Fint – Sida 4 – Julia Eriksson

Vin och socker, bräckt vatten och luftballonger

Mina suckar letar sig ut genom det öppna fönstret, seglar genom parken, svävar över Södermalm, jag är säker på att om ni lyssnar riktigt noga så kommer ni att höra dem eka mellan gatorna. Det är bara jobb och ingen semester-suckarna. Den stilla nedräkningen i huvudet, det långa att göra-listan som tycks gå i omvänd ordning och istället för att krympa enbart växa. Jag mässar tyst för mig själv ”det är inte semester att vara ledig med småbarn, det är inte semester att vara ledig med småbarn” när jag ser mina vänner med två månader av ledighet dela bilder på stunder i solen. Snart jag med, bara lite till av jättemycket först och däremellan fylla varje kväll varje helg till bredden av vin och socker, bräckt vatten och luftballonger. Andas, sucka, sänk axlarna okej.

En junidag fick jag för mig att jag hade en livskris. Min kompis Klara skrev ”kom jag vet ett bra ställe för glass som vi måste testa”. Katastrofhantering 1.0. Vi köpte mjukglass i smakerna jordgubb och vanilj och konstaterade att det kanske bara var En Vanlig Liten Kris™.

Sedan gick vi till Ambar och drack orange vin. Pratade om livsplaner och boenden och att gå i kloster. Gatan var stilla och varm, chipsen salta på tungan. Någon hade tappat sin hatt, en liten ljus av strå som låg på bänken intill oss. När glasen var tomma kom hattägaren förbi och blev glad.

Vi bestämde att vi vill ha ~mer puls~ så vi gick till Rörstrandsgatan och satte oss på Nektar. Tittade på killar men den enda som stack ut var en med tonade solglasögon och stor mustasch. Någon dag senare skymtade han förbi i tidningen, det visade sig att han var aspirerande Hollywood-skådis. Såklart. Jag åt en nässelpaj med ägg som jag skulle vilja kopiera men att plocka nässlor känns som en utmaning. En vacker dag med handskar kanske.

När pulsen på gatan lagt sig tog vi våra cyklar och promenerade hemåt. Skildes åt vid Västerbron och det var fortfarande ljust när jag och Lilla blå rullade Ringvägen hem.

Dagen efter låg värmen fortfarande kvar som ett lock över staden. Jag hade stannat uppe sent på torsdagskvällen för att baka en kaka och skyndade sedan hem på fredagen för att ordna resten. Bar ner tallrikar och glas till innegården. Katten tittade tveksamt på mig. ”Hur svårt kan det vara att få till en bra glöd?” muttrade jag tillbaka.

Sedan kom Anna, Karin och Julia och jag ställde mig vid grillen. Använde en liten salladstång som grillverktyg och låtsades ha koll på vad jag gjorde.

En stund senare serverade jag grillad färsk vitkål, marinerad mozzarella med örter, grillad nektarin och lök med tomater och basilika samt grillad färskpotatis, citron och sparris med hollandaisesås, stenbitsrom och dill. Blev mycket nöjd med min första riktiga grillmiddag.

Ovanför oss svävade luftballonger och när skymningen föll gick vi upp till lägenheten och åt mandelkaka med körsbär och vispgrädde och plötsligt var kvällen förbi. Om det bara fanns oändligt med tid för stunder som dessa, men det enda som fanns kvar var ett litet berg av disk och en halv påse grillkol.

En tisdagskväll mötte jag Linn nere vid bryggan vid Årstaviken. Den var full av blöta kroppar, trötta ryggsäckar och handdukshögar. Ett barn hoppade i och gick upp tjugo gånger på raken, han räknade högt och blev mer exalterad för varje runda, rösten ljus i sommarkvällen. Vi simmade runt länge. Pratade om sommaren som låg framför oss. Linn berättade en fin grej som hänt henne, jag visade min arm med knottror, men det var inte vattnet som var kallt, det var en rysning.

Bytte badkläderna mot vaniljgula shorts och mörkblå collegetröja. De mjukaste plaggen att försvinna i, snälla mot huden. Doft av solkräm och myggmedel. Den blöta tofsen droppandes i nacken, fuktiga hårtestar att tvinna. Komma hem och hänga upp handduken på tork.

Sedan har vardagen blandats med rosor och strössel, sagor och socker som krasar mellan tänderna. Alltid på gränsen till vämjeligt, så himla fint, men ändå okej. Det gäller att vara varsam.

Och solens sista strålar som letar sig in i köket, får det brandgula golvet att glöda, får mig att stryka ännu en dag ur almanackan, men när är vi framme hur länge ska vi köra är det långt kvar?

En vuxen födelsedag

Igår var det min födelsedag men också en ganska vanlig onsdag, så som födelsedagar tenderar att bli när man blir äldre. Även om jag i ganska stor dos har barnasinnet kvar så är det ju inte riktigt samma sak som när man var liten. Särskilt inte då jag råkat få en massa präktiga vuxenaktiviteter som tandläkarbesök och bankrådgivning bokade på min dag… Men det visade sig bli en fin onsdag och födelsedag ändå!

