Julia Eriksson

En skrivresa till Antibes

Den första helgen i maj tar jag tåget ner till Antibes. Snirklar mig genom Europa via Köpenhamn, slumrar på night jet från Hamburg till Offenburg och gör ett kaffe och croissant-stopp i Paris. Förhoppningsvis kommer allting att gå jättesmidigt, tågen vara punktliga och den långa resan bli 32 timmar av vykortsvackra utsikter, ja jag manifesterar nu, låt oss vädja till rälsens högre makter.

Väl framme på den franska rivieran ska jag stanna i två veckor och skriva. Någon gång i januari 2024 skickade jag nämligen in en stipendieansökan och nu, nästan ett och ett halvt år senare, har det äntligen blivit dags att åka. När jag fick min ansökan beviljad efter månader av väntan blev jag tvungen att gå tillbaka och läsa vad jag egentligen hade sagt att jag skulle göra. Jag ämnar att göra en cirka två veckor lång skrivresa där jag fortsätter att utveckla mitt sedan tidigare påbörjade romanmanus. I min text undersöker jag frågor kring livets förgänglighet, naturens inverkan på oss samt bevarade föremåls fysiska och abstrakta värde. Fina ord, verkligen, och sannerligen något att leva upp till. Gulp.

När jag inte sliter mitt hår över ovan nämnda manus tänkte jag springa långt längs havet, gå på matmarknad och köpa grönsaker som om det vore lösviktsgodis, hitta någon som kan förse mig med de bästa baguetterna och den godaste osten samt spana in snygga franska pensionärer och försöka kopiera deras stil. N kommer att vara där samtidigt för att studera franska och jag ser framför mig hur vi tar oss en liten apéritif efter en produktiv dag på varsitt håll. Santé! Eller hur säger man ens ”skål!” på franska? Jag måste kanske köra en express-kurs Duolingo, två timmar varje dag med den gröna ugglan börjar nu, merci och bonjour.

Jag ser självklart fram emot att spatsera omkring bland smala gränder och snubbla över dolda pärlor, men har ni tips på trevliga restauranger, vinbarer, vintageaffärer, museum, bokhandlar, caféer, bibliotek eller bara inspirerande platser att sitta och skriva på i Antibes (eller närliggande städer) får ni väldigt gärna lämna en kommentar. Som tack lovar jag att jobba riktigt hårt på mitt manus och försöka bjuda på någorlunda regelbundna uppdateringar.

PS. Pyntar inlägget med bilder från min skrivresa till Rom för prick två år sedan. Det känns både som igår och som ett halvt liv sedan. Tiden va.

Klädval i mars och april

Om två dagar väntar påskledighet och jag har tittat på väderprognosen som en besatt. Följt temperaturens uppgång och fall, sett sol bytas ut mot dimma, mumlat vagt om de osäkra aspekterna och försökt att påverka något i högsta grad opåverkbart. Vädret blir ju vad det blir, oavsett hur många gånger jag går in på SMHI-appen. Det är bara det att jag är så otroligt sugen på lättare vårkläder, men det ser ut att dröja ett tag till. I väntan på det kan vi kika på sådant som jag haft på mig under mars och april.

En dag när våren kändes långt bort men jag ändå ville ha vårjacka tog jag på den inomhus som en liten kavaj. Tycker det är fint med dimblått och pistagegrönt tillsammans och så brunrutiga byxor till.

Det är inte så ofta jag går helt klädd i svart, men ibland så. Här i svart sammetstopp med knappar och svarta jeans till. Strassbälte och knallgrön väska för att bryta av, för lite färg behövs ju ändå.

Kostym och keps är en otippat bra kombination när man vill vara vuxen men inte för seriös. Jag kommer ihåg en gång när jag jobbade med en reklamkund som hade en målgrupp som hette Getting older, staying cool som bestod av typ män i 40-årsåldern som ville ”hänga med” i populärkultur. Jag tänker på det kanske en gång i veckan och hur jag med all sannolikhet är på väg rakt in i den målgruppen.

