Skriv! väser hjärnan.
Du måste
faktiskt
skriva nu.
Om vad? suckar jag.
Det finns så
lite
att säga.
Blabla semester och sol ta ett morgondopp ja idag igen söta jordgubbar och blekta boksidor disigt hav och stranden som bränner under fotsulorna vi tänder grillen framåt kvällen kolla vad var det där för rovfågel en röd glada kan ni le och titta in i kameran sökaren kartan bilen längs grusväg längs landsväg motorväg stanna och köp en glass nej två kulor visst har vi det roligt blabla blåblå himlar moln som bomullstussar sextio grader vittvätt blåbär körsbär mandel kattfot vacker tass smyga upp i gryningen vara först uppe men flera år efter springa ikapp längs nyponbuskar och fårhagar tillåta mig själv att andas djupt ur munnen det eviga nynnandet alltid en sång en visa kolla kolla vad fint det är vad bra vi har det jaja jojo haha blabla allting om och om igen det är så mycket och så lite okej men här får du en lucka en glugg mitt leende är ett barns jag söker sanning i nyfödda ögon finner visdom hos de som är åttioåtta och nittiotvå alla somrar de burit och alla jag ska bära det är samma samma sommar sommar sommaaar jag tror det räcker så.
Sommarläsning – boktips till er och böcker jag vill läsa
Det är sommar och förhoppningsvis finns lite mer tid till läsning. Utsträckt på en filt i den närmsta parken, i en husvagn med regnet smattrande mot taket, på en solvarm klippa med bad mellan varven så att boksidorna blir skrynkliga av saltstänket eller i en semestertom bar i en semestertom stad. Var jag än är i sommar så vill jag ha en bok med mig. Igår kånkade jag hem en trave böcker från biblioteket och förra veckan köpte jag fyra pockets att kasta ner i strandväskan. Jag är redo för lässommaren 2022. Men innan jag försvinner bort i romanernas och poesins värld så tänkte jag dela med mig av ett gäng boktips till er av sådant jag läst och verkligen gillat de senaste månaderna. Jag har också samlat ett gäng titlar som jag själv är nyfiken på och förhoppningsvis kan få tag i, om inte i sommar så i höst.
Sex boktips till er
Natten – Sara Gordan
En mor söker sin försvunna tonårsdotter i natten. Flickan är sjuk och går inte att nå, mamman irrar på gatorna eller sitter hemma och ringer alla hon kan komma på. Är det hennes oro som drivit bort dottern, och är oron befogad? I ”Natten” minns modern ett föräldraskap i evig upprepning, från vardag till akuta tillstånd. En berättelse om vad som kan ta vid efter småbarnsår och skilsmässa, om utmattning och oro men framför allt om kärlek.
Språket, språket, språket! Det är den största behållningen i Sara Gordans roman. Här finns en intensitet och en noga vald precision, upprepningar och detaljer är varsamt placerade. Storyn är gripande och oron hos huvudpersonen, den hjälplösa mamman, smittar av sig. Eftersom allting berättas ur ett och samma perspektiv blir det korta formatet tacksamt, här ryms ändå allt och lite till.
Blåsa liv – Clarice Lispector
Clarice Lispectors fiktiva person »Författaren« skapar Ângela genom att likt Gud i skapelseberättelsen blåsa liv i sin gestalt. På det sättet tänker han sig kunna föra ett samtal med sitt mörka inre. Men när Författaren inser att han inte längre kan kontrollera sin alltmer självständiga skapelse grips han av en sorts hatkärlek till Ângela. Kanske måste han låta henne dö. Dock förstår han att det även skulle innebära hans eget slut.
Ett fragmentariskt verk, en samling skärvor – knivskarpa och vackra. Det här är mitt första möte med Clarice Lispector och jag är förtjust redan från start. Orden ligger så rätt, översättningen är varsam, mening efter mening flyttar in hos mig. När jag är klar kan jag inte riktigt sätta fingret på vad jag faktiskt läst, jag vet bara att jag gillade det otroligt mycket.
Kärleken och hatet – Mara Lee
Mara Lee återvänder till ett skrivande som ligger nära hennes tidiga böcker, ”Kom” och ”Hennes vård”. Det är en lyrisk undersökning av varför vi älskar stup, och varför flaggans färger är samma som en käftsmälls. Den avslöjar vilket grammatiskt tempus som är bättre än sex, och varför vissa mammor vänder på jorden i mars. Här finns gudomliga kaksmulor, lupiner och miraklet då hat omskapas till kärlek.
