November. Det vore en överdrift att säga att det är en favoritmånad. Samtidigt känns den inte riktigt lika tung och skrämmande som tidigare år. Kanske är det för att jag blivit bortskämd i oktober med milda, fina dagar? En ljum medvind och en viss känsla av tillfredsställelse har mött mig i en övrigt gråtyngd värld. Men november är ju fortfarande november och då behövs strategier. Det är tjugofem dagar kvar till första advent och de tänkte jag fylla med saker som gör månaden lite snällare, varmare och roligare.
🩰 Gå på ett kulturevenemang i veckan
Vad är väl bättre i höstmörkret än kultur? Jag vet redan nu att jag ska gå på Folkoperan och se Norma där en vän medverkar. Sedan ska jag också se Loney Dear på Kulturhuset vilket jag verkligen ser fram emot. Något museibesök hade varit trevligt att hinna med också. Ett halvt sådant får jag i alla fall till när jag ska gå på en arrangerad konstvandring på kontoret. När SEB flyttade till sina nybyggda fastigheter i Solna investerade de nämligen en stor summa pengar i nordisk samtida konst för att lägga grunden till en ny konstsamling. En del av verken ser jag ju varje dag, men långt ifrån alla har jag koll på, så det ska bli kul att upptäcka mer.
🍇 Fira Thanksgiving & Beaujolais Nouveau
Redan i september började vi prata om att vi skulle ses ett gäng vänner och laga en massa mat under en hel dag för att sedan fira Thanksgiving tillsammans. Det började som en tradition hos min väns familj som bott mycket i USA och sedan har vi försökt att föra den vidare och det är lika mysigt varje år. Jag vill också ta tillfället i akt och fira Beaujolais Nouveau – högtiden då man dricker nya, lätta franska rödviner. Kanske får Helga vinbar slå upp portarna igen?
🥧 Baka kakor & laga pasta
Mitt kök må vara litet men det hindrar mig inte från att tillbringa en del tid där. Jag är sugen på att baka en god kaka och ta med till kontoret för att överraska mina kollegor. Kanske en tigerkaka för att det känns lite old school på ett kul sätt eller en mjuk pepparkaka med frosting som smygstart på julen? Sedan är jag också peppad på att laga en riktigt snäll och ostig mac’n’cheese med grönkål samt att plocka fram min pastamaskin igen.
🛁 Massage & bastubad
Förra året brände jag hela mitt friskvårdsbidrag på massage och jag har fortfarande inte hunnit använda upp alla presentkort jag köpte. Därför är det hög tid att jag bokar in mig på en massage under november. Jag tänkte också planera in minst en kväll då jag tränar efter jobbet och har gott om tid efteråt för att kunna sitta kvar länge i bastun med en ansiktsmask.
📚 Läsa & skriva under trevliga omständigheter
Jag är ju fullt medveten om att jag kommer behöva lägga ett antal timmar på min skrivkurs också för att ro den i hamn under den här terminen, men det går ju att göra på mer eller mindre trivsamma sätt. Till exempel har jag insett att jag verkligen gillar att sitta på Stadsbiblioteket i Rotundan och skriva där, så det ska jag göra. Och så planerar jag för en hel dag då jag bara ska gå runt i pyjamas och läsa alla böcker jag är sugen på, ja som mitt egna lilla läslov fast i kondenserad form.
Det var några av mina planer för november. Utöver det tänkte jag passa på att använda alla fina jackor innan det blir för kallt, spela yatzy, säga ”ligg kvar, jag kan gå upp och göra kaffe”, kanske se den där Annie Ernaux-filmen på svtplay, tacka ja om någon frågar om vi ska sjunga karaoke, träffa min väns nyfödda bebis, lägga 1000-bitarspussel, byta till duntäcke, äta smörgåsar med vällagrad ost, gå på söndagsmässan, ringa min syster, köpa en ny badrumsmatta, boka julbord och lyssna på min senaste spellista. För det är så jag tar mig an november.
Kategoriarkiv: Fint
Jaha då var det höst
Hej hallå. Piggbert Eriksson här. Trött som en mört. Jag har precis tillbringat fredagskvällen på ett tåg hem till Stockholm från Borås. Firade in helgen genom att äta en bistro-räkmacka (räkmackans dag till ära!) och läsa Madeline Millers novell Galatea medan vi susade genom höstlandskap och små bortglömda städer. Jag hade en plan på att blogga på tåget men råkade istället slumra en stund och lyssna på söndagsintervjun i P1, men nu så!