Samma pistagegröna tröja som på första bilden men den här gången över en vit-och brunrandig skjorta. Till det en mörkbrun kjol som ser svart ut på bilden, det är tyvärr något som kommer att vara en återkommande sak i dessa bilder. Måste vara något med ljuset eller kanske snarare icke-ljuset, jaja ni får använda er fantasi.

En liten detaljbild på saker jag gillar att pynta mig med. En Gucci-klocka som jag köpte på auktion för några år sedan, ett svart läderskärp med guldfärgad hästdekor och en prickig blus med pärlemorknappar.

Typisk mamma-stil med vita jeans och skärp i midjan, enkelt linne och en pastellfärgad bomullsskjorta över. Bara att byta till jeansshorts sen så har man sommarlooken klar.

Till det ett par nygamla sneakers som jag köpte för 300 kr. Fint med en lite nättare modell och brun mocka, tycker jag.

Det här är vårens vanligaste färgkombination hos mig om jag får gissa. Smörgula jeans med chokladbruna ränder och vaniljvit t-shirt. Tricket är att tänka att man ska se ut som en glassdisk. I halsen en brun silkesscarf med blommor, som jag fick lära mig av en följare på Instagram är edelweiss, fint! Gick runt en hel vecka i Alperna för två somrar sedan och kikade efter det men hittade inga så nu ser jag det här som min revansch.

Jättelånga vinterkappan har fått hänga med ett tag, men snart hoppas jag kunna släppa den helt för säsongen. Här gjorde den i alla fall ett bra jobb över min beige linnekostym tillsammans med brun t-shirt och lilla scarfen.

Är det någon avdelning jag dras till på en second hand så är det skärpen. Där finns ofta en massa kul som kan piffa till ens outfit. Det här breda tigermönstrade är precis lagom odiskret.

Dålig hållning men bra stil.™ Mer kläder på temat glassdisk, den här gången jordgubbshalsband, päronkavaj, hasselnötsjacka, salted carameljeans och nougatskor.

Öppen sko-premiär! Då är stegen mot jobbet lätta.

Ännu ett exempel på dålig färgåtergivning, jag beklagar. Den här kjolen är inte brun men däremot auberginefärgad, ni vet sådär djupt lila? Jag hade nämligen en tanke om att det skulle vara fint att kombinera med ljusblått och det var det ju, även om man inte riktigt ser det på bilden här.

Jag kände mig ung och flickig en dag och bar då detta. Långärmad randig tröja i brunt och mörkblått, svart vippig klänning, bruna mockastövlar, guldhjärta runt halsen och prickig scrunchie i håret.

Sedan återgick jag till min vanliga ålder och hade punschrulle-looken med mörkbrunt linne och marsipangrön blus.

Det är kul att prickigt är en av vårens trender för det har alltid varit en favorit hos mig. Trogna läsare kanske minns att den här bloggen tillbringade sina första fjorton levnadsår på domänen prick punkt blogg punkt se.

Oklart vad jag ska säga nu när jag kommit till den fjortonde bilden på mig själv, men kanske att jag alltid får en liten Julia Roberts på 90-talet-känsla av att bära min svarta skinnkavaj. Och att mönstrad viskosskjorta är väldigt trevligt.

Så ja, innan detta blir alldeles för långdraget, låt oss avsluta med en bild på mig på min födelsedag. Iförd vit kostym, för när annars ska man ha det?

Nu håller vi tummarna för shortssäsong, vårjacksväder och fler öppna skor-promenader. Brb ska bara kika på väderprognosen.

Däggdjur

En äldre man håller upp porten för mig och jag tänker att om han bor där så måste han hålla upp den ofta för sådana som jag. Kvinnor i tjugo-, trettio-, fyrtioårsåldern, på väg över gården, till samma mottagning men med olika behov. Det är en märklig känsla att så tydligt tillhöra en grupp, ett demografiskt kluster.

