Julia Eriksson

En månad av vintermat

Jag har med dålig framgång försökt skriva det här inlägget i snart tre dagar, men saker har kommit emellan hela tiden. Jobb behöver jobbas, flyttlass måste flyttas och uteliv ska levas. Men nu är klockan kvart över tio på lördagskvällen och jag har just kommit hem från Uppsala där jag hjälpt min syster med familj att komma i ordning i deras nya lägenhet och innan jag kollapsar i sängen tänkte jag skriva färdigt detta inlägg och äntligen trycka på publiceringsknappen. Temat är enkelt: mat jag lagat och ätit under årets första månad.

Jag började givetvis det nya året med pizza, men därefter lagade jag en vintrig sallad med radicchio, apelsin, oliver och en dressing med honung och svartpeppar. Vid sidan av serverade jag mig själv rostad potatis tillsammans med en dipp gjord på nyårssnacksrester i form av smetana, regnbågslaxrom och krasse.

En kväll hade jag min kompis Malin över på middag och bjöd då på moules marinière med aioli och baguette. Jag använde det här receptet till musslorna men lade till lite finhackad röd chili i början och sen när spadet kokade ihop hade jag också i någon deciliter vispgrädde. Min aioli gör jag på följande vis:

Ingredienser:
1 halv vitlöksklyfta
1 tsk dijonsenap
1 tsk vitvinsvinäger
1 ägg
1 nypa salt
2 dl rapsolja

Se till att alla ingredienser är rumstempererade. Skala och riv vitlöken och blanda sedan alla ingredienser utom oljan i en hög mixerbunke. Häll rapsoljan i en liten kanna. Kör igång stavmixern och tillsätt oljan i en fin stråle samtidigt som du mixar. Med lite tålamod får du perfekt aioli varje gång.

Baguetterna bakade jag enligt Martin Johanssons recept som jag fick tips om när jag bad om brödrecept nyligen. Det är superenkelt och funkar för både frallor och baguetter.

Vad är väl mer januari än lite klassisk grytmat? Jag passade på att göra en stor batch palak paneer med tomat, spenat och mycket garam masala. Gott, snällt och värmande!

En fredagskväll möttes vi upp ett litet gäng hemma hos min kompis Anna som hade satt en bageldeg på jäsning. Vi öppnade vinet, kokade degen och njöt strax därefter av nygräddade bagels toppade med grönsaker och en spicy tonfiskröra samt philadelphiaost, kapris och kallrökt lax. Jag kan varmt rekommendera detta till alla som vill laga en god och lite annorlunda middag tillsammans. Så mysigt att sitta vid bordet och bygga ihop den ultimata bageln.

Mitt bästa sätt att ta vara på halvtrötta grönsaker som ligger och skramlar i nedersta kylskåpslådan är att slänga ihop någon slags shakshuka. Den här gången hade jag massor av små tomater, ett par nävar grönkål, lite oliver, lök, chili och vitlök. Mot slutet kläckte jag i ett ägg och så toppade jag med fetaost och basilika. Perfekt restmat!

I förra veckan gjorde jag en ny käkoperation vilket innebar att jag behövde ha några dagar med lättuggad kost. Det blev tomatsoppa med bitar av mozzarella samt vita bönor i parmesansås inspirerade av Tuvessonskans recept.

Efter några dagar mådde jag bättre och kunde tugga i mig årets första semla. Den inköptes ute i Årsta partihallar på Dåndimpens smörgåsshop. Mina bästa semlor är de klassiska med mjuk bulle, fluffig grädde och slät mandelmassa. Jag har svårt för när man gör för rustik fyllning med stora bitar av rostade nötter, det är inte min grej. Men den här var väldigt god!

Här ovan ser ni en rostad sallad, eller baked salad som det heter på TikTok. Ett väldigt trevligt sätt att äta grönsaker på så här års när många av ingredienserna kan behöva en liten skjuts på traven.

Grunden i min sallad var tre sorters kål som jag rostade: blomkål, brysselkål och svartkål. Jag sparade också ett gäng färska brysselkålsblad som jag blandade i efteråt för mer textur och så la jag till en avokado. På toppen hade jag ett kikärtskrisp som jag gjorde genom att mixa kikärtor grovt, sprida ut på en plåt och blanda med olja och kryddor (jag hade spiskummin, vitlök, paprika, salt och chili). Sedan bakade jag allt på 200 grader i ca 20 minuter tills de blev krispiga.