Jag bestämde mig för att börja dagen på bästa sätt och ge mig själv en riktigt god frukost när jag vaknade. Det blev en eggs royale på rostad kavring med gravad lax, pocherat ägg, hollandaisesås, rädisor och dill. Jag lagade en likadan i måndags så såsen hade jag redan färdig och ägget blir ju klart på några minuter.

Sedan var det dags att göra sig redo och hoppa i lite kläder. Jag ville känna mig fin men inte för fin, så det blev blåjeans, rutig blus och skinnkavaj.

Strax efter åtta klev jag ut genom porten och promenerade genom ett soldisigt Stockholm. Vissa av gatorna var nysopade från grus och staden sände äntligen ut lite vårkänslor. Är det något jag lärt mig så är det att det kan vara exakt alla slags väder på min födelsedag. Det har både snöat, varit 20 grader varmt och haglat i sidled. Att få en mild och solig vårdag kändes därför som en vinst.

Målet för min promenad var Eastmaninstitutet på Dalagatan. Där finns en massa specialisttandläkare, bland annat käkkirurgen som jag skulle träffa idag. Jag fick smärtstillande, ett par bedövningssprutor (de rakt upp i gommen är mina värsta) och sedan bäddades jag in i en operationsduk med bara ett litet hål för munnen. Efteråt skämtade jag om att jag kände mig som en födelsedagspresent till mig själv eftersom jag blivit både inslagen till paket och fått snöre i form av stygn i munnen.

Jag kan rekommendera att plocka ut en framtand om man har åldersnoja, tycker det drar ner ens utseendemässiga ålder ganska rejält! Skämt åsido, när jag var färdigopererad skickades jag till protetiken som fixade min låtsastand så jag slipper gå med glugg.

Halvt bedövad och svullen vinkade jag hejdå och åkte hem för att jobba i ett par timmar. Jag tackade mig själv för att jag ätit en så god frukost när jag satt och bet på en kompress samtidigt som jag försökte leverera en massa olika uttag för en ny reklamkampanj.

Efter några timmar hemma hade bedövningen släppt och blödningen avtagit så då bestämde jag att det var dags för lunch. Jag tog mig ut på söder för att köpa en bakelse, lämna tillbaka biblioteksböcker och ta ut lite euro till min resa.

Sedan lagade jag en lättuggad lunch i form av matjessill, potatis, ägg, gurka, rödlök, rädisor och brynt smör.

På eftermiddagen filade jag på en printannons och lite olika banners tills det var dags att ha rådgivningsmöte med banken. Säg något vuxnare att göra på sin födelsedag? Vi pratade om upplägg på bolån och pensionssparande, viktiga men inte jätteroliga saker, även om det alltid känns bra efteråt när man har lite mer kontroll och koll på läget. När vi var klara gav jag mig själv en klapp på axeln och åt min hallontartelett.

Sedan tog jag mitt uppstyrda, finansiellt mogna jag och bytte om till klänning, boots och tunna strumpbyxor.

Med The Avalanches på hög volym stövlade jag iväg till Bar Ubu där jag bokat ett långt bord för mig och ett gäng vänner. Vi fick sitta i en egen avdelning och det kändes lite som när man var på McDonaldskalas som barn fast nu var det äntligen min tur att få fylla år. Så mysigt att samla alla och avsluta den vuxna födelsedagen på ett sprudlande, pirrigt vis.

Det var första dagen som trettiotre och början på resten av mitt liv. Nu börjar äventyret!

Låt mig berätta om sådant som har hänt

Det är sen torsdag, natten till fredag och jag fick för mig att jag skulle berätta för er vad som har hänt mig de senaste dagarna. Även om det inte är något stort eller speciellt, tänkte jag att ni kanske ville veta.

Till exempel så har jag åkt tåg till Uppsala. På den 38 minuter långa resan som nästan kändes för kort läste jag Josefine Klougarts En av oss sover. En otroligt fin bok med stillsam handling och ett språk som jag vill flytta in i och stanna kvar hos.

Väl framme i Uppsala var det blått. Blå himmel, blå hus. Det på bilden ovan påminner mig alltid om Muminhuset som var min största dröm att få i julklapp när jag var sju. Jag fick det aldrig, kanske är det därför jag fortsätter att dras till detta.

Målet med min visit var att hälsa på min systerdotter Agnes och hennes föräldrar. Vi lekte tittut och läste Knacka på, fikade sockerkaka och gick långpromenad förbi snöskulpturfestivalen. Det var stå lutad mot en husvägg i solen-varmt och skulpturerna låg mest som snöfläckar i parken. Vi tände ett ljus på kyrkogården för det var födelsedag och det var söndag och vi pratade om våren och sommaren.

Tillbaka i Stockholm igen låg gatorna tysta och tomma. Jag skrev en lista över alla jag skulle träffa och allt jag skulle göra. Jag gör ofta så inför en ny vecka: skriver en lista över allt som ska hända och sedan tittar jag i princip aldrig på den när veckan väl börjat. Nånting nånting ha kontroll.

