Ljud för december

December är en ganska klurig månad musikmässigt. Dels släpper i princip inga artister låtar, så det finns väldigt lite ny musik att upptäcka. Och dels är de låtar som väl letar sig ut ofta glättiga jullåtar, vilket ja… inte är alltid det man vill lyssna på. Samtidigt är ju december en tid för hemmakvällar och fixande och då vill i alla fall jag ha något att lyssna på i bakgrunden. Så varvat med poddar har jag två spellistor som fått gå varma den senaste tiden.

Du känns som hösten

Den första heter Du känns som hösten vilket är en uppföljare på spellistan Du ser ut som våren som jag satte ihop i mars (wow, smalt jag vet, men man älskar ju ett tema och koncept). Spellistan består av ett gäng fina låtar som passar till mjukgrå himlar, tidig skymning och stillsamma kvällar. Den är snäll och lugn utan att bli tråkig eller alltför mycket kille med akustisk gitarr.

Smärtstillande i december

Den andra är något av en klassiker här på bloggen, nämligen min alternativa julspellista Smärtstillande i december. Den är den perfekta lindringen för oss som får migränkänningar av Tänd ett ljus och inte riktigt orkar med Last Christmas en gång till. Lite mer udda och lite mindre hysteriska jullåtar helt enkelt.

Snart släpps också Spotifys sammanfattning av all musik man lyssnat på och då blir det kanske ett och annat kärt återseende bland favoritlåtar från året som gått. Jag har ingen aning om vad som kommer toppa min lista i år, så hoppas på positiva överraskningar!

Fem album jag lyssnar på i höst

Jag är en person som hävdar att det finns en spellista för varje tillfälle. Att det går att kombinera låtar från olika artister på ett nästintill fulländat sätt och att jakten på den bästa playlisten är något jag kan syssla med konstant. Ändå händer det att jag tröttnar på spellistor ibland, hur många och bra de än är. För den perfekta mixen i all ära, men ibland vill man bara lyssna på ett album från början till slut. Ta sig an det en artist skapat som ett koncept och låta en person eller grupp tonsätta ens tillvaro i mer än bara några minuter. I en tid då många släpper en ny singel varannan vecka eller EPs med månadsvisa mellanrum för att maxa sina streams, finns det något fint med albumet och dess helhet. Som en bok man läser från pärm till pärm och sedan begrundar. Med detta sagt tänkte jag tipsa om ett par album som får utgöra soundtrack för mig i höst.

Bon Iver – i,i

2016 släppte Bon Iver albumet 22, A Million som jag hade på repeat konstant och nu har de följt upp med i,i. Efter en något kryptisk inledning förflyttas vi in i en mjuk ljudvärld med experimentella inslag. Det är rytmiskt, vackert, skört och långt ifrån det uttjatade Skinny Love-soundet som jag är glad att vi har lämnat bakom oss. Helt klart mitt givna sällskap under de senaste månaderna.

Snoh Aalegra – Ugh, those feels again

Snoh Aalegra har jag haft ett öga på de senaste åren och det är så kul att se hur hon utvecklar sitt sound och tar nya marker hela tiden. Hennes senaste album har den perfekta titeln – Ugh, those feels again och den säger väl det mesta. Det här är mjuk soul och R&B paketerat snyggt med en massa känslor. Ett perfekt album att sitta och jobba till tycker jag.

Clairo – Immunity

Åt det mer poppiga hållet hittar vi Clairo, en relativt ny upptäckt för mig som blivit rejält hyllad i musikbranschen. Immunity är hennes debutalbum och musiken skulle kunna beskrivas som ett lite mer avskalat Haim. Det är melodistarka låtar, snygga produktioner och mjuk pop när den är som bäst. Ett bra album att slå på när man vaknat för att komma igång på morgonen.