Jag improviserade också fram en lökcrème som jag blandade min sallad med. Den blev fyllig, söt, djup och krämig och så här gjorde jag den:

Ingredienser:
2 dl turkisk yoghurt
4-5 små gula lökar
1 vitlöksklyfta
2 msk olivolja
1 nypa socker
salt
peppar

Låt yoghurten rinna av i ett kaffefilter eller en silduk så att den tjocknar. Skala och skiva löken och vitlöken tunt. Stek i olja på medelvärme i en stor kastrull och låt löken långsamt karamelliseras. Den ska bli helt mjuk och lätt brun. Krydda med socker, salt och peppar. Mixa löken grovt i en mixer så att alla långa trådar försvinner, men utan att den blir helt slät. Blanda löken med den avrunna yoghurten och smaka av med salt och peppar.

Det var några av rätterna jag ätit i januari. I februari är jag sugen på att laga okonomiyaki, räkcocktail, pocherade ägg, chokladpudding och rösti – för att nämna några saker. Men inte allt på samma gång såklart, någon måtta får det vara.

Sju ögonblick i januari

Sköterskans hand kramar om min axel när nålstick efter nålstick tränger rakt in i gommen. Du är jätteduktig, säger hon tyst och det är skönt att känna sig liten igen. När jag blundar lyser operationslampan som en röd sol på insidan av ögonlocken.

Den nyöppnade burken med d-vitamin innehåller 90 tabletter. Jag tänker att när den är slut så måste det vara vår. Som en jättelångsam, jättenyttig adventskalender.

Lärarens blick på andra sidan skärmen ser rakt in i min. Han bär headset och är omgiven av böcker och säger entusiastiskt det är klart att du ska skriva om förgänglighet.

Jag vaknar med ett ryck ur min midazolam-dvala och tror att jag försovit mig, att jag missat allt. När jag vrider mig i sängen får jag syn på henne i soffan. Tryggheten. Hennes leende mot mig säger att allt är lugnt.

Hör tre tysta vibrationer från telefonen på diskbänken.
Jag hittade den här bilden på dig i min telefon.
Den dök upp som ett minne. On this day 4 years ago.
Tyckte den var fin!
Kommer på mig själv med att sakna något som aldrig kommer igen.

Dricker två öl på en bar med någon och fastän jag hoppas känns inget. Ser sen en ryggtavla i en rulltrappa som liknar dig och känner allt. Förbannar orimligheten i hjärttrakten.

Tittar i kalendern och tänker att det är omöjligt. Hur kan det vara elva dagar kvar av månaden? Januari är sista tvättmaskinsminuten. Den som tar aldrig tar slut.

Om min och andras bloggar

I mitten av januari infaller årsdagen för min blogg och numera är jag inne på mitt sjuttonde bloggår. Det betyder att jag bloggat i mer än halva mitt liv och i hela vuxendelen av det. Självklart har det gjorts mer eller mindre aktivt och med ganska varierande innehåll, men till viss del har det ändå varit ett ständigt berättande och ett konstant producerande av material som delats med andra. Det är både fascinerande och en enorm tillgång att ha en så stor del av sitt liv arkiverat.

Nu i veckan fick jag en kommentar som undrade om jag inte kunde göra ett inlägg om vilka bloggar jag läser och det var en rolig idé eftersom det var lång tid sedan jag gjorde ett sådant och mycket har hänt de senaste åren. Flera jag följer har helt övergått till visuella format som Instagram och YouTube och det är helt enkelt inte lika många som uppdaterar sina bloggar längre. En del av mig tycker det är ganska tråkigt, eftersom jag alltid föredragit det längre, mer genomarbetade formatet med utrymme för utförligare texter. Om jag fick önska så vore det att det välskrivna, personliga bloggandet kom tillbaka igen.

När jag skriver själv så gillar jag nog bäst att göra mer prosalyriska inlägg med fokus på text som beskriver en känsla, en händelse eller sinnesstämning jag har. De skulle jag säga är ganska särskilda för min blogg och både utmanande och lite påfrestande att skriva, så de kräver att jag är i rätt läge, men gensvaret är oftast väldigt fint. Utöver det gillar jag att göra sammanfattande inlägg på sådant som hänt sedan sist eller mer tipsfokuserade inlägg kring kläder, musik, mat och kultur.

