Gott nytt år! En av de roligaste sakerna med årsskiftet är att jag får göra en dum liten trendspaning. Lika fånigt som det är att kategorisera saker som inne eller ute, lika kul är det att gissa sig fram till vad som kan vara på tapeten framöver. Här kommer mina spaningar för 2026.
☞ Orkestermusik (helst live)
Som om vi inte redan var övertygade nog så satte Rosalía verkligen tonen med sitt album LUX. Orkestern är tillbaka och hetare än någonsin. 2026 vill vi ha många instrument, svulstiga arrangemang och helst av allt ska musiken upplevas live. Ju närmare dirigentpulten, desto bättre.
☞ Att svimma/känna sig yr
Är det någon som vet om kvinnorna har blivit spädare och smalare de senaste åren? Är det någon som vet om ozempicanvändandet har skjutit i höjden? Tyvärr tror jag att detta följs upp av den smått bisarra trenden att det blir mer förekommande att statuera med att man känner sig svimfärdig. ”Ojoj, jag reste mig visst för snabbt och nu är jag SÅ. YR.” ”Hur mår du?” ”Nej, men det är okej, jag känner mig lite svimfärdig bara.”
☞ Hemtelefon
Att alla vill dra ner på sin skärmtid är knappast någon nyhet. Det betyder dock inte att vi ska sluta vara sociala, nej lösningen stavas hemtelefon. Fast lina, perfekt för både vuxna och barn som vill slå en pling till sina nära och kära. Dessutom är den svår att tappa bort och laddar inte ur.
☞ Fine dining, på riktigt
Trots att jag manifesterat mellanrätter på utelistan i flera år nu tycks de hålla sig kvar. Inte visste jag att burrata kunde vara så envist. Vad jag verkligen tror på för 2026 är dock riktig fine dining, den där konstverksmaten som läggs upp med pincett och där merparten av sakerna på tallriken är olika emulsioner, skum och flarn. Se bara på Linnea som vann Sveriges mästerkock och som på slutet lagade vad som känns som kul Michelin-mat. Det är det vi äter när vi väl unnar oss ett restaurangbesök, resten av tiden äter vi hemma.
☞ Sanatorium-semester
Om man för några år sedan åkte på semester för att vandra, segla, surfa eller göra andra äventyrliga saker, så åker man numera iväg av en huvudsaklig anledning: vila och avkoppling. Idealbilden är ett sanatorium i Alperna där man sitter utomhus i vilstolar, inlindad i filtar, andas frisk luft, njuter av utsikten och kanske läser en bok om man orkar. Givetvis beställer man hel- eller halvpension för att slippa lämna boendet och för att bli maximalt omhändertagen.
☞ Franska håruppsättningar
Perfekt fönade Dyson-lockar i all ära, men 2026 tror jag på de enkla, klassiska uppsättningarna. Sköldpaddsmönstrade hårkammar som dras bakåt, en svinrygg som fäst med en stor fransk nål eller bara en inbakad lång fläta.
☞ Töntiga sporter
Formel 1 har redan tagit folket med storm, så även dart där blir allt fler bänkar sig för att följa VM från Ally Pally. Det här är året som bjuder på återkomsten för de töntiga sporterna. Glöm fotboll och hockey, nu är det snooker och bowling som gäller. Ännu starkare kommer trenden bli om Sverige misslyckas med att ta sig till fotbolls-VM, något som tyvärr inte känns alltför osannolikt.
☞ Shorts över strumpbyxor
Efter ett par utekvällar i Dublin kände jag mig oerhört förvirrad. Varför bar alla tjejer korta shorts över sina strumpbyxor? Var de kvar i en gammal trend eller helt enkelt före på en ny? Att döma av min egen känsla nu var de kanske bara steget före, för plötsligt känns det lite lockande att ta på sig tunna svarta strumpbyxor och ett par korta sammetsshorts över. Tillsammans med peplumtoppens återkomst (ja, den är också tillbaka) är vi åter i modet från 2009.
☞ Textilkonst
Bonad på väggen? Ja, tack! Egenknåpad gardin enligt pojagi-metoden? Absolut! Liten vävd matta som spikas upp? Jajamensan! Egentligen spelar det inte så stor roll vad du skapar eller införskaffar, om det har jättehög verkshöjd eller inte, så länge det är någon typ av textilkonst så är det rätt.
