Kanske handlar det inte om saker utan om något jag söker

Jag skrev ett inlägg om den jobbiga känslan av att vara omgiven av en massa saker, att vilja konsumera och fylla hål med nytt, nytt, nytt och jag fick så många kloka och vettiga kommentarer. Det var verkligen en fröjd att få läsa era tankar och det var skönt att känna att jag inte är den enda som går omkring med den här typen av funderingar. Snarare känns det högst mänskligt, men det betyder ju inte att jag kan ändra på mig. Så efter att ha skrivit inlägget gjorde jag en liten plan.

Min första punkt blev att inte köpa några kläder. Jag har inte satt någon exakt tidsperiod än, bara tills vidare, men målet är nog sommaren ut i alla fall. Jag har gjort ett undantag för att fylla på min glesa strumplåda men det är allt. Kommer jag på något som jag vill ha skriver jag upp det i en lista i telefonen och känns det fortfarande som något jag är sugen på när min period är över så får jag leta efter det second hand.

Den andra punkten gick ut på att rensa. Jag tog en heldag åt att gå igenom mina garderober och delade in allt i olika högar. Sådant som ska säljas vidare, sådant som ska skänkas och sådant som är i fel säsong. I två stora lådor lade jag undan kläder som inte känns passande att bära nu. I för dova färger, varma material eller som jag bara inte var sugen på. Dessa bar jag ner i källaren. Tanken är att jag till hösten kan byta innehållet i lådorna och dels få känslan av något ”nytt” samtidigt som jag får en garderob som är betydligt enklare att bläddra i. För med för mycket kläder på hyllorna är det svårt att faktiskt se vad som finns. Två papperskassar åkte till Myrorna och innehållet i ytterligare tre fotade jag av och lade upp till försäljning på Instagram.

Tredje punkten inkluderar att försöka tänka annorlunda kring det jag köper, för jag tror det blir svårt för mig att sluta konsumera helt. Däremot vill jag köpa saker som håller länge, som är varsamt tillverkade och som jag kan älska och vårda ömt. Den lilla espressokannan jag införskaffade i Italien är en sådan sak. Jag gick till butiken och valde ut den och tänkte ”den här vill jag ha resten av livet”, den ska vara ett självklart inslag i mina köksskåp i alla mina framtida hem. Likadant kan jag också känna för vissa auktionsfynd jag gjort eller böcker jag köpt, de blir något mer än bara föremål. Jag vet inte om samma känsla är möjlig att uppnå kring kläder men jag ska försöka att söka mig dit.

Den fjärde och kanske svåraste och mest abstrakta punkten handlar om att gräva i vad begäret egentligen kommer ur. Jag tycker att signaturen Sara beskrev det så bra i sin kommentar:

Jag läste att alla känslor man känner kommer från behov som inte är uppfyllda. Känner man sig hungrig så beror det ju på att man inte ätit, och då är sättet att få bort känslan att äta.

Så vad är egentligen känslan som finns, där man tror det hjälper att köpa solglasögon i en ny modell? Tänker att vi på något sätt lever i ett samhälle som inte riktigt uppfyller de behov en människa egentligen har. Kanske är det distansen, kanske är det stressen, kanske är det känslan att inte vara fri och kanske är det känslan att inte ha ett sammanhang?

Utan att ha svaret kan jag känna att i alla fall en del av mitt begär kan tillfredsställas av andra saker. Att lyssna på ett otroligt musikstycke, att ta ett dopp i havet, att gå längs en grusväg och plocka en bukett blommor, att dela ett förtroligt samtal, att laga och bjuda på en middag, att förälska sig i ett konstverk, att sjunga en psalm, att låna och läsa en noga utvald bok. Allt det är saker som skänker mig en djupare känsla än vad en ny tröja gör. Nu räcker det uppenbarligen inte hela vägen, men åtminstone en liten bit vill jag tro. Kanske handlar det inte om saker utan om något jag söker och långsamt, långsamt rör jag mig framåt.