Tre färgglada höjdpunkter

Hej igen! Hur mår ni? Nu är det bara en skälvande timme kvar till fredagen när jag börjar skriva detta. Jag har plockat, putsat och dammsugit hela lägenheten för att göra den fin inför helgen. Det känns som att det är extra viktigt med sådana ritualer nu för att markera dagarna lite tydligare när de annars tenderar att flyta ihop till en enda massa. Med ett nystädat hem, något extra kul klädval och kanske lite vin så vet man att det är helg i alla fall. Och vad passar bättre till fredagen än lite visuellt plockgodis? Här kommer tre fina saker som jag fastnat för den senaste tiden.

Modeinspiraton på GucciFest

I början av november anordnade Gucci en digital film- och modefestival under namnet GucciFest. Dels släppte de filmen ‘Ouverture Of Something That Never Ended’ som är uppdelad på sju episoder och så lät de också andra kreatörer inom film och mode medverka med sina verk. Jag har faktiskt inte hunnit se klart hela filmen än, men de delar jag har sett är verkligen en fröjd för ögat. Inredningen, kläderna och hela estetiken är noga utvald och har den där lite skruvade men härliga stilen som jag älskar med Gucci. Nedan är några av mina favoritlooks från filmen.

Hur fint är det inte med färgglada strumpor i öppna skor och tokmönstrade kostymer? Eller rutig kappa och matchande hatt? Och utsvängda byxor och knytblus för den delen. Är det något jag saknar just nu så är det att gå i vintage- och second hand-affärer. Att ta en runda och hitta en fin skjorta, ett halsband eller en karaff. Det blir ju inte riktigt samma känsla med Blocket och Tradera tyvärr, även om de är bra på sitt vis.

Gamla favoriter från IKEA

På tal om gamla saker så har jag suttit en del i IKEAs arkivfunktion den senaste tiden. De har ju samlat alla sina kataloger digitalt så man kan bläddra sig fram genom åren, från 50-tal till nutid. Det är så kul, inte minst för att man märker så väl hur stilar kommer tillbaka och ha-begäret efter vissa möbler som såldes för några hundralappar på 80-talet blir plötsligt stort.

I samband med min vurm för gamla IKEA-möbler så snubblade jag över Instagramkontot billy.forsale som delar gamla bilder och som även säljer en del objekt. Det är absolut inte billigt, men det är väldigt kul att följa och se vilka saker man känner igen och skulle vilja ha nu idag.

Pax för hela serien Tor här till vänster på sista bilden. Hur fin är inte den? Den skulle lika gärna komma raka vägen från någon hypead designstudio idag…

Luke Edward Hall för Gant

En del av er har säkert redan snappat upp att Luke Edward Hall har gjort en kollektion för Gant som släpptes för några veckor sedan. Oavsett om det är en nyhet eller ej så tänker jag att den är värd att titta på för den är så fin.

Jag blev genast inspirerad till att skaffa en riktigt preppy stil i vinter med manchesterkostym, paisleyskjorta, mockakjol, loafers, slipover, mönstrade tröjor och stickade t-shirts. En vältummad poesisamling, min rubiks kub (haha) och en sprakande brasa till det här så känner jag att looken är helt och hållet hemma.

Pandemiaktivitet nr 48: lär dig lösa Rubiks kub

Här om natten låg jag vaken med huvudet på kudden och tankarna snurrandes i oklara loopar och så fastnade jag i en fundering: hur kan jag ha levt i trettio år utan att ha löst en Rubiks kub? Jag har ingen aning om varför tanken drabbade mig just då, men det gjorde den och tvärtemot vad alla rekommenderar att man ska göra när man ligger i sängen och försöker somna, så plockade jag upp min telefon och började googla på hur man löser en Rubiks kub. Efter lite efterforskning insåg jag att så länge man följer en rad instruktioner med olika sekvenser och algoritmer så är det inte så svårt att lösa den. Dessutom kändes det som en perfekt pandemiaktivitet att ägna sig åt här hemma. Jag beslutade mig för att ge det ett försök och klickade hem en kub morgonen därpå.