☞ Fulsnyggt armbandsur
Nu när vi alla har gett oss själva skärmförbud så måste vi ju ändå hålla koll på tiden och då är lösningen enkel: ett armbandsur. Helst av allt ett lite fulsnyggt sådant, gärna med 90-talsreferenser. Kanske en klocka med stelt armband, en pytteliten sak som man norpat ur någon släktings smyckesskrin som den fått för lång och trogen tjänst på sin arbetsplats eller bara en färgglad Swatch.
☞ Fruktsallad
Vem orkar göra baskisk cheesecake när man lika gärna kan svänga ihop en trevlig fruktsallad? Enkelt, billigt och gott! Tänk blodapelsin, granatäpple och ett syrligt granny smith. Ska man absolut ha något till kan man vispa lite crème fraîche med vanilj, men det behövs egentligen inte.
☞ Klädstilen galen kompositör
Så 80-talet är tillbaka i modet, gärna med lite viktorianska blinkningar och vad passar då bättre än klädstilen galen kompositör? Tänk omslaget till Ted Gärdestads album Stormvarning. Tänk Beethoven. Tänk kråsskjorta, breda axlar, scarves, sammet, broscher, handskar, yvigt hår och en smått excentrisk personlighet. Perfekt.
Ute
Spotify
Löpargrupper
Bolo
Jättesöta bakverk
Tighta träningskläder
Fota med mobilen (tyvärr, alla andra typer av kameror är inne)
Gift vid första ögonkastet och liknande serier
Alkoholromantik
Robotar
Det var allt för i år – tack och förlåt! Vad är ni mest taggade på?
Tjugotjugofem
Ett år har gått, ja ett år bara gick och vad hände? Vad passerade egentligen förbi? Under de första vintermånaderna inte särskilt mycket. Jag fick en brorsdotter att lägga till mitt hjärta och jag fick prata i radio om mina trendspaningar för det nya året. I ett svagt infall anmälde jag mig till mitt livs första marathon och strax därefter drabbades jag också av mitt livs första bihåleinflammation som höll i sig i veckor. Vintern var grå och blek, den kom med en känsla av att stå stilla och trampa, tills att jag en dag plötsligt satt med ryggen mot en solig husvägg med någonting som liknade vår framför mig. Jag minns att jag sprang och sprang, allt längre och längre sträckor. Vi tillbringade påsken på Gotland och jag firade min födelsedag på Pet Sounds bar, skålade med vänner i timmar, så glad över alla som kom. I början av maj väntade äventyren och jag tog tåget ner till Antibes. Två veckor av skrivresa på franska rivieran, av salta bad och dagsutflykter, solmogna tomater och nybakade baguetter. Jag sprang till Nice och tillbaka, såg en trafikolycka på vägen och blev skärrad, benen helt matta, var det värmen, blodpölarna, de 26 kilometerna, förmodligen allt. Hemma i Stockholm igen var det vår, en kall men vacker sådan. Jag omgav mig med vännerna, gick på festerna, jobbade och jobbade. Den sista dagen i maj sprang jag äntligen Stockholm marathon, 42195 meter, hela vägen in i mål. Tänk att det gick, att jag kunde.