En sak som stod på listan var att jag skulle träffa Emelie och gå på Liljevalchs vårsalong så det gjorde jag på tisdagen. Vi konstaterade att det kändes som en lite ospännande salong i år, mycket gav känslan ”jaha, det här är 2023 års blyertsteckningar av träd”, som om det alltid finns ett par sådana. Kanske var det hängningen som var lite okreativ också, lite för tydligt tematisk. Jaja, det fanns såklart en hel del bra också.

Det blev en ny kväll och jag tog på mig fransbyxorna kända från tidigare inlägg tillsammans med en skjorta i silke och en läderkavaj. Kände mig till 72 procent som Sanne Salomonsen, det är något med helsvart, boots och läder som gör det. Inspirerad av min danska aura drack jag fyra glas vin och talade högt och fritt om livet.

En annan afton sladdade jag in på Liebling för mitt livs första (och kanske enda?) bokklubb med tyskt tema. Jag hade läst Allegro Pastell av Leif Randt och skulle diskutera den tillsammans med Malin, Sara, Andrea och Alexandra. Vi drack tysk öl och åt tyska snacks och pratade mycket om boken och jättemycket om annat också. Det var en väldigt fin kväll och jag gick hem varm och glad i kroppen och ställde mig vid diskbänken för att tävla i VM i smörgåsrån som gick ut på att skyffla i sig så många bregottsmorda smörgåsrån som möjligt inom loppet av fem minuter. Jag tror att jag vann.

Det syndiga levernet fortsatte vilket jag skyller på att det var helg och fredag så jag och några kollegor gick på aw. Planen var att sätta oss på Lådan men där var det fullt så vi hamnade på baren intill som finurligt nog heter Lill-Lådan och är i princip samma sak fast i mindre format och mysigare miljö.

På lördagen stod det SKRIVA med stora bokstäver på schemat så då gjorde jag det. Eller försökte i alla fall, resultatet var minst sagt varierande. Klockan fem gick jag över till min kompis Fredrik som fyllt år och därför bjöd på hembakad pizza. Det resultatet var helt klart bättre.

På söndagen hade jag sagt åt mig själv på skarpen, nu skulle det bli ordning och reda, struktur och stabilitet. Jag packade ner datorn och ett 4-pack mazariner i väskan och gick över Riddarholmen in mot centrum.

Målet var Stadsbiblioteket och jag satte mig på en av stolarna i Rotundan och skrev. Det blev några sidor av vad som mest kändes som rent skräp™ och en halv sida om en fiskmås som förmodligen är skräp den med. Jag och skrivandet är inte i vår bästa fas just nu dessvärre.

Efter två och en halv timme samt två mazariner gav jag upp och promenerade hemåt. Vid Gallerian på Hamngatan gjorde jag ett stopp på IKEA och köpte pärlhyacinter, påskliljor och servetter. Sedan började det att snöa som om vädret försökte motverka mina just nyinköpta vårtecken.

Jag såg jättemånga måsar på vägen hem och tänkte att det kanske var universums sätt att säga att det gärna får bli ännu fler texter om fåglar. Eller? Nej, kanske inte.

På söndagskvällen gick jag på mässan i kyrkan och det var i alla fall ett bra sätt att sätta punkt för en vecka av: allt. Giv mig ett heligt sinne, en vilja ny och god. Lite mer av det tack vore bra.

När jag vaknade i måndags hade jag ett enormt schvung i håret efter att ha sovit med det upprullat på ett hårband under natten. Jag försökte tämja det någorlunda och tona ned den ostyriga looken med scarf och kavaj.

På kvällen efter jobbet åkte jag hem till Karin för att äta middag. Jag och Anna hann leka lite med Iris innan hon skulle sova och fick hjälpa till att läsa godnattsaga och ge välling. Livet va, jag minns när vi var 15 och lärde känna varandra och ordnade ambitiösa övernattningar, minns när vi var 22 och stod på Kåken och famlade efter lyckan. Allting som har hänt känns när jag ser er.

När Iris somnat åt vi bönchili och grekiskt lantbröd och sedan hade vi en lång utläggning om hur man gör för att bli en APO-tjej, dvs en sån tjej som man ser på Asian Post Office som har blankt hår, bra hy, fixade naglar och en avslappnat snygg stil. Jag tror vi landade i att vi aldrig kommer att bli några sådana men att vi alla behöver bli bättre på att använda strykjärn och steamer.

I tisdags kväll promenerade jag genom den annalkande stormen med McDonald’s som en hägring framför mig, men det var inte dit jag skulle utan till biblioteket. Igen. Jag barrikaderade mig där i några timmar och åt de två mazarinerna som var kvar av helgens 4-pack. Skrev och skrev innan jag stretade hemåt i vinden. Det blåste upp.

När jag vaknade igår morse var hela världen vit. Snö snö snö. En tystnad täckte staden och bara hundarna var ute med deras ägare.

Jag såg ut på allt det mjuka och tänkte på våren, på sommaren. På texten jag måste skriva, på orden jag faktiskt skrivit, på vännerna jag har, de gamla och de nya. På synden och nåden och fiskmåsarna, ja på livet som är nu.