Det var ett tag sedan sist. Jag tänkte först dra någon tråkig ursäkt om att min tid ätits upp av jobb och plugg och kurser, men strunt samma. Om sanningen ska fram har jag gått och tänkt att mitt nästa inlägg ska handla om höststil men så har jag inte lyckats komma på vilken stil jag vill ha, så då har det bara inte blivit något inlägg. Och jakten på höststilen återstår ännu men i brist på den kommer lite annat som passerat.
Min skrivkurs äter ganska mycket av min tid just nu men det är okej för det är också väldigt lätt att romantisera att sitta bland bokhyllorna på Stadsbiblioteket om kvällarna, låna tjocka böcker för att läsa och analysera grekiska tragedier och göra allt iförd loafers och stickad tröja. Hej och välkommen till min Lydia Sandgren-roman.
En annan sak som är lätt att romantisera är morgondoppen jag tagit med Linn och Anna någon dag varje vecka. Jag brukar springa fyra kilometer först för att få upp värmen och så möts vi vid bryggan vid Årstaviken strax efter åtta. Doppar oss snabbt och drar på varma kläder och sitter sedan och pratar med termoskaffet rykandes. Mina allra bästa morgnar.
En lördag för två veckor sedan hade jag fest. Eller rättare sagt, jag byggde om min lilla lägenhet till Helgalundens inofficiella vinbar. Alla gäster fick i uppdrag att ta med sig något kul vin som lades in i baren och så fixade jag en massa klassiska snacks. Jag bjöd en salig blandning människor och sedan frågade jag mig själv typ fem gånger under kvällen varför jag inte haft fest i den här lägenheten tidigare innan jag kom på att just det: pandemin. Den var i alla fall ett minne blott under den här kvällen.
Lite höstig mat har jag lagat också. Som råraka med kantareller, grönkål och parmesancrème, potatis- och purjolökssoppa med persilja och trattkantareller samt ribollita med vita bönor, potatis och zucchini.
Mer höstmat blev det också förra helgen när jag åkte en sväng till Gävle för att hälsa på lilla Elmer. Soppa och äppelkaka och sedan alla mina bästa bebistricks inklusive egenpåhittade sånger och spexa med fingrarna.
Och så vill jag bara skänka ett sista uns av tacksamhet för att oktober varit så fin hittills med soliga dagar, mild luft och alla färger man kan tänka sig. Det behövs när världen i övrigt är kaos och elände, krig och uppror. Jag vaknade klockan halv fyra i natt av att jag haft en mycket realistisk dröm där jag skickat sinnesrobönen till en känd influencer och var tvungen att kolla i min telefon så att jag inte råkat göra det i sömnen. Det hade jag inte, men jag passade på att mumla den för mig själv en gång innan jag somnade om i mitt hotellrum på Scandic Plaza i Borås. Sinnesro, acceptans, mod och förändring. Kanske är det de som är höstens stilord?
En helg av allt gott
Det är söndag kväll och jag sitter med fötterna på soffbordet och en halvt uppackad väska intill mig. I kroppen finns en mjuk trötthet och jag har lovat mig själv att komma i säng i skaplig tid ikväll, jag vill bara skriva detta först. Jag vill bara berätta att det var en fin helg, en sådan som innehöll lite av varje som jag tycker om, som fick mig att må bra.
Den började i fredags då jag klev ut från kontoret och promenerade genom ett nyregnat men soligt Kungsträdgården för att ta mig till Centralstationen. Där hoppade jag på ett snabbtåg och skrev mig hela vägen till Norrköping.
På stationen blev jag upphämtad av min bror Alfred, hans fru Martina och lilla Uno. Vi åkte ut till landet för att äta middag hemma hos mamma och pappa och möttes av tända ljus på bordet och rykande varm soppa i tallrikarna. Det blev paketöppning för de som fyllt år och min pappa som absolut inte önskat sig någonting fick en ficklampa med olika inställningar som han gick runt och lyste med resten av kvällen. Innan vi åkte tillbaka in till stan plockade vi med oss en kasse äpplen från trädet som dignade av frukt. Där stod vi under den sammetssvarta himlen med frukter tunga som klot i handen, allting upplyst av ficklampans ljuskägla.
På lördagsmorgonen drog jag på mig en mjuk, blå jeansskjorta över min t-shirt och tog plats bakom disken i caféet på second hand-affären Ge för livet. Min bror skulle volontärarbeta under dagen och jag bestämde mig för att följa med och hjälpa till. I drygt fem timmar gräddade jag våfflor, plockade disk och hälsade på gamla Norrköpingsvänner jag inte sett på år. Under en lugnare stund tog jag ett varv i butiken och hittade sex små vinglas, ni vet sådana som finns på franska bistros, som jag köpte.