Det här är den första boken jag läser av Mara Lee efter att tidigare ha tagit del av hennes översättningar av Anne Carson och nu vill jag genast upptäcka mer. Det är något med den här formen som jag verkligen gillar, den oförutsägbara, egenartade som rör sig i gränslandet mellan poesi och prosa. Som är fylld med referenser till andra verk, utläggningar om ord och vokaler som plockas bort och dissekeras. Det är kärlek och det är hat och det är en fröjd att få läsa.
Historier om tröst – Ida Hegazi Høyer
I ”Historier om tröst” visar norska Ida Hegazi Høyer hur möten med nya platser och människor kan få oss att ifrågasätta vilka vi är, hur vi ser på oss själva eller vill bli sedda. Hur språket, eller språklösheten, kan kasta oss ut ur det trygga och välbekanta, men också föra oss samman. Det handlar om vanor och begär, om förlustelse och förtappelse, och om makten i det tillfälliga. Om hur osynlig skillnaden kan vara mellan ensamhet och tillhörighet – liksom gränsen mellan att älska och att utnyttja någon.
Historier om tröst är tre berättelser om tre fristående karaktärer som alla söker efter trygghet och tröst. Ida Hegazi Høyers språk är varsamt behandlat och noga uttänkt, en smula poetiskt och fyllt av precisa skildringar. På ett sätt gör det berättelsernas teman sekundära, istället är det stämningarna och karaktärernas tankar som tar det mesta utrymmet. En fin bok av en författare jag gärna läser mer av.
Kärlekens exil – Sandy Harry Ceesay
Kamil och Peti är barn när familjen lämnar Sverige för Paris. Kärlekens stad som deras gambiske pappa älskar. Men livet på 2 rue Lamarck slås sönder när mamman dör. När Kamil som ung vuxen utsätts för ett hatbrott kompliceras hans relation till fadern. Samtidigt pågår den spirande kärlekshistorien mellan Kamil och jämnårige Lamin. ”Kärlekens exil” är en poetisk roman om migration, våldsamhet och förlust, kärlek och överlevnad.
Det här är en vacker, innerlig och omsorgsfullt skriven roman. Vi får ta del av en känslosam historia fylld av symbolik och starka meningar som jag vill stryka under en efter en. Sandy Harry Ceesays debut imponerar på mig och ger mersmak.
PUR – Erik Lindman Mata
En närhet som våldsamt brutits. PUR blir ett arbete med att hålla fast och konstruera vad som finns och har funnits, som väv, lista, komposition, bild: ”bilderna förstör minnet”, det är sant. Men vad gör språket med minnet? Och vad gör kärleken?
PUR är en stark och sorglig poesidebut som biter sig fast mellan raderna, håller sig kvar, sätter fingret på smärtan. Erik Lindman Matas språk är kolsvart och skimrande på samma gång.
Sju böcker jag vill läsa
Häng city – Mikael Yvesand
”För några år sen öppnade en snabbmatsrestaurang vid systembolaget. De valde det oambitiösa namnet Mat City, vilket ledde till att vi därefter började kalla saker efter dess utmärkande egenskap följt av city. En gång sa Davve till exempel att vi borde åka till diskot på Örnäset eftersom det kommer vara Röv City. Vindstilla kvällar är i regel Mygg City. Vid vårdcentralen bredvid Jocke och Davve ligger Häng City.”
En sommar utan krav och vuxen närvaro tar sin början. Tristess förträngs med dumdristighet och saknad med obrottslig vänskap. Ett villakvarter i Luleå drabbas av ett fruktansvärt brott, samtidigt som livet rullar på. Med skateboard, cykel, buss. Till stugan, ön, kojan i Häng City.
Jag har snubblat över utdrag ur den här boken och tycker den verkar vara roligt och finurligt skriven om livet som tonåring i en mellanstor stad.
Samling – Natasha Brown
En dag i en svart brittisk kvinnas liv i Brexit-London. Berättaren förbereder sig för att gå på en påkostad trädgårdsfest på sin pojkväns familjegård. Samtidigt funderar hon på sitt liv. När minuterna tickar och framtiden kallar kan hon inte längre undkomma frågan: är det dags att rasera allt?
”Samling” är en berättelse om de kontexter vi lever inom – om ras och klass, trygghet och frihet, vinnare och förlorare. Med en vass och osviklig blick demonterar Natasha Brown mytologin om vithet, radar prydligt upp spillrorna och går därifrån.
Boken Samling har fått varma recensioner och lockar mig med sitt ständigt aktuella tema och sin tydliga kraft.