Joel Alme – Bort bort bort

Nyast på denna lista är Joel Almes album som släpptes förra veckan men som jag hade på repeat i princip hela helgen. Det är personligt, ärligt och musikaliskt med det där klassiska göteborgssoundet som man tydligen bara kan få till på västkusten. Jag vill slå på det här albumet och ta en lång, lång promenad alternativt klättra upp på ett tak och titta ut över stan, det är så jag tänker att det gör sig bäst.

Lana Del Rey – Norman Fucking Rockwell

Ungefär en gång i veckan har jag och min kompis Jakob en diskussion om Lana Del Rey och hennes personlighet. Jag hävdar att hon är en sån tjej som alla killar gillar för att hon är sådär perfekt sävlig och obrydd, supervacker men ändå sensuellt blasé och såklart musikaliskt begåvad också. Men det är en roll som gör att hon också blir ganska tråkig och trots att jag gillar hennes musik känner jag inget sug över att se henne live. Hennes första album Born To Die gillade jag verkligen men sedan tröttnade jag lite på de som kom efter. Tills Norman Fucking Rockwell dök upp nyligen, för det är ett otroligt album. Nästintill perfekt och nu känner jag mig som en av alla killar som älskar Lana men jag gör det inte för hennes image utan för att detta album har fått förgylla så många av mina dagar den senaste tiden. Tack.

Spellista: Old Music Friday

Jag älskar ju att leta och upptäcka ny musik, det är knappast någon nyhet. Men nästan lika mycket gillar jag att hitta favoriter bland äldre låtar. Att fördjupa sig i någon artist med oändlig diskografi för att musikaliskt snubbla över den där låten som får en att känna ”var har du varit i hela mitt liv?”. Genom åren har det blivit ett antal sådana upptäckter och det är något visst med den typen av musik för den går liksom inte att tröttna på. Kanske för att den redan är gammal och har den lyckats överleva tills nu känns den helt enkelt tidlös, vad vet jag?

Nu har jag i alla fall samlat en rad av mina bästa upptäckter i en nästan tre timmar lång spellista. Det är en blandning av årtionden, mest 60-, 70- och 80-tal, och låtar som betyder något extra för mig. Självklart hoppas jag att ni ska upptäcka något som tilltalar er här också, om så bara en endaste låt, det hade gjort mig väldigt glad. Varsågoda, här har ni lite Old Music Friday!

Tre spellistor till midsommarhelgen

Det är dagen före midsommarafton och runt om i landet stuvar folk in resväskor i bagageutrymmen och skriker ”Shotgun!” för att sno åt sig passagerarplatsen i framsätet. Midsommar är en av de största trafikhelgerna under året och kanske ska ni precis som jag tillbringa ett par timmar i en bil alldeles strax? För att göra resan lite härligare har jag tagit fram tre spellistor för er att lyssna på. Varsågoda!

För er som vill lyssna på ny musik kan jag rekommendera min spellista Julia väljer: 20 bästa nysläppen. Den uppdaterar jag löpande, ungefär varannan vecka, med mina nya favoritlåtar. Just nu är den helt nypåfylld och innehåller drygt en timme bra musik.

Är ni ute efter mer singalong-stämning i baksätet så är min Roadtrip-spellista att rekommendera. Den innehåller en rad klassiker från 90- och 00-talet som slår an på ens nostalgiska nerver på bästa vis. Jag kan garantera att resan känns flera mil kortare med denna i högtalarna.

Till sist så är ju midsommar ändå midsommar och då vill man ha ett stämningsfullt soundtrack som kan tonsätta ens sillunch utan att ta över totalt. Därför gjorde jag spellistan Mmmidsommar förra året. Slå på den och njut, så sparar vi Ta mig till havet och Tomas Ledin till småtimmarna. Glad midsommar på er!

Tre spellistor att vila öronen på

Det är söndag och post melodifestivalfinal och även om jag tycker att rätt låt vann så finns det ju väldigt mycket annan musik man är sugen att lyssna på. Därför har jag gjort tre spellistor till er som ni kan utforska fritt.