Igår kväll började jag fippla med den för första gången. Eller jag har ju såklart hållit i en Rubiks kub innan, men då bara vridit lite på skoj utan att ha någon aning om hur man faktiskt gör. Nu googlade jag fram en steg för steg-guide och så satt jag med blicken klistrad på YouTube-klippen för att hänga med. På mitt första försök kom jag ungefär halvvägs innan jag vred bort mig och fick börja om. Andra gången kom jag ända till det sista och åttonde steget innan jag gjorde någon dum miss och lyckades förstöra allt. Men den tredje gången gick det! Såklart med videoklippens hjälp och mycket tålamod och många tillbakaspolningar, men det tog inte mer än ett par timmar att lösa min första Rubiks kub.

Och så fort jag lyckats en gång blev det mycket enklare nästa. För ja, jag insåg att när jag nu väl klarat det kanske det är lika bra att lära sig utantill hur man gör? Om det är något alla dessa veckor av hemmasittande ska ge mig så är det i alla fall ett halvcoolt partytrick att kunna flexa med när pandemin är över. Så idag har jag mumlat right, up, right motsols… för mig själv i ett försök att lyckas memorera lösningsalgoritmerna och lagt mer tid än jag vågar erkänna på att vrida på den där kuben.

Den här pandemin tar verkligen fram ens märkliga sidor. Ge det några veckor till så har jag förmodligen börjat lära mig esperanto, tagit en snabbkurs i fågelskådning eller kommit igång med ultralöpning. Eller så sitter jag fortfarande här i soffan mumlandes front, up, left motsols med min kub och ett tidtagarur… Har ni påbörjat några nya pandemiaktiviteter?

Det var den veckan ja, det var vecka 42.

En citronmarängpaj som fick följa med på middag. En dikt av Jila Mossaed. En solig promenad hem från jobbet. En ugnsbakad butternutpumpa i hasselbacksstil. En rosa kostym med svartvitrandig tröja som för tankarna till engelsk konfekt. En söndagsmässa i träkyrkan med maximalt 30 deltagare. En relaterbar illustration av Nina Hemmingsson. Ett regnväder utanför mitt fönster. Ja, det var den veckan ja, det var vecka 42.

En lördag full av överraskningar

Förra lördagen var jag övertygad om att jag skulle på välkomstkalas för lilla Edda som föddes i somras. Jag tog på mig gula byxor och prickig blus, slog in en bok i presentpapper med tecknade leoparder och gick hem till Emelie, Johan och Edda.

Väl på plats noterade jag att det var väldigt lugnt i lägenheten. Var jag först? Och var alla andra gäster i så fall lite sena? Märkligt, men konstigare saker har ju hänt tänkte jag och följde med in i köket… för att sedan chockas totalt när Happy Birthday drog igång och ett gäng vänner hoppade fram. Det var ingen babyfest jag skulle på, det var mitt eget 30-årsfirande. Jag blev så förvånad men framför allt jättejätteglad! Så fina vänner som har planerat allt detta i smyg, åkt till Stockholm från både Kilafors och Örebro och lyckats lura mig totalt.

Efter pet nat, ost och chark placerade vi oss i en taxi på väg mot hemlig destination. Målet visade sig vara Ulriksdals värdshus och restaurangen Emmer som finns där.

Deras koncept bygger på säsongsenlig, närodlad mat från deras egen trädgård med små inslag från djurriket. Varje liten råvara tas hand om på bästa sätt och höjs till skyarna.

Vi åt en skördemeny med fem serveringar som alla var så goda. Älskar att äta god mat tillsammans med mina kompisar, det finns inget mysigare och roligare.

Som avrundning på kvällen flyttade vi över till sofforna och tog en lavendel- och gin-drink innan vi åkte tillbaka in till stan igen. Jag somnade oerhört gott den kvällen, överraskad och överöst av kärlek från mina vänner.

Tre gröna köp

Under den senaste tiden har tre gröna saker i lite olika kategorier fått flytta hem till mig. Låt oss ta en titt!

Först en otroligt mjuk, stickad grön kofta. Den hängde på klädavdelningen i källaren på Återvinnarna och drog till sig min uppmärksamhet. När jag skulle betala fanns det ingen prislapp men han i kassan tyckte att tjugo kronor var ett rimligt pris. Det höll jag knappast med om, men mer än så ville han inte ha, så då var det bara att betala och gå hem.