Där var du, större än bokstäverna som bildar ditt namn: Cristinaboken – Hanna Rajs
I Hanna Rajs första roman står frågeställningen ”jag undrar vad som har påverkat mig mest: att känna dig eller att förlora dig” i centrum. Berättaren Hanna har inte ”gått vidare” sedan vännen Cristina dog för snart tio år sedan. Men varför är det som hände då så närvarande och vad innebär en förlust? ”Cristinaboken” är en vänskapsskildring, en uppväxtskildring och ett försök att förstå en sorg som fortsätter.
Jag bläddrade i den här boken inne på Söderbokhandeln och drogs till dess form. Överlag är jag svag för romaner som inte följer en fast mall, som bryter upp och utmanar det traditionella formatet. Chattkonversationer, flödande texter utan versaler och ett poetiskt språk gör mig sugen på att läsa.
En odyssé: En far, en son och ett epos – Daniel Mendelsohn
”En odyssé” är en personlig berättelse om en far och sons transformativa resa genom att läsa – och återuppleva – Homeros episka mästerverk.
När åttioårige Jay Mendelsohn bestämmer sig för att anmäla sig till en kurs om Odyssén på Bard college, som hans son, författaren och antikvetaren Daniel Mendelsohn håller, blir det början på ett hisnande intellektuellt och känslomässigt äventyr.
En blandning av fakta och fiktion som förhoppningsvis kan vidga mina begränsade kunskaper om antikens litteratur.
Yarden – Kristian Lundberg
Fångad i en snara av växande skulder söker Kristian arbete på de mest skiftande platser. Till slut får han jobb i Malmö hamn på Yarden, bland uthyrningsföretagets timanställda med sämst arbetsvillkor, ett arbete där man ständigt riskerar att bli kickad från en dag till en annan. Han flyttar bilar under sträng bevakning och i alla väder. Sakta blir återgången till det kroppsarbete som han höll på med i ungdomen en resa tillbaka till barndomen. Men berättelsen blir också en uppgörelse med det moderna arbetslivets villkor.
Kristian Lundberg gick bort tidigare i våras och Yarden var hans mest kända bok. En arbetarskildring om klass och människosyn som känns viktig att läsa.
Sången om Akilles – Madeline Miller
Grekland på hjältarnas tid. Patroklos, en tafatt ung prins, tvingas gå i landsflykt och hamnar hos kung Peleus och hans perfekte son Akilles. Deras olikheter till trots växer en innerlig vänskap fram mellan pojkarna, en relation som djupnar till något mer i takt med att de mognar till unga män.
När Helena av Sparta blir bortrövad skickas Akilles i väg till det fjärran Troja för att fullfölja sitt öde. Sliten mellan kärlek och oro över vännen gör Patroklos honom sällskap, utan att ana att allt de håller kärt kommer att sättas på prov under de kommande åren.
Över allt på sociala medier tycks den här bokens poolblå omslag dyka upp. Sången om Akilles gavs ut redan 2011 och hyllades stort, men har först i år översats till svenska.
Detaljerna – Ia Genberg
En kvinna ligger nedbäddad i feber när en handfull människor ur det förflutna står framför henne: en blivande kändis som skrev ett brev, en vän som försvann bortom kartan, en kärlek utan framtid.
Detaljerna är en roman med fyra porträtt och tusen detaljer, om tummade pocketböcker, psykedelisk dans och kippande oro. Vilken är den perfekta millennieklänningen? Kan en älskad människa verkligen försvinna? Och vem är det egentligen som porträtteras, personen på bilden eller den som håller i penseln?
En vän till mig hade läst den här i sin bokklubb och den fick ett otroligt högt betyg. Det i kombination med alla de där små detaljerna lockar mig till läsning.
Hoppas att ni får en riktigt fin lässommar allesammans och dela gärna med er av boktips om ni har lust! Vill ni ta del av min läsning i någorlunda realtid kan ni följa mig på Goodreads där jag försöker samla titlarna jag läser och skriva små recensioner efteråt.
So far, so so so good
Jag vet inte om det var det kyliga vädret, men maj som i vanliga fall brukar vara en favoritmånad passerade ganska obemärkt förbi. Men så kom juni och juni var ljuvlig, särskilt de sista veckorna. Låt oss ta en titt!
Ett genomgående tema är att jag har sprungit och gått om vartannat. Kanske är det sommaren som gjort benen fulla av spring, precis som i visan, för visst spritter det. En lördag bestämde jag mig för att promenera genom hela stan. Ett av stoppen var Grubbensparken som känns som en liten oas i city.
Sedan fortsatte jag till Odenplan och glassbaren Snö. Där köpte jag en bägare med två skopor av saltlakrits, svartvinbär & viol samt brynt smör, rosmarin & kola innan jag vände hemåt igen.