Något jag har lite svårt för är att publicera många bilder på mig själv om det inte väldigt tydligt är fokus på exempelvis mina kläder. Jag har alltid tyckt det varit lite jobbigt och blir sällan nöjd med mig själv på bild. Att be någon annan fota mig är också bland det mest pinsamma jag vet, så det gör jag ytterst sällan. Man kan ju tycka att 17 år av bloggande borde gjort mig bättre på detta, men icke. Kanske är det därför jag aldrig lär bli någon fullfjädrad influencer.

När det gäller andras bloggar så föredrar jag långa välskrivna texter framför en massa fina, likartade bilder i en lång ström. Det får gärna vara personligt och reflekterande, men det kan också handla om inspiration i form av outfits, mat eller böcker. Jag gillar när man utvecklar bloggformatet och gör något nytt av det. Inlägg av typen ”15 vårjackor i butik just nu” med en massa länkar är nog de jag gillar minst.

Jag tycker att det är intressant att läsa om folks vanliga liv och därför följer jag gärna bloggar som inte bara är influencers utan också har en annan sysselsättning. Att få läsa om någons speciella yrke eller ta del av vardagsliv och detaljer kring hur folk fyller sitt kylskåp eller packar sin väska är faktiskt oväntat spännande. För att hålla koll på alla bloggar och när de uppdaterar använder jag Feedly, vilket jag gjort sedan 2013.

En del av bloggarna jag läser är stora, välkända influencers som jag följt länge. Exempelvis Elsa Billgren, Sandra Beijer och Underbara Clara. De är alla proffs på sitt sätt och levererar genomarbetat och bra innehåll. I samma liga finns också Johanna Bradford, Krickelin och Sofia Wood som säkert är välbekanta namn för många.

Just nu tycker jag extra mycket om att läsa Floras blogg då jag gillar blandningen av vardagsliv, konkret inspiration och bokskrivande. Jag blir också alltid glad när Gabriella Skog uppdaterat eftersom hon kan konsten att skriva kul om mode och mat, men också om att bila runt i USA som geolog eller ta ledigt och dra till Åre ett tag.

Inspirationsmässigt gillar jag Emely Crona Stenbergs blogg som är som att bläddra i ett kurerat magasin. Hon tipsar om kultur, litteratur och vackra saker på ett sätt som inte känns konsumtionsfokuserat. Lina Andersson är bra på modeinspiration och att fånga vardagen på ett piggt och färgglatt sätt. En annan favorit som tyvärr inte uppdaterar så ofta men vars inlägg jag alltid läser noga, noga är Sara Edström.

Jag har också ett gäng mer textfokuserade bloggar som jag gillar att följa. Där finns Sardellen vars blogg jag nyligen hittade och läste från början till slut samt Ulrika Nettelblad som formulerar sig klokt och fint om familjeliv, litteratur och skrivande. Känslor, och annat skit uppdaterar öppet och ofta på det där viset som bloggarna gjorde förr (vilket jag starkt gillar) och Tänk på döden skriver mer sällan men alltid skarpt och nästan krönikeliknande.

Det var mina tankar om bloggande i allmänhet och bloggare i synnerhet. Hur är er inställning till bloggar och vad tycker ni är roligast att läsa om? Har ni också tips på fler jag borde följa så tar jag tacksamt emot dem i kommentarsfältet!

Mina klädval vecka 1

Det är januari och ett dimmoln har landat utanför mitt fönster. Snön förvandlas till slask på bara några timmar och ett kompakt grått täcke omfamnar staden. 10-dygnsprognosen lovar ”gråmulet, milt och ostadigt väder” så långt fram den sträcker sig. Vad gör man? Jo, man gräver i garderoben försöker att klä sig kul i alla fall. Så här såg jag ut tisdag till lördag under veckan som just passerat.

Tisdagen blev årets första jobbdag. Dags att hoppa ur pyjamasen, fälla upp datorlocket och försöka komma ihåg vilka projekt som påbörjats i slutet av Q4. Jag tog på mig jeans och en tunn, svart stickad tröja. En puffig klänning över det och mormors gamla scarf knuten kring halsen.