Försommar i huvudstaden, om möjligt ännu vackrare än våren och på midsommarafton for vi till Toronto. Hälsade på familj i tio dagar, for till Niagarafallen, gick på baseball och badade i iskalla Lake Ontario. Sedan hem, ja hem-hem, till Trointeduärnåt city för att se Krunegård på Parken, en nedräkning till semestern, den riktiga alltså och sedan till sist en sommarvistelse i Visby. Därefter for jag till Skottland och vandrade West Highland Way. 6 dagar och 136 kilometer i otroliga landskap, stundtals genomblöta, men oftast glada. Några dagar tillbringades utanför Edinburgh i ett historiskt hus och sedan var semestern slut och över. Tillbaka till vardagen och dags för en ny sådan. Flytta, packa, fixa, städa, sälja först en lägenhet, sedan en andra och så köpa en ny tillsammans. Men först vara bröllopsgäster på Österlen, gå på kräftskiva i skärgården, plocka svamp vid torpet i Sörmland och göra ett och annat besök på Dramaten och Operan. Överraskad med biljetter till Krunegård i Globen, på jobbresa ner till Västkusten och sedan starten på samboliv. Ja kanske livets liv, vi två på trettio kvadrat och känslan av att ha hamnat helt rätt. Desto mer fel var en horribel avslutning på ett generellt uselt fotbollsår, men sorgerna dränktes i Thanksgiving-vin och tonerna av en orkester på riktigt nära håll. En 40-årsfest i en gammal kyrka och så for vi till Dublin där julen gjorde fullskalig entré. Guinness och Mariah Carey, Sunday roast på puben och ostron vid havet, ett skimrande filter på allt hela vägen in i mål. Jul utanför Norrköping med hela familjen, alla barnen, fyra små under fyra år i ett underbart kaos och så en sista tur till ön. Stormvindar på Gotland, en mild bris i hjärtat, nyårsafton i Hornstull, ett helt år har nått sin ände, det här var nästan allt som hände. Gott slut!
Klädval i december
I slutet av november gjorde jag en klädplan med 24 outfits för alla decembers dagar fram till julafton. Tanken var att slippa börja från noll varje morgon och istället kunna välja något från listan. Det blev också som en liten kapselgarderob där mina favoriter fick återkomma i olika kombinationer. Hur gick det då? Jo, bra! Jag räknade ut att jag använt 16 av mina planerade outfits i ungefär den form som jag tänkt. De dagar jag valt något annat har det oftast berott på vädret eller att jag känt mig sugen på ett plagg som inte var med i planen. Hade jag haft tillgång till en bra helkroppsspegel hade ni fått se fler outfits dokumenterade, men här kommer ett urval från december i alla fall.
Decembers mest använda byxor måste vara dessa svarta sammetsbyxor som jag köpt second hand men ursprungligen kommer från Part Two. Ett tips när ni letar efter sammet på exempelvis Sellpy är att undvika den som är gjord av polyester och istället filtrera på material som bomull och viskos. Den röda blusen med medaljongmönster känns lagom barock och julig och i håret sitter en sammetsrosett.
Här har vi en riktig snyggbyxa, det vill säga ett par italienska småmönstrade byxor i glansigt tyg. Till det en mörkblå ulltröja och i halsen en liten scarf som jag köpt av någon duktig stickare på Tradera. Dubbelknäppt ulljacka köpt för typ 50 kronor i somras och som bara väntat på att få invigas.
En kväll när vi gick ut i Dublin hade jag min mest använda överdel i december – den lilla svarta sammetsjackan. Till det en jättepuffig kjol som ursprungligen kommer från H&M Studio och zebramönstrade strumpbyxor från Swedish Stockings. Kände mig inkluderad på savannen i hotellobbyn som bestod av piffiga leopardklädda damer.
Ursäkta den otroligt smutsiga spegelselfien men jag ville visa närbild på min julrutiga krage från Ganni. Till den hade jag en vinröd skinnkjol, svarta loafers och, känd från ovan, lilla sammetsjackan. Lite lagom Dagens visa-vibe på den här looken.
Nu får ni använda fantasin lite, men det här är alltså min svarta sammetskostym (samma byxor som tidigare, men med en sammetskavaj). Till det en prickig sidenskjorta och ett litet flätat guldskärp i midjan. Utanpå en riktigt lång ullkappa från Lindex 90-tal och en brun ullhalsduk.
Här ska ni få ett tips på sökord på Sellpy: ”kookai, midikjol”. Varsågoda! Tror starkt på den 90-talsinspirerade midikjolen under 2026 och har redan en lite somrigare variant som väntar.
Min rosa kjol med släp har luftats några gånger. Dels i kombination med den svarta sammetsjackan men också med en tunn ulltröja och med ett par vinröda strumpbyxor. Rött och rosa är ju en toppenkombination så med största sannolikhet kommer samma plagg få följa med i julpackningen.
När det var dags för julbord passade jag på att ta min rymligaste klänning från Stine Goya. Till det blanka italienska stövlar och en ljusblå tunn tröja. Mycket bekvämt och lagom festligt.