I takt med att ljuset återvänder kommer också längtan efter musik som får det att pirra i kroppen. Den som känns som grusfria trottoarer, knoppande grenar och kvittrande fåglar. Med flöjtslingor, bubblande melodier, klinkande pianon och dur-harmonier. Just den typen av låtar har jag samlat i spellistan Du ser ut som våren. Om ni av någon anledning bara vill lyssna på två låtar ur den så måste ni välja Can’t Catch Me med Dr. Dog och Love the One You’re With med The Isley Brothers, men faktum är att ni borde ta hela listan i ett svep.

Som född och uppvuxen under 90-talet tenderar ordet nittiotalsmusik att få mig att tänka på Spice Girls och Backstreet Boys, Aqua och Dr Bombay, Cleopatra och Hanson. Och studsiga pophits i all ära, men 90-talet var ju ändå mycket mer än så. Därför har jag valt att samla några klassiker från min barndom som inte är riktigt lika uttjatade men som fyller en med en härlig känsla av nostalgi. Jag kallar listan Det goda 90-talet. Den är perfekt att lyssna på i starten av en fest, när man gör sig i ordning eller bara när man känner för pepp. Förresten skulle jag vilja föreslå att vi släpper 2017 års intensiva revival av Säg mig var du står med Carola och lämnar utrymme för en ny låt. Min kandidat blir nog When the Heartache is Over med Tina Turner eller As med George Michael och Mary J. Blige. Är ni redo att gå vidare?

Slutligen måste jag ju lyfta min återkommande spellista som uppdateras ungefär varannan vecka med mina favoriter bland nysläppta låtar. Efter en ganska tråkig jul- och vinterperiod börjar det dyka upp en hel del bra singel- och albumreleaser och listan blir lättare att uppdatera för varje gång. Vill du upptäcka ny musik är det alltså Julia väljer: 20 bästa nysläppen du regelbundet borde vända dig till.

Jamen januari då

En solig söndag, en januaridag, en fullsatt buss från Slussen med sikte på Hellasgården. Vi går på isen bland långfärdsskridskoåkare och barn med små hockeyrör, klotrunda hjälmar, swischande bävernylon, termosar med varm choklad och pulkor som dras i grus, färgglad plast mot småsten, det skrapar i minnena av barndomens ljud. Vi dricker kaffe på en brygga med ansiktena vända mot solen, kisar i motljus och samlar fräknar fastän jag aldrig får några, inte ens på sommaren. I omklädningsrummet trängs vinterbleka kroppar och i bastun sitter vi bland främlingar i kompakta fururader, andas samma tunga luft, slänger vatten på aggregatet, känner värmen sakta stiga inombords. Därefter försiktiga steg ned mot vattnet, inte halka, ut på bryggan, handduken på bänken, varsin stege och så fort i utan att tänka, utan att känna. Bara göra, leva, andas, pirr i benen, endorfiner, rus i blodet och snabbt svepa handduken om sig efteråt. Hög på känslan, vi gör det en gång till va, in i bastun och så en nöjdhet i kroppen. Som om man behöver omfamnas helt av januaris obarmhärtiga kyla för att kunna förlika sig med den, för att ens orka stå ut.

Det fick bli till en fin spellista också, för att sätta ljud på känslorna och för att januari kan behöva ett soundtrack vare sig man vinterbadar eller ej.

Och för er som gillar mina spellistor kan jag även meddela att min lista med de 20 bästa nysläppen nu är uppdaterad och igång för 2019. Jag ser fram emot ett år med många bra nya låtar, hoppas att ni också gör det!

Spotify Wrapped 2018

Idag släpptes Spotify Wrapped 2018, den årliga summeringen av ens musikår på Spotify. Jag vet inte om det är jag som är överdrivet intresserad av den här typen av data men jag tycker alltid det är så kul att se hur ens musiklyssnande förändrats. I år hade vi en liten bettinglista på jobbet där man fick gissa på tre artister som skulle ligga bland ens personliga favoriter. Jag skrev Robyn, Markus Krunegård och ABBA och lyckades ha med alla tre på min topp 5. Ändå bra gissat av mig!