Mitt nyvunna spring-flow fick dock göra ett uppehåll för strax därpå drog jag på mig en rejäl förkylning. Jag läste och hörde om ökade covid-fall på flera håll och gjorde två tester med några dagars mellanrum, men båda var negativa. Efter det diagnosticerade mig själv med en vanlig bonn-förkylning och tackade min lyckliga stjärna för att corona-viruset fortfarande tycks ha noll intresse av mig.
En kväll när jag kände mig piggare tog jag en promenad på söders höjder. Först Blecktornsgränd upp till Ivar Los park och sedan Fjällgatan. Stockholm, Stockholm stad i världen.
Lagom till midsommar hade hostan och snuvan turligt nog lagt sig, så jag kunde följa med till det årliga firandet jag brukar ha med ett gäng kompisar. I år hade vi hyrt en gammal kollogård på Väddo som låg inbäddad i grönska i Roslagens famn.
På midsommarafton strålade solen från en klarblå himmel och vi började dagen med att promenera ner till badplatsen för ett dopp.
Väl tillbaka svängde jag ihop en slarvig krans med smörblommor och rödklöver som hann vissna halvt i värmen redan innan den landade på mitt huvud. När det gäller kransar så tycker jag att det ska synas att de är egengjorda. Hellre en äng på huvudet än en välansad rabatt.
Jag firade med mitt vanliga gäng som består av vänner från universitetstiden och numera även en hel flock barn. Totalt var vi 14 vuxna och 7 barn, alla under sex år. Om det var många lugna stunder med djupa samtal vid det gemensamma långbordet? Svar nej. Om det var härligt ändå? Absolut!
Vid 14-tiden åt vi en traditionsenlig midsommarlunch. Eller ja, ganska. Snapsen glömdes bort odrucken i solen efter att ha fått konkurrens av en såpbubblepistol. Det är ju roligare så ändå.
Resten av helgen fylldes med kubbspel, stranddagar, studsmattor, grillkvällar, sällskapsspel, pastamiddagar, jordgubbar och dans.
Helt plötsligt var det söndag och dags att packa ihop för att åka hem. Så vi vinkade hejdå till fåren i hagen och havsörnen på himlen och rullade tillbaka till Stockholm igen.
Efter en snabb powernap på soffan insåg jag att även söndagen krävde sitt dopp, så jag mötte upp Malin på Reimersholme. Där hade vi picknick och avhandlade allt som hänt sedan sist i takt med att solen gick ned.
På måndagen var det dags att släpa sig till kontoret igen. Helt plötsligt kändes den där semestern i mitten av juli evighetslångt bort, men jag mutade mig själv med att få ta ett kvällsdopp efteråt. Skyndade mig hem och bytte om till en kort blommig klänning och sandaler, packade stråväskan och tog sikte på Årstaviken.
Där var jag knappast ensam, men jag lyckades hitta en egen liten badplats att gå i på. Återvände sedan hem, nydoppad och juniglad.
Till middag lagade jag två små sallader. En med stekpannegrillad majskolv, röd chili & gräslök. Och så en klassisk tjejsallad med vattenmelon, kalamataoliver, rödlök och salladsost.
Kvällssolen sken rakt in i min lägenhet och färgade allting rött och jag önskar så att jag kunde spara det här ljuset på burk för att ta fram i november.
I tisdags var det en något lättare jobbdag. Vi skulle nämligen ha en team-dag med det kreativa teamet jag jobbar i. Först började vi högst upp på kontoret med utvärderingar och mål samt lite inspirationssessions. Jag bar en kofläcksmönstrad kjol som jag är ytterst nöjd över att ha lyckats klicka hem från Sellpy.
Efter en god lunch lämnade vi kontoret för att åka iväg och köra gokart. Jag insåg hur extremt präktig jag är som förare, ganska bra i trafiken alltså, men rätt kass på en racingbana. Hade gokarten haft blinkers hade jag lätt använt den med största noggrannhet.
Efter gokarten fortsatte vi på det fartfyllda temat och gick på bio för att se den nya Top Gun-filmen. Den var absolut cheesy men också rätt bra. Sedan åkte vi hem till min chef där hans fru som är sommelier höll en liten vinprovning med oss. Dagen avslutades med hemmabakade pizzor i toppklass och så höll vi varsitt musikquiz som vi fått förbereda. Jag var bättre än på gokarten i alla fall och knep åt mig en hedersvärd andraplats.