Kvinnan jag bokat tid hos har kortklippt hår färgat i en kopparröd nyans. Hennes utstrålning är lättsam, men tonen rak. Jag placerar mig på en av de röda stolarna i det lilla besöksrummet, en barnteckning på väggen, ett medicinskt diplom fäst med knappnål. Jaha, säger hon och läser på sin skärm där jag försökt att sammanfatta mitt ärende i den lilla rutan som fanns vid tidsbokningen. Det finns en jättebra hemsida, fortsätter hon och skjuter över ett blågrönt visitkort med en adress på, den får du gärna tipsa dina vänner om. Sedan visar hon ett diagram och säger med ett leende att min bästa tid var för femton år sedan. Jag tittar på kurvan på skärmen och ser hur den dalar brantare nedåt än börsen de senaste dagarna. Min placering är en negativ utveckling, ett fall. Allt är bara tid och pengar numera.

Mycket av det hon säger är saker som jag redan vet men valt att stoppa in i ett fack långt bak i huvudet någonstans bara för att älta under sömnlösa nätter. Information som är svår att göra något med, beslut som tycks gigantiska att ta. Jag vill tänka att ålder bara är en siffra, att jag fortfarande blir leggad på systemet ganska ofta, att min maxpuls motsvarar en 16-årings och alla mina barnsliga beteenden, visst måste de betyda något väl? Men ingenting av det hjälper nu.

Hon har ett sätt att uttala cykel som om det vore fordonet och jag ser framför mig hur något rullar iväg i allt högre hastighet. Alla formuleringar som kommer ur min mun är rationella och sakliga, men jag känner mild panik inombords. Jag tänker att hon måste vara så trött på kvinnor som jag, som vill ha allt på vårt sätt och kunna planera livet in i minsta detalj. Efter att hon spänt manschetten runt min arm och konstaterat att blodtrycket i alla fall är bra går hon med på att skriva ut femton kartor till, men, säger hon med ett skratt, frågar du mig tycker jag att du ska strunta i att hämta ut dem. Jag mumlar något om att vi får se och reser mig från stolen.

När jag går därifrån känner jag mig som ett däggdjur. Om tre dagar fyller jag år och rasar ytterligare i statistiken. Ute på gatan tar jag upp telefonen och ringer N som svarar med lugn röst.

Måndagstankar – om börsen, maten och våren

Det är måndag. Utanför fönstret en blek sol, på börsen blodröda siffror. Det är en akut känsla av vuxenhet att läsa ekonomirubrikerna och känna sig påverkad, att de där kurvorna och graferna faktiskt betyder något. Jag har inte vågat kolla mina investeringar än, försöker sitta ned i båten så som alla ekonomer säger att man ska göra. Tänker att pensionen ändå är sisådär 35 år bort och något sommarhus blir det inte än på ett tag, blicken fäst vid horisonten.

Igår kväll var jag på dåligt humör, gick runt och tjurade på ett barnsligt vis. Till sist blev jag så trött på mig själv att jag gav mig en tillsägelse och ett straff: städning. I tre timmar for jag runt i lägenheten och plockade och dammsög. Jag rensade ur kylskåpet, torkade hyllorna, slängde skrumpna morötter och gamla olivburkar. Sedan gick jag ned i förrådet och sorterade ut två kassar kläder att skänka till Myrorna och fyra plagg att plocka upp till vårgarderoben (ett par mörkbruna byxor med vita prickar, en ljusgul kortärmad t-shirt, en svart linnekavaj med vita prickar och en mönstrad viskosskjorta). Kanske är det så jag ska shoppa numera? Gå ner i förrådet en gång i månaden och plocka upp en handfull plagg som plötsligt känns roliga igen. Om inte annat är det bra för både mig och bankkontot.

Det numera tomma och kliniskt rena kylskåpet ser jag fram emot att fylla med vårmat. Antagligen beror det på att påsken är sen i år, men jag har blivit så sugen på både sill och ägg. Nu vill jag äta knallgrön sparris med pocherat ägg och kallrökt lax, matjessilltallrik med kokt potatis, rädisor och gräslök, smörrebröd med rökt makrill och krämig äggsallad eller ljummen ostpaj med massor av grönsaker till.