Sedan gullade jag allt vad jag kunde med Uno innan det var dags att åka tillbaka till Stockholm igen. Jag berättade för honom om vilka spännande saker vi ska göra när han kommer hit och hälsar på och så gjorde jag allt i min makt för att locka fram de där små leendena som jag är besatt av.
Tillbaka i Stockholm sprang jag hem och slängde väskan på golvet och bytte om i blixtfart. Sedan gick jag till Mosebacke där jag mötte upp Malin för att se Markus Krunegård. Min väderprognos som lovat uppehåll hade tyvärr fel, för under delar av konserten öste regnet ner över oss, men där och då gjorde det ingenting. Vi skrek rösterna hesa och dansade axel mot axel och det var en sådan kväll då varje låt gick rätt in, då varje textrad stämde, allt var perfekt.
Lätt regnfuktiga gick vi sedan till Riche Fenix och trängdes i baren, drack öl och spanade på folk. Det var stökigt och stimmigt tills det plötsligt tändes i taket och var dags att gå hem. Gott så. Götgatan fram med rastlöst blod i öronen, sedan godnatt.
Jag vaknade sju timmar senare och klev upp och kokade havregrynsgröt med rivet äpple i. Bryggde en termos kaffe och bredde en macka som jag plastade in. Sedan tog jag tunnelbanan till Björkhagen där jag mötte upp Anna för att vandra den första etappen av Sörmlandsleden genom Nackareservatet till Älta. Solen låg mjuk mellan trädstammarna och jackan fick stanna i ryggsäcken större delen av tiden. Vi följde den orangea leden och lät tankarna vandra högt och fritt.
På eftermiddagen var jag tillbaka på Södermalm och gick till träkyrkan på höjden för att träffa min samtalsgrupp. Vi pratade om vår relation till maktlöshet och om att känna eller sakna kontroll i sitt liv. En och en halv timme senare gick jag därifrån och konstaterade att helgen fyllt alla mina depåer. Sedan gick jag till mataffären och köpte pumpa, halloumi och satsumas och nu sitter jag här. Det var den helgen och den var allt jag ville ha. Tack för att jag fick den.
Lite ditt och lite datt
Hej på er! Här kommer ett sådant inlägg som jag gillar att läsa hos andra, så jag hoppas att ni tycker om det även hos mig. Det blir lite ditt och lite datt av vad som hänt den senaste tiden. En upplevelse, en klädsel, en maträtt, en fin stund. Ja, ni fattar, sånt som fastnat.
Mitt bästa sätt att förlänga sommarkänslan fastän semestern är slut är att göra något litet direkt efter jobbet istället för att bara åka hem och börja med middagsmat. Kanske läsa några sidor i en bok på en solig bänk i parken eller köpa en mjukglass och gå en omväg hem. Det får bli ett mål även för hösten: att göra något fint av tiden mellan 17:30 och 19, i alla fall någon vardag i veckan.
När jag satte ihop små moodboards för min vår- och sommarstil hade jag ett koncept som jag kallade man kommer alltid undan med kavaj. Det här är ett typexempel på det. Korta shorts, batik-t-shirt, tubsockor och… kavaj. Inga problem att traska till kontoret då.
Körövningarna med oratoriekören har börjat igen och för varje onsdag som jag promenerar Hornsgatan fram sjunker solen lite lägre. När det är dags att framföra Cherubinis requiem kring allhelgonadagen kommer solen tydligen att gå ner före kl 16. Ugh. Men också passande för en dödsmässa antar jag.
Något mer positivt är de morgondopp jag tagit med Linn. Vi har mötts upp på vår närmsta brygga vid Årstaviken och simmat en stund för att sedan dricka en kopp kaffe och prata om livet. Den finaste starten en dag kan få.
Något helt annat som också var fint var den här monteringen av ketchup och senap som jag fick när jag köpte en vegokorv på Pressbyrån vid Medborgarplatsen. Självklart berömde jag han som jobbade i kassan lite extra.
Min bästa lördagstradition så här års (förutom att lyssna på Melodikrysset samtidigt som jag äter frukost) är att gå på Bondens marknad och handla grönsaker, ägg och bröd. Den gula zucchinin och svartkålen fick åka ner i en risotto smaksatt med lite mynta och citron. Jag blev nöjd med den middagen!
En annan middag jag blev nöjd med var den här på China! på Ringvägen. Vi gick dit ett litet gäng och beställde in en rad olika rätter att dela på. Mest oväntat god var nog den med wokade potatisstrimlor och vinäger. Mest väntat god var nog den med aubergine.