Efter en kvällspromenad runt Södermalm smet jag in på bästa Ica Aptiten och handlade allt jag var sugen på. Kantareller, satsumas, taleggio, vinägerchips och en stor burk gröna castelvetrano-oliver. Det är mitt bästa vardagssnacks och nästan alltid när jag lagar mat har jag ett litet fat med några oliver att knapra på under tiden. Nu fick det bli en big pack-burk som förhoppningsvis räcker längre än en vecka…

I second hand-gruppen Labels We Love på Facebook såg jag att en gammal universitetskompis lagt upp en tråd med kläder hon skulle sälja. Däribland fanns det ett par vida, vändbara byxor i silkesblandning från H&M x Kenzo-kollektionen som släpptes för ett par år sedan. Jag fick feeling och slog till. Dock insåg jag nu när jag provade dem att de är i största laget, det är så mycket tyg att mina ben drunknar lite. Men jag gillar verkligen materialet och både den knallgröna och den blommiga sidan, så jag funderar på om jag ska ta dem till en skräddare. Är det någon som har koll på en duktig sådan i Stockholm och allra helst på Söder? Tipsa gärna i kommentarerna så kan jag swoscha fram på gatorna i mina byxor framöver.

Välkomna till juliaeriksson.se

Hej! Jag måste erkänna att det faktiskt känns lite… pirrigt. Jag är trots allt en otrolig vanemänniska och att ändra något efter femton år är ändå stort, även om det bara råkar handla om en plattform på nätet. Men nu är vi här, på mitt helt egna ställe och jag tror att det kommer bli bra. Kanske så pass bra att vi kör på i något decennium till, vem vet?

Innan vi drar igång med den helt vanliga bloggningen (för tro mig, den kommer ni att känna igen), så tänkte jag gå igenom hur allt fungerar här.

Som ni ser har jag har valt att göra en ganska enkel design för att ge innehållet gott om utrymme. Förhoppningsvis ska den funka fint och responsivt både på dator och i mobilen. För att addera något som känns lite personligt har jag valt ett rubriktypsnitt som är bulligt och knäppt och som jag älskar. I övrigt har jag försökt behålla läsbarheten som på den tidigare bloggen med samma radavstånd och storlek.

Alla gamla inlägg och kommentarer ska ha flyttats med, med undantag för någon enstaka som kanske försvunnit på vägen. Jag har också halvt brutit knäna av mig för att installera en liten gilla-knapp åt er som ni kan klicka på om ni uppskattar ett inlägg. Den ligger längst ned till höger.

Menyn som ni ser där uppe är inte särskilt komplicerad men här följer en snabb genomgång för säkerhets skull.
Om – en sida med kort information om mig och mina kontaktuppgifter.
Följ – här hittar ni länkar till andra platser som jag finns på samt länkar till bloggar jag läser.
Arkiv – är ni på jakt efter något särskilt kan ni använda sökfunktionen som finns här. Utöver det finns alla mina tidigare inlägg sorterade på månad och år för den som vill ta en trip down the memory lane.
Kategorier – här finns alla inlägg sorterade på kategorier. Vill ni exempelvis se en massa mat klickar ni förslagsvis på Ätbart.

Alla ni som använder Bloglovin kommer förhoppningsvis att smidigt bli förflyttade hit inom kort. Vill ni följa mig via Feedly är det bara att söka efter juliaeriksson.se så ska mitt flöde dyka upp och gå att lägga till.

Känner ni för att leverera kloka synpunkter, dela spontana tillrop eller uppmärksamma mig på att något inte fungerar som det ska, så får ni mer än gärna lämna en kommentar. Är det kluriga kodspecifika problem kan det bli så att de hamnar på min programmeringskunnige lillebrors bord i slutändan, vilket han ännu är lyckligt ovetandes om (hej och förlåt Alfred).

Sådärja! Jag tror att det var allt ni behövde veta just nu. Min förhoppning är att vi alla ska trivas bra här och plocka med oss samma fina stämning som vi alltid haft. Nu börjar det roliga!

Man vaknar och man är tillbaka

När jag vaknade låg en tjock dimma utanför fönstret, men i huvudet var allting klart. Inga grumliga tankar eller bultande tinningar, bara en skärpa och ett ljus. Efter fem dagar av förkylningssymptom där jag isolerat mig i lägenheten, inte träffat en enda människa och som längst förflyttat mig ner till soprummet och tillbaka, var jag nu åter i verkligheten. Meddelandet i telefonen rapporterade att mitt test var negativt och halsen hade slutat ömma.