När den riktiga påsken väl är här ska jag och N åka till Gotland. Vi tar färjan tidigt på skärtorsdagens morgon för att maximera vistelsen på ön hos hans föräldrar. Jag håller tummarna för fint väder och tillräckligt många plusgrader för att kunna grilla och sitta ute i trädgården, kanske bära den där ljusgula långkjolen utan några strumpbyxor under och ta löpturer i shorts längs havet. Vill känna kustvind i håret och vårsol på kinderna, doften av torr aprilluft och nyvakna gräsmattor.

Det är måndag. Utanför fönstret en blek sol, i parken blommar snart magnolian. Det våras.

Mina tre vårstilar

I morgon är det den första april och därmed också den första riktiga vårmånaden. Det ska bli sjutton grader varmt i Stockholm i veckan (och snö till helgen, men det tänker vi inte på nu). I garderoben väntar ljusa jeans, korta mockajackor och tunnsulade loafers. Nyanser som smörgult, pistagegrönt och jordgubbsglassrosa står redo att matchas med ljusblått, vinrött och brunt. Äntligen är det dags för vårstil!

Likt hur jag gjorde i somras satte jag mig ned och tittade djupt in i mitt klädskåp och skapade sedan tre olika stilkaraktärer som jag vill vara i vår.

I Dylan och någon av hans tjejer
Efter att ha sett filmen A Complete Unknown lämnar jag biografen med en stark längtan av att få bära mockajacka och raka jeans. Jag vill svinga mig tillbaka till 60-talets små klubbspelningar och uppbringa tillräckligt mycket tålamod för att orka utsättas för fenomenet ”kille med gitarr”. Bluesmusiken matchar jag med prickig skjorta, scarf runt halsen och mörka solglasögon. Jag vill bära A-linjeformade klänningar, tunna randiga tröjor och roliga skärp i midjan på mina byxor. Strumpbyxor i 20 denier som håller en halv dag och klapprande boots längs Swedenborgsgatan. Kaffet är svart och starkt, håret utsläppt i naturliga vågor, i ögonvrån skymtar en tunn brun eyeliner. Mitt försök att verka mystisk förstör jag ideligen genom att vissla svajigt och tugga bubbelgum. Färgerna på mina kläder är neutrala i brunt, svart och blått med inslag av nötta djurmönster. På bordet framför mig ligger en bok av Dag Solstad tillsammans med ett slitet anteckningsblock innehållandes oklara utkast och på mina händer syns spår av svarta bläckfläckar. Håll i er, Dylan-mannen från 2016 har återvänt.

II Sport möter preppy
Nämen, en tjej som kan springa och hålla koll på styrräntan. Det är ju otroligt. Lika otroligt som kombinationen av sportiga shorts och långärmade pikétröjor med krage, höga knästrumpor på fötter iförda ballerinaskor med spännen eller bruna Nike-sneakers tillsammans med vita strumpor med en liten volangkant. Det är collegetröjor, västar, snusnäsdukar och T-shirts med tryck, ibland dragna över en tunn långärmad tröja. Hög hästsvans, osminkat ansikte, rosiga kinder och fläta. Att äta en morot rakt upp och ned för att det, citat, ”är ett bra snacks”. Vinröda loafers med ljusblå strumpor och stadiga bomullsshorts med stor stickad tröja. Pulsklocka, basfärger och Bode, fast budget. Kanske är allt bara en ursäkt för att jag låter min maratonträning spilla över på mitt vardagsliv och ett sätt att få den konstant nyduschade huden och lätt tomatröda ansiktsfärgen att framstå som ett medvetet val. Det kommer jag i så fall aldrig att avslöja fullt ut.

III Typisk mamma 1998
Bakom en glansig veckotidning och en tonfisksallad med vichyvatten skymtar hon, den klassiska mamman och den eftersträvansvärda personan. Iförd mönstrad omlottkjol, skrynklig sidenskjorta och sköldpaddsmönstrade solglasögon sitter hon och nynnar med till Marie Fredrikssons Het vind. På fötterna ett par ingångna bruna seglarskor eller ett par vita, platta tygskor. I garderoben hänger solblekta pastellfärger, raka jeans i vitt, beige och ljusgult samt ärmlösa blusar. Händerna är nyinsmorda, tålamodet stabilt och smörgåsen bredd med lättmargarin. Runt handleden sitter ett nätt armbandsur och kring halsen skymtar ett bärnstenshalsband. När den förrädiska vårkylan slår till åker en stickad kofta eller en dressad kavaj på över axlarna. Håret är samlat i en låg tofs eller draget bakåt med ett mjukt hårband. Av hårda diadem får hon dessvärre migrän, men som tur är ligger en karta tabletter i handväskan. Alltid förberedd, alltid väldoftande och prydligt sansad.