Kvällen till ära hade jag klätt mig i en kjol som i princip är ett sånt flugdraperi som man hänger i dörröppningar (jag kommer aldrig att cykla i den, jag lovar).
En eftermiddag spurtade jag från jobbet för att hoppa på pendeln till Uppsala. Där väntade min syster och Agnes, min lilla systerdotter! Jag hann med några intensiva timmar av gos, sångstund och middag, vilket var så mysigt. Tänk att jag hade turen att bli både faster och moster inom loppet av två veckor i somras. Otroligt vältajmat av båda mina syskon och ni kan ju gissa om familjechatten fått ett uppsving? Men jag klagar knappast med tanke på att finurliga bebisar i fruktpyjamasar är bland det gulligaste som finns.
Och på tal om barn så insåg jag att jag klätt mig lite som Annika i Pippi Långstrump här om dagen. Jag såg Emma Chamberlain i ett par rosa jeans och letade upp ett par på Sellpy strax där på och klickade hem dem.
Förra helgen tog jag med mig Malin och gick på Popaganda. Vi såg Leon, Esther, Alex Cameron, Future Islands, Stuzzi, Llojd, Winhill/Losehill och Seinabo Sey. Kul! Och oväntat kul var det också att man i en av barerna fick hälla upp sin egen öl. Typ på samma nivå som mjukglassmaskinen på Pizza Hut (ja, jag är lättroad).
I tisdags svassade jag runt i hårband, passerkort och bruna byxor med prickar. Sedan följde jag de långa skuggorna längs Torsgatan ner till Bonniers Konsthall.
Där var det vernissage för utställningen Undamming Rivers med konstnärsduon Cooking Sections. Den består av fyra olika verk med laxen som gemensam nämnare och fokuserar på hur laxuppfödningar påverkar människor, djur och miljö. Jag förstår att det låter abstrakt men det var otroligt intressant och lärorikt och på samma gång en konstupplevelse som gick rakt in i mig.
En annan grej som gick rakt in i mig var Jonathan Johanssons konsert på Trädgården. Jag tror den seglar upp som årets bästa spelning hittills, så bra var den! Ville aldrig att den skulle ta slut.
Nu börjar vi närma oss nutid här vilket är bra eftersom klockan snart är ett (när blev den det?! jag har bloggat i 16 år men glömmer alltid hur lång tid det tar att skriva ett inlägg). Det här var i alla fall i lördags när vi överraskade Sofie och Niklas med en baby shower fiesta. Hurra!
Och ännu mer fest blev det sen på kvällen när Linn skulle fira sin 30-årsdag på en båt. Jag duttade länge med smink (för att vara jag) och tog på min glittrigaste paljettklänning. Sedan dansade jag hela kvällen tills det var dags att steka vickningskorv. Därefter dansade jag lite till.
Och vips så var det söndag och slut på veckan och slut på det här inlägget. Vi avrundar med två fina utsikter. Hoppas ni tyckte det var kul att följa med på lite ditt och lite datt, nu ska jag sova!
En vacker dag ska jag ha…
Jag är ingen vidare drömmare, vet inte om jag någonsin varit det. Jag hamnar allt för lätt i realistiska tankebanor, fick alla rätt på rationella provet om ni minns. Men jag övar på att släppa sargen och kasta mig ut i fantasins värld, försöker våga tänka lite större och friare även om det känns skrämmande ibland. Och det finns faktiskt en sak som jag kan drömma tydligt om: ett litet sommarhus någonstans i Sverige.
Den här drömmen handlar inte om några stora ytor eller flådiga punschverandor. Ett rum eller två räcker. Det viktiga är lukten, den där särskilda doften av fukt, trä och myggmedel som slår emot en när man öppnar dörren. Breda plankor på golvet och ojämna mörka hörn. Målad träpanel på väggarna eller nötta tapeter som solblekts. En balja att diska i, en liten kokvrå för att kunna laga sill och potatis, en kaffebryggare som pyser och suckar extra ljudligt.
Jag vill ha smala sängar med fasta madrasser som bäddas med lakanen man tvättat hundratals gånger. De som är mjukare än alla andra, alltid i udda mönster och färger. Och kanske är det naturen eller tystnaden men här behövs ingen överdriven komfort, ändå sover jag bättre än på länge.
I en liten vas på ett bord står en bukett med dikesblommor plockade under promenaden längs grusvägen. I en udda kopp samlar jag smultron som växer på en särskilt solig plats. Kanske odlar jag något i trädgården. Slingerkrasse, potatis och gräslök. Rabarber och krusbär.
