bröllop – Julia Eriksson

Livets början och alltings till slut – ett septemberbröllop

Den sista lördagen i september. Himlen tycks högre än barndomens björkar och badplatsens hopptorn. Dagen rymmer en evighet. Det är solens strålar och pappas tårar. Vad är det med kärlek som får oss att gråta? Som gör att rösten stockar sig i halsen när vi talar om er? Ja det måste väl vara att det är ni. Ni ni ni. Så självklart ni. It’s only you ljuder över gräsmattan. Ni är centrum för dagen och vi rör oss runt er. Nära, de närmsta. En liten skara men fönstren skallrar när vi sjunger. Ett plus ett är två och tal blir ord blir skratt och sanning. Kväll rinner över till natt och tiden går snabbt men vad gör det när resten är för alltid? Idag är alltings början och livets till slut. Ett äntligen. At last. Etta sjunger och ni dansar och jag nynnar med där jag betraktar er från mitt hörn. Snart ska klockan passera midnatt och dansgolvet fyllas av fötter men här och nu är det den sista lördagen i september och er första dag som gifta. Livets fest har bara börjat.

Bröllop på Öland

Helgen före midsommar tillbringade jag på Öland för att fira bröllopet mellan mina vänner Emelie och Johan. Det blev en magiskt fin helg och så här såg delar av den ut!

Redan på fredag förmiddag hämtade jag och Madde ut vår hyrbil för att rulla neråt längs E22:an. Jag gjorde en exemplariskt rak parkering vid Ingelsta Shopping i Norrköping (min gamla hemstad, viktigt att leverera dåg) och så åt vi lunch vid vattnet i ett soligt Tindered.

Vi stannade också längs vägen för ett par loppisstopp. Vad jag fyndade kan ni läsa här!

Sent på eftermiddagen var vi framme på Ölands södra spets och då åt vi lite middag och sedan tog vi en kvällspromenad för att spana in området.

Vi hittade hästar, hjortar och fina vyer innan vi vände om och mötte upp alla andra bröllopsgäster som anlänt till vandrarhemmet. Resten av kvällen tillbringades med att uppdatera hela kompisgänget på vad som hänt sen sist över några öl. Alltid lika kul när alla samlas från olika håll i landet och man får sitta ner och prata ordentligt. De flesta i gänget känner varandra för att vi pluggade tillsammans på universitet mellan 2009 och 2012.

Nästa dag vaknade jag lite småpirrig, men eftersom bröllopet inte skulle dra igång förrän på eftermiddagen hann vi med ett stopp på en antikhandel med maffiga rosenbuskar utanför och en glass i hamnen.

Vi passade också på att besöka stället med den här utsikten.

Nämligen Långe Jan som ligger längst ut på sydspetsen. Där gick vi upp i fyren, turistade lite och åt lunch.

Sedan steamades det klänningar, övades tal och lockades hår innan det plötsligt var dags att promenera till gården där vigseln skulle hållas.

Och så blev det vigselceremoni med vackra sånger, rörande tal och såklart ett rungande: JA!

Så fint med det öländska landskapet som bakgrund och ett brudpar som fullkomligt strålade.

Hurra för kärleken! Och för fina Johan och Emelie!

Medan brudparet åkte iväg för fotografering (notera smygfotande släkting i busken) minglade vi andra på gården och drack bubbel. Jag charmades fullkomligt av Hedda som var en av de yngsta gästerna.

Sedan drog middagen igång och det på ett lite annorlunda sätt. Toastmasterparet hade nämligen inspirerats av andra länders bröllopstraditioner och krossade både porslin och plockade fram en gös… I Sydkorea är det tydligen tradition att brudgummens svärfar slår honom under fötterna med en fisk. Är något osäker på källan till detta, men det var en oklar stämningshöjare om inte annat.

Efter middag och tal och mer underhållning bars brudparet ut på sina stolar och festen drog igång.