En decemberdag fick jag ett meddelande från en bekant som skrev att hon hade en jacka som tyvärr inte passade henne men som jag kanske ville ha? Det är en japansk sammetsjacka i brokigt mönster och jag sade självklart ”ja” och fick hem den på posten några dagar senare. Jag känner mig som ett medeltida fönster från Luke Edward Halls instagram i den, och det på det bästa av sätt!
Slutligen, en outfit som inte fanns med på listan men som känns julig då den är både grön och grann. Den här gamla kostymen från H&M Studio lockar fram komplimanger från de mest oväntade håll och det är alltid lika kul.
Det var ett urval av decembers utstyrslar. Nu ska jag strax packa resväskan inför några dagar av julfirande och gissningsvis får ett par av favoriterna följa med även nu. Hoppas ni har det fint i det eventuella julstöket!
En decemberhelg i Dublin
Vi for till Dublin, tidigt en lördagsmorgon i början av december, och med vi menar jag Emelie, Ella, Karin, Sandra och jag. Ett gäng vänner från universitetstiden, numera utspridda i olika städer och på lite olika platser i livet.
Efter att ha lämnat väskorna på hotellet började vi att se oss omkring i staden. Ingen av oss hade varit där tidigare, så vi strosade omkring på måfå, köpte en andra frukost i form av pain au chocolat och trillade in på marknad med en massa konstböcker.
En kvart här gav oändligt mycket mer inspiration här jämfört med en lång Pinterest-scroll, både vad gäller färgval, form och kreativitet. Vad bra det är för hjärnan att gå ut och inspireras ibland och titta på riktiga saker.
Strax därefter passerade vi ikoniska The Temple Bar och var såklart tvungna att kliva in. Trots att klockan var före lunchtid var det proppfullt där inne med juldekorationer från golv till tak, livlig livemusik och glittrande partytoppar över allt.
Det beställdes in Guinness, givetvis. Jag trodde tills för några år sedan att jag inte tyckte om Guinness för att jag tänkte att det smakade som en riktigt tung, mörk och mäktig julöl ungefär. Sedan tog jag en klunk av en och insåg att så inte alls var fallet, i själva verket är det ju ganska lätt och snällt med sina 4,2 %. Tur att man kan ändra sig.
Efter den lilla barvisiten var vi redo för lunch. Vi tog sikte på Fish Shop som ska ha Dublins bästa fish & chips, men trots att de just öppnat för dagen skakade de bara på huvudet när vi frågade om de hade plats för fyra spontana lunchgäster. Jakten fick således fortsätta och till sist kom vi till Slice i området Stoneybatter.
Där åt vi brunch och pratade ikapp om allting som hänt sedan sist.
Mätta och belåtna strosade vi vidare genom den grådisiga staden. Här och var dök vi in i små gulliga affärer, kikade på hantverk, drack en pepparmintskaffe och köpte barnböcker.
Vår taxichaufför hade tipsat oss om att titta in i den här medeltida kyrkan, så det gjorde vi såklart. Sedan tog vi en tur förbi den enorma bokhandeln Hodges Figgis innan vi gick tillbaka till hotellet för en liten paus och ombyte.
Jag bytte om till sammetsjacka, puffig kjol och zebrastrumpbyxor innan vi gick ut för att äta middag på en ganska anspråkslös restaurang. Här lärde vi oss vikten av att boka bord i tid i Dublin. Likt Stockholm är det en ganska osmidig stad om man är spontan och fler än två personer.
Kvällen fortsatte med barhoppande hit och dit tills vi hamnade på en klubb där dj:n spelade exakt samma låtar som var populära under våra universitetsår (underbara 2009 till 2012). Det var som om vi färdats i en tidsmaskin för alla tjejerna på dansgolvet bar korta lädershorts över tunna strumpbyxor och varannan låt var med Rihanna. När till och med Lykke Li’s I Follow Rivers började strömma ur högtalarna kände vi att det nästan var för mycket. Var vi tillbaka på kårhuset Trappan igen? Det blev dags att röra sig hemåt innan tiden gick helt ur led.
Nästa morgon promenerade vi till The Fumbally för att äta brunch. Jag beställde toast och en jättegod gröt med konjakspäron och något krispigt på toppen som jag glömt vad det var.
