen för att äta brunch. Vi valde länge och omsorgsfullt från deras meny och allt vi fick in var väldigt gott. Jag har dock ett råd till Riksbanken och det är att tillfälligt förbjuda konceptet mellanrätter på restauranger. Nog för att det är trevligt, men notan skenar iväg direkt om man ska äta sig riktigt mätt och jag tror att ett förbud skulle bromsa inflationen en smula i alla fall. Mvh jobbar på bank.

söndag söndag söndag

Efter en liten tupplur på soffan bytte jag om till ett par väldigt knödel byxor och traskade hem till Gabriella som bjöd på söndagspizza och häng. Sedan tog hon med oss på förhandsvisning av filmen Past Lives som har premiär om ett par veckor. Jag gillade den, kanske främst för att den var mer stämning än överdriven dramatisk kurva och så tyckte jag att fotot var fint.

höst-kickoff höst-kickoff höst-kickoff

Igår hade jag och Malin höst-kickoff efter jobbet. Det innebar att vi sågs på Sibyllans och köpte te med ambitionen att bli riktiga te-drickar-tjejer. Jag valde ett earl grey med blå blom och Sibyllans sov gott som jag hoppas ska göra underverk för min sömn (inser nu att klockan är 23:28 när jag sitter och skriver detta och att det inte spelar någon roll hur mycket te jag dricker om jag ändå inte går och lägger mig i tid).

höst-kickoff höst-kickoff

Kickoffen fortsatte sedan till Aesop där jag köpte en ny handtvål till priset av två mellanrätter (hmpf). Efter det tog vi ett långt varv inne på Hedengrens bokhandel för att samla läsinspiration.

höst-kickoff höst-kickoff

Till sist avslutade vi kvällen på KB med en högst tvivelaktig studie av våra horoskop för den kommande perioden.

morgondopp morgondopp morgondopp

I morse klev jag raka vägen upp ur sängen, bryggde en termos te och hoppade i löparskorna. Sedan sprang jag längs Årstaviken till en av bryggorna där jag mötte upp Anna och Linn för ett morgondopp. Vi låg stilla i det svalkande vattnet och lät dagens första tankar flöda. Solen klättrade sakta uppåt och himlen var sådär hög som den bara är så här års, under några sensommardagar i Stockholm.

Dags för sensommarstilen

Sommarvärmen sa visst ”ok bye”, men vänta en halv sekund innan du gör som tjejen jag såg på pendeln igår som virat en halsduk tre varv runt halsen och plockat fram ullkappan. Det må vara svalare än i juli men det faktum att termometern pekar på 15-20 grader betyder bara en sak. Det är perfekt transition-väder och det är dags för sensommarstilen.

I det magiska glappet mellan högsommar och höst har man nämligen chansen att klä sig på ett av mina favoritsätt. Som en sandwich: varmt – kallt – varmt. Med tjocka tröjor men bara ben som sticker fram. Klumpiga boots och silkiga kjolar. En liten mikropaus innan man går all in på höststilen.

sensommarstilen

Man kan till exempel ha färgglad långklänning med kavaj eller tunn jacka. Rejäla boots till eller sneakers med strumpor så håller man sig varm.

sensommarstilen

Tjock tröja, kofta eller väst är också fint till. Äntligen får man tillfälle att använda alla sina perfekta, varma stickade tröjor som tar upp en massa plats i garderoben.

sensommarstilen

Vill man inte ha klänning så kan man såklart ha kjol eller shorts också. Och loafers med strumpor i en kontrasterande färg till. Det är mitt finaste just nu. Nästa steg blir att knyta en liten scarf runt ankeln, kanske redan i morgon.

sensommarstilen

Det är också så fint att bryta av en mer silkig kjol med något grövre som en läderjacka, en kul t-shirt eller ett par boots. Tricket är att jobba med kontraster och bara låta en liten del av kroppen vara bar och resten varm. Då hanterar man, eller i alla fall jag, 18-gradig värme perfekt.

Byxor då? kanske någon av er undrar. Nej, inte än, tänker jag. De plockar jag fram i nästa lucka. Den lilla perioden av av 14-17 grader när man kan ha långa byxor men öppna skor. Blåa jeans och en liten klack. Kostymbyxor och sandal. Mmm… men det är en annan historia!

Källor till alla bilder hittar ni här.