I kökssoffan löser jag korsord, läser böcker och tar en tupplur. Frukosten äter jag helst ute på trappan om solen skiner. Inne finns en korg som alltid hänger på samma krok, en regnjacka att klä på sig när skurarna drar in, ett par stövlar redo för promenader. Skåpen fyller jag med loppisfynd och golven med trasmattor. Här ryms ingen tydlig stil, inga trender gör sig påminda. Bara ett stilla lugn som indikerar ledighet och ro.
Kanske ligger havet i närheten. Eller en sjö på cykelavstånd. Det är inte så noga. Framför allt är det här en självklar liten plats att åka till för att vara ledig utan att behöva planera en massa. Ett ställe som ser ut och luktar likadant år efter år. Där tiden får gå långsamt och ibland också stå still. Det drömmer jag om.
Elva saker just nu
En god stund:
Jag bjöd in ett gäng bästa vänner till födelsedagsmiddag på Främmat, min absoluta favoritrestaurang i Stockholm just nu. Jag har ätit där ett par gånger och det är alltid lika gott, kul och avslappnat. Den här gången åt jag bland annat ostron med tigermjölk, ceviche på långa med blodapelsin och avokado, ostpuffar, varmrökt regnbåge med mynta och tomat, hjärtmusslor i xo-sås, murklor med kycklingmousse och rödräka med majs och bearnaise.
En längtan:
Att ha en hel dag då jag bara ligger kvar i sängen och kollar på dokumentären om Bodil Malmsten, läser böcker och äter smörgåsar. Ingen annanstans att vara, inga andra förpliktelser. Tack.
En stark kulturupplevelse:
Förra torsdagen såg jag Natthärbärget på Dramaten. En 120 år gammal pjäs i ny tappning som med sin bombade scenografi och sina trasiga karaktärer kändes mer aktuell än någonsin. Tre timmar flög förbi och lämnade mig med tårar i ögonen.
En bra låt:
Här om dagen släppte Jamie XX låten Let’s do it again och fastän min första lyssning skedde halv nio en onsdagsmorgon så fick jag ett akut sug efter att stå i en skogsglänta i gryningen och stampa mossa till den. Den åkte rakt in på min spellista med de 20 bästa nysläppen.
En ny tradition:
I söndags var jag hemma hos Karin och Fredrik på vad som mest troligt kommer att bli en ny tradition, nämligen en landgångslunch. Under en kväll då vi åt plankstek kom vi att tänka på andra maträtter som behöver föras upp i ljuset och då dök landgången upp. En lång macka med hundraårig historia som går från hav till land i sina pålägg. Fredrik hade preppat en massa toppings och så fick alla bygga sin egen landgång med allt ifrån skagenröra, ägg och gravad lax till rostbiff, leverpastej och pepparrot för att avslutas med fikon, brie och cheddar. För att få plats med hela mackan hade specialbyggda tallrikar tejpats ihop på mitten. Vi åt glatt och konstaterade att landgången är den perfekta uppvärmningen inför påskbordet, så nu har vi en ny vårtradition.
En sak som gör mig glad:
Efter en lång och mörk vinter så har kvällssolen har börjat att leta sig in i min lägenhet igen och fyller hela vardagsrummet med ett gyllene ljus.
En duktig grej:
Jag gick till specialisttandläkaren kl 07:45 på min födelsedag. Här fyller jag 32 och det första jag får veta är att jag ska få protes… Åldrandet tar ut sin rätt. Nej men jag ska påbörja en lång behandling för att få en ny framtand eftersom min nuvarande är en lagning med skadad rot och bokstavligen på väg att trilla ut. Tyvärr innefattar processen käkbenstransplantation, titanskruvar och tillfälliga tänder. Estimerad tid: 1,5 år. Estimerad kostnad: vill inte ens tänka på, men jättejättemycket (och eftersom tänder inte räknas till övriga kroppen så hjälper ju sjukförsäkringar föga). Nåväl, nu är jag igång i alla fall och det är ju bra.
En läsupplevelse:
Just nu läser jag PUR av Erik Lindman Mata och jag gillar den så mycket. Den är stark och sorglig och biter sig fast mellan raderna. Utöver det håller jag på med två böcker till och det är lite förvirrande för i vanliga fall brukar jag bara läsa en bok i taget och det är nog så jag gillar att läsa egentligen. Så i påsk ska jag försöka få lite rätsida och inte påbörja flera nya böcker innan jag hunnit klart med de andra.
Ett tv-program:
Gift vid första ögonkastet är äntligen tillbaka och med det också tv-cirkeln jag och mina vänner har där vi diskuterar och analyserar avsnitten tillsammans.