Det blev onsdag och dags att åka in till kontoret och kaffemaskinen igen. Lika bra att påminna hjärnan om att jag jobbar på bank genom att dra på mig en brun kostym. Under den en himmelsblå stickad tröja som min mamma gjorde åt mig som barn (den måste varit ganska oversize då, men det tackar jag bara för idag) och ett limegrönt halsband till för att bryta av.

Två och en halv arbetsdag kändes som en rimlig första jobbvecka, så efter torsdagslunchen firade jag trettondagsafton genom att dra på ett par tights och gå och träna. Men först såg jag ut såhär i röd polotröja och beige overall.

Vad passar väl bättre på en ledig dag än att sitta och skriva inne på kungliga biblioteket iförd mossgrön sammetskjol och svart polo? Ja, det skulle väl vara att göra det i en något tystare kavaj än denna i läder som knarrar så fort man rör sig lite för hastigt. Men jag satt så blickstilla jag kunde och skrev, jag lovar.

Lördagens klädval blev något av ett antiklimax. Jag hade nämligen redan hunnit dra på mig min fransiga silverpaljettklänning med en omsorgsfullt draperad collegetröja över när det visade sig att mitt kvällssällskap blivit krassligt. Så istället för middag och glas på lokal satt jag hemma och la pussel och åt frasvåfflor. Inte riktigt lika festligt, så låt oss hoppas på en ny chans för silverfransarna snart igen.

Brödbakning och broderi – 6 kreativa områden för 2023

Nytt år, nytt kli i fingrarna. Januari har bara börjat och plötsligt vaknar jag upp med en stark känsla av att det är dags för förändring, eller ja, i alla fall att byta ut soffkuddarna. Lika mycket som jag irriterar mig på den där konstant jagande känslan efter nytt, nytt, nytt så försöker jag att omfamna den och styra om den. För det finns ju ändå något i energin och det handlingskraftiga i att göra om. Att skapa. Den kanske bara behöver fokuseras på rätt områden. Här är några saker jag känner mig sugen på att göra nu.

Lära mig virka. Senast jag virkade gick jag i högstadiet och då gjorde jag en väska som blev ganska ful. Nu är jag sugen på att uppdatera kunskaperna och försöka igen. Helst hade jag velat göra en fin väska den här gången. Kanske i stil med den ljusblå Pradaväskan eller någon annan enklare påsmodell. Jag tycker också att det är väldigt fint med en virkad tröja, men det känns som en del av fortsättningskursen.

Börja sy igen. Jag har haft faser då jag sytt ganska mycket, men nu var det ett tag sedan sist. Det första jag är sugen på att göra är att köpa någon meter med fransar och sy fast i änden på ett par croppade byxor som jag har. Snabbt och lätt. Sedan vill jag kanske fortsätta och sy någon enklare typ av förklädesklänning. Eller så plockar jag fram min sybok och gör något ur den.

Baka bröd. Att hålla på med surdeg och köksvågar känns som ett deltidsjobb som jag inte är redo för ännu (och tvivlar på att jag någonsin kommer att bli). Men att baka en vanlig hederlig limpa, ett gäng frallor eller bara ett enkelt kastrullbröd känns ju som en rimlig sak att göra. Och gott dessutom. I december bakade jag vört för första gången och det var väldigt trevligt och inte särskilt svårt, så nu får det bli mer av den varan. Har ni något gott och enkelt recept på lager så får ni gärna tipsa!

Plantera om växter. Mina stackars krukväxter blir inte direkt bortskämda med kärlek. Visst, jag vattnar dem ganska ofta och regelbundet, men jag är alldeles för dålig på att klippa ner, ta skott och plantera om. Tydligen ska februari vara en bra månad för sådant, så jag tänker att jag väntar med det till dess och så ägnar jag den närmsta tiden åt att leta större krukor att flytta över dem till. Jag ska också komma ihåg att inte göra samma misstag som sist när jag i ett ögonblick av oerhörd omsorg gav mina växter både ny jord och extra växtnäring på samma gång och därmed gödnings-chockade dem så att hälften dog…

Åka iväg och skriva. Den här terminen går min skrivkurs över i en fas då vi fokuserar mer på ett eget större projekt, vilket ska bli väldigt kul. Och nog för att jag trivs med att sitta och skriva på Stockholms olika bibliotek (särskilt Stadsbiblioteket och KB), men det hade varit trevligt att komma iväg på en liten skrivarresa i ny miljö också. En karg skrivarhelg vid havet i februari och kanske något lite längre framåt våren, det drömmer jag om.

