På radion säger de att vinterkylan tagit ett grepp om oss. Den ser inte ut att gå någonstans, så långt 10-dygnsprognosen sträcker sig finns den där. Isande och kall, med froströk och ymniga snöfall och även om jag inte älskar just detta arktiska tillstånd så är det något med vädersleksrapporterna som jag alltid gillat. Ända sedan barndomen då filmen med den gäspande solen visade sig på tv:n och berättade om soltiderna i landet har jag dragits till dem. Då var det mest för att det var tecknat, nu handlar det om kontroll och poesi. Två ytterligheter som på något märkligt vis möts där i prognoserna. Det första ger mig en föraning om vad som väntar, hur jag borde förhålla mig till dagen och perioden, vad jag ska klä mig i, vad jag kan göra och inte göra. Aldrig helt och hållet avgörande, men likväl en ledstång att luta sig mot.
Kring vädret ryms också så många ord som lägger sig bra på tungan. Ett tag samlade jag på dem, sparade de bästa för att kunna gå tillbaka och upprepa. Högtrycksrygg, mildluftsattack, nysnö, vindstilla, frostnätter, skyfallsliknande, värmebölja, stackmoln… Listan tycks oändlig men tryggast av allt är nog ändå sjörapporterna. Långa redogörelser av platser jag knappt känner till med detaljerade beskrivningar av vind, väder och sikt. Ett mässande som blir till ett brus, ett återkommande inslag utan faktisk betydelse, mer än att det bara ska finnas där, så som det alltid har funnits. I romantexten jag skriver på inser jag att det är fullt av väderbeskrivningar, karaktärerna har svårt att gå utanför porten utan att jag skildrar den meteorologiska tillvaron och kopplar samman den med deras sinnestillstånd. Förmodligen måste jag stryka hälften, men tills vidare får de stå kvar, mina darlings att döda, mina poetiska riktlinjer, alla mina väderlekar.
———
Ett lyssningstips: Somna till sjörapporten och lugna stråkar
Författararkiv: Julia
Nulägeslistan
Flora lade upp en lista här om dagen som hon visst hade lånat från mig. Det hade jag inget minne av, så därför tänkte jag att jag kunde fylla i den på nytt. Det var ju ändå sex år sedan sist och vardagstillvaron ser kanske lite annorlunda ut nu ändå, även om mycket är sig likt.
Vad jag jobbar med just nu
Det börjar dra ihop sig mot orange kuvertet-tider så just nu lägger jag en del av min jobbtid på en pensionskampanj. Hallå, ni pensionssparar väl? Just det, på tal om det kom jag på att jag fick en kommentar med en fråga kring pension som jag helt glömt bort att svara på, så kanske får det bli ett dedikerat litet pensionssparar-inlägg här framöver. Jag förstår att ni inte kan tänka er något mer spännande, haha.
Vad jag lär mig just nu
Jag försöker att lära mig arabiska på Duolingo, vilket är jättesvårt. Sedan försöker jag också lära mig att ha bättre tålamod, vilket är ännu svårare. Och så ska jag strax börja gå en ledarskapskurs vilket jag hoppas blir kul och inte allt för svårt.
Vad jag njuter extra av
Att ha friheten att kunna hasa omkring hemma en lördag med OS på tv:n i bakgrunden, dricka kaffe i två timmar iförd morgonrock, långsamt läsa alla delar av papperstidningen och inte behöva göra någonting förrän klockan plötsligt är 14 och jag har fått panik över att jag inte tagit tag i dagen.
Vad jag läser just nu
All About Love av bell hooks. Det är den första boken som jag läser på engelska i år, och det går faktiskt helt okej. Jag har som mål att läsa minst fem böcker på engelska under 2026 för att bättra mitt ordförråd och bredda vad jag läser. Det enda problemet nu är att jag får Haddaways What is love? (baby don’t hurt me, don’t hurt me, no more) varje gång jag tänker på titeln.