En milstolpe:
På söndag är min Instagramfasta över och då har 40 dagar passerat. Visst har det varit nyttigt och lärorikt, men faktum är att jag längtar lite efter att få komma tillbaka. Mest för att jag saknar att vara kreativ själv på plattformen, att få dela fina och roliga saker med andra. Och det tänker jag är positivt för då betyder det ju att all min tid där inte varit bortslösad, men det evighetslånga scrollandet utan syfte hoppas jag kunna fortsätta vara utan.
En helgplan:
I morgon åker jag till Norrköping för att träffa familjen och fira påsk. Det ska bli mysigt! Jag håller tummarna för att vi får lite sol så vi kan sitta ute och fika och ta en och annan härlig promenad. Glad påsk på er!
Några ljusglimtar från mars
Hej! Jag kände att det var dags att skriva ett riktigt klassiskt blogginlägg om saker som hänt de senaste veckorna. Smått och gott från en märklig tid där det också funnits plats för en vardag som lunkat på och några ljusglimtar att samla som snäckor om sommaren.
Vi börjar för ett par veckor sedan hemma i min lägenhet. Under en kväll fick hammaren komma fram och jag gav min nya oljemålning en plats ovanför soffan. Där hänger den tillsammans med en tavla jag ärvt av min mormor och en krokiteckning gjord av min vän Madeleine. På soffbordet står en knubbig kruka med små pärlhyacintlökar och vittnar om våren.
Det blev lördag och jag klädde mig i en ny linnekostym. Eller nygammal då. Jag köpte den för 200 kr på Sellpy och gillar den så mycket, ett riktigt kap!
Jag och kostymen promenerade ut till Sickla för att äta brunch på Fanny Udde tillsammans med ett gäng kompisar. Det var gott och mysigt! Bra också om man vill kunna boka bord och inte behöva chansa och stå en timme i kö som man annars kan få göra på många brunchställen i Stockholm.
På kvällen samma lördag gick vi på (Macbeth) på Dramaten. Den var mycket bra! Jag blev kulturpeppad och har redan bokat en ny föreställning som vi ska se. Sedan var vi några som spontant gick hem till Linn på hemmafest i några timmar för att sedan åka till Under bron. Jag var absolut den enda på technogolvet som var dum nog att ha ljus kostym på mig.
Det bästa sättet att förgylla en halvtråkig söndag är att sätta sig någonstans och beställa en stor skål ramen och ha med en bok som sällskap. Den här söndagen åt jag en Tori Paitan på Tonari Ramen på Folkungagatan och den lade sig som en mjuk, varm filt i kroppen.
Sedan blev det måndag och business as usual. På med rosa kostym och röda boots och upp till våning fyra på kontoret.
Och plötsligt är det inte längre mörkt när man kliver ut från den där hissen på kontoret för att åka hem. De allt senare skymningarna känns som en present varje dag, varje år. Tänk att vi har alla vårens och försommarens och sommarens ljusa kvällar framför oss.
Nog om skymningsromantik och över till något helt annat. Förra fredagen bjöd jag ut mina bästisars sambos, Erik och Fredrik, på en sunkbarrunda. Vi började i Örnsberg och jobbade oss sedan, en stor stark i taget, in mot Södermalm. Höjdpunkten var nog planksteken på Röde Orm, den satt som en smäck. Den här bilden hade nog förresten gjort sig rätt bra som en oljemålning, hade jag haft en sådan hade den också fått hänga ovanför soffan.
Och förra lördagen fyllde Malin 30! Vi var ett stort gäng som firade henne på Wasahof och tog halvt över bardelen där. Kvällen till ära var det också operalördag så vi fick bland annat höra O sole mio och sedan blev det förstklassig födelsedagssång från hela restaurangen.
På söndagen köpte jag en grillad korv och tågade som en underdog tillsammans med femtontusen hammarbyare till Tele2 Arena för att kolla på kvartsfinalen i Svenska cupen. Jag tog plats i bortaklacken för att heja på IFK Norrköping och det var första matchen jag såg på plats sedan pandemins start tror jag. Så fint att få vara där på läktaren igen, även om det slutade med förlust.
Sedan satte jag uppe alldeles för länge på söndagskvällen och skrev det föregående blogginlägget vilket följdes av lite dåligt samvete för att klockan plötsligt var halv ett och jag ännu inte gått och lagt mig. Men precis innan jag skulle krypa ner i sängen läste jag en tweet om att det var ett stort norrsken över Stockholm så då tittade jag ut och minsann! Över hela Södermalm dansade ett grönt ljus och jag satte mig i fönstret och följde allt under tjugo minuter, helt hänförd över att det gick att se så tydligt trots alla gatlyktor. Ibland är det värt att vara vaken sent.