Om en timme, om ett år

Om en timme är klockan 18:30. Då ska jag strax promenera mot restaurangen Racamaca vid Mariatorget. Där ska jag träffa min relativt nya vän Linnea för att äta middag. Jag ser fram emot att prata om litteratur och skrivande, om kultur, andlighet och samtid. Hoppas att hon också vill det ikväll. Jag tycker så mycket om att lära känna någon via den sortens samtal, det är högt upp på min lista över favoritsaker att göra. Vore det för mycket begärt att få tillämpa det på sitt dejtingliv också? Ja, förmodligen eftersom merparten av alla konversationer tycks bestå av ”vad händer i helgen då?” eller ”haha ok”. Min nästa öppningsfras får väl bli ”berätta om ett konstverk som rörde dig till tårar”.

Om en dag är det torsdag. Då ska jag vara med på inspelningen av en radioreklam. Sedan hoppas jag att jag hinner in till kontoret för att äta pannkakor. Tydligen lagas det 5000 pannkakor i vår lunchrestaurang på torsdagar och kockarna börjar steka dem redan klockan 5 på morgonen. Efter att jag lärde mig det äter jag alltid med extra andakt. På kvällen ska jag på ett bokklubbs-event. Undrar vad jag ska ha på mig?

Om en vecka ska jag snart skicka in 30 sidor på mitt skrivprojekt. Just nu är det tveksamt om jag ens har 17 och vad gör jag åt det? Skriver blogginlägg istället. Min plan var faktiskt att lägga bloggen lite på hyllan de närmsta veckorna, men så skrev Underbara Clara ett så fint inlägg och tipsade om min och några andras bloggar och då kändes det ju oartigt att inte hälsa på alla nya som hittat hit. Så välkomna och ursäkta på förhand för de något sporadiska uppdateringarna.

Om en månad är det april. Då går solen upp 06:15 och ner 19:29 i Stockholm. Förhoppningsvis har jag hängt undan vinterkapporna i hallen och bytt kängorna mot tygskor. Varje kväll nu när jag inte kan sova ligger jag vaken och tänker på olika klädkombinationer som jag ska ha i vår, jag hoppas att jag kan bära några av dem där i början av april.

Om ett år har jag förhoppningvis låtit bli att prokrastinera för mycket och istället fått ihop ett helt manus. Jag har just avslutat inspelningen av en otrolig reklamfilmsidé som snart ska rullas ut. På kvällen träffar jag någon ute på en bar och pratar om litteratur och kultur över ett par glas vin. Kanske är det en vän som numera är långt ifrån ny, kanske är det någon som hade ett bra svar på frågan ”berätta om ett konstverk som rörde dig till tårar”.

Lista ödmjukt lånad från Flora

Sju fina saker just nu

Hej i februarikylan! Jag ville bara kika in och dela med mig av sju fina saker som gör mig glad just nu.

I söndags tog jag en långpromenad till Myrorna i Ropsten. Solen sken och när jag gick någonstans mellan Stadion och Lill-Jansskogen ringde plötsligt en vän jag inte pratat med på länge. Väl framme tog jag en korg och strosade runt bland alla hyllorna i sakta mak. Jag samlade på mig en liten glasskål, ett ljusblått kuddfodral och en rosa kruka, sedan hittade jag den här väskan. En gissningsvis hemvävd historia i kleinblått, orange och svart som förde mina tankar till Marni Market och deras väskor, men till en bråkdel av priset. Jag ser fram emot att bära den i vår.

I ett bra tag har jag varit på jakt efter den helt slutsålda boken Röd självbiografi av Anne Carson som jag känt ett starkt behov efter att få äga. Med vissa böcker är det bara så, deras ord vill man ha inom nära räckhåll. Så en morgon förra veckan fick jag ett mail om att en av mina bevakningar på Bokbörsen fått en träff. Jag höll tummarna och klickade mitt snabbaste på länken och där var den! Långt ifrån billig, men det var sekundärt. Nu är den min.

Min favoritpodd Månens sällskap har tyvärr lagt ner, men så fick jag nys om att Eric Schüldt gör en ny podd i samarbete med föreningen Valv. I det första (och hittills enda) avsnittet träffar han Johannes Anyuru och de har ett väldigt fint samtal om andlighet, skrivande och att bli fri från sitt ego. Jag kan rekommendera att lyssna och ser fram emot att höra mer.

Under hela vintern har min stora paraplyaralia mått uselt och jag har stressat sett på hur den tappat något av sina tunga gröna blad i princip varje dag. Jag har vattnat mer och jag har vattnat mindre och jag har konstaterat att det nog är torr, elementvarm luft och brist på solljus som är den stora boven. Bara att vänta helt enkelt. Men så här om dagen när jag gick runt och vattnade så såg jag att ett nytt litet ljusgrönt blad var på gång. Den är på väg tillbaka, vi likaså.

Där jag växte upp i trakterna utanför Norrköping var vecka 8 alltid sportlovsvecka och det sitter liksom rotat i huvudet (även om jag fått lära mig att i Stockholm har man lov vecka 9). Inte för att jag har något lov nu för tiden, nej det är jobb som vanligt som gäller, men jag har ändå lite sporttema på min vecka och försöker hitta på någon träningsrelaterad sak varje dag. I måndags körde jag lite styrketräning och så testade jag TikTok-trenden 12-5-30 (löpbandet på 12 % lutning, 5 km/h, i 30 minuter) vilket var lite för seg och tråkig träning för min smak. I tisdags sprang jag milen och i onsdags körde jag ett pass hemma med fokus på styrka i höfter och säte. Resten av veckan tänkte jag träna yoga, meditation, intervallträning och ta en långpromenad i naturen.