Vad jag längtar efter just nu
Jag längtar väldigt mycket efter att få nycklarna till vår nya lägenhet, men det dröjer till efter påsk och den 7 april. Det här med fem månader tillträde visade sig vara väldigt länge. Givet det längtar jag också efter en del av mina saker som just nu står magasinerade i ett förråd. Och så längtar jag till bokrean! Jag tänkte göra en lista över titlarna jag vill köpa så att jag har en plan när dagen kommer.
Vad jag lyssnar på just nu
Radio Shinyabin, Café Bambino, Surret, Kalejdoskop, Genom ljuva livet och jazzradion i P2.
Vad jag äter just nu
I onsdags åt jag en semla från Svedjan som var så god att jag vill äta en till snart igen. Annars äter jag extra mycket kiwi och blodapelsiner nu. Och ikväll ska jag till Nook och äta middag där, jag hoppas att det blir gott.
Vad jag gör för att må bra just nu
Styrketränar, bokar roliga aktiviteter med kompisar på så många kvällar som möjligt, försöker att komma ut i dagsljuset (men det är banne mig svårt på vardagar), äter kosttillskott, köper GlowId:s chok chok-serum, tillåter mig att drömma om våren, lägger mig nära, nära N, lyssnar på albumet Tapestry och klär mig i färg.
Vad jag har för planer i helgen
Dricka champagne, följa med på husvisning, svänga förbi gymmet och gå på Das Kapital på Dramaten.
Löpbandsbanjo, pusselvänner och födelsedagsfiranden
Hej så här på söndagskvisten, hoppas att allting är fint med er! Innan vi gör oss redo för ännu en oxvecka, tänkte jag göra en kort sammanfattning av saker som hänt sedan sist.
I slutet av förra veckan hoppade jag på tåget och åkte till Borås för att göra en produktion med jobbet. Ett av film- och fotoproduktionsbolagen som vi jobbar mest med har sin bas där, så då behöver jag resa dit ibland.
Jag kom fram ganska tidigt på kvällen, kastade ett snabbt öga på hotellrestaurangens recensioner och bestämde mig sedan för att gå och inhandla en girl dinner att äta på rummet. Den intogs framför Rapport, följt av Uppdrag granskning.
Hela nästa dag tillbringades i studion i artificiellt dagsljus bland kameror och monitorer och sedan var det bara att kuska hemåt igen.
Hem till fredag följt av helg och vi lagade shakshuka vilket är den perfekta vi kommer inte att hinna äta både frukost och lunch-rätten. Eller ja, brunch som det även kallas.
Sedan åkte vi på 2-årskalas för tvillingarna Edith och Love. Vi konstaterade att Tom & Jerry-kex fortfarande är väldigt gott, så även hembakad dunderhonungstårta.
På söndagen blev det frukost som bara är frukost, i form av havregrynsgröt med plommonsylt, kaffe och fruktsallad.
Sedan tog vi tunnelbanan till Universitetet och gick till konsthallen Accelerator. Jag tänkte att den var ganska nyöppnad, eftersom jag inte hunnit dit tidigare, men den hade visst funnits sedan 2015. Nåväl, bättre sent än aldrig.
De visade två utställningar. Grupputställningen Vera Was Here med verk som fokuserade på samlande, bevarande och återgivande av minnen på olika sätt samt Gravity, Be My Friend av videokonstnären Pippilotti Rist. Det var nästan hypnotiserande rogivande att ligga på de mjuka kullarna på golvet och titta upp på filmerna i taket. På gränsen till yrselframkallande först och sedan bara behagligt drömskt.
Och sedan blev det lite mindre drömskt utan bara vardag och allt det vanliga igen. Jobb och toaselfies och ullunderställ under alla plagg.
En riktigt trött tisdag lagade vi en av mina gamla standardrätter. Rostad sötpotatissallad med svarta bönor (eller kikärtor i det här fallet), avokado, lime och koriander.
En dag när jag sprang mina tröskelintervaller på lunchen kom jag att tänka på det gamla bandet Mumford & Sons och det visade sig vara väldigt effektivt att kuta till intensiv banjo. Ett litet tips om ni behöver motivation på löpbandet.
Vintern har verkligen tagit sitt grepp om Stockholm och den ser ut att stanna. Jag får dock panik på alla som är ute och vandrar på isarna, särskilt när man titt som tätt läser om folk som gått igenom. Vinterbad i all ära, men helst inte på det sättet.