Tur och retur till Malmö

Ankomst
Tåg 3941 punktligt
Klockan tre-sol som värmer
Halsduken fäst runt väskans rem
Körsbärsläsk med is på torget vid S:t Knut
En ivrig råtta, en vaggande duva, en aggressiv mås
Promenera hem genom kyrkogården, tänk på döden
Jag: nattsvart sammetstopp med ett glittrande skärp i midjan
Hon: godisrosa klänning och tunna strumpbyxor över skrubbsåret
Tända lampetter, femtio tulpaner på bordet i hallen
Lägenheten badar stilla i pölar av skymningsljus
Vi häller franska bubblor i tunna vinglas
19:05 ringer två till på ytterdörren
Alla i halvmåne vid köksbordet
Hacka, skära, steka, blanda
Sichuanpeppar på tungan
Dumplingark i handen
Köket fyllt av os
Mätta suckar
Ut i natten
En skrattfylld väg
Folkets park helt öde
Fontänen avslagen, torrlagd
Trilla in som klunga på baren
Mer bubblande dryck i klirrande glas
och vårens eufori möter till sist sömnens rand

En morgon
Ett meddelande
Finns bryggkaffe i köket
Snart också nybakade croissanter
Kokt ägg, fjällfil och flingor i stor kopp
Uppkrupna i kökssoffan, bläddrandes boksidor
Sov du så diskar jag, en uppmaning, en transaktionslös betalning
Utomhus kallar med flödande solsken, genom fönstren syns inte
friska vindar, virvlar sand, susar löv, blåser genom kappan
Halsduken lossad från väskans rem, dubbla halsvarv
Vi packar påsarna, tofflor, handdukar, hänglås
Bryggan en evighet rakt ut i vattnet
Temperatur: 4,7 grader
Vita gäss på havet
En lukt av tång
Huden bar
Lä på bryggan
Framåt, vidare
Falafel i farten
Kaffe på maten
Alla tycks kila förbi
Ett gyllene flöde, unikum
Ljus lager mot tegelväggen
Facetimesamtal med en hund
Snabba glasögon och diskussioner
om ögonkontakt och dess spänning
Ett rundkindat barn i tomatröd overall
Kropparna möra efter blåst och bad
Tupplurar på parallella soffor
Laga mat och förvånas
Smakerna i pannan
Hur enkelt, så gott
Ris, smör, citron, mynta
Fänkål, grapefrukt, manchego
Bläddra magasin, tänka skriv, prata stil
Låta tiden långsamt passera mot midnatt

Ny dag, samma ljus
Stark sol, MFF-blå himmel
Vi söker oss ut när filen tagit slut
Bläddrar galgar i andrahandsaffärer
Letar krus att fylla med narcisser
Blomsteraffärer med fuktig luft
Kilometerlånga källargångar
Duniga kaktustaggar
Handflatsstora blad
Mer kaffe? Ja tack
En ruta rostat rågbröd
Ostskivor på stålgrå bricka
Vinden piskar på där utanför
Benen spritter, löpskorna kallar
Långa steg längs kanalens östra kant
Och allting i parken i slag med att starta
Tusen nyanser av grönt, av skott, att prickas
av vårens storslagenhet på nytt varje år
Men så fylla väskan, krama farväl
Sista stegen genom staden
Motljus och motvind
Utrop på stationen
Tåg 546 norrut
Avfärd

hela internet verkar
störa sig på någon kille som heter Ola
och jag tänker
borde jag också göra det
störa mig på någon kille som heter Ola alltså
bara för att hänga med i
den internetkulturella irritationen
men vet ni vad
nej vet ni vad
kärleken är blind
människan är trött