Efter brunchen hade vi bokat in oss på en tur inne på Guinness-muséet. Det var stort och visuellt kul men kanske inte jättegivande rent intellektuellt. En stor del av utställningen handlade om de fyra grundingredienserna (vatten, malt, jäst och humle) och det var ganska lite plats för kritiskt tänkande om man säger så.
Men ja, man fick en liten provsmakningsupplevelse och sedan dricka en öl i deras takbar med utsikt över stan, så det var okej ändå.
När besöket var klart traskade vi tillbaka till vårt område Temple Bar (ja, det heter likadant som tidigare nämnda bar, förvirrande nog) och vårt hotell The Fleet.
Framåt kvällen hade vi bokat bord för Sunday Roast på The Legal Eagle, en trevlig liten gastropub. Det var mycket gott och kul service, vår servitör gav oss flera bra tips på vart vi skulle gå sedan.
På hans rekommendation hamnade vi på Irlands äldsta bar The Brazen Head där det givetvis satt ett par äldre herrar i ett hörn och spelade folkmusik.
Nästa morgon hade jag som aktivitetsansvarig föreslagit att vi skulle hoppa på tåget och åka i ungefär en halvtimme till kuststaden Howth. Där kan man gå en trevlig sträcka längs med havet, äta nyplockade ostron och spana efter sälar och delfiner.
Vi började att traska längs de breda kuststigarna och gula klotet glänste med sin närvaro. Mycket tacksamt efter några grå dagar av duggregn och ännu mer tacksamt med tanke på att jag inte sett skymten av den där solen sedan dess.
Lägger till Irland på listan över ställen jag vill vandra på, så otroligt fint ju.
Alla glada i solen och i bra konversationer. Tänk att man blivit en sådan vuxen person som ser fram emot att åka iväg en helg och bara prata, prata, prata om saker. Precis så som det kändes att ens föräldrar gjorde hela tiden när man var liten.
Efter två timmar av promenad kände vi oss klara och återvände till hamnen.
Där letade vi upp en fiskrestaurang och beställde in ett gäng ostron och enorma portioner med fish & chips.
Tillbaka i Dublin passade vi på att kolla in Trinity College en sväng. Jag drabbades som alltid av en lätt ångest över att jag aldrig gått på ett anrikt universitet ute i världen. Hade jag fått leva om mitt liv hade jag klämt in minst ett utlandsår någonstans i mina tidiga 20-någonting.
Våra sista skälvande Dublin-timmar tillbringade vi i små butiker längs Grafton Street och på puben Grogan’s där jag drack varm choklad.
Sedan tog vi farväl av Dublin och tackade för otrolig julstämning, oändliga mängder öl, svindlande vyer, inte alltför mycket regn och finfint kompishäng. Det var ljuvligt och juligt hela vägen rakt in i hjärtat.
But it don’t snow here, it stays pretty green
På radion säger de att Stockholm har haft 0,4 soltimmar i december. Natten går bokstavligen tunga fjät. Det ligger pappersnäsdukar i alla mina fickor. Baksidan av håret är trassligt av halsduken. Jag springer en mil genom eftermiddagsmörker och duggregn. Går på glöggfika med mjuk pepparkaka och lussekatter. Omorganisering på kontoret. En slant till den rumänske mannen som ska hem över jul. Någon kommer med ännu ett ”kan vi ha det här klart före ledigheten?”. Matförgiftad efter jobbets julmiddag. Vill fälla en tår när jag hör Joni Mitchells River. Piggar upp mig med ett nytt läppstift. Adderar lyster i form av tan drops. Ägnar en helgeftermiddag åt julklappsinköp till barnen. Jagar röda robotar, dinosaurieägg som kläcks och pyjamasar med Pippi Långstrump. Luciamorgon på tv. Någon frågar vad jag önskar mig. Ett medlemsskap i Svenska Freds blir mitt svar. Världen rasar. Det är plusgrader. Jag fyller kalendern med konserter och mingel. Klär mig i sammet, glitter och rosetter. Springer ett till varv i trängseln på Mall of Scandinavia. Räknar dagarna till ledighet. Kom, kom signade jul.