I onsdags gjorde jag en massa ärenden på stan. Bland annat gick jag förbi Söderbokhandeln och köpte årets diktsamling. Varje sommar försöker jag nämligen läsa de samlade verken från en utvald poet och i år landade valet på Gunnar Ekelöf. Jag har också tänkt att jag ska skriva mer om sommarläsning så fort jag får tid, både vad jag är sugen på att läsa och några boktips till er, vore det något?
Igår mötte jag upp Erik, Sandra, Rut och Emelie på nyöppnade Plåtparken nere vid Årstaviken. Vi drack öl och åt hamburgare och passade på att ses en sista gång innan alla sticker iväg och semestrar på olika håll. Så kul med ett nytt ställe att hänga på och perfekt location om man vill ta ett dopp före eller efter.
Det var slutet av min juni och ett par veckor fyllda av bad och fina stunder. Men det bästa har jag inte ens hunnit berätta! Dagen före midsommarafton föddes nämligen min brorson Uno. Mitt allra första syskonbarn och nu kan jag stolt titulera mig som faster. När jag skriver det här sitter jag på tåget på väg för att hälsa på dem och min mage pirrar av vetskapen om att vi snart ska ses. Han äger redan mitt hjärta och från och med nu kommer varje sommar också vara hans. Hur fint är inte det?
17 personliga skärmdumpar
Välkommen till mitt innersta, förlåt jag menar min skärmdumpsmapp. Låt oss titta på vad som sparats där den senaste tiden.
Restaurangen Wood Stockholm byter tema på sina menyer med jämna mellanrum och deras senaste är Litteratur. Jag blev akut sugen på att gå dit och ta del av deras tolkningar.
Leandra Medine bar någon slags topp gjord av två ihopknutna scarves, vilket jag tycker var fint och smart. Det känns dock som att det behövs ca 27 säkerhetsnålar för att få det att funka i verkligheten.
Tut tut! En liten notis från SOS Alarm-appen som piggade upp.
Blev inspirerad av Elsa Ekman att försöka få till en sådan här mjuk men spetsig eyeliner. Önska mig lycka till.
Magda Lundberg och hennes fåglar är som alltid bäst på att fånga känslor.
Jag vet inte om det är bra att min Tinder-algoritm tror att jag är intresserad av att köpa flera meter trädgårdshäck till billigt pris. Vet den ens något om mig i så fall? Förmodligen inte.
Den här gamla bilden fotad på min kompis Annas landställe dök upp och jag blev tekniknostalgisk pga mindes tiden innan smartphones med små mobiltelefoner, systemkameror, klumpig knallrosa högtalare och digitalkamera. Man var uppenbarligen mobilberoende redan då, även om man inte ens hade sociala medier i telefonen.
Linnea Wikblad aka Killmaterskan har alltid de bästa frågestunderna på Instagram. Här gillade jag hennes svar på midsommarmat (och fick panikigenkänning av alla kassar på bordet). Kommer inte kopiera rakt av till vårt midsommarfirande, men funderar på att köra samma upplägg någon annan sommarmiddag.
Bara en perfekt försommarstil på Fanny Ekstrand.
En favoritdikt som jag kom att tänka på och sedan fick lägga minst 40 minuter på att leta upp för jag kunde inte hitta den bland mina andra sparade texter. Tycker den sätter fingret på en viss känsla så bra, en känsla man vill ha så ofta som möjligt.
Jag lyckades croppa bort namnet så jag kommer inte ihåg vem detta var, men tyckte i alla fall det var fint att låta två hårslingor hänga fram så här när man har kortare hår.
I sommar ska jag ut och vandra och när jag kikade igenom rutten insåg jag att vi ska passera den lilla orten Westward Ho! Så peppigt namn ju. Och tydligen en av två orter i världen med ett utropstecken i namnet, den andra är Saint-Louis-du-Ha! Ha! Varsågoda för trivia.
Inspirerande och färgglada La Veste la upp en bild på frottéklänning som de gjort. Jag tänkte att en sån kan man ju göra själv av en stor handduk och lite kantband någon dag när man får tid över. Kanske en regnig semesterdag?
Pinar postade en bild på en macka som såg god ut. Eller allra mest blev jag sugen på att skära gurkan sådär snyggt på längden och lägga som ett litet golv för pålägget.
Blev träffad av den här tweeten på ett obehagligt sätt, haha. 🙃
Någon (minns inte vem, tyvärr) passerade förbi Pradas skyltfönster och fotade av deras ränder. Kom då att tänka på att jag har ett set i liknande rödvitrandigt tyg som jag genast blev tvungen att använda. Fint och betydligt billigare.
