Ett soundtrack för slutet av september

september

När folk frågar vad jag lyssnar på för musik brukar svaret bli: en del svenskt, ganska mycket indie, lite klassiskt också, mest nytt tror jag men ibland även lite gammalt. Det finns helt enkelt ingen stringens i det jag svarar. Min musiksmak saknar all form av tydlighet, samtidigt vet jag mycket väl vilka låtar jag verkligen gillar. Här är elva stycken av dem som jag spelar extra mycket just nu. Lyssna och hör om det finns något ni tycker om. Och hoppas att ni får en riktigt fin helg!

Spellista: Read books, repeat quotations

Spellista: Solblekta markiser

solblekta markiser
 
Jag tänker på: långsamma helgmorgnar med klirrande teskedar i kaffekopparna, springan av sol på parkettgolvet när man ställer balkongdörren på glänt, den märkligt söta doften av het asfalt och blommande citronträd, solbrun hud som tagit smak av det salta havet och uteserveringen med randiga markiser som blekts i solen.
 
Inspirerad av det skapar jag en spellista. För de där lata lördagarna när man går omkring hemma i morgonrock, för de långa bilresorna längs torra landsvägar, för den evighetslånga brunchen tillsammans med de man gillar lite extra. Följ den här – jag hoppas att ni gillar den!
 
[spotify id=”spotify%3Auser%3Asolig%3Aplaylist%3A6Tcb3C7FNi5v7vVtABoowU” width=”300″ height=”380″ /]

Weyes Blood

 
Jag snubblade över en fantastisk låt och artist i början av veckan som jag inte kunnat sluta lyssna på sedan dess. (Mer exakt hur det går till när jag snubblar över låtar kan du läsa här). Nu känner jag alltså att det är min plikt att tipsa vidare till er så att ni också får höra.
 
Tänk dig att året är 2016 och Enya möter Karen Carpenter i en kalifornisk gryning. Resultatet av detta möte skulle jag säga är artisten Weyes Blood. Det är välproducerat, vackert, drömskt och samtidigt nutidsrefererande. Som min nya favoritlåt Generation Why där kören smygande sjunger ”Y-O-L-O” i bakgrunden och vi möts av raderna ”Going to see end of days, I’ve been hanging on my phone all day”. Det låter kanske superklyschigt men nej, det blir bara skimrande och snyggt.
 
Hade jag varit music supervisor (som nog är det drömjobb jag skulle satsat på om jag inte var copywriter) för någon tv-serie hade jag lagt den här i en stark slutscen. Typ långsam soluppgång, någon vandrar hem längs tomma gator efter att ha tagit ett avgörande beslut… Ni fattar.
 
Turligt nog har också Weyes Blood släppt ett nytt album idag, så det var det sista jag la i en offline-spellista innan jag satte mig på min elvatimmars-flight. Generation Why är fortfarande min favoritlåt därifrån men jag har också fastnat för Do You Need My Love. Här kan ni lyssna på hela albumet om ni vill, jag tror ni kommer gilla det.
 
[spotify id=”spotify%3Aalbum%3A0C5B78Md4VINWGAdgv1sF3″ width=”300″ height=”380″ /]

Spellista: sommaren tvåtusensexton

sommaren tvåtusensexton
Den här sommaren har varit en riktig höjdpunkt musikmässigt för min del. Jag har lyssnat på så extremt många låtar, hittat massor av nya favoriter och satt några gamla klassiker på repeat. Till skillnad från förra sommaren då jag nästan enbart lyssnade på Marie Fredrikssons 80-talsalbum och en playlist med sorgsen americana, så har det verkligen varit ett lyft. Och eftersom sharing is caring så tänkte jag dela med mig av mina sommarfavoriter i en spellista till er.
 
Jag har alltid haft så svårt att sätta fingret på vilken slags musik jag gillar, det finns liksom inte bara en genre eller en artist som prickar in min musiksmak. Men gemensamt för de flesta låtarna är nog att de grundar sig på snygga melodier, är relativt välproducerade och gärna innehåller många olika instrument. Vi säger så i alla fall. Hoppas att ni också kan hitta några favoriter här: sommaren tvåtusensexton!
 
[spotify id=”spotify%3Auser%3Asolig%3Aplaylist%3A1JnAZosICsn98apLzRNZGk” width=”300″ height=”380″ /]

Bitterljuva junidagar

juni
 
Juni, juni, juni. Årets underligaste månad. Alltid så bitterljuv. En blandning av eufori och melankoli. Som om sommaren måste gråtas in. Avslutningar som är början på något nytt men också slutet på det som en gång var. Det är inte konstigt att man blir förvirrad. Och när syrenerna vissnat och regnet slår mot rutorna och sommaren ännu inte riktigt hunnit ta fart, då behöver man något som lugnar själen.
 
