Vår resa genom Centraleuropa rullar vidare. Från Prag tog vi tåget till München och kom fram en fredagseftermiddag i mitten av juli.
Efter att ha checkat in på vårt hotell nära Theresienwiese hoppade vi på tunnelbanan och åkte in till Altstadt.
Där gick vi in på Hofbräuhaus och ägnade oss åt den mycket tyska aktiviteten dricka öl och äta korv.
Stämningen där inne var peppad och slamrig med oumpa oumpa-musik, högljutt sorl och ivrigt skålande. Efter ett par timmar kände jag mig ganska klar och redo för ett miljöombyte.
Först hamnade vi på en vinbar som låg i krokarna.
Sedan googlade vi oss fram till en vinylbar som heter Spin och serverar japanska drinkar. Det här är nog min favorittyp av bar. Jag gillar när man får vardagsrumskänsla och det är mycket fokus på musiken.
Dagen därpå gick vi ut på pretzel-jakt. Enligt ryktena skulle den bästa finnas på Julius Brantner och det stämde nog faktiskt. Vi köpte en mycket god kringla och lite extra fikabröd att äta senare.
Sedan åt vi brunch på Café Saanu, som förutom oss var fullt av tjejer som bar på yogamattor efter att ha varit och tränat på lördagsmorgonen.
Vi strosade vidare genom Viktualienmarkt och alla olika matstånd som finns där. Kanske var det lite otaktiskt att vi just ätit innan, men vi tog varsin dryck och såg oss omkring. Jag pekade på den här hummerstatyn och berättade för Nawar att jag för några år sedan var på väg att köpa en liknande på auktion, men drog mig ur i sista sekund. Han såg lätt förfärad ut vid tanken på att den skulle varit en del av vår gemensamma inredning idag, så det var kanske tur att det inte blev något köp.
Vår lördag fortsatte med ett besök i Englischer Garten. Solen sken och vi strosade runt i den enorma parken.
Allt var frid och fröjd tills det plötsligt började att mullra i fjärran. Vi sökte skydd i en av ölträdgårdarna och sedan öppnade sig himlen och det började att fullkomligt vräka ner regn.
Efter att ha suttit och tryckt under ett träd i en halvtimme började de värsta skurarna dra förbi och vi gick vidare mot floden Isar för att kolla på surfarna som håller till där.
Väldigt fascinerande och kul att se surfare mitt i en storstad. De hade tydliga system för hur de turades om att surfa på vågorna och vissa var jätteduktiga.
På kvällen gick vi till Taverna Melina, en grekisk restaurang som vi fått tips om. Tallriken ovan känns väldigt talande för stora delar av vårt matintag under den här resan. Mycket kött och mycket brunt och väldigt lite sallad. Det gick fint i någon vecka men sedan fick jag abstinens och längtade efter grönsaker och fibrer.
Vår sista dag i München började med ett besök på Alte Pinakothek. Eftersom det var söndag kostade inträdet bara 1 euro, ett mycket sympatiskt pris för att få se så här mycket gammal konst kan jag tycka.
Vi strosade genom de stora salarna och såg van Goghs solrosor och Monets näckrosor och en massa annat.
Sedan hade Nawar fått i uppdrag att leta upp Münchens bästa döner så vi gjorde ett besök på Döner Öz Urfa strax intill muséet. Kön utanför ringlade sig lång, vilket kändes lovande, och vi tog med varsin döner och satte oss på en bänk i närheten och åt.
Lagom mätta på tysk kultur och mat hoppade vi sedan på vårt något försenade tåg och rullade vidare mot Wien.
Som stad tycker jag att München var trevligt, men lite svårt att greppa. Kanske beror det på att vi bara var där i två dagar och där med fick en ganska begränsad bild av staden. Jag uppskattade de kulturella inslagen och många av de mindre ställena som kändes mer personliga, men är nog inte helt såld på den bayerska andan med lederhosen, oktoberfest och weißwurst till frukost. Tur att det finns mycket annat att upptäcka!