Mitt mål att äta 30 olika växtbaserade saker i veckan har för övrigt gått mycket bra, till stor del tack vare jobbets salladsbuffé. Jag tog absolut lite romanesco bara för att kunna lägga till det på listan.
I torsdags kväll var jag småirriterad och rastlös tills jag kom på att jag köpt ett 1000-bitarspussel på Sellpy några veckor tidigare. Jag hällde ut det och ockuperade sedan köksbordet i tre dagar framöver. Förresten har jag insett att jag borde skaffa mig en pusselbytarvän, för pussel är ju oftast som roligast första gången man lägger dem och det ultimata vore att ha någon att byta pussel med då och då. Min favorit är lagom enkla, gärna fina, 1000-bitarspussel med många detaljer och mycket färg.
Sedan var det fredag igen och efter jobbet mötte jag upp Nawar och Lidia på baren Kouthoofd Familie Winkel i Gamla stan. En av Stockholms trevligaste och mest svårstavade ställen. Vi stängde veckan över ett par glas vin innan det blev dags att bege sig hemåt och se The Pitt.
Igår, lördag, var vi först på 4-årskalas och sedan åkte jag vidare till Krog Agrikultur för att äta middag och fira Karins födelsedag. Det är verkligen många kalas så här års!
Idag väntade en riktigt söndagig söndag med storhandling, tvättid, städning och långkok. Det blev chili con carne med tre sorters chili från hyllan ovan och ett rejält varv med dammsugaren. Och nu återstår bara 27 minuter på den här veckan så det är hög tid att runda av och stänga ner detta ganska röriga och märkliga inlägg, men så kan det bli ibland. Hoppas ni får en fin start på veckan!
Sju saker jag vill göra i februari
Prövningarnas tid är över, eller i alla fall månaden januari, för ute i världen och runt om i landet tycks kaos fortfarande råda på många plan. Här i min lilla bubbla gör jag mitt bästa för att hitta ordning och trivsamhet. Ibland undrar jag om jag och andra har tagit det till en extrem, det här med att göra listor och planer, sätta teman och upplägg, strukturera, kategorisera och visualisera livet och framtiden. Kan det bli för mycket av det goda? Borde jag vara lite mer… spontan och planlös? Men så landar jag i att det finns något fint i de där listorna och ambitionerna, att det är något trivsamt i själva görandet av dem och sedan är det kanske inte så viktigt vad som faktiskt blir av. Så med det sagt vill jag försöka skaka av mig januari och vintermörkret och istället addera lite färg till februari, både bildligt och bokstavligt.
Äta olika 30 växter i veckan
Jag läste en artikel i SvD i helgen som handlade om tarmfloran och hur man kan stärka den. Ett sätt var att äta mer fibrer och fermenterad mat, ett annat att man ska försöka få i sig 30 olika växtbaserade livsmedel i veckan. Vid första anblick tyckte jag att det lät väldigt mycket, men tydligen får man också räkna med sådant som örter, frön, nötter, sädesslag samt kryddor och då blir det ändå enklare. Så nu testar jag att räkna hur många jag får i mig, mest på skoj, men också för att det känns kul med färgglad och varierad mat i februari.
Göra fruktsallad
Som en förlängning av punkten ovan vill jag också bli bättre på att göra fruktsallad som snacks på kvällarna. Jag har lovat mig själv att jag ska gå raka vägen förbi mataffären efter jobbet och fylla kylen med goda frukter.
Köpa semlor
Och som kontrast till allt ovan vill jag också gå förbi Svedjans bageri och köpa deras väldigt goda semlor. De är något alldeles extra och hör februari till. Mandel och vete borde ju dessutom räknas till växterna ovan…
Förbereda färgglada outfits
I december hade jag ett litet projekt där jag skrivit ner en lista med färdiga outfits som jag kunde välja från, vilket visade sig vara väldigt smidigt om morgnarna och hjälpte mig att aktivera garderoben. Nu vill jag göra samma sak igen, men med fokus på varma och färgglada kläder. Mitt mål är att sätta ihop 20 olika outfits så att jag har så att det räcker under alla vardagar i alla fall.