Det är en märklig tid vi befinner oss i när en tillsynes helt vanlig förkylning får en att ställa in helgens planer, boka om tågbiljetter, låsa in sig i lägenheten och börja äta av konserverna i skafferiet. Men vem är jag att inte följa direktiv och ta allt på största allvar? Desto skönare framstår kontrasten efteråt dessutom. För när jag vaknade var det med ett pirr i benen. Jag fullkomligen trånade efter frukt- och grönsaksdisken på Ica, längtade efter att få bära riktiga kläder och lämnade lägenheten med små, men innerliga, hoppsasteg.

Och ja, det där lilla inspirerande pirret, eller snarare avsaknaden av det, är kanske anledningen till varför det varit lite tyst här ett tag. Men det blir ju så ibland och då väntar man och känner efter och väntar lite till och så vaknar man och det är tillbaka. Man är tillbaka. Jag är här. Hej hej!

Sen sist: pizza, kompisar & nya restauranger

Jag har kommit på att jag verkligen gillar de små sammanfattande inläggen med vardagliga saker som hänt sen sist, både hos mig och hos andra. Så här kommer ett sådant fyllt med aktiviteter de sista skälvande dagarna före semestern.

Vi börjar med en kvällspromenad uppe på Mariaberget med utsikt över hela Stockholm.

Jag hittade ett nytt litet drömhus med den bästa av portar. Hur fint?

En riktig fempoängare till entré.

En annan kväll såg jag ut såhär då jag istället för promenad gick på en liten pubrunda utomhus med Sandra & Erik. Det var högsommarvärme och ingen mening att ta med sig varken jacka eller tröja.

En fredag när det var 30 grader varmt beordrade jag mig själv att äta glass till lunch. Det blev smakerna vanilj & tonkabönor samt dulce & basilika, från Aryam på Söder.

På helgen åkte vi ut till Stora sand på Ingarö för att bada. Det var ganska mycket folk men vi lyckades hitta en bra plats en bit från alla barnfamiljer och tog sedan några av de varmaste havdoppen jag upplevt i Sverige.

Jag såg ut såhär i solhatt, teva-sandaler och luftig klänning/kaftan/tunika/nånting.

I mitt kvarter ligger Allhelgonakyrkan, alldeles inbäddad i allt grönt och lummigt. Jag saknar faktiskt att gå dit nu när allt är stängt, var där lite i vintras och det är så fint och fridfullt.

En kväll var det både sol och regn på samma gång utanför mitt fönster. Som vädermagi. Ett perfekt väder för oss ambivalenta mellanbarn som vill ha allt på samma gång och att alla ska vara nöjda men samtidigt inte kan bestämma oss eller fatta beslut, som jag skrev på min Instagram.

En torsdag hade jag Karin, Julia & Sofie över på middag. Eller ja, hämtpizza från Omnipollos Hatt och vin. Gott och mysigt.

Två dagar senare kom Sofie tillbaka, den här gången i sällskap med Märta. Jag sminkade mig, gjorde mig i ordning länge och kände mig… fin kvällen till ära. Höll på att börja en utläggning här om att tycka det är kul med kläder, vikten (eller snarare o-vikten) av att tycka att man är snygg, att ogilla att ta selfies och vilken roll ens utseende egentligen bör spela, men det är kanske ett framtida inlägg eller inget alls. Vi får se.

Vi åt allt som är gott, badade i lägenhetens kvällssol och drack saftigt vin och lambrusco.

På tal om selfies så kommer här en chockad sådan med schvung i håret. Min sista jobbmåndag var jag nämligen på kontoret och fastnade sedan i en hagelstorm när jag var på väg till Savant för att träffa Gabriella. Regnet öste ner och hagelkulor studsade åt alla håll, inte hjälpte det att jag kollat väderprognosen och klätt mig i converse och mockajacka då. Men till slut kom jag fram och det blev en väldigt fin kväll! Så kul att träffa internetkompisar.

En annan kväll gjorde jag sällskap med sju kompisar på Ön – Adam & Albins nya utomhuskoncept på Långholmen. Det här var premiärkvällen och trots lite plötsliga regnskurar så var det väldigt mysigt och fint uppstyrt. Lite Trädgården-känsla, men ännu vuxnare typ.

Jag åt cruditéer med butter milk-dipp och en gnocchi med kantareller och kronärtskocka.