Börja brodera. Jag inser nu att hälften av allt jag vill göra innefattar något slags textilarbete, är det en fas? I alla fall så är jag lite sugen på att brodera också. Jag gjorde det ganska mycket som barn och älskade att producera små sydda tavlor. Nu är jag sugen på att brodera på ungefär samma sätt som man telefontecknade en gång i tiden. Små, oklara detaljer och motiv. Ett enstaka ord, ett litet djur. Kanske ska jag göra en soffkudde med små broderier som får växa fram under året? Nästan som en dagbok fast i hantverksform. Eller så gör jag ett gäng små brodyrer på tygservetter att duka med, det känns också kul.

En summering av 2022

Gott nytt år! Välkommen till 2023 och årets första inlägg på bloggen. Innan vi springer framåt mot nya möjligheter tänker jag att det passar med en liten tillbakablick och en klassisk summering av året som just gått ackompanjerat med några ögonblicksbilder från min BeReal.

Gjorde du något 2022 som du aldrig gjort förut?
Jag åkte på vandringsresa, började sjunga i oratoriekör, blev faster och moster, såg norrsken och drog ut en tand.

Genomdrev du någon stor förändring?
Jag tror faktiskt inte det, inget stort och radikalt i alla fall. Jag har bott på samma ställe, jobbat på samma jobb och haft ungefär samma intressen och umgängeskrets som tidigare.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Ja, typ alla. Nej men seriöst, det har varit ett otroligt baby boom-år. Båda mina syskon fick barn och flera av mina nära vänner och ett helt gäng andra kompisar.

Dog någon som stod dig nära?
Nej, som tur är inte. Det fick bli ett år utan begravningar och det är jag ytterst tacksam för.

Vilka länder besökte du?
Spanien under våren och England på sommaren.

Bästa köpet?
Ett par otroligt bekväma vandringsskor och en hellång turkosblå klänning i paljetter. Det är viktigt med kontraster. Och just det, min stora oljemålning som hänger ovanför soffan.

Gjorde någonting dig riktigt glad?
Morgondoppen på bryggan vid Årstaviken, att vandra i Devon, mina syskonbarn, att ligga på en klippa vid havet och läsa.

Saknade du något under år 2022 som du vill ha år 2023?
Tvåsamhet. Och två hela framtänder. Hänger de ihop kanske?

Vad önskar du att du gjort mer?
Tagit fler initiativ, gått ut på barer, processat alla de där gnagande tankarna i huvudet, mediterat och bloggat. Jag känner att bloggen har varit lite försummad under året och det är tråkigt.

Vad önskar du att du gjort mindre?
Slöscrollat och tappat tålamodet.

Favoritserier från året som gått?
I princip den enda jag såg var Euphoria och den var ju bra, så det blir förmodligen den då.

Bästa boken du läst i år?
Vinternoveller av Ingvild H. Rishøi, Medealand av Sara Stridsberg, Den stora skrivboken, Beviset & Den tredje lögnen av Ágota Kristóf, Natten av Sara Gordan, PUR av Erik Lindman Mata och Blåsa liv av Clarice Lispector.

Största musikaliska upptäckten?
Jag har mest lyssnat på artister jag känner igen sedan innan. Mycket Markus Krunegård, Jonathan Johansson, Fleetwood Mac och Taylor Swift. Men en ny artist som dykt upp på min radar är Natalie Bergman.

Vad var din största framgång?
Att jag började plugga skrivande på halvtid utöver mitt jobb. Det är ganska krävande rent tidsmässigt men också väldigt givande. Samt att jag gick i en samtalsgrupp om tro och andlighet under hösten. Det var både utmanande och otroligt fint.

