Om en timme är klockan 18:30. Då ska jag strax promenera mot restaurangen Racamaca vid Mariatorget. Där ska jag träffa min relativt nya vän Linnea för att äta middag. Jag ser fram emot att prata om litteratur och skrivande, om kultur, andlighet och samtid. Hoppas att hon också vill det ikväll. Jag tycker så mycket om att lära känna någon via den sortens samtal, det är högt upp på min lista över favoritsaker att göra. Vore det för mycket begärt att få tillämpa det på sitt dejtingliv också? Ja, förmodligen eftersom merparten av alla konversationer tycks bestå av ”vad händer i helgen då?” eller ”haha ok”. Min nästa öppningsfras får väl bli ”berätta om ett konstverk som rörde dig till tårar”.
Om en dag är det torsdag. Då ska jag vara med på inspelningen av en radioreklam. Sedan hoppas jag att jag hinner in till kontoret för att äta pannkakor. Tydligen lagas det 5000 pannkakor i vår lunchrestaurang på torsdagar och kockarna börjar steka dem redan klockan 5 på morgonen. Efter att jag lärde mig det äter jag alltid med extra andakt. På kvällen ska jag på ett bokklubbs-event. Undrar vad jag ska ha på mig?
Om en vecka ska jag snart skicka in 30 sidor på mitt skrivprojekt. Just nu är det tveksamt om jag ens har 17 och vad gör jag åt det? Skriver blogginlägg istället. Min plan var faktiskt att lägga bloggen lite på hyllan de närmsta veckorna, men så skrev Underbara Clara ett så fint inlägg och tipsade om min och några andras bloggar och då kändes det ju oartigt att inte hälsa på alla nya som hittat hit. Så välkomna och ursäkta på förhand för de något sporadiska uppdateringarna.
Om en månad är det april. Då går solen upp 06:15 och ner 19:29 i Stockholm. Förhoppningsvis har jag hängt undan vinterkapporna i hallen och bytt kängorna mot tygskor. Varje kväll nu när jag inte kan sova ligger jag vaken och tänker på olika klädkombinationer som jag ska ha i vår, jag hoppas att jag kan bära några av dem där i början av april.
Om ett år har jag förhoppningvis låtit bli att prokrastinera för mycket och istället fått ihop ett helt manus. Jag har just avslutat inspelningen av en otrolig reklamfilmsidé som snart ska rullas ut. På kvällen träffar jag någon ute på en bar och pratar om litteratur och kultur över ett par glas vin. Kanske är det en vän som numera är långt ifrån ny, kanske är det någon som hade ett bra svar på frågan ”berätta om ett konstverk som rörde dig till tårar”.
Lista ödmjukt lånad från Flora
Lämna en kommentar
Jag längtar efter våren och sommaren så mycket nu, och har kommit på att jag kan gå tillbaka i ditt arkiv och läsa inlägg från tidigare sommarmånader. Typ ”Juli 2020”. Fint!
Jag längtar efter våren och sommaren så mycket nu, och har kommit på att jag kan gå tillbaka i ditt arkiv och läsa inlägg från tidigare sommarmånader. Typ ”Juli 2020”. Fint!
Vad spännande att få läsa att du skriver på något långt, Julia. Har du lust att berätta vad du går för skrivkurs just nu? Kanske har du redan sagt det, och jag har varit en dålig bloggläsare som inte sett det, men nyfiken är jag i alla fall. Tycker inte att det är för mycket begärt att lära känna även människor i sitt dejtingliv på sättet du beskriver. Håller tummarna att du hittar någon med ett intressant svar på vilket konstverk som rört dem till tårar.
Ingen fara! Det är alltid välkommet att fråga. Just nu läser jag Kreativt skrivande B vid Mittuniversitet. Det är en distanskurs på 50 % som löper över två terminer, där man under den andra terminen (som jag läser nu) arbetar med ett individuellt projekt.
Tack för svaret! Sparar den kursen i min bank inför framtida skrivarkurser.
Vilket konstverk har rört dig till tårar?
Det finns flera, men några jag kom att tänka på nu är Carl Eldhs Moderssorg, Magnus Thierfelders Fountain, Ola Billgrens stora röda tavla som hänger på Louisiana (vars titel jag omöjligen kan hitta) och Marina Abramovićs The Artist Is Present (klyschigt nog, hehe).
Tack. Ska kolla in!
Jag längtar med tills man kan plocka bort alla vinterkläder 🙂
Tindertips! Skriv i din bio ”skulle du rekommendera boken du läser just nu” eller nåt åt det hållet. Funkar super som konversationsstartare!
Tack! Ska testa när jag har kraft nog att ge mig ut på Tinder igen. 🙂
Apropå samtal en brukar ha på en dejt – ja, det är beklämmande, eller åtminstone trist, att samtalen ofta följer mall 1A. Ofta är det enklare med större bredd och höjd när det gäller vänskapliga träffar, men även då kan det ju ibland bli rätt banalt kallprat (vilket till en gräns är OK). Paradoxalt ändå, i dessa podcasttider, när alla förväntas kunna lägga ut texten till höger och vänster.
Ja, visst! Ibland klickar man ju inte alls och då är det klart att det kan resultera i en del kallprat, vilket såklart är okej, men det är ju mycket mer intressant att lära känna någon när man frångår den där satta mallen.
Känner igen mig i denna idel trötthet över samtalnivån ibland. Mina bästa samtal brukar faktiskt uppstå vid textrespons. Har du någon sådan grupp att tillgå? Det är så kul!
Och! Hoppas att du men också jag knapprat ihop ett ”helt” manus om ett år. Mitt mål är att skriva en kvart varje dag, oavsett lust eller ork. Ibland kommer det förhoppningsvis att gnistra till. Det kan gå 🙂
Jag har en ny skrivgrupp som jag håller på och lär känna och hittills har det varit otroligt givande och väldigt fina samtal! Stort lycka till med ditt manusskrivande, en kvart varje dag låter som en bra metod. Heja oss!
alltså jag tänker verkligen att nåt många inte verkar tänka på/inse/behärska är att gött kallprat ska bli successivt varmare utifrån situation! typ som att man tar kallt vatten ur kranen när man lagar mat men sen ska det ju värmas upp. Tycker det blir rätt konstlat med att ställa de djupaste frågorna först – de blir ändå inte djupt besvarade om det inte finns något sammanhang – men är man grym på kallpratet så för man det ju vidare så man faktiskt lär känna personen. kräver lite ansträngning från båda håll, att man lägger ut trådar som liksom går att fråga vidare på, och att man sedan spinner vidare på de trådarna! samtal är en otrolig konst, kanske den konst som oftast rör mig till tårar…
Självklart är det så. Att börja på det allra djupaste är ju sällan rätt eller mest givande (och kanske främst en stilistisk överdrift som jag använde mig av i detta fall). Tycker främst det är intressant med den diskrepans jag upplever när jag jämför konversationer med helt nya vänner och de som sker i dejtingsammanhang, men såklart handlar det ju också om min förmåga att lägga ut trådar.