I tisdags var det bokrea och jag klämde mig in på Söderbokhandeln efter jobbet för att kika runt i deras sortiment. Mycket av det jag planerat att köpa var redan slut, men jag kom i alla fall hem med Axel Winqvist senaste diktsamling Den sista människans leende som jag gillar mycket. Lyckades ni få tag på något ni ville ha?

När jag var på Myrorna hittade jag också ett kuddfodral i lite grövre tyg och en påse med blandade trådar. Perfekt, ett helt pysselkit för 49 kronor, tänkte jag. En del av min plan för 2023 var ju nämligen att börja brodera och den här kudden får bli ett litet experiment med små figurer. Det första jag gjorde var en småbutter ansjovis. Vad nästa sak blir återstår att se.

Om min och andras bloggar

I mitten av januari infaller årsdagen för min blogg och numera är jag inne på mitt sjuttonde bloggår. Det betyder att jag bloggat i mer än halva mitt liv och i hela vuxendelen av det. Självklart har det gjorts mer eller mindre aktivt och med ganska varierande innehåll, men till viss del har det ändå varit ett ständigt berättande och ett konstant producerande av material som delats med andra. Det är både fascinerande och en enorm tillgång att ha en så stor del av sitt liv arkiverat.

Nu i veckan fick jag en kommentar som undrade om jag inte kunde göra ett inlägg om vilka bloggar jag läser och det var en rolig idé eftersom det var lång tid sedan jag gjorde ett sådant och mycket har hänt de senaste åren. Flera jag följer har helt övergått till visuella format som Instagram och YouTube och det är helt enkelt inte lika många som uppdaterar sina bloggar längre. En del av mig tycker det är ganska tråkigt, eftersom jag alltid föredragit det längre, mer genomarbetade formatet med utrymme för utförligare texter. Om jag fick önska så vore det att det välskrivna, personliga bloggandet kom tillbaka igen.

När jag skriver själv så gillar jag nog bäst att göra mer prosalyriska inlägg med fokus på text som beskriver en känsla, en händelse eller sinnesstämning jag har. De skulle jag säga är ganska särskilda för min blogg och både utmanande och lite påfrestande att skriva, så de kräver att jag är i rätt läge, men gensvaret är oftast väldigt fint. Utöver det gillar jag att göra sammanfattande inlägg på sådant som hänt sedan sist eller mer tipsfokuserade inlägg kring kläder, musik, mat och kultur.

Något jag har lite svårt för är att publicera många bilder på mig själv om det inte väldigt tydligt är fokus på exempelvis mina kläder. Jag har alltid tyckt det varit lite jobbigt och blir sällan nöjd med mig själv på bild. Att be någon annan fota mig är också bland det mest pinsamma jag vet, så det gör jag ytterst sällan. Man kan ju tycka att 17 år av bloggande borde gjort mig bättre på detta, men icke. Kanske är det därför jag aldrig lär bli någon fullfjädrad influencer.

När det gäller andras bloggar så föredrar jag långa välskrivna texter framför en massa fina, likartade bilder i en lång ström. Det får gärna vara personligt och reflekterande, men det kan också handla om inspiration i form av outfits, mat eller böcker. Jag gillar när man utvecklar bloggformatet och gör något nytt av det. Inlägg av typen ”15 vårjackor i butik just nu” med en massa länkar är nog de jag gillar minst.

Jag tycker att det är intressant att läsa om folks vanliga liv och därför följer jag gärna bloggar som inte bara är influencers utan också har en annan sysselsättning. Att få läsa om någons speciella yrke eller ta del av vardagsliv och detaljer kring hur folk fyller sitt kylskåp eller packar sin väska är faktiskt oväntat spännande. För att hålla koll på alla bloggar och när de uppdaterar använder jag Feedly, vilket jag gjort sedan 2013.

En del av bloggarna jag läser är stora, välkända influencers som jag följt länge. Exempelvis Elsa Billgren, Sandra Beijer och Underbara Clara. De är alla proffs på sitt sätt och levererar genomarbetat och bra innehåll. I samma liga finns också Johanna Bradford, Krickelin och Sofia Wood som säkert är välbekanta namn för många.

Just nu tycker jag extra mycket om att läsa Floras blogg då jag gillar blandningen av vardagsliv, konkret inspiration och bokskrivande. Jag blir också alltid glad när Gabriella Skog uppdaterat eftersom hon kan konsten att skriva kul om mode och mat, men också om att bila runt i USA som geolog eller ta ledigt och dra till Åre ett tag.

Inspirationsmässigt gillar jag Emely Crona Stenbergs blogg som är som att bläddra i ett kurerat magasin. Hon tipsar om kultur, litteratur och vackra saker på ett sätt som inte känns konsumtionsfokuserat. Lina Andersson är bra på modeinspiration och att fånga vardagen på ett piggt och färgglatt sätt. En annan favorit som tyvärr inte uppdaterar så ofta men vars inlägg jag alltid läser noga, noga är Sara Edström.

