Åh, denna vånda när man hamnar så långt efter i realtidsbloggningen att saker som en gång var roliga och spännande nu känns passé, bara för att de är några veckor bort. Men det gör dem ju inte mindre intressanta egentligen, det är mest att det bara blir svårare för mig som ska försöka minnas alla detaljer och återberätta dem. Så för att jag ska hinna ikapp och få prata lite mer i nutid istället för dåtid så tar vi och tittar lite snabbt på dessa bilder från Primavera Sound i Barcelona. För ja, het spansk sol, iskall öl, bra livemusik och vajande palmer är ju faktiskt riktigt trevliga saker.
Vi börjar i stekande eftermiddagssol med torrt gräs, salta chips och Weyes Blood som uppträdde en bit bort. Minns att jag blundade här och njöt för att livet var så ypperligt bra.
Whitney, vars sångare och tillika trummis var så snygg att vi alla fyra tystnade totalt när han klev upp på scen. Ooops.
Kanske den konstigaste maten vi åt på festivalen. Det var en friterad potatisskål, typ som pommes pinnes, fylld med grönsaker och kött. Ovanpå det fick man ta obegränsat med olika såser – jag testade typ alla…
Solnedgång! Palmer! Grässlätter! Drinkar! Ej tråkigt liv!
Van Morrison var dock lite mer definitionen av tråkigt liv. Eller nä, men det kändes som han hade turnerat i hundra år och inte orkade anstränga sig för att säga hej eller ett endaste litet mellansnack. Plus att han inte spelade Into the Mystic. Han får 2 av 5 och då är jag snäll för att han är gammal.
Några som var mycket bättre då var Jamie XX och Sampha som gjorde riktigt bra spelningar!
Och Arcade Fire som behåller platsen som mitt absolut bästa liveband. Jag blir kär i Régine Chassagne varje gång jag ser dem. Dessutom premiärspelade de sin nya singel Everything Now som låter sjukt mycket ABBA och disco. Har ni inte lyssnat på den än tycker jag att ni ska göra det direkt. Kolla gärna videon också när ni ändå håller på för den är snygg.
Och sist, långt efter att solen gått ned, avslutade Haim vår festival med en hemlig spelning som också var mycket bra. Jag kände bara, där och då, att jag var tvungen att åka hem och starta ett band med mina syskon direkt och är inte det en bra känsla så vad vet jag?