Ge mer tid till skrivandet
Mitt skrivprojekt går sakta och dessvärre inte jättesäkert framåt, men det händer lite i alla fall och i februari tänker jag att det ska få ännu mer fokus från mig. På tåget till och från Borås och under min kväll på hotellrummet passade jag på att läsa igenom alla de 167 sidor jag skrivit hittills, så nu vet jag att det finns mycket innehåll men också desto mer att förbättra. Det ska jag försöka att ägna månaden till.
Fira födelsedagar och gå på konsert
Februari råkar vara födelsedagsmånad för några av mina bästa kompisar, så det ska vi ta och fira såklart. Och om några veckor ska jag och N gå på Jens Lekmans spelning här i Stockholm och samma helg har jag bokat in oss på hotell för en staycation, vilket ska bli fint!
Hitta mitt sätt att njuta av vintern
Här om dagen konstaterade jag att en anledning till varför jag inte är så förtjust i vintern nog bottnar i att jag inte är någon vintersportare. En säsong är ju som härligast när man kan dra nytta av den fullt ut och njuta av all snö och is. För några år sedan fick jag ett infall om att jag skulle bli en längdskidtjej vilket resulterade i ett par dyra skidor som nu står i ett förråd i norra Stockholm, ett stukat långfinger som fortfarande är lite snett samt ett påslag av posttraumatisk stress vid blotta tanken på mina misslyckade försök till åk. Min familj har aldrig åkt till fjällen (eller Alperna heller för den delen, som alla tycks göra numera) så utförsåkningen känns också ganska långt borta, även om jag gjort några tappra försök med kompisar i Åre (senaste gången resulterade i en halv dag hos tandläkaren i Järpen). Vad har vi då kvar? Staplande steg på långfärdsskridskor? Bandy på Zinkensdamm? Just nu lutar det mest åt isvak och bastu, vilket ändå är två saker jag kan uppskatta, men fler förslag mottages gärna.
Prövningarnas tid
Det är januari. Fortfarande. Jag äter mina dumma små kosttillskott, ser hur naglarna ändå skivas, bokar klipptid för att försöka göra något åt det yttre. Ligger i sängen och tittar ut på grådassigt morgonljus, googlar tabellen för solens upp- och nedgång, tänker att i slutet av februari börjar det bli märkbar skillnad, räknar att det är en månad dit. Jag står längst bak på perrongen, har hittat den snabbaste vägen till pendeltågets slukhål, det är trängsel bland tjocka dunjackor, för mycket folk för att jag ska kunna plocka upp boken ur väskan. I min telefon ser jag bilder från människor på semester i Thailand, själv ska jag på jobbresa till Borås under ett dygn, ta kvällståget hem med byte i Herrljunga. Jag gör planer med vänner och får flytta dem, ställer in och ställer om, det är tider av vabb, vobb, depp och krupp, vi gör ett nytt försök nästa vecka, okej. I kylen ligger ett nät apelsiner och skrumpnar, kroppen vill ha fett och socker, sura colanappar och pommes frites, jag tvingar upp den på löpbandet, lyfter skivstänger med bleka sparrisarmar. November är ingenting i jämförelse, det här är tredje milen på maran, det är fucking Västerbron. Det är januari. Fortfarande. Prövningarnas tid.
En dikt, en bok, ett band
En dikt
Jag fann en så träffsäker beskrivning på vad kärlek är och hur den kan kännas, ur Jila Mossaeds diktsamling Vem var min mor på jorden. Vill alltid luta mig mot din vägg.
En bok
Den senaste boken jag läste ut var Alessandro Bariccos Silke. En nätt klassiker på 120 sidor som rymmer väldigt mycket mellan raderna. I korta drag handlar den om silkeshandlaren Hervé Joncour som behöver bege sig på en lång resa från Frankrike till Japan för att köpa silkesmasksägg. Lika mycket som silke är bokens tema präglar det också sättet den är skriven på. Historien läggs fram lätt och luftigt med ett avskalat berättande och ett medvetet upprepande, samtidigt som den är full av sköra detaljer som mejslats fram med precision. Inte ett enda ord känns onödigt här. Jag skulle säga att det är en mycket bra bok att läsa om man snabbt och enkelt vill komma in i sin läsning, men samtidigt ta del av något med litterära ambitioner. Finns på Bokbörsen eller på biblioteket.