Jag har också ett gäng mer textfokuserade bloggar som jag gillar att följa. Där finns Sardellen vars blogg jag nyligen hittade och läste från början till slut samt Ulrika Nettelblad som formulerar sig klokt och fint om familjeliv, litteratur och skrivande. Känslor, och annat skit uppdaterar öppet och ofta på det där viset som bloggarna gjorde förr (vilket jag starkt gillar) och Tänk på döden skriver mer sällan men alltid skarpt och nästan krönikeliknande.

Det var mina tankar om bloggande i allmänhet och bloggare i synnerhet. Hur är er inställning till bloggar och vad tycker ni är roligast att läsa om? Har ni också tips på fler jag borde följa så tar jag tacksamt emot dem i kommentarsfältet!

Sju små julkarameller

Jag har typ glömt bort hur jag bloggar om jag inte skriver prosalyrisk känslosås, vilket jag i och för sig gillar väldigt mycket (tack för alla fina kommentarer), men det är ju också påfrestande och utlämnande. Trycket på den där publiceringsknappen känns jätteläskigt och befriande på samma gång. Att ställa hjärnan och hjärtat på, kanske inte vid gavel, men långt mer än glänt i alla fall och säga ”här är jag och just nu är det inte så bra”. Det är livsfarligt. Men förlösande. Och ja, något ska jag väl göra med misären.

Med det sagt så är fint att se er här igen i mitt älskade dammiga lilla hörn på internet. Mer lyrik och känslor lär det säkert bli snart igen, men låt oss fokusera på något helt annat ett tag.

Jag har köpt ett sånt där nedräkningsljus som man tänder varje dag till jul. Självfallet hamnade jag efter direkt och fick hetselda från dag 3 till dag 8 i ett svep. Ljusstaken i glas hittade jag högt uppe på en hylla på Myrorna. Den ser ut som grön jello vilket ändå är lite kul.

Förutom mitt ljus har jag också en adventskalender med konst- och litteraturtema som jag fick av min vän Karin. Varje dag får man sprätta upp ett nytt uppslag och där i finns antingen en kortare text eller ett verk att titta på. Mysigt!

Under en av alla tusen dagar i slutet av november fick jag för mig att bygga ut min tavelvägg ovanför soffan lite åt höger och spikade således upp en gammal spegel med fläckar som inte går bort samt en liten meteorit i mässing. Till advent åkte också stjärnan i fönstret upp.

På första advent sjöng jag några sånger på högmässan. Det var svart klädkod för kören så jag bar sammetskostym och matchade med stor rosett i håret. Jag saknar lite att ha långt hår nu när man vill vara extra fin med olika uppsättningar och frisyrer, men det här funkar ju i alla fall.

Nästan all min lästid just nu går till kurslitteratur, men när jag får en lucka över försöker jag klämma in lite egenvalda böcker också. Som Ingvild H. Rishøis Vinternoveller som var otrolig läsning. Tre långnoveller med vältecknade personporträtt och ett balanserat språk med nerv.

Nu blev det här jätterandom bland allt julpynt men jag har köpt en ny badrumsmatta som gör mig glad. Kanske mest för att den passar så bra till köksgolvet utanför badrummet. Smårutigt och storrutigt på längden och snedden. Härligt med badrumsljus så här års också, noll procent äkta sol.

Till sist gick jag en dag till bästa Söderbokhandeln och köpte en julklapp till mig själv. Det tycker jag att man får göra om man inte kommer att få några andra klappar. Egentligen hade jag velat köpa Anne Carsons Röd självbiografi som jag tycker så otroligt mycket om och skulle vilja ha i min ägo, men den verkar vara slut exakt överallt. Om någon av er skulle råka sitta på ett ex är jag redo att öppna stora plånboken och erbjuda en bra slant. Annars får jag väl vänta på att hon får nobelpriset och det blir nytryck, men det känns lite väl långt bort just nu.

Det var sju små julkarameller som får liva upp tillvaron just nu. Hoppas att vi hörs snart igen!

Att ta sig an november

November. Det vore en överdrift att säga att det är en favoritmånad. Samtidigt känns den inte riktigt lika tung och skrämmande som tidigare år. Kanske är det för att jag blivit bortskämd i oktober med milda, fina dagar? En ljum medvind och en viss känsla av tillfredsställelse har mött mig i en övrigt gråtyngd värld. Men november är ju fortfarande november och då behövs strategier. Det är tjugofem dagar kvar till första advent och de tänkte jag fylla med saker som gör månaden lite snällare, varmare och roligare.

🩰 Gå på ett kulturevenemang i veckan
Vad är väl bättre i höstmörkret än kultur? Jag vet redan nu att jag ska gå på Folkoperan och se Norma där en vän medverkar. Sedan ska jag också se Loney Dear på Kulturhuset vilket jag verkligen ser fram emot. Något museibesök hade varit trevligt att hinna med också. Ett halvt sådant får jag i alla fall till när jag ska gå på en arrangerad konstvandring på kontoret. När SEB flyttade till sina nybyggda fastigheter i Solna investerade de nämligen en stor summa pengar i nordisk samtida konst för att lägga grunden till en ny konstsamling. En del av verken ser jag ju varje dag, men långt ifrån alla har jag koll på, så det ska bli kul att upptäcka mer.