Jag skickade den här bilden till en kollega som fått ett stort skrubbsår. Det här är en otrolig produkt och det känns som att typ ingen vet om den, men alla som får prova lovordar den. Jag borde snart få procent på försäljningen… Det är i alla fall en liten kräm som hjälper till att läka skav- och skrubbsår. Dels håller den såret rent från bakterier och så bildas det som en liten skyddande hinna som gör så att det läker snabbare. Kostar runt en 50-lapp, räcker i en halv evighet och är perfekt i sommarens medicinskåp!
Det var det hela. Nog med publikt dagboksskrivande på internet för idag… eller?
Med förbundna ögon mot nästa horisont
Tomhet, idel tomhet, säger Predikaren och mina suckar sträcker sig högt över söders takåsar. Skavsåret på min fotknöl färgar den vita strumpan röd när jag skyndar fram längs Götgatan för att hinna till söndagsmässan klockan elva. Orgelns toner fyller upp det ljusa kyrkorummet, rör sig likt skira blad i vinden. På pendeltåget läser jag Sapfo och slås av hur allting redan har skrivits, hur alla känslor redan har känts för flera tusen år sedan. Ingenting är nytt men ändå längtar jag efter förändring. Jag betraktar samtiden och det är något med den som sätter sig i halsen, förtätar luftvägarna, skapar ett lätt illamående. Det är för mycket yta och för lite plats. Hur ska vi stå ut? Jag önskar att vi kunde prata mer om döden men det är svårt när det är så mycket liv hela tiden. Fastän vi sitter i samma rum så känns avståndet större än någonsin och jag tänker att det beror på mig. Det är inte ni, det är jag, jag jag jag, snälla skärp mig. I jakt på perspektiv knyter jag på mig vandringsskorna och tar sikte på den högsta punkten. På toppen av backen är allting platt, sanden blåser, små gruskorn letar sig in i mina ögon. Skymningen sänker sig över staden, målar himlen djupt blå. ”Tänk att vi fick juni”, säger du och jag undrar vad du menar men frågar inte, håller bara med. I kyrkan läser prästen namnen på de som fötts och dött, i en osynlig bok sätter någon streck. Runt om mig syns tecken av tid och känslan av att stå still är just bara det, en känsla, när det som egentligen sker är att vi med allt högre hastighet springer med förbundna ögon mot nästa horisont.
Åtta utflykter i min garderob
Paljetter, slipsar, egensydda klänningar och mocka från topp till tå… Håll i den fysiska eller imaginära hatten för det har blivit dags för er att få följa med på åtta garderobsturer den senaste månaden. Ingen vet riktigt var det slutar när jag klär på mig om morgonen, allra minst jag, men det är ju också det som är tjusningen – att få göra något litet nytt varje dag!
Vi börjar så stabilt och enkelt det kan bli i min bok. Raka blåjeans med vit t-shirt, svart skinnkavaj, guldkedja och vita tubsockor i blanka loafers. Helt plötsligt kände jag mig som en person med en basgarderob.
Dags att ta ut svängarna sen alltså. Jag köpte två slipsar second hand och lyckades efter lite googlande knyta mitt livs första slipsknut. En mörkblå linnekostym åkte på med en ljusblå skjorta under och sedan gick jag raka vägen till bankkontoret i Kungsträdgården och låtsades ha stenkoll på reporäntan. Kände mig 30 % utklädd den här dagen, på ett både bra och dåligt sätt.
Några dygn senare var jag på väg till en liten dagsfest i lilamönstrad klänning, tights med slits, skinnkavaj, hårklämma och solglasögon. Var året 1996 eller 2022? Ingen vet.
För några veckor sedan hittade jag ett par mockabyxor på Sellpy för 60 kronor. Tänkte lika bra att gå all in och matchade med hästmönstrad skjorta och mörkbrun mockajacka.
I flera månaders tid var jag på intensiv Tradera-jakt efter den här hellånga turkosblå paljettklänningen från H&M Studio. Ursprungsplanen var att bära den på nyår men jag lyckades inte lägga vantarna på den förrän ett kvartal senare och sedan dess har den hängt i min garderob och väntat på rätt tillfälle. För även om jag har en öppen syn på vad som är vardagskläder så kände jag att den krävde sin kväll. Men förra helgen fick den äntligen följa med ut på finmiddag och barrunda.
I slutet av förra sommaren sydde jag en puffig klänning i rosa bäckebölja. Jag gjorde också en beskrivning i samma veva, så vill ni sy er egen variant så kan ni få hjälp här. För ultimat sommarlook bar jag träskor till och en kasse med filt, bok och vattenflaska. Redo att äntra parken i kvarteret.
Ni vet när man vill ha sommar men vädret inte riktigt levererar? Då får man mötas halvvägs. Som här i mockakjol, långärmad piké i ull, strumpor i skorna och allmän Matrix-uppsyn.