Något som blir väldigt tydligt när jag tittar på mitt resultat är att jag lyssnar på väldigt mycket olika låtar (9090 olika per år, dvs 25 olika om dagen) och inte så mycket av samma artist. Därför hamnar ABBA högt hos mig även om jag bara lyssnat 18 timmar på dem totalt (tror det är varje gång jag dragit på Voulez-vous-albumet när jag stått hemma och gjort mig i ordning för fest, haha).

En annan grej som är lite fascinerande är att mina fem mest lyssnade låtar inte är direkt nya eller hits, utan mer låtar med en viss känsla. Detta speglar också väldigt mitt sätt att lyssna på musik. Hittar jag en bra låt som passar en viss sinnesstämning kan jag fastna helt i den.

Mina toppgenrer var Pop följt av Indie och min mest spelade subgenre var Swedish Pop. Inte så jätteovanligt kanske. Totalt lyssnade jag i 91 388 minuter, det är drygt fyra timmar om dagen. Förra året hade jag 99 000-någonting och jag hade hoppats på att komma över hundratusen i år. Men att jag inte gjorde det tror jag beror på att på jobbet så lyssnar vi nästan alltid på gemensam musik i högtalarsystemet och då räknar ju inte ens Spotify-konto det. Nåväl, nytt mål för 2019!

Som bonus tänkte jag dela mina bästa spellistor som jag gjort under året. Nästan alla låtar som låg summerade i min topp 100-lista finns med här. Det är bra grejer med andra ord.

Grusfria trottoarer

Känslan av nya sneakers mot rensopade trottoarer, den första värmande solen, ja vår helt enkelt.

Mmmidsommar

En RIKTIGT stämningsfull midsommarspellista, helt utan Tomas Ledin.

Tropisk natt

Varmt och dansant för tropiska nätter. En blandning av samba, disco och pop helt enkelt.

kan vi ha det så här för alltid okej? // could heaven ever be like this?

Låtar som får mig att må.

Julia väljer: 20 bästa nysläppen

Din guide i musikdjungeln. Här samlar jag mina nya favoritlåtar med max 14 dagar på nacken. Listan uppdateras löpande ungefär varannan vecka.

Och en sista present eftersom det snart är jul.

Smärtstillande i december

Får du migrän av att höra ”Last Christmas” eller ”Mer jul” en gång till? Den här spellistan lindrar som två alvedon och försätter dig i en behaglig julstämning.

Vad har ni lyssnat på i år? Summera ert musikår här om ni inte redan gjort det!

Kan vi ha det så här för alltid okej?

Jag älskar att göra spellistor. Det är knappast någon nyhet om man känner mig. Processen med att hitta ett tema, samla låtar med en viss känsla, varsamt lägga dem i rätt ordning och sedan lyssna från början till slut får mig att må bra. Sällan håller jag mig till en enda genre, det finns redan så många sådana spellistor. Istället gillar jag att röra mig gränslöst mellan gammal soul, ny pop och smetiga ballader. Jag fastnar för melodier och harmonier, ett visst ackordbyte, ett orkesterarrangemang som blir till en känsla som byggs ihop med fler.