🍇 Fira Thanksgiving & Beaujolais Nouveau
Redan i september började vi prata om att vi skulle ses ett gäng vänner och laga en massa mat under en hel dag för att sedan fira Thanksgiving tillsammans. Det började som en tradition hos min väns familj som bott mycket i USA och sedan har vi försökt att föra den vidare och det är lika mysigt varje år. Jag vill också ta tillfället i akt och fira Beaujolais Nouveau – högtiden då man dricker nya, lätta franska rödviner. Kanske får Helga vinbar slå upp portarna igen?

🥧 Baka kakor & laga pasta
Mitt kök må vara litet men det hindrar mig inte från att tillbringa en del tid där. Jag är sugen på att baka en god kaka och ta med till kontoret för att överraska mina kollegor. Kanske en tigerkaka för att det känns lite old school på ett kul sätt eller en mjuk pepparkaka med frosting som smygstart på julen? Sedan är jag också peppad på att laga en riktigt snäll och ostig mac’n’cheese med grönkål samt att plocka fram min pastamaskin igen.

🛁 Massage & bastubad
Förra året brände jag hela mitt friskvårdsbidrag på massage och jag har fortfarande inte hunnit använda upp alla presentkort jag köpte. Därför är det hög tid att jag bokar in mig på en massage under november. Jag tänkte också planera in minst en kväll då jag tränar efter jobbet och har gott om tid efteråt för att kunna sitta kvar länge i bastun med en ansiktsmask.

📚 Läsa & skriva under trevliga omständigheter
Jag är ju fullt medveten om att jag kommer behöva lägga ett antal timmar på min skrivkurs också för att ro den i hamn under den här terminen, men det går ju att göra på mer eller mindre trivsamma sätt. Till exempel har jag insett att jag verkligen gillar att sitta på Stadsbiblioteket i Rotundan och skriva där, så det ska jag göra. Och så planerar jag för en hel dag då jag bara ska gå runt i pyjamas och läsa alla böcker jag är sugen på, ja som mitt egna lilla läslov fast i kondenserad form.

Det var några av mina planer för november. Utöver det tänkte jag passa på att använda alla fina jackor innan det blir för kallt, spela yatzy, säga ”ligg kvar, jag kan gå upp och göra kaffe”, kanske se den där Annie Ernaux-filmen på svtplay, tacka ja om någon frågar om vi ska sjunga karaoke, träffa min väns nyfödda bebis, lägga 1000-bitarspussel, byta till duntäcke, äta smörgåsar med vällagrad ost, gå på söndagsmässan, ringa min syster, köpa en ny badrumsmatta, boka julbord och lyssna på min senaste spellista. För det är så jag tar mig an november.

Jaha då var det höst

Hej hallå. Piggbert Eriksson här. Trött som en mört. Jag har precis tillbringat fredagskvällen på ett tåg hem till Stockholm från Borås. Firade in helgen genom att äta en bistro-räkmacka (räkmackans dag till ära!) och läsa Madeline Millers novell Galatea medan vi susade genom höstlandskap och små bortglömda städer. Jag hade en plan på att blogga på tåget men råkade istället slumra en stund och lyssna på söndagsintervjun i P1, men nu så!

Det var ett tag sedan sist. Jag tänkte först dra någon tråkig ursäkt om att min tid ätits upp av jobb och plugg och kurser, men strunt samma. Om sanningen ska fram har jag gått och tänkt att mitt nästa inlägg ska handla om höststil men så har jag inte lyckats komma på vilken stil jag vill ha, så då har det bara inte blivit något inlägg. Och jakten på höststilen återstår ännu men i brist på den kommer lite annat som passerat.

Min skrivkurs äter ganska mycket av min tid just nu men det är okej för det är också väldigt lätt att romantisera att sitta bland bokhyllorna på Stadsbiblioteket om kvällarna, låna tjocka böcker för att läsa och analysera grekiska tragedier och göra allt iförd loafers och stickad tröja. Hej och välkommen till min Lydia Sandgren-roman.

En annan sak som är lätt att romantisera är morgondoppen jag tagit med Linn och Anna någon dag varje vecka. Jag brukar springa fyra kilometer först för att få upp värmen och så möts vi vid bryggan vid Årstaviken strax efter åtta. Doppar oss snabbt och drar på varma kläder och sitter sedan och pratar med termoskaffet rykandes. Mina allra bästa morgnar.

En lördag för två veckor sedan hade jag fest. Eller rättare sagt, jag byggde om min lilla lägenhet till Helgalundens inofficiella vinbar. Alla gäster fick i uppdrag att ta med sig något kul vin som lades in i baren och så fixade jag en massa klassiska snacks. Jag bjöd en salig blandning människor och sedan frågade jag mig själv typ fem gånger under kvällen varför jag inte haft fest i den här lägenheten tidigare innan jag kom på att just det: pandemin. Den var i alla fall ett minne blott under den här kvällen.