Men först skars bröllopstårtan upp och enligt brudparets önskan bestod den av fem jättestora ostar. Geni-idé ändå, så gott!

Jag och min kompis Graziella hade fått i uppdrag att sparka liv i våra gamla dj-karriärer (någon trogen bloggläsare som minns att jag haft en sån?) och dra igång ett dansgolv. Och när vi väl kommit igång var det omöjligt att sluta för det var så kul! Fick till och med varmkorv levererat till dj-båset för att hålla igång lite till och det gjorde vi med nöje.

Och ja, en bröllopsfest slutar ju inte förrän brudparet går hem och här höll vi igång natten igenom. Ingen ville avrunda, kanske allra minst de nygifta, så vi spelade hit efter hit och ylade till powerballader ända tills vi alla sagt ”nu är det allra sista låten, verkligen sista, lovar!” åtminstone fem gånger.

Och när vi till slut gav oss var klockan fyra och solen hade gått upp för länge sen och fåren stod vakna i sin hage när vi promenerade landsvägen hem.

Tack Emelie och Johan för ett otroligt kul bröllop, det var fantastiskt från början till slut! Och tack livet för att jag, Madde och Emelie fick för oss att gå till baren Häktet den där aprilkvällen för några år sedan, så att vi kunde springa in i Johan och hans gäng. Vem vet om vi hade fått den här bröllopshelgen annars? Det vågar jag knappt tänka på.

En citrongul bröllopsoutfit

I helgen gifter sig mina vänner Emelie och Johan så då ska jag till Öland på bröllop. Jag ser så mycket fram emot att få fira dem tillsammans med släkt och vänner och håller dubbla tummar för att solen tittar fram. Oavsett så tror jag det blir en väldigt rolig dag och en dansant fest om jag känner dem rätt.

Min outfit har jag velat lite fram och tillbaka kring, men tillslut bestämde jag mig för den här ljusgula klänningen i omlottmodell.

Jag gillar verkligen den citrongula färgen och att den är lite längre med ärm, om det skulle vara svalt. Juni är ju ändå en nyckfull månad. Den kommer ifrån Zara om någon undrar.

Till den har jag en rund väska med transparenta pärlor som jag köpt på & Other Stories. Även mina skor kommer därifrån men köptes för ett gäng år sedan. Jag snubblade i dem en gång när jag gick raskt i en brant nedförsbacke och fick en sådan skamsköljning efteråt att jag lade dem längst in i garderoben och där har de legat i flera år… Nu hoppas jag att jag kommer klara mig utan snubbelolyckor för de är ju väldigt fina och värda att användas. Jag har provgått dem hemma ordentligt och det känns lugnt i alla fall.

Lite färgklickar är ju alltid trevligt så jag kommer också ha två hårspännen med färgade stenar i håret och ett riktigt rosa nagellack.

Kolla, som godis – fast kläder och smycken! Det känns med andra ord som en bra outfit till ett bröllop, eller vad tycker ni?

Olle & Malin gifter sig

För två helger sedan gifte sig mina kompisar Olle och Malin. Vi gick i samma klass på universitet och de blev tillsammans under vårt tredje och sista skolår. Drygt fem år senare var det dags för bröllop och det var en så fin och festlig dag! Vi var ett stort gäng gamla klasskompisar som tillsammans med deras släkt och vänner fick fira kärleken på allra bästa vis.

Vigseln ägde rum i Katarina kyrka på Söder och det var en jättefin stund med personlig präst, härliga låtval (bland annat var Moto Boy där och spelade Don’t Release Me From Your Spell så att tårarna flödade) och två självklara: ”JA!”. Efteråt fortsatte dagen, kvällen och natten med fest, dans och middag på Ersta terass med utsikt över hela Stockholm. Bröllop är ju den ultimata kärleksfesten och det känns fint att ha några år med fler bröllop framför sig. Nu återstår bara att se vilka kompisar som står på tur.