Största misstaget?
Att hoppas och känna för mycket.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Jag har mått mycket bättre än under pandemiåren då jag många gånger kände mig väldigt isolerad och ensam, så ur den aspekten har jag varit mycket gladare. Sedan har året kommit med en del utmaningar ändå, men den här senaste månaden har jag känt mig mer grundad på något vis och det är en känsla jag hoppas kunna bära med mig framöver.

Vad spenderade du mest pengar på?
Tandläkarkostnader. Hu.

Något du önskade dig och fick?
En fin vandringsresa och stunder av sinnesro.

Något du önskade dig och inte fick?
En livskamrat.

Vad gjorde du på din födelsedag 2022?
Jag samlade ett gäng kompisar från olika sällskap och så åt vi middag tillsammans på Främmat. Det var toppen!

Vad fick dig att må bra?
Att sjunga i kör, ta morgondopp, träna, gå i kyrkan, meditation, middagar med vänner, gå i samtalsgrupp, läsa böcker, äta mindre kött och umgås med nära och kära. Gud vad det låter präktigt, men det är ju sant.

Vem saknade du?
Vänner från gamla vänskapsrelationer som förändrats.

De bästa nya människorna du träffade?
Mitt vandringssällskap och ett par nya bekantskaper som jag lärt känna under hösten. Och så har jag en del nygamla kompisrelationer som vuxit sig ännu starkare under året vilket jag värdesätter högt.

Mest stolt över?
Att jag skriver.

Högsta önskan just nu?
Det låter kanske klyschigt, men lite världsfred hade ändå varit otroligt bra.

Vad tänker du göra annorlunda nästa år?
Jag vill försöka hålla i den där grundtonen och hitta lugnet och självkänslan. Samt ha en tydligare riktning. Det är väl lättare sagt än gjort, men jag kan ju försöka.

Juldagar och mellandagar

God fortsättning kära vänner! Hoppas att ni haft fina lediga dagar och att ni som firar jul har haft en fridfull sådan. Jag har varit hemma hos mina föräldrar på Östgötaslätten i några dagar och är nu tillbaka i Stockholm igen och mellandagsmyser. Lite så här har min jul sett ut.

Några dagar före jul träffades jag och min vän Malin hemma hos mig för ett litet julfirande på tu man hand. Vi åt skaldjur och löjromstoast och avslutade kvällen med en liten juldrink och paketöppning. Vad som låg i mitt paket får ni strax se!

Jag hann också följa med min lillebror på filmpremiären av UFO Sweden och kunde inte låta bli att känna mig både stolt och imponerad över vad mina Norrköpingsvänner åstadkommit på bioduken. En varm och smårolig film med maxade effekter och bra tempo som jag absolut tycker att ni ska gå och se om ni har några lediga dagar framöver.

Den 23 december hoppade jag tåget och hamnade till sist här, hemma hos mamma och pappa på landet. Vi rullade köttbullar, griljerade skinka, klädde granen och jublade över att alla var friska.

På julaftonsmorgonen tog jag en solig promenad. Snön hade hunnit smälta men det låg ett tjockt lager rimfrost som fick allting att gnistra, så det var vintervackert ändå. En sångsvan flög förbi precis framför mig och bidrog till lite extra julmagi.

Jag i fyndad shearlingmössa och min lilla barndomsby med kyrka, skola och en riktigt snygg hängbjörk.

Jag gick genom hela den långa allén, sedan hemåt, tillbaka in i värmen och julstöket igen.

Här är jag ombytt och med ny krage på, för det var ju den som låg i Ganni-paketet där i början. Lagom till lunchtid åkte vi sedan till min moster och hennes sambo för att äta julbord med dem, slumra framför Kalle Anka, gå på juljakt i deras nya lägenhet och fika.

Resten av julaftonskvällen förflöt i stillhet med risgrynsgröt, glögg och Karl Bertil Jonssons jul. Men på juldagen blev det desto mer fart för då kom mina syskon med respektive och mina små syskonbarn Uno och Agnes.

Det blev julbord i repris och paketutdelning till de minsta. Och sedan förflöt resten av julen i det underbara icke-lugn som infinner sig när man har två halvårsgamla bebisar att roa, men det är ju precis så som det ska vara. Varmt, stökigt, kärleksfullt och hela famnen full av några som ser sitt livs första julgran och som blir om möjligt ännu gulligare i en liten tomteluva.