Ur anteckningar

Från ingenstans drabbas jag av en sorgsen känsla över att jag aldrig fick träffa min farfar. Jag hade velat sitta ner och prata ett slag, kanske höra honom predika. Tänk om hans röst finns inspelad någonstans? / Hon sitter vid mitt middagsbord och jag spelar en låt för henne, säger exakt såhär är det, lyssna på texten nu: När man letar sig fram i tunneln, man ser ljuset där framme, allt är konfetti, nånting måste hända. / Orden kommer som brev. På ojämna dagar, landar med en duns. / Jag önskar att jag fick jobba med reklam på 90-talet. Helt samvetslöst bränna över till andra sidan jorden för att plåta något som ingen tidigare gjort. Sju stora helsidor, två episka minuter på tv, alla kollar på allt. / Fänkålssallad med citrus, pissaladière med sardeller, kronärtskocksdipp med baguette, bönsallad med tomat. Efterrätt? / Ständigt dåligt samvete över relationerna. Det var lättare när man kunde ses i klungor på en aw, tiden fri mellan 18 och 23, ett ekande ”kom förbi”. Enkelt att romantisera år 2016 i efterhand. / Instinkten i att vilja lyfta upp overallklädda barn och bära dem i famnen. Hålla de knubbiga sjöstjärnekropparna tätt intill bröstet. / Nattåg till Hamburg alt. Offenbach. / Blå, blå, blå. Himmel, hav, himmel. Blicken som ett flipperspel och horisonten med sin skarpa linje, drar ett rakt streck över synfältet. / Färga ögonfransarna, använda tanning drops, boka klipptid. / Det var en gång, det var en fest eller ja det var i helgen och jag älskar hur du får mig att vilja bli nyfiken på andra. Hur ditt genuina intresse för människor smittar av sig, som att varje person skulle bära på en otrolig historia och du har ju rätt. / Sista två minutrarna och jag ökar löpbandet. Snabbare, snabbare, pressar pulsen uppåt. Yihaa, back on the horse. / På Svalbard finns en bank med plats för miljontals fröer. Där ligger stora delar av världens biologiska mångfald samlad, skyddad av permafrost, djupt nere i marken. För att nå fröerna måste fyra låsta ståldörrar öppnas. Ingen enskild individ har nyckeln till samtliga dörrar. / Att köpa: håltång, eltandborste, hantlar.

Tio saker jag vill göra i mars

I tio evighetslånga dagar vaknade jag tidigt varje morgon med feber. Näsan så täppt att jag varken kände lukt eller smak, ansiktet värkande, pannan som om den höll på att sprängas, vilopulsen ivrigt tickande uppåt. Jag vilade, vilade, vilade. Åt mina värktabletter, sköljde näsgångarna, kokade brygder på ingefära och citron, gjorde hundra sökningar på 1177, ställde in resor och umgängen, ringde till sist min vårdcentral som sa kom hit och efter besöket där började jag att må bättre.

Att läsa om andras sjukdom i influensatider är inte särskilt roligt och knappast unikt, så jag hoppas innerligt att jag nu är ute på andra sidan feberdimman. Jag vill tro att de där första dagarna av mars bara var ett undantag och att det är nu som månaden börjar på riktigt.

Här är tio saker som jag vill göra i mars.

Åka till Malmö och träffa Sardellen
Egentligen skulle jag ha tagit tåget ner den här helgen, men jag fick ställa in och boka om. Nu blir det ett par veckor senare och jag ser fram emot ett vårigt Malmö med besök på kallbadhuset, vin på kul ställen, långa diskussioner vid Sardellens köksbord och gärna någon lagom märklig kulturupplevelse.

Gå ut i naturen
Jag känner att skogen och havet kallar på mig och jag längtar efter att få göra en ordentlig utflykt. Packa matsäck och vandra en dagstur eller ge mig ut med några vänner och paddla kajak. Jag vill fylla hela mig med klar och frisk luft, tack.

Hälsa på Eva med familj
I slutet av januari föddes min brorsdotter Eva och eftersom jag varit förkyld i hundra dagar innan jag dessutom fick feber, har jag ännu inte kunnat åka hälsa på henne. Men det vill jag hemskt gärna göra när jag känner mig frisk och kry, jag måste ju passa på medan hon är sådär alldeles liten.

