Simtag in i sensommaren

Jag går längs Swedenborgsgatan en måndagskväll. Det har mörknat men folk hänger sig kvar på uteserveringarna, luften är sensommarvarm. Vid ett litet runt bord utanför Bistro Süd sitter ett par och spelar backgammon. Två glas vin och en trälåda uppfälld mellan dem, de flyttar brickor med precision. Samma gata ett par dagar senare. Jag drar min rullväska efter mig, skapar smattrande ljud längs trottoaren och passerar en tjej med en svart labrador i koppel. Svansen gungar, hållningen är stolt, i munnen bär den sin mattes postpaket. Jag drar lätta andetag genom näsan när jag tar backen ned förbi Eriksdalsbadet, luften klar, himlen hög, det är tidig morgon. I den turkosblå bassängen syns två huvuden intill varandra, vitgrå frisyrer som guppar sida vid sida när de simmar raka motionslängder i takt med varandra. I ett annat vatten, en annan dag, lägger vi i kajakerna från bryggan, klyver ytan och glider fram längs Stockholms inlopp, bräckta vattendroppar på de bara benen, kraftiga paddeltag som styr mot solen. I en liten vik stannar vi till, delar på matsäcken, vädrar känslor och tankar, sedan vänder vi hemåt igen med vinden i ryggen. I lugnet efteråt tar vi ett dopp på holmen, kläderna i balanserande högar, vattnet varmare än luften, båtarnas lyktor som gula prickar runt om oss. En närvaro i luften, en ömhet i allt. En känsla att ta vara på och ljudsätta. Det här är simtag in i sensommaren.