Men tro det eller ej, mellan varven lyckades jag faktiskt få in lite lästid och hann avverka tre böcker i ett svep.

Och nu är jag tillbaka i Stockholm igen och har hunnit träffa lite kompisar på öl, fika och pussel, fastän jag borde tillbringa årets sista dagar på biblioteket skrivandes på mina inlämningsuppgifter vilka jag skjutit upp ännu lite till genom att komponera detta inlägg. Men nu så, ingen återvändo. Gott nytt år till er och god skrivfortsättning till mig själv!

Julens efterlängtade läsning

I helgen tillbringade jag två hela förmiddagar med att ligga kvar i sängen, lyssna på P2 klassisk morgon och läsa böcker. Det var ljuvligt i all sin enkelhet och där och då bestämde jag mig för att just så ska min julledighet se ut. Planen är att parkera mig på mina föräldrars kökssoffa med en bokhög och varva bladvändande med vinterpromenader, lek med syskonbarn, sillätning och lite sällskapsspel. Det tillsammans med de sex sista uppgifterna på skrivkursen för terminen som jag, mer eller mindre strategiskt, sparat tills nu. Utöver den obligatoriska kurslitteraturen har jag därför samlat ihop ett gäng böcker jag tänkte sätta tänderna i under ledigheten. Vill ni se vad som finns i min packning?

Underst i högen ligger Kirke av Madeline Miller. Jag läste ut hennes hyllade Sången om Akilles nyligen och gillade den mycket, både språkligt och innehållsmässigt, och har recensionerna rätt så ska Kirke vara ännu bättre. Boken beskrivs som en kraftfull och tidlös saga för vuxna, om en kvinnas kamp för överlevnad och frihet. Kirke är den första häxan i litteraturen och här lyfts hon ur Odysséen och får en helt egen bok.

Därefter hittar vi Therese Bohmans Andromeda som utspelar sig i förlagsvärlden där en ung kvinna gör karriär under överseende av den äldre, manlige litteräre chefen. Böcker, Stockholm, relationer och maktstrukturer låter som en perfekt kombination i mina öron, så den här ser jag verkligen fram emot att läsa.

Överst i prosahögen ligger Allegro Pastell av Leif Randt. En bok jag varit nyfiken på ända sedan min vän som jobbar på bokförlag nämnde den för första gången. Hon beskrev den som ”en tysk Sally Rooney med mer svärta”, vilket jag tyckte lät lovande. Den handlar om den snart trettioåriga författaren Tanja och den några år äldre webbdesignern Jerome och kretsar kring deras distansförhållande och syn på kärlek, politik och sig själva. Jag är ju svag för krångliga relationer, ärliga samtidsskildringar och Berlin-romantik, så jag hoppas att den lever upp till mina förväntningar.

Två poesisamlingar får också följa med i julpackningen. Den sista människans leende av Axel Winqvist som beskrivs såhär på baksidan. ”Virginia Woolfs Orlando har överlevt oss alla. Om tusen år sitter hon ensam i ett skyddsrum och inventerar en underjordisk ark – en paradisisk trädgård som rymmer alla djur och växter. Som den sista människan på jorden försöker hon få kontakt med andra solsystem, men inser snart att det är lönlöst. Vad återstår då att göra, annat än att minnas den värld som en gång var?” Jag läste Winqvists debut Det vackra och det fula förra sommaren och fastnade för hans ömsom råa, ömsom skimrande språk.

Till sist har vi Geir Gulliksens Vuxna dikter som gavs ut för första gången 1999. Jag har tidigare bara läst Gulliksens romaner och gillar hans enkla, raka ton vilken jag tänker gör sig bra i lyrik också. Vuxna dikter beskrivs som ”en svit om smärtsam mognad som tar sin utgångspunkt i den mycket unge författarens första osäkra skrivförsök samt en väninnas självmord”. Gripande, tungt och förmodligen vuxet.

Nu önskar jag mig en frisk och vilsam jul med mycket lästid. Har ni några böcker ni tänkt försätta er i viloläge med under helgerna?

