Kanske är det den nya säsongen som gör det. Min ivriga längtan efter att få lägga strumpbyxorna åt sidan och gå runt barbent vilket ständigt grusas av den realistiska temperaturen, för så varmt är faktiskt inte sexton grader även om jag önskar. Då blir det till att falla tillbaka på säkra kort, på sådant som känns tillräckligt varmt men ändå roligt och det är där jag har upptäckt ett för mig helt grundläggande basplagg i min garderob: En kul byxa™.
En kul byxa funkar till nästan allt och får en förhållandevis vanlig outfit att fortfarande kännas uttänkt och lite extra. Den går att klä upp med kavaj eller skjorta och kan kläs ner med en långärmad T-shirt eller stickad tröja. Den passar med sneakers, converse eller boots. Den sticker ut lite grann, men på ett lagom sätt. Den får den högst basala klädkombinationen byxa och tröja att kännas intressant. Den bidrar ofta med knödel-faktor när vi pratar kaiser, jäger & knödel.
Vad är då kriteriet för en kul byxa? I min garderob har jag tre tydliga par som jag återkommer till, även om jag gärna hade haft fler och hela tiden håller ögonen öppna efter nästa perfekta exemplar. Tricket är att den måste vara tillräckligt neutral för att passa till många olika överdelar, det räcker liksom inte med att det är ett par färgglada byxor. Samtidigt måste den ha något lite djärvt över sig som gör den intressant. Där ett par vanliga jeans hade kunnat göra jobbet men inte lämnat något större intryck, gör istället den roliga byxan det till något mer.
Mitt första exempel är dessa prickiga byxor från Stine Goya som är ett av min garderobs mest använda plagg. De har vida ben och sitter ganska löst på mig vilket gör dem mycket bekväma. Att de är bruna med svarta prickar gör att de känns någorlunda neutrala, samtidigt som de absolut inte är det. De tenderar att ha en uppiggande effekt och många omkring mig verkar gilla dem. Jag tycker de passar fint till färger som ljusgult, ljusblått, rosa och pistagegrönt, men prickarna gör också att de funkar bra till svart. Det är en riktigt favoritbyxa som jag återkommer till gång på gång.
Mitt andra par är ett par zebramönstrade jeans som jag håller hårt i. Jag känner mig alltid lite rivig i dem och tar gärna på dem när jag ska gå på en konsert eller en mer avslappnad middag på stan. Eftersom de är lite rakare i formen än prick-byxorna gillar jag att kombinera dem med ett tight linne eller en figursydd T-shirt och sedan en kavaj eller uppknäppt skjorta ovanpå.
Det tredje paret i min garderob är ett par ganska nya tigermönstrade byxor i manchester som ursprungligen kommer från Baum & Pferdgarten. De är oväntat mjuka och därför väldigt sköna att dra på sig i tid och otid. Stilmässigt känns de som ett mellanting mellan zebra- och prickbyxorna och jag tycker att de passar extra bra med mjuka gröna nyanser, mörkbrunt och olika toner av rött.
Synonymt för alla byxorna är att de har något slags mönster, men är i ganska neutrala färger. Jag tror också att det är viktigt med någon slags stadga i tyget så att de känns lite dressade. Exempelvis har jag ett par brun- och vitrutiga byxor som teoretiskt sätt skulle kunna kvala in, men som jag väljer mycket mer sällan eftersom de känns lite för avslappnade. Jag hade också ett par underbara sidenbyxor med målat mönster som var ett perfekt exempel på en kul byxa men som tyvärr har gått sönder. Dessa sörjer jag ungefär en gång i veckan och jakten efter ett par ersättare pågår för fullt. Nu hoppas jag att jag snart ska snubbla över nästa par så att jag kan fortsätta att utveckla min garderob med just min typ av ultimata basplagg.