Väldigt få plagg i min garderob begränsas till en säsong med undantag för ett eller annat par shorts, annars får det mesta hänga med året runt. Som nyårsklänningen i silvriga paljetter som nu fick kombineras med en mörkblå collegetröja, converse och mini-kånken. Lika bra i juni som i januari, på uteservering som hemmafest.
En vacker dag ska jag ha…
Jag är ingen vidare drömmare, vet inte om jag någonsin varit det. Jag hamnar allt för lätt i realistiska tankebanor, fick alla rätt på rationella provet om ni minns. Men jag övar på att släppa sargen och kasta mig ut i fantasins värld, försöker våga tänka lite större och friare även om det känns skrämmande ibland. Och det finns faktiskt en sak som jag kan drömma tydligt om: ett litet sommarhus någonstans i Sverige.
Den här drömmen handlar inte om några stora ytor eller flådiga punschverandor. Ett rum eller två räcker. Det viktiga är lukten, den där särskilda doften av fukt, trä och myggmedel som slår emot en när man öppnar dörren. Breda plankor på golvet och ojämna mörka hörn. Målad träpanel på väggarna eller nötta tapeter som solblekts. En balja att diska i, en liten kokvrå för att kunna laga sill och potatis, en kaffebryggare som pyser och suckar extra ljudligt.
Jag vill ha smala sängar med fasta madrasser som bäddas med lakanen man tvättat hundratals gånger. De som är mjukare än alla andra, alltid i udda mönster och färger. Och kanske är det naturen eller tystnaden men här behövs ingen överdriven komfort, ändå sover jag bättre än på länge.
I en liten vas på ett bord står en bukett med dikesblommor plockade under promenaden längs grusvägen. I en udda kopp samlar jag smultron som växer på en särskilt solig plats. Kanske odlar jag något i trädgården. Slingerkrasse, potatis och gräslök. Rabarber och krusbär.
I kökssoffan löser jag korsord, läser böcker och tar en tupplur. Frukosten äter jag helst ute på trappan om solen skiner. Inne finns en korg som alltid hänger på samma krok, en regnjacka att klä på sig när skurarna drar in, ett par stövlar redo för promenader. Skåpen fyller jag med loppisfynd och golven med trasmattor. Här ryms ingen tydlig stil, inga trender gör sig påminda. Bara ett stilla lugn som indikerar ledighet och ro.
Kanske ligger havet i närheten. Eller en sjö på cykelavstånd. Det är inte så noga. Framför allt är det här en självklar liten plats att åka till för att vara ledig utan att behöva planera en massa. Ett ställe som ser ut och luktar likadant år efter år. Där tiden får gå långsamt och ibland också stå still. Det drömmer jag om.
Femton råd jag vill ge mig själv
Stryk under dina favoritrader i böcker.
Jämför inte din insida med någon annans utsida.
Bada i havet när du får chansen.
Testa dina tankar, det du tror och tänker är inte alltid sanning.
Håll hårt i pennan.
Öva på att se och berätta om detaljerna.
Var modigare än du faktiskt är.
Läs i offentliga miljöer.
Ta rygg på de kloka och erfarna, snarare än de hungriga och drivna.
Höj volymen och öppna fönstret.
Sök storheten och våga se bortom ytan.
Ta en macka.
Minns att drömmar inte behöver vara rationella.
Turista mer i din egen stad.
Gör saker för att du inte kan låta bli, snarare än för att du måste.
Liveblogg från ett soffhörn
Hej! Det är onsdag och klockans visare står på 18:47 när jag börjar skriva det här. Jag sitter och väntar på att mina föräldrar ska komma upp till Stockholm. Bilen rullar just nu längs E4:an och det är ungefär en timme till deras ankomst. När de är framme ska vi gå ut och äta någonstans och nu funderar jag på vad vi kommer vilja ha för mat. Kanske husman på Pelikan? Eller indiskt på Shanti? Varsin skål ramen? De får välja när de är framme.
I morgon är det Kristi himmelsfärdsdag och vi tre ska åka till Uppsala för att hälsa på min syster och hennes man. Grejer ska fixas, middag ska ätas, födelsedag ska firas i efterskott och just det, jag måste slå in paket också. Det ska bli skönt med en ledig torsdag mitt i allt även om jag jobbar på fredag igen.