Ett favoritband
Ingen har väl missat (och hunnit tröttna på) trenden med att bli nostalgisk över 2016 vid det här laget. Jag kommer inte göra någon längre tillbakablick men kan bara konstatera att ett av mina favoritband från då fortfarande hänger kvar. Niki & The Dove och deras album Everybody’s Heart is Broken Now som släpptes 2016 är fortfarande en av mina bästa skivor att lyssna på, särskilt på fredagar. Låten Empires har jag fortfarande på repeat då och då, bara för att den är så otroligt bra.
PS. Rubrikreferens härifrån, såklart
Bok- och läsåret 2025
Hur var läsåret 2025?
Bra! Jag läste mycket och ofta. Det kändes naturligt att påbörja en ny bok så fort jag avslutat en annan och jag upptäckte en hel del riktigt bra böcker.
Antal lästa böcker under 2025:
Det blev exakt lika många som förra året, nämligen 54 stycken. Mitt mål är att snitta en i veckan vilket jag lyckats klara med en liten marginal till och med.
Vilken typ av böcker läste du?
Mest skönlitteratur, en del poesi, ett par novellsamlingar och någon enstaka fackbok.
Vilken månad läste du flest böcker?
Under november slutförde jag hela åtta stycken…
Vilken månad läste du minst?
…men i februari respektive maj läste jag bara tre.
En bok du inte läste ut?
Jag läste faktiskt ut alla jag påbörjade men Chivas Regal av Bruno K. Öijer, en författare jag annars gillar väldigt mycket, var jag nära att ge upp mitt i. Den var verkligen inte bra.
Några citat som du fastnade för?
”Och hon glömde ofta bort.
Att hennes kropp (att alla våra kroppar) är ett hus byggt av sand.
Att det alltid har rasat samman och att det fortsätter att göra det.
Att det oupphörligen rinner mellan fingrarna.”
Ur Den vita boken av Han Kang
”vi som böjs av blåsten, hukar oss
bländas
de som säger: inget växer här, inget tar gestalt
jag blinkar, tänker:
de vet ingenting om oss”
Ur Min tunga moder av Mara Lee
Några böcker som fick dig att vilja skriva?
Radio Yerevan av Zara Uzun Kjellner, Body double av Hanna Johansson och Blommorna av Elin Michaelsdotter. Tre mycket läsvärda och språkdrivna berättelser som gjorde starkt intryck på mig och fick mig att vilja gräva ner mig mer i text.
Bästa läsplatsen 2025?
Väntandes på sällskap i en bar eller på restaurang med en liten öl intill. Alternativt på tåget ner mot kontinenten.
I vilken form läste du böcker 2025?
Jag läste bara böcker i fysisk form, jag är ingen e-boksfantast eller ljudbokstjej tyvärr. Däremot är jag en flitig besökare på biblioteket och lånar merparten av allt jag läser därifrån. Om jag sedan gillar någon av titlarna extra mycket brukar jag köpa ett eget exemplar så att jag stöttar mina favoritförfattare och också fortsätter att bygga min bokhylla.
Vilken var den första boken du läste 2025?
En alldeles särskild kärlek av Johanna Adorján. Den handlar om ett gammalt par som efter nästan femtio år av äktenskap, lägger sig i sängen en kväll och begår gemensamt självmord. Boken, skriven av deras barnbarn, söker efter svaret på varför.
Och vilken var den sista?
Lapvona av Ottessa Moshfegh. Jag hade inte riktigt räknat att den skulle skilja sig så mycket från Moshfeghs mest hyllade verk Ett år av vila och avkoppling, som jag verkligen gillade, men Lapvona var något helt annorlunda. Fiktiv medeltid, svält och elände, incest och död till höger och vänster. Inte dåligt skrivet på något vis, men inte riktigt min kopp te tyvärr.