Hemma igen byggde jag ett soffbordsstilleben med blandade favoritsaker, de flesta fyndade på loppis.

Sedan sa jag hejdå till lägenheten och alla omaka soffkuddar innan jag åkte på semester.

Semesterstart i skärgården

Semester om 3, 2, 1… nu. Världens längsta, konstigaste vår är snart till ända. Fyra veckor av sommarlov hägrar. Jag sitter vid det gulmålade skrivbordet i skärgårdshuset. Blickar ut över rönnen som vajar i vinden, havet som skymtar mellan dess grenar. Östersjön är djupt blå och fylld av vågor som krusar vattenytan. Jag kom hit torsdags natt. Mina föräldrar hämtade mig i Stockholm och sen körde vi fyra timmar söder ut. Volvon längs europavägarna, Roxette på radion och jag i baksätet. En så tydlig bild av trygghet. Ett halvår sedan vi sågs och nu är allting lite mer som vanligt, vi är här som vi brukar, en del saker är i alla fall som de borde.

Internetuppkopplingen är i det närmaste obefintlig här ute, så strax ska jag lägga datorn i skrivbordslådan och låta den stanna där de närmsta dagarna. Fortsätta insupa juli som om jag vore ett sommarlovsbarn. Bada i det 17-gradiga havet varje dag, leta efter fler kantareller i skogen och ta tupplurar på eftermiddagarna. Hoppas att ni också har fina dagar framför er – nu eller snart eller framöver.

Mina sommarplaner 2020

Man har ju fått tänka om både en och två gånger under den här våren. Väldigt lite har blivit som planerat men mycket har blivit helt okej ändå, så även sommarplanerna. Tidigt i vintras bokade jag och nio kompisar en stor villa med pool i Toscana dit vi skulle åkt i mitten av juli. Efter det skulle jag mött upp hela min familj i Danmark där vi hyrt ett hus för att fira min mammas 60-årsdag. Inga av dessa resor blir av nu, för även om det inte är totalt förbjudet att åka känns det inte rätt och vistelserna skulle ändå inte bli de vi drömt om. Huset i Italien har vi dock behållit bokningen på, men ett år senare, så förhoppningsvis blir den av 2021. Ändå fint att ha något att se fram emot!

Som tur är har jag gjort upp lite andra sommarplaner för hur semestern ska firas. Är det fint väder så älskar jag de svenska somrarna och har inget emot att hålla mig inrikes. Jag gjorde det hela förra sommaren (minus en dagsvisit i Köpenhamn) och det var fint på alla sätt och vis. Ska man hitta något positivt i allt detta elände så är det väl förhoppningsvis att vi blir bättre på att upptäcka vad som finns i våra närområden och vad vi vill ha kvar. Med det sagt, över till planerna.

Min första semevestervecka är vecka 29 och helgen innan är planen att ta mig neråt i landet för ett par dagar i Misterhults skärgård med mina föräldrar. Därefter följer jag med dem hem och tillbringar början av semestern i huset på landet utanför Norrköping. Än så länge är dagarna ganska oplanerade men jag vill åka på loppis, äta glass i Söderköping, kanske göra någon naturutflykt och så ska min mammas (och mosters) 60-årsdag firas såklart. När jag är där tänkte jag också passa på att hälsa på min kompis Anna som har landställe i närheten och träffa henne under några dagar.

I slutet av juli har jag och fem kompisar (en del av de jag firade midsommar med) hyrt ett torp i Roslagen under en vecka. Jag hoppas på riktigt bra väder så vi kan göra massor av badutflykter och hänga ute i trädgården. Det finns också vedugn, så Fredrik har lovat att reprisera sin surdegspizza från midsommar och jag tänkte styra aperitivo på eftermiddagarna. Lite sällskapsspel och krocket på det så är vi nog hemma.

Min sista semestervecka ska jag tillbringa ute på Svartsö, där jag även var förra året. Det är en ö i Stockholms skärgård där jag fått hyra ett hus ett stenkast från havet. Min plan är bara att läsa, vila, bada, skriva, äta god mat och kanske få besök av någon kompis eller två. Det känns som den perfekta avslutningen på semestern och en förhoppningsvis fin sommar.

Men först fortsätter nedräkningen till semestern, 6 intensiva jobbdagar kvar. Kämpa, kämpa!