[spotify id=”spotify%3Auser%3Asolig%3Aplaylist%3A5SMglzSeWgGsDWCFMU7cyo” width=”300″ height=”380″ /]

Det räcker så, tack.

det räcker så, tack
 
Jag kom på mig själv med att nästan inte vilja dela den här spellistan för att jag tycker den är så bra och vill behålla den för mig själv. Men så vet jag hur kul jag själv tycker det är att hitta nya låtar och så tänkte jag att det är väl lika bra att vara snäll och bjuda vidare. Så, här kommer min allra bästa spellista just nu. Den känns så fulländad att jag döpte den till ”Det räcker så, tack.” för det behövs liksom inget mer. 57 minuter perfektion och en blandning av gammalt och nytt. Jag hoppas att ni kommer att gilla den lika mycket som jag gör!
 
Lyssna genom att klicka på bilden eller i spelaren här nedanför. ↓ Tjing!
 
[spotify id=”spotify%3Auser%3Asolig%3Aplaylist%3A0P7um0GZVzDqf5YHUb1f3e” width=”300″ height=”380″ /]

Jakten på Moonlight Miles

 
Det är en tisdagkväll i februari och jag är på väg hem från tunnelbanan. Ensamma gatlyktor lyser upp vägen framför mig och jag går med försiktiga steg för att inte halka på den hårt pressade snön. I mina hörlurar har jag en spellista jag fått från en vän. ”Lyssna på det här”, sa han, ”jag tror du kommer att gilla det”.
Det är en tisdagskväll i februari och jag är på väg hem från tunnelbanan när jag hör Moonlight Mile för första gången. Och jag vet inte om det är tiden, platsen, stämningen eller bara allting, men låten drabbar mig så hårt. Den fyller ett litet tomrum jag inte visste fanns och jag tänker ”hur kan jag aldrig ha hört den tidigare?”. Fast det kanske det är precis vad jag gjort, bara utan att märka det. Men här och nu är den helt rätt.
 
When the wind blows and the rain feels cold
With a head full of snow
In the window there’s a face you know
Don’t the nights pass slow
 
Och det slår mig sedan, vilken ynnest det är. Att få gå omkring med så många oupptäcka skatter omkring sig. Med ett enormt arkiv fyllt av låtar, böcker, filmer, konstverk och pjäser redo att utforskas. Världens bästa present. Som den här lilla låten, utgiven 1971, långt före min födelse. Som totalt passerat förbi mig genom alla år – fram tills nu.
 
Efter att ha lyssnat på låten säkert tjugo gånger i rad kan jag inte låta bli att fundera vidare. Vilka saker som skapas idag kommer egentligen upptäckas på nytt av någon om fyrtio år? Är det Kanye Wests The Life Of Pablo-album? Lena Anderssons roman Egenmäktigt förfarande? Eller den animerade filmen Insidan ut? Jag har ingen aning. Jag vet bara att framtida generationer kommer ha ett ännu större arkiv att gräva runt, gå vilse och förälska sig i. Det är nästan så att jag blir avundssjuk på dem, men först ska jag blicka tillbaka lite till i jakten på nya guldkorn. Jag är säker på att jag har fler Moonlight Miles där ute.
 
Oh I’m sleeping under strange strange skies
Just another mad mad day on the road
My dreams is fading down the railway line
I’m just about a moonlight mile down the road

Septemberregn

septemberregn
Hej! Här kommer en liten fredagspresent till er. Nämligen min nya, ultimata höstspellista: septemberregn. Perfekt för gråtunga dagar, mörka kvällar och regniga morgnar. Full av lugna låtar som gör en sådär höstharmonisk. Inte så mycket nytt utan många klassiker och en del av mina absoluta favoritlåtar. Här hittar ni den.
 
För att fortsätta på det givmilda temat tänkte jag att vi skulle återuppta ett klassiskt tema här på prickbloggen, nämligen önskespellistan. Kommentera med en genre, ett citat, en bild eller något helt annat så väljer jag ut runt fem stycken och skapar spellistor som passar till. Tidigare har vi haft listor som ”den här natten exploderar universum”, ”doften av skog” och ”jag är bäst i världen” bland annat. Så använd all er fantasi så ska jag försöka knåpa ihop något riktigt bra till er.
 
Puss och ha en fin helg!