Nu i veckan har jag haft kompisar över på middag och bjudit på egna smörrebröd. Ett med hemgjord skagenröra och regnbågsrom samt ett med kartoffelmad. En bit vesterhavsost, ett knippe rädisor och varsin öl till det så var middagen klar.
Igår åt jag middag igen med ungefär samma vänner, men hemma hos Anna den här gången. Vi fick två klassiska rätter: pasta pesto med burrata och blåbärspaj med vaniljsås.
Idag bjöd Stockholm på riktigt vårväder med sopade trottoarer så jag plockade fram mockajackan och mina låga converse och strosade runt på stan. Köpte en lyxshake med hallon & lakrits, ett gäng böcker och lite annat smått och gott.
Och nu är vi tillbaka där vi började. I lägenheten där pärlhyacinterna vuxit sig gängligt höga och fått sällskap av en spretig kungsängslilja och där kvällssolen skiner in lite längre idag än vad den gjorde igår.
Vad jag har på hjärnan just nu
Det händer att jag får saker på hjärnan. Tankar som jag inte riktigt kan släppa. Ett plötsligt infall som dröjer sig kvar. Något jag vill göra, bära eller testa. Det här har jag på hjärnan just nu.
Glitterspray i håret. Jag vill spraya små silvriga korn över mina blonda längder precis som jag gjorde inför mellanstadiets discon. Kasta ett subtilt skimmer vid bardisken eller middagsbordet.
Filosofi 1A. Jag skulle vilja ha en enkel grundkurs, en sån basic filosofi i gymnasiet-kurs, där jag följer en pedagogisk studiebok och lär mig om Platon och Aristoteles, Descartes och Kant, Kierkegaard och Nietzsche. Få en liten ingång till en gigantisk värld.
Färgstark eyeliner. Målade en orange i helgen. Vill ha en kleinblå snart. Ett tunt, jättefärgglatt streck bara.
Gå på akvarium. Fick en oerhörd längtan efter att se långsamt simmande maneter, mönstrade fiskar i stim och vajande sjögräs. En perfekt aktivitet i kalla februari.
”Men’s shirts, short skirts”. Det började verkligen som en ironisk grej men nu är det jag som dagligen måste slå på Shania Twains ”Man! I Feel Like a Woman!”, v-stega mig fram i lägenheten och sjunga med med min rivigaste röst. Blev oundvikligen också sugen på herrskjorta och minikjol.
Semlor och mimosablommor. Det känns bara som den ultimata grejen att köpa en fredagseftermiddag i helgpresent till mig själv.
Slipover över kortärmad t-shirt. I väntan på varmare temperaturer och mindre vinterbleka armar sparar jag den här kombinationen i hjärnan.
Äta schnitzel. Vill bli serverad en schnitzel stor som mitt ansikte, dricka en öl och dra en och annan rövarhistoria runt ett halvslitet träbord i dunkel belysning.
En ny mystisk parfym. Jag vill lukta som en skugga som svept förbi, något odefinierbart kanske lite jordigt, murrigt, en gren som knäcks, ett ljus som brinner ut.
Håret fäst bakåt med hårspännen. Klassisk snäll tjej-frisyr. Matchas med stickad polotröja och loafers.
Basker och solglasögon. Vill möta våren med samma energi som Julia Roberts i Notting Hill. Och på tal om solglasögon är jag fast beslutsam att fult är kul. Köpte därför ett par av de fulaste solglasögonen jag kunde hitta på Sellpy. Trött på ängsligt och klassiskt, vill ha fula sneakers och fula accessoarer 2022.
”Tjenixen”. Hörde en person kliva in genom dörren och hälsa med ett ”tjenixen!” vilket kändes som ett otroligt sätt att göra entré på. Ska absolut börja hälsa så från och med nu.
Tjenixen och välkommen till min hjärna. Det är sånt här som snurrar runt där.
Mellandagarna, mellandagarna, mellandagarna
God fortsättning! Hoppas att ni har haft fina juldagar om ni firat och att ni lyckats hålla er friska och någorlunda avkopplade. Förra veckan hoppade jag på tåget med destination Norrköping och har sen tillbringat nästan en vecka ute på landet hemma hos mina föräldrar. Vi har firat en lugn jul med bara närmaste familjen plus min moster och hennes sambo. Mest fokus hamnade på maten och vi stod flera dagar i köket tillsammans och griljerade skinka, kokade knäck och stekte brysselkål. Alla fick också ta med sig något hemgjort att lägga under granen och så spelade vi julklappsspelet. Jag fuskade också lite och gav mig själv två julklappar som jag verkligen velat ha och därför köpt till mig själv. Dels Ola Juléns diktsamling Orissa som jag lånade på biblioteket i somras och tyckte så mycket om att jag vill ha den i min bokhylla jämt, och så en prickig skjorta i silke från Acne som jag hittat second hand.