Eftersom det är röd dag i morgon arbetade jag halvdag idag och hade därför tid att ägna hela eftermiddagen åt att städa. Jag putsade till och med fönster med största noggrannhet ackompanjerad av Robyn på hög volym. Men innan dess var jag och klippte mig. Här om dagen klev jag upp och tittade på mig själv i badrumsspegeln och insåg att min tidigare page vuxit ut och gav mig en frisyr som förde tankarna till Janne Schaffer. Intressant. Som tur var hade jag redan en klipptid bokad och den här gången tog jag i ännu lite mer och klippte en hak-kort page. Det kändes rätt!
Nu ska jag strax resa mig ur soffan och göra två saker. 1. Gå ner i källaren och slänga all återvinning jag samlat i hallen. 2. Promenera till Ica och hämta ut ett paket jag beställt. Det innehåller ett par vandringsskor som jag är mycket peppad på. I sommar ska jag nämligen iväg på en vandring med några vänner vilket ska bli så kul och nu tänker jag att jag ska ägna de kommande veckorna åt att gå in skorna ordentligt. Ser ni någon traska runt på Södermalm i kort page och vandringsskor är det alltså med ganska stor sannolikhet jag.
Då återstår bara att posta detta inlägg – tack för att ni läste och hoppas att ni får en fin fortsättning på veckan. Vi hörs!
Ekonomisk jämställdhet och att inte vara en typisk bankperson
”Du känns inte som en sån som jobbar på bank”, skrev en person till mig här om dagen. Och jag är beredd att hålla med. Jag har noll poäng från Handels, daytradar inga aktier och skriksjunger sällan ränta på ränta efter några öl. Men det är kanske just det som är hela grejen. För vem som jobbar på bank, vem som har koll på ekonomi eller vem som startar ett företag borde inte styras av stereotyper.
Jag jobbar inte på SEB för att jag är överdrivet intresserad av pengar, däremot drivs jag av att göra ekonomi begripligt för fler. För med ekonomisk kunskap kommer makt. Makt att förändra sitt eget liv men också samhället i stort. Jag ser så ofta i övrigt drivna kvinnor prata om att det där med ekonomi är inget de har koll på. Att pensionssparande och fondinvesterande känns tråkigt och läskigt. Och visst, man behöver inte tycka det är särskilt kul, men att inte bry sig blir också en jämställdhetsfråga.
Som på så många andra ställen i världen så är det männen som sitter på den större delen av den ekonomiska makten. Kvinnor har statistiskt sett lägre lön, mindre pension och färre tillgångar jämfört med män. De syns mer sällan på ledande positioner och får sämre finansiering när de startar företag. Men så behöver det inte vara. För genom att bli medveten om sina möjligheter, skaffa sig kunskap och ta aktiva beslut så kan man vara med och påverka statistiken, men framför allt sitt eget liv.
Det här är tredje året i rad som vi gör en kampanj på temat ekonomisk jämställdhet på SEB. Den här gången handlar den om att ge möjligheter till fler. Att öppna dörrar och uppmuntra till en mer jämlik värld. Förutom kampanjfilmen nedan har vi också samlat en hel rad konkreta tips på hur man kan komma igång med sitt sparande, se över sin pension, starta ett eget företag eller investera i fonder som satsar på jämställda bolag, bland mycket annat. Om någon är nyfiken så kan man läsa mer här.
Jag har inte kunnat låta bli att fundera lite på vad som kan hända i influencervärlden nu när vi ser ut att vara på väg in i ett ekonomiskt skifte där folk får mindre pengar i plånboken. Kommer svulstiga fredagsbuketter och lyxiga klänningar snarare kännas världsfrånvänt än eftersträvansvärt? Oavsett om man vill det eller ej så handlar ju influencerbranschen till stor del om att sälja en livsstil med tillhörande produkter. En bransch som gått som tåget i samma takt som allt fler fått mer pengar i plånboken. Men vad händer nu när färre kommer ha råd att måla om varje säsong eller behöver prioritera bort att lägga tusentals kronor på hudvårdsprodukter? Kanske har vi nått en peak eller så är vi påväg in i ett helt nytt skifte. Det ska bli intressant att följa tycker jag.
Jag pratar sällan om mitt jobb här på bloggen. Kanske för sällan egentligen när jag tänker efter. Men ekonomi är svårt att navigera kring, det är ett känsligt ämne fullt av laddade åsikter, svåra begrepp och en del ångest. Ändå tror jag att lösningen är att försöka avdramatisera det. Att göra det mer inkluderande och mindre komplext. Det här inlägget och kampanjen ovan är ett försök till det, från en sån som kanske inte har auran av att jobba på bank.
PS. För tydlighetens skull. Inlägget är skrivet helt på mitt eget initiativ, från min synvinkel och utifrån min roll som reklamkreatör och är alltså inget samarbete med min arbetsgivare SEB. : )