Saker jag vill göra för att komma i julstämning
November är ett minne blott, det står december i almanackan och det är därmed fullt rimligt att träda in i komplett julstämning. Det är inte alltid det sker helt av sig själv dock, ibland kan jag behöva hjälpa känslan på traven och inspirerad av Flora skrev jag en liten lista på saker jag vill göra för att nå dit.
Jag vill köpa en krans och hänga upp på vår ytterdörr i ett fint band.
Jag vill fråga mina syskonbarn om deras önskelistor och börja planera klappinköpen. Sedan vill jag i lugn och ro slå in presenterna i fina papper och dekorera med långa band innan de packas ned och fraktas söderut för att läggas under granen.
Jag vill följa min december-klädplanering som kanske inte var så intressant för er andra, men som åtminstone jag tycker underlättar och känns inspirerande såhär två dagar in. I enlighet med den vill jag också bli bättre på att ta med inneskor till kontoret och komma ihåg att bättra på med rött läppstift under dagen.
Jag vill njuta ordentligt av att gå på julbord med mitt lilla tvåmannasällskap Sillens vänner. I år ska vi testa Gamla Enskede Matbod. Tidigare år har vi varit på Gyldene Freden, Oaxen slip, Gamla riksarkivet och Ulriksdals värdshus.
Jag vill lyssna på lugn julmusik, gärna Vince Guaraldi Trio som gjort musiken till A Charlie Brown Christmas, min klassiska lista med Carols & Choirs, den lite modernare Jul på nytt eller varför inte gamla favoriten Smärtstillande i december.
Jag vill äta risgrynsgröt med kanel och socker, vörtbröd med vällagrad cheddar och brygga kaffe med kardemummakärnor i.
Jag vill gå på julmarknad i en främmande stad, trängas under ljuslyktor, känna och klämma på pynt och kanske köpa med mig någon onödig liten souvenir hem.
Jag vill värma glögg och helst hitta en sort som inte känns varken för sötsliskig eller alkoholtung. Till det gärna en näve pepparkakor, men helst inga russin eller mandlar i.
Jag vill baka något gott med saffran, kanske lussekatter, gifflar eller släta bullar som rullas i socker.
Jag vill gå på ett klassiskt luciafirande och höra stämsång från tärnor och stjärngossar stiga mot taket, ju mer sakralt desto bättre. Gärna lite orgel och O helga natt också.
Jag vill sitta omgiven av vänner på en immig pub med Guinness på bordet och folkmusik omkring oss. Stampa i golvet och klappa i händerna och känna hur kinderna bli rosiga av värmen.
Jag vill boka in en sista juldrink innan alla kompisar börjar åka åt olika håll strax före jul. En liten hejdå-träff där man får ramla in när det passar och dela ut kramar till höger och vänster. Helst i takt med att stora snöflingor börjar falla utanför fönstret på bästa romcom-vis, nej men låt en jullängtare få drömma.
Thanksgiving och förluster
För varje år tycks vi bli fler, en ny partner, en till bebis, hundar och treåringar kring våra fötter, russin på golvet och kalkonen i ugnen, kommer den att räcka, hur var det nu vi brukade räkna, brysselkål och sötpotatis, skål för oss, för allt, för livet och nu leker barnen med varandra på egna rum, jag förstår knappt vad som hände för jag minns själv känslan av att vara barn och leka med föräldrars vänners barn och nu är det vi som är vuxna fastän vi nyss stod på kåken, vilsna och tjugotre, skriksång i varandras öron och plötsligt är det någon annan som ropar, som hojtar mamma! och det är åt er, det är ni, vi dukar långbord och kalkonen räcker gott och väl, det är varmt och vänligt, bröd och vin, skratt och sorl, ett stråk av nostalgi och det slår mig att hela dagen är som sången där allting som har hänt känns när jag ser dig och i en utdragen match strax söderut håller en stjärna på att falla, den dalar och släcks, i bröstet finns aska som kommer bli till jord och jag tänker att nästa år då ses vi här igen, då är allting som det brukar men samtidigt så mycket mer, då är vi kanske tillbaka, kanske något nytt, för det är så livet ständigt går, genom vinster och förluster, en timme, ett år i taget.