Förutom ett stillsamt julfirande så har vi gått promenader längs grusvägarna, i skogarna och genom industrilandskapet, ätit av alla rester och byggt på ett mer eller mindre omöjligt 1500-bitars-pussel. Och nu är jag tillbaka i Stockholm i ett par dagar för att packa om väskan och vattna blommorna innan jag och några vänner sätter kurs mot havet för ett litet nyårsfirande tillsammans. Om vi inte hörs innan dess så vill jag bara passa på att tacka för ert sällskap här under det gångna året och önska er en fin start på nästa. 2021 var ett turbulent år med många känslor, tankar och upplevelser och en del av dem fick jag dela här med er. Alla era kloka, uppmuntrande och tröstande kommentarer har betytt och betyder fortsatt mycket för mig och gör den här platsen till något alldeles extra. Ta hand om er och kom ihåg att det är omöjligt att vara sitt allra snyggaste på nyår, hur mycket man än försöker, men man kan ha riktigt kul ändå! Och glöm inte att dansa till guilty pleasures (jag kommer att köa både Unwritten med Natasha Bedingfield och Lady med Modjo om jag känner mig själv rätt). Gott nytt år!
Och så blev det november
Och så blev det november. I hallen plockades sandalerna undan och vinterjackorna fram.
Lådan med engångsmunskydd ställdes in i garderoben och lilla akvarieväskan fick en hedersplats på hatthyllan.
Jag promenerade ner på stan. Det var soldis på himlen och nykär stämning i luften. Folk bar långa halsdukar och heliumballonger och såg helgförälskade ut.
Jag hade klätt mig loafers, mockajacka och stickad tröja. Var nära på att ta en basker också men bytte till keps i sista sekund vilket var tur eftersom det hade känts lite väl Lydia Sandgren:skt annars.
Mina skor knarrade mot golvet hur väl jag än försökte smyga på biblioteket. Jag studerade långa hyllmeter med böcker och fina färg- och mönsterkombinationer.
På kvällen klädde jag mig i helgrönt efter en tidigare inspirationsdos.
Sedan promenerade jag under broarna och över vattnet hem till Karin som bjöd på röding med beurre blanc, gurka & äpple, riven pepparrot och regnbågsrom.
På vägen hem igen hade kyrkan i kvarteret tagit halloween-stämningen på fullt allvar och bäddat in sig i dimma.
Söndag betydde långpromenad och tunnbrödsrulle. Gunga! Gunga! Gunga! i lekparken och göra allt för att locka fram de där kiknande skratten som kommer långt nedifrån magen.
Stå och blunda lite i solen och tycka att allt är vackert. Sedan köpa d-vitamin på burk för det finns inga garantier mot gråa vintrar.
Vardag igen. Koka potatis- och purjolökssoppa, steka plättar, vispa grädde, sleva sylt.
Jobba, jobba, jobba. En dag i bankvalvet nere i källaren på stora bankkontoret.
Sjunka ner i gröna läderfåtöljer som generationer suttit i tidigare.
Gå i långa gångar med kassaskåp, känna präglade siffror under fingrarna, vrida på dubbla lås och snudda ett stycke historia.
Tidig kväll och på väg från Bergshamra till Ulriksdal. Vägen tyst och stilla genom skogspartiet och ett bra incitament att inte kolla svenska krimserier.
Framme på Emmer för att mötas av snickarglädje och matlust.
Vintorsdag med bubblande pinot noir och grönsaker från trädgården.
Gabriella som sällskap och prata livet och alltet.
Äta äta äta också. Bläckfisk och potatis och löjrom.
Rådjur och rotselleri och svampkräm.
Dessertvin och lingon och glass.
Sedan hem igen. Jag mättare än mörkret denna gång, omöjlig att skrämma.
Fredag med tiramisutillverkning före frukost.
Matiné på biograf Victoria. I feel as if I’m losing all my leaves. Sedan pizza och lek och kvällen runt bordet i köket.
Resterna av efterrätten kvar till fika dagen därpå.
En dag som var en solig lördag med hundpromenader och take away-middag. Och så blev det november och så blev det söndag. En regnig sådan som gjord för att skriva blogginlägg och läsa böcker och rensa garderoben, eller vad säger ni?