Jag hade (omedvetet eller undermedvetet) matchat inbjudan med min klädsel. Eftersom jag inte fick några jättebra bilder på hur allt såg ut på, tog jag ett par i efterhand där det är lättare att se alla detaljer.

Den blommiga klänningen är köpt på Zara och till den lyckades jag hitta ett par klackar i precis samma nyans från H&M.

I midjan hade jag ett skärp från Gucci och i öronen ett par gamla örhängen. Naglarna målade jag i nyansen high class affair från Essie. Här ser ni också inbjudan som jag matchat ganska väl, inte sant?

I samma veva som jag köpte de gröna klackarna på H&M hittade jag också dessa rosa sneakers som fick bli backup-skor. Man vill ju inte få sin festkväll förstörd av ömma fötter, så då är ett par platta skor givna i packningen. Men de behövdes faktiskt inte under kvällen så nu har de fått bli vardagsskor istället. Den svarta lilla mockaväskan köpte jag i Amsterdam i våras från designern Daphny Raes. Klart slut, bröllopstjut!

Bröllopstal till A & M

Som tidigare nämnt så gifte sig ju min bror i helgen och alldeles snart ska ni få se fler bilder ifrån bröllopet! Men tills jag hunnit gå igenom alla tänkte jag att ni skulle få en tjuvkik på hur mitt tal till Alfred och Martina lät. Att hålla tal som syster är ju kanske inte en självklarhet men jag kände att jag ändå ville ta tillfället i akt och säga några ord. Det blev ett ganska kort och personligt tal som lät ungefär så här (plus en liten introduktion och några avslutande ord som fick bli mer improviserade):

När jag var drygt tre år fick jag en bror. En brunögd, busig och fullkomligt charmerande lillebror – något som jag är väldigt glad för idag. Men jag såg det inte bara som att jag fick en bror. Det var också lite som att jag hade fått en elev. Och för någon som älskade att leka skola så var det ju självklart drömmen.

Tidigt försökte jag lära dig allt jag kunde. Hela alfabetets bokstäver med hjälp av en djurprydd plansch och en linjal till pekpinne. Jag visade hur man kunde bygga kojor under skrivbordet i källaren och var i skafferiet kakorna fanns. Jag hejade på dig om vintrarna när du åkte runt huset på ett par gamla träskidor med ständigt glappande bindningar. Och jag lärde dig att man helst ska låta bli att fråga pappa hur det egentligen går med företagsdeklarationen i maj månad.

Jag var, och är, en av dina storasystrar och jag tog min roll som lärare, coach och beskyddare på största allvar. Men det är underligt det där. För trots att jag fortfarande är tre år äldre och fortfarande gillar att få lära dig nya saker, så är det som om mina uppgifter ändrats.

En dag kom du hem och hade programmerat en app, utan att jag hade en aning om hur du egentligen lärt dig det. Helt plötsligt kunde du köra bil med släp och segla stora båtar. Du introducerade mig för en fantastisk person vid namn Martina, och jag förstod snabbt att hon något alldeles extra. Och i vintras så ställde du dig på ett par skidor igen, men den här gången fick jag inte heja på dig när du åkte runt, runt huset. Istället for du nio mil mellan Sälen och Mora som om det vore den mest självklara saken i världen.

Nu för tiden lär du dig saker på egen hand och när du inte gör det, är det du som istället utbildar mig. Dessutom har du fått en ny coach vid din sida och det finns ingen jag hellre lämnar över detta uppdrag till, än till dig Martina. Du kommer göra ett strålande jobb, det är jag säker på.

Alfred, med tiden så har våra roller skiftats. Det finns något fint i det – att först få lära och sedan få läras. Och idag har du lärt mig en sak till. Kanske det viktigaste av allt. Vad riktig kärlek är och hur fint det är att få dela den med någon annan, hela livet ut. Tack för den lektionen. Ni två är underbara och jag älskar er.