24 decemberoutfits
December är på ingång och när jag bläddrar i min kalender inser jag att den är fylld av julfester med jobbet, glöggmingel, julbord med Sillens vänner, en liten weekendresa till Dublin och vintersolståndsskålande. En hel rad med små åtaganden som ger möjligheten att klä upp sig och lufta julgarderoben. I och med att jag har en stor del av mina prylar och kläder i ett förråd just nu gäller det att utgå från vad jag har tillgängligt och hitta kombinationer kring det. Som inspiration för mig (och kanske för någon annan) har jag därför kombinerat och listat 24 olika outfits att välja bland, ända fram till jul. Inte så förvånande blir det mycket sammet, fina strumpbyxor, paljetter och glitter, varm ull och en och annan rosett.
❧ Svart sammetskostym, vit silkesblus, skärp med gulddetaljer
❧ Svart kort puffig kjol, guldglittriga strumpbyxor, tunn svart långärmad ulltröja, stor sammetsrosett i håret
❧ Brunglittrig kofta, bruna sidenbyxor, tunt guldskärp, boots med klack
❧ Vinröd skinnkjol, ljusblå långärmad tröja, mörkblå ulltröja över axlarna
❧ Röd blus med medaljonger, mörkblå sammetsbyxor, boots med klack
❧ Svart sammetskostym, svart sidenskjorta med vita prickar
❧ Brunglittrig kofta, kort svart kjol, bruna strumpbyxor, höga svarta stövlar
❧ Vinröd skinnkjol, ljusrosa pikétröja, röd rosett i håret
❧ Röd blus med medaljonger, svarta sammetsbyxor, boots med klack
❧ Mörkblå sammetsbyxor, mörkblå kavaj, ljusblå långärmad tröja, silvrigt strasskärp
❧ Vinröd skinnkjol, svart sammetsjacka, rutig krage med knyt
❧ Ljusblå långärmad tröja, svart A-linjeformad klänning med blommor, svarta strumpbyxor, ljusblå strumpor, loafers
❧ Svart ärmlös blommönstrad sammetstopp, svarta sammetsbyxor, tunt guldskärp, boots med klack
❧ Rosa kjol med släp, röda strumpbyxor, crèmevit tunn ulltröja
❧ Svart tunn kjol med paljetter, grå collegetröja, höga svarta stövlar
❧ Zebramönstrade strumpbyxor, svart puffig kjol, svart sammetsjacka
❧ Svart A-linjeformad klänning med blommor, crèmevit ulltröja, höga svarta stövlar
❧ Svart ärmlös blommönstrad sammetstopp, mörkbruna sidenbyxor, boots med klack
❧ Svartglittrig tunn kjol med paljetter, svart oversized kavaj, skärp i midjan, svarta höga stövlar
❧ Rosa kjol med släp, svart sammetskofta, tunna svarta strumpbyxor
❧ Mörkblå och gröna satinbyxor, svart ärmlös blommönstrad sammetstopp, tunt guldskärp
❧ Bruna sidenbyxor, röd polotröja, brunrutig ullkavaj
❧ Ljusbrun ullkjol, röd polotröja, svart sammetsrosett i håret, svarta höga stövlar
❧ Mörkblå och gröna satinbyxor, mörkblå ulltröja, liten scarf i halsen
Och på toppen av allt tänker jag lägga till strassörhängen, en pärlbroderad väska, pälsmössor, inneskor att byta om till och, såklart, ett rött läppstift. Hur jag faktiskt ser ut sedan återstår att se, kanske blir det ett par jeansdagar i december också, men nu har jag i alla fall ett antal förslag att utgå ifrån.
Räkor, roadtrips & rökmaskiner
Efter en riktig rövvecka blev det äntligen helg, tack och lov. Jag letade mig hem till Malin, Adam, Asta och Linnea, där vi dukade upp ostron och champagne. Sedan fyra år tillbaka har vi som tradition att ses strax före jul och äta skaldjur och skåla för den gångna säsongen, som ett litet förskottsnyår.
Vi fyllde på med havskräftor, räkor, kantarelltoast och ostar och diskuterade viktigheter så som var man helst skulle vilja ha ett landställe om man fick välja helt fritt, hur avlägset det känns att gå omkring med munskydd i väskan (fastän det var ens vardag för några år sedan) samt huruvida Robyn ska ha en hemlig spelning i nästa vecka eller ej. När klockan närmade sig midnatt kilade jag hemåt i vinterkylan.