Ta årets första kallbad
Kanske blir det i Malmö eller så hinner jag, Anna och Linn ta ett dopp i Årstaviken här i Stockholm innan. Att det snart är dags för termoskaffe och morgondopp på bryggan är i alla fall en sak som är säker.

Planera vårens och sommarens resor
Att befinna sig i mars är att befinna sig på toppen av backen, redo för en utförstur som får det att susa i magen. Nu finns allt det roliga framför oss! Jag har en skrivresa i maj att förbereda och ett gäng semesterveckor i sommar som jag vill fylla med vandringsäventyr, Gotlandshäng och något mer. Dags att börja planera.

Kolla premiären av Allsvenskan
Ett klassiskt vårtecken är att Allsvenskan drar igång och således påbörjas ännu en säsong av grusade förhoppningar, oväntade lyckokast och evighetslånga slutminuter. Det är lika vidrigt härligt varje år. <3

Sätta vårstilen
En sak jag har hunnit med under mina sjukdagar är att skriva långa listor på mina planer för vårstilen. Plaggmässigt har jag redan det mesta jag behöver, det handlar mest om att skapa nya kombinationer och kanske komplettera med ett par accessoarer. Ett eget inlägg kommer såklart framöver.

Fortsätta att torpdrömma
En av mina drömmar sedan länge är att ha en egen liten stuga någonstans, ett ställe dit jag kan åka (själv eller med sällskap) på helger och bara vara. Kanske odla lite och snickra något, grilla korv och kratta löv, sitta och läsa och skriva, lyssna på radio och lägga pussel. Det ultimata vore att få långtidshyra något på lagom avstånd från Stockholm, men hur sjutton hittar man ett sådant ställe? Det ska jag försöka lista ut nu i mars, hojta gärna till om ni har några tips.

Gå på fest och ha middag
Kanske är det mina dagar hemma i isolering som spökar, men jag längtar efter sociala sammanhang. Som tur är har N och jag blivit bjudna på hemmafest nästa vecka och det känns väldigt kul! Jag hoppas på bra musik och många okända ansikten. Dessutom har jag bjudit över några kompisar på middag en helt vanlig måndag snart. Så mysigt att samla vänner runt sitt köksbord och laga mat till dem.

Hitta på ett kreativt projekt
Jag brukar fastna i att sådana här listor ska innehålla ganska konkreta saker, men varför då egentligen? Nu slänger jag in en punkt som jag själv inte har någon aning om hur den ska ta sin form, men saken är i alla fall att jag gärna skulle vilja ha någon typ av skapande projekt under mars. Lite så som jag hade Adrenskalendern i december, där jag gör något kreativt som helst går att dela med andra. Oklart – ja. Kul – förhoppningsvis!

Mitt dumma lilla rutinliv

Allt började på en middag då vi kom in på en diskussion kring hur ofta vi dammsuger hemma. Jag sa då att jag oftast gör det två gånger i veckan, på torsdagar och söndagar. Detta eftersom jag bor ganska litet och tenderar att dra runt smutsen annars och för att det är mina huvudsakliga städdagar. Torsdagar för att jag vill göra det fint inför helgen och söndagar för att jag vill ha ordning inför veckan. Självklart är det inte ristat i sten. Är jag inte hemma så hoppar jag bara över det eller tar det någon annan dag, men på det viset blir det sällan riktigt kaosstökigt hemma hos mig och det går dessutom relativt snabbt att städa.

Detta ledde upp till en förvånansvärt engagerande dammsugardiskussion vilket senare fick mig att börja fundera på vilka andra rutiner jag har. När jag väl började att lista dem förstod jag att det var fler än jag trodde. Kanske är jag en mycket ängslig och nitisk person, tänkte jag men insåg sedan att väldigt få av rutinerna är så viktiga att det innebär några konsekvenser om jag missar dem. Tvärtom är det främst saker som känns lite trivsamma att göra och möjligtvis också en bieffekt av att jag har bott själv under större delen av mitt vuxna liv…

Nåväl, välkomna till mitt dumma lilla rutinliv.