Sju små julkarameller

Jag har typ glömt bort hur jag bloggar om jag inte skriver prosalyrisk känslosås, vilket jag i och för sig gillar väldigt mycket (tack för alla fina kommentarer), men det är ju också påfrestande och utlämnande. Trycket på den där publiceringsknappen känns jätteläskigt och befriande på samma gång. Att ställa hjärnan och hjärtat på, kanske inte vid gavel, men långt mer än glänt i alla fall och säga ”här är jag och just nu är det inte så bra”. Det är livsfarligt. Men förlösande. Och ja, något ska jag väl göra med misären.

Med det sagt så är fint att se er här igen i mitt älskade dammiga lilla hörn på internet. Mer lyrik och känslor lär det säkert bli snart igen, men låt oss fokusera på något helt annat ett tag.

Jag har köpt ett sånt där nedräkningsljus som man tänder varje dag till jul. Självfallet hamnade jag efter direkt och fick hetselda från dag 3 till dag 8 i ett svep. Ljusstaken i glas hittade jag högt uppe på en hylla på Myrorna. Den ser ut som grön jello vilket ändå är lite kul.

Förutom mitt ljus har jag också en adventskalender med konst- och litteraturtema som jag fick av min vän Karin. Varje dag får man sprätta upp ett nytt uppslag och där i finns antingen en kortare text eller ett verk att titta på. Mysigt!

Under en av alla tusen dagar i slutet av november fick jag för mig att bygga ut min tavelvägg ovanför soffan lite åt höger och spikade således upp en gammal spegel med fläckar som inte går bort samt en liten meteorit i mässing. Till advent åkte också stjärnan i fönstret upp.

På första advent sjöng jag några sånger på högmässan. Det var svart klädkod för kören så jag bar sammetskostym och matchade med stor rosett i håret. Jag saknar lite att ha långt hår nu när man vill vara extra fin med olika uppsättningar och frisyrer, men det här funkar ju i alla fall.

Nästan all min lästid just nu går till kurslitteratur, men när jag får en lucka över försöker jag klämma in lite egenvalda böcker också. Som Ingvild H. Rishøis Vinternoveller som var otrolig läsning. Tre långnoveller med vältecknade personporträtt och ett balanserat språk med nerv.

Nu blev det här jätterandom bland allt julpynt men jag har köpt en ny badrumsmatta som gör mig glad. Kanske mest för att den passar så bra till köksgolvet utanför badrummet. Smårutigt och storrutigt på längden och snedden. Härligt med badrumsljus så här års också, noll procent äkta sol.

Till sist gick jag en dag till bästa Söderbokhandeln och köpte en julklapp till mig själv. Det tycker jag att man får göra om man inte kommer att få några andra klappar. Egentligen hade jag velat köpa Anne Carsons Röd självbiografi som jag tycker så otroligt mycket om och skulle vilja ha i min ägo, men den verkar vara slut exakt överallt. Om någon av er skulle råka sitta på ett ex är jag redo att öppna stora plånboken och erbjuda en bra slant. Annars får jag väl vänta på att hon får nobelpriset och det blir nytryck, men det känns lite väl långt bort just nu.

Det var sju små julkarameller som får liva upp tillvaron just nu. Hoppas att vi hörs snart igen!

När vi lider mot jul

Tiden går
för snabbt och för långsamt.
Tussar av tystnad, minutrar som år.
Längs Hornsgatan faller blöta flingor
i håret, i pannan. I öronen:
hjärtat är en bilolycka i en snöstorm.
Jag tittar efter dig vid Mariatorget
låter bli att se.
Stora gröna granar står uppställda i klungor
den som ändå fick vara skog.
Vi sjunger julsångerna.
Någon har missförstått
tror att låten heter ”När vi lider mot jul”.
Allt är samma sak
allt är sak samma.

Tiden går
hur gammal är hon nu? undrar jag.
Sex veckor, svarar du.
Hennes fulla liv får plats på min bröstkorg
i ett helt litet liv var det bra.
Nu går dagarna ut på att lura mig själv.
Om jag springer den här sträckan
läser den där boken
skriver orden, sjunger sången, dricker vinet.
Skottar timmarna framför mig
bygger mina skyddsvallar.
En stilla morgon förvandlas sorg till skam
snön vräker ner.
Onda tankar lägger sig under täcket
att skämmas och att kännas är att leva.

Livet springer
barnet skriker
maten kallnar
rösten brister
himlen faller
och tiden går och går och går.