Lördagen började lugnt och vid lunchtid blev jag och N upphämtade med bil och rullade norrut mot Gävle. Där skulle vi gå på kombinerad bröllops- och 40-årsfest för att fira våra vänner Madde och Kristian. Den gamla katolska kyrkan är numera festlokal, men alla detaljerna är kvar vilket bidrar till en extra högtidlig stämning.
Jag hade klätt mig i en ny fast gammal kjol från H&M Studio. Älskar det lilla sidosläpet och känner spontant att jag behöver fler kläder med släp på framöver. Till den hade jag en sammetskofta från Polarn & Pyret (som tydligen gjorde icke-randiga vuxenkläder i fin kvalitet på 90-talet), svarta boots från Blankens, en stor sammetsrosett i håret och en pärlbroderad väska som jag köpt på en loppmarknad i Tokyo.
Senare under kvällen kompletterade jag också min look med en guldig partyhatt.
Efter en middag med ett stort gäng gamla universitetskompisar började festen med mingel, quiz, hurrarop och biktande.
Vi fick kaffe och tårta och sedan stuvade vi undan alla stolar och bord för att göra plats för dans.
Jag och Graziella dammade av våra gamla dj-kunskaper och styrde dansgolv i vad som först skulle vara någon timme men snabbt blev många fler. Den lilla kyrkolokalen fylldes med rök och bas och allting var jättejättekul. Vi höll på en god bit in på småtimmarna innan vi till sist halkade de få stegen tillbaka till hotellet.
I morse vaknade vi med partyhattar på nattduksborden och efter en utdragen frukost var det bara att rulla tillbaka till Stockholm igen. Jag tog en långpromenad i solen och sedan parkerade jag mig i soffan med en bok i handen och en puttrande tomatsås på spisen. Ett snällt avslut på en allt igenom intensiv vecka.
Ett måndagshej
Hej på er! Här kommer en spontan hälsning från här och nu. Jag sitter hemma i soffan med en skål chilinötter och lyssnar på Enya. Ja, det är sant. Likt förra året vid den här tidpunkten har jag fallit djupt ner i ett Enya-skov och vill bara ha keltisk stämsång, flöjt och stråkar. Är det mörkret ute som måste motas bort? Är det längtan tillbaka till lågstadiets avslappningsövningar där vi låg i den nedsläckta gymnastiksalen efter idrotten och skulle lära oss att koppla av till en cd-skiva med vågskvalp och Only Time? Högst oklart, men oberoende av Enya eller ej bär jag ändå på en trivsam känsla av att vara tillfreds. Kanske beror det på att det varit en mild höst, att vindarna varit snälla och tiden god. Att allt ordnande med lägenheter och visningar mynnat ut i något bra, en flytt i sikte och en dröm att få nära de närmsta månaderna. Kanske beror det på att det är fem veckor till jul och ett litet pirr sakta börjar att gro. Jag har intalat mig själv att jag ska vänta, att vi först ska åka iväg på en stor fest och sedan fira Thanksgiving och efter det börjar julen och pyntet och stöket. Men så stod jag på tunnelbanan i morse och kände en plötslig längtan efter vörtbröd med cheddar och så kom suget efter ett litet glöggmingel och tanken på de små julpynten från Svenskt Tenn som ligger inpackade i silkespapper i en låda. I helgen bokade vi tåg- och båtbiljetter och rätt vad det är så står vi där på perrongen med packningen fylld av julklappar, men först väntar drygt en månad av festligheter och upptåg. Jag när en vision om att jag ska vara mitt snyggaste och mest uppklädda jag genom hela perioden. Hur det går återstår att se, men idag sa i alla fall två främmande personer på jobbet att jag hade fina byxor och det gjorde mig mycket glad. Så pass att jag ska göra mitt bästa för att skicka vidare en komplimang till någon annan imorgon. Men först ska jag ge er min bästa Enya-låt just nu och så vill jag passa på att önska er en riktigt fin start på veckan. Tack för att ni hänger kvar här inne, säsong efter säsong.