Jag tränar alltid på måndag lunch. Det ligger en upprepad träningsbokning i min jobbkalender och det ska krävas ett viktigt möte för att jag ska flytta på den. Har jag tränat på måndag lunch spelar det nämligen ingen roll hur dålig resten av veckan blir, då har jag i alla fall fått in ett träningspass och det är bättre än noll. Dessutom gör det att resten av måndagen brukar gå i ett snabbt tempo.

Jag tar ofta ett varv hemma på kvällen innan jag går och lägger mig för att plocka i ordning, diska rent och återställa hemmet till någon sorts grundnivå. Hade jag haft ett isolerat sovrum där jag inte behövde se saker hade jag kanske inte gjort det här, men det känns svårt för mig att sova när allting är kaos runt omkring.

På tisdagar vattnar jag mina krukväxter. Det bestämde jag bara en gång för att jag aldrig kunde komma ihåg när jag vattnade dem sist och nu är det en liten tvåminutersrutin. Ser de trötta ut däremellan får de såklart en liten skvätt vatten då också. Växter som kräver konstant fuktig jord gör sig inte särskilt bra hemma hos mig som ni förstår.

Är jag på kontoret dricker jag en första kopp kaffe mellan 9:15 och 9:45. Alltid svart bryggkaffe, majoriteten av gångerna med en banan till. Oftast dricker jag bara en kopp kaffe per dag, om det inte är så att det bjuds på fika eller liknande. Det andra kopparna som slentriandricks är ändå inte särskilt goda tycker jag.

Jag jobbar hemma på onsdagar. Vi har en jobba hemma-dag i veckan och i mitt team har vi bestämt gemensamt att den är på onsdagar. Det passar mig utmärkt och då försöker jag att göra sådana uppgifter som kräver extra fokus.

På onsdagskvällar går jag på quiz. Det är också en mycket bra rutin, för efter en fokuserad hemmajobbsdag brukar jag vilja träffa kompisar. Dessutom är ju onsdagar en exemplarisk aw-dag som vi alla vet.

Jag promenerar oftast om det är kortare än 40 minuters gångavstånd till stället jag ska till. Mest för att jag gillar att gå och för att Stockholm är en stad där man kan komma långt på 40 minuter. Plus att det är skönt att slippa SL:s opålitliga turer.

Jag har alltid en påbörjad bok, eller en ny på tur, helst med mig i väskan. Ser jag en bok jag vill komma ihåg att läsa brukar jag spara den i Goodreads eller reservera den på biblioteket. Jag har ofta en stående lånehög från bibblan vilket är bra eftersom deras lånetider får mig att hålla uppe tempot i läsningen – man älskar ju en deadline. Ser jag en tv-serie eller film jag vill komma ihåg tar jag däremot en skärmdump och glömmer sedan för alltid bort att kolla på den.

Jag tvättar oftast på söndagar, ungefär varannan brukar vara lagom. Söndag är helt enkelt den tvättigaste tvättdagen på samma sätt som margherita är den pizzigaste pizzan (ja det var en referens till Mikael Yvesands Häng city).

På söndagar gör jag också min klassiska veckolista. Hela den är ju en egen liten rutin i sig som till och med fått ett dedikerat inlägg här.

Varje månad när jag fått lön betalar jag allting så fort jag kan. Jag vill att allt som går ska dras den 25:e och alla mina automatiska överföranden till sparkonton genomförs då. Min dröm är att allt ska vara klart och betalt direkt så att jag vet att den kvarvarande summan på kontot kan disponeras fritt. Fakturor med lång betalningstid och kreditkort är min skräck.

Några rutiner jag kanske skulle må bra av är en bloggrutin med bestämda dagar att posta inlägg på, en förberedd och genomtänkt frukostrutin (nu blir det oftast ovan nämnda banan och kaffe) och en mysig self care-rutin. Att ha bestämda hårtvättardagar i kombination med träning har jag däremot helt gett upp på.

Har ni några roliga, ovanliga eller väldigt nitiska rutiner?