Lite höstig mat har jag lagat också. Som råraka med kantareller, grönkål och parmesancrème, potatis- och purjolökssoppa med persilja och trattkantareller samt ribollita med vita bönor, potatis och zucchini.

Mer höstmat blev det också förra helgen när jag åkte en sväng till Gävle för att hälsa på lilla Elmer. Soppa och äppelkaka och sedan alla mina bästa bebistricks inklusive egenpåhittade sånger och spexa med fingrarna.

Och så vill jag bara skänka ett sista uns av tacksamhet för att oktober varit så fin hittills med soliga dagar, mild luft och alla färger man kan tänka sig. Det behövs när världen i övrigt är kaos och elände, krig och uppror. Jag vaknade klockan halv fyra i natt av att jag haft en mycket realistisk dröm där jag skickat sinnesrobönen till en känd influencer och var tvungen att kolla i min telefon så att jag inte råkat göra det i sömnen. Det hade jag inte, men jag passade på att mumla den för mig själv en gång innan jag somnade om i mitt hotellrum på Scandic Plaza i Borås. Sinnesro, acceptans, mod och förändring. Kanske är det de som är höstens stilord?

En helg av allt gott

Det är söndag kväll och jag sitter med fötterna på soffbordet och en halvt uppackad väska intill mig. I kroppen finns en mjuk trötthet och jag har lovat mig själv att komma i säng i skaplig tid ikväll, jag vill bara skriva detta först. Jag vill bara berätta att det var en fin helg, en sådan som innehöll lite av varje som jag tycker om, som fick mig att må bra.

Den började i fredags då jag klev ut från kontoret och promenerade genom ett nyregnat men soligt Kungsträdgården för att ta mig till Centralstationen. Där hoppade jag på ett snabbtåg och skrev mig hela vägen till Norrköping.

På stationen blev jag upphämtad av min bror Alfred, hans fru Martina och lilla Uno. Vi åkte ut till landet för att äta middag hemma hos mamma och pappa och möttes av tända ljus på bordet och rykande varm soppa i tallrikarna. Det blev paketöppning för de som fyllt år och min pappa som absolut inte önskat sig någonting fick en ficklampa med olika inställningar som han gick runt och lyste med resten av kvällen. Innan vi åkte tillbaka in till stan plockade vi med oss en kasse äpplen från trädet som dignade av frukt. Där stod vi under den sammetssvarta himlen med frukter tunga som klot i handen, allting upplyst av ficklampans ljuskägla.

På lördagsmorgonen drog jag på mig en mjuk, blå jeansskjorta över min t-shirt och tog plats bakom disken i caféet på second hand-affären Ge för livet. Min bror skulle volontärarbeta under dagen och jag bestämde mig för att följa med och hjälpa till. I drygt fem timmar gräddade jag våfflor, plockade disk och hälsade på gamla Norrköpingsvänner jag inte sett på år. Under en lugnare stund tog jag ett varv i butiken och hittade sex små vinglas, ni vet sådana som finns på franska bistros, som jag köpte.

Sedan gullade jag allt vad jag kunde med Uno innan det var dags att åka tillbaka till Stockholm igen. Jag berättade för honom om vilka spännande saker vi ska göra när han kommer hit och hälsar på och så gjorde jag allt i min makt för att locka fram de där små leendena som jag är besatt av.

Tillbaka i Stockholm sprang jag hem och slängde väskan på golvet och bytte om i blixtfart. Sedan gick jag till Mosebacke där jag mötte upp Malin för att se Markus Krunegård. Min väderprognos som lovat uppehåll hade tyvärr fel, för under delar av konserten öste regnet ner över oss, men där och då gjorde det ingenting. Vi skrek rösterna hesa och dansade axel mot axel och det var en sådan kväll då varje låt gick rätt in, då varje textrad stämde, allt var perfekt.

Lätt regnfuktiga gick vi sedan till Riche Fenix och trängdes i baren, drack öl och spanade på folk. Det var stökigt och stimmigt tills det plötsligt tändes i taket och var dags att gå hem. Gott så. Götgatan fram med rastlöst blod i öronen, sedan godnatt.

Jag vaknade sju timmar senare och klev upp och kokade havregrynsgröt med rivet äpple i. Bryggde en termos kaffe och bredde en macka som jag plastade in. Sedan tog jag tunnelbanan till Björkhagen där jag mötte upp Anna för att vandra den första etappen av Sörmlandsleden genom Nackareservatet till Älta. Solen låg mjuk mellan trädstammarna och jackan fick stanna i ryggsäcken större delen av tiden. Vi följde den orangea leden och lät tankarna vandra högt och fritt.

På eftermiddagen var jag tillbaka på Södermalm och gick till träkyrkan på höjden för att träffa min samtalsgrupp. Vi pratade om vår relation till maktlöshet och om att känna eller sakna kontroll i sitt liv. En och en halv timme senare gick jag därifrån och konstaterade att helgen fyllt alla mina depåer. Sedan gick jag till mataffären och köpte pumpa, halloumi och satsumas och nu sitter jag här. Det var den helgen och den var allt jag ville ha. Tack för att jag fick den.