Ibland börjar allt med en låt. Ibland en titel. Den här gången med Aretha Franklins You Send Me som på två minuter och tjugonio sekunder förmedlar en känsla av fullkomlighet. Jag blir inte glad, jag blir nästintill salig. Så här vill jag att kärlek ska låta. Och plötsligt finns där ett oskrivet tema som följs av Billy Joels She’s Always a Woman och det där pianospelet är så tryggt och jag minns den där majkvällen när jag gick hem över Skanstullsbron med den i hörlurarna och hela sommaren framför mig. Jag fyller på med Could Heaven Ever Be Like This med Idris Muhammad, som varsamt samplas i en av mina favoritlåtar med Jamie XX. Den nyare Som ingenting med Titiyo älskar jag bara för att det är det närmaste With Every Heartbeat vi kommer i år, och för de geniala textraderna ”Jag gick hem med idioter, om de höll mig tätt intill. Och vem räknar idioter, så jag gick hem med en till.” Frank Oceans version av Moon River, där originalet är en favorit sedan länge, men där den här versionen tog lite extra. Jag minns att den släpptes på natten under alla hjärtans dag och jag satt vaken och spelade videon om och om igen för det var så skört och så vackert och så ömsint. Och Prince originalinspelning av Nothing Compares 2 U från 1984 som släpptes först efter hans död och som är bättre än alla versioner som någonsin gjorts. Varför skriver man ens låtar om kärlek idag när denna finns?

Ja, jag skulle kunnna förklara varje låt på detta vis men det är tolv spår kvar och det här inlägget hade blivit evighetslångt i så fall. Istället tänker jag att ni får lyssna och skapa era egna minnen och känslor. Den som drabbade mig starkast var den som också fick bli titel tillsammans med en av låtarna: kan vi ha det så här för alltid okej? // could heaven ever be like this?

PS. För fler musiktips och enbart nyare låtar så har jag en spellista med titeln Julia väljer: 20 bästa nysläppen som uppdateras varannan vecka. Följ den!

Augusti-musik

Om jag ska hitta en dålig sak med min favoritsäsong sommaren så måste det ju vara att det rent musikmässigt är en ganska svag period. Väldigt få artister släpper nya låtar och samma nötta sommarhits snurras på repeat för att inte tala om sommarvärdarna i P1 som i många fall skulle behövt lite hjälp med musikvalen. Den fjärde gången jag hörde någon spela Release Me med Oh Laura höll jag på att skrika rakt ut… Men nu är det augusti och helt plötsligt har musikvärlden börjat vakna till liv igen, så även på denna blogg. Detta firas med två nya spellistor, rakt i era händer.

Julia väljer: 20 bästa nysläppen

Den första är kanske inte en ny-ny spellista utan snarare en uppdatering av mitt lilla projekt som fått vila under sommaren. Varje vecka gör jag nämligen en spellista med 20 nya bra låtar som är värda att upptäcka. Gillar ni att få tips på ny musik är det alltså denna lista ni ska följa och kika in på med jämna mellanrum.

Tropisk natt

Den andra spellistan har fått titeln Tropisk natt men lämpar sig även bra för lite svalare sensommarkvällar. Den innehåller en finfin blandning av disco, släpande rytmer, italiensk smörsång och samba. Det låter extremt splittrat hör jag, men tro mig, det funkar bra. Vi körde denna på shuffle när vi bilade ner till Malmö och Madde utsåg den till en ypperlig roadtrip-lista dessutom. Hoppas ni också gillar den!

Mot Barcelona

Att ta lite paus i bloggningen är ju livsfarligt?! Jag har typ glömt bort hur man gör… Vet inte vad av mitt liv som är intressant innehåll och funderar på om folk verkligen vill veta vad jag äter till middag/köper för saker/gör på helgerna? Uppenbarligen har ni ju velat det tidigare, men kan det fortfarande vara relevant? Jag tvivlar…

Nåväl, en sak som i alla fall jag tycker är kul är att jag åker till Barcelona i morgon för att gå på festival. Närmare bestämt på Primavera Sound. Jag var ju där förra året också tillsammans med tre kompisar och nu i år är vi totalt nio stycken som åker. Det ska bli så roligt att fylla dagarna med musik, sol och dans precis intill havet, nästan som en tjuvstart på semestern. Så här härligt hade vi det förra året, jag hoppas det blir lika bra nu!

PS. Lovar att jag ska sluta inleda varje blogginlägg på detta flummiga vis och ifrågasätta allt jag gör, det blir bättring alldeles strax!