Vilka var de bästa böckerna du läste 2025?
I läsordning var de:
Efterklang av An Yu
Förbjuden skrivbok av Alba de Céspedes
Hemsökelse av Jenny Erpenbeck
Body double av Hanna Johansson
Systrarna av Jonas Hassen Khemiri
Nattens skola av Karl Ove Knausgård
Radio Yerevan av Zara Uzun Kjellner
Omloppsbanor av Samantha Harvey
Övningar i mörker av Naja Marie Aidt
Min tunga moder av Mara Lee
Vad har du för förväntningar på bokåret 2026?
Jag vill läsa mycket även det här året, gärna en bok i veckan om det går. För att utmana mig själv och förbättra mina språkkunskaper skulle jag vilja ta mig an ett par böcker på engelska också. Jag vill gärna blanda klassiker med merparten nyutgiven litteratur. Bland annat har jag den mycket hyllade bildningsromanen Bergtagen av Thomas Mann väntandes i min bokhylla. Det känns dock som en bra bok att läsa på semestern eftersom dess tjocklek gör den till en ganska omständlig bok att släpa med sig i kollektivtrafiken varje dag.
Hur ser din läsrutin ut?
Jag försöker att läsa lite i princip varje dag. Sedan en tid tillbaka har jag fått vanan inne att läsa på tunnelbanan och pendeltåget på väg till och från jobbet, vilket blir ca 25-40 minuter per dag. Utöver det tar jag gärna några sidor på kvällen innan jag somnar också. Har jag en ledig dag händer det att jag unnar mig gärna en längre, mer fokuserad lässtund också.
Hur gör man för att komma igång med läsningen eller bli en mer frekvent läsare?
Jag har två tips. Det ena är att romantisera läsningen lite, att faktiskt välja att vara en sådan som sitter med en bok istället för telefonen och därmed verka lite mer intressant eller bara att uppskatta det estetiska i att plocka ut ett fint bokomslag och gömma sig där bakom. Att göra läsandet lite performativt helt enkelt, tills det plötsligt känns självklart. Det andra är att börja låna böcker på biblioteket och gärna sådant från nyhetshyllan eller reserverade böcker. I Stockholm kostar det inget att göra en reservation men när det blir ens tur i kön får man bara ha boken i två veckor (i alla fall om det är fler som vill låna samma bok eller om den är en nyhet). Det här är perfekt för min läsmotivation eftersom jag automatiskt får en deadline och jag har alltid något på tur att läsa.
Vilka kommande böcker ser du fram emot att läsa?
Min lista är lång, men här är ett urval:
Ymnighetshornet av Soraya Bay
En inre angelägenhet av Kristian Fredén
Det är läsaren som skriver boken av Kristoffer Leandoer
Odödligt av Iman Mohammed
Rök och speglar av Johanne Lykke Naderehvandi
Av månsken växer ingenting av Torborg Nedreaas
Ultravåld av Tone Schunnesson
Vilken var den bästa boken ni läste förra året?
Sju saker jag tänker på
Jag tänker på att blodapelsinerna är så goda så här års. Syrliga och söta, som en liten kick i gommen, hur det smakar som att äta en bit av solen. Tur att jag har ett helt nät i kylskåpet.
Jag tänker på att det är så kul att läsa bloggar nu för tiden. Jag tycker extra mycket om Saras uppfriskande återkomst och Floras personliga rapporter från Rom. Blir inspirerad här i mitt egna lilla hörn.
Jag tänker på hur det ska bli när vi flyttar. Det ska bli spännande att inreda ett nytt hem tillsammans, att ha mycket mera yta, kommer vi gå runt och ropa till varandra för att vi inte hör vad den andra säger? På söndag ska vi dit för att mäta och se allting i dagsljus, så knäppt att ha lagt en massa pengar på något utan att ha memorerat varenda centimeter, men sådan är visst bostadsmarknaden. Jag hoppas att lägenheten är minst lika fin som jag minns den.
Jag tänker på hur sjukt det är med vinstdrivande skolor. Hur våra skattepengar som ska investeras i att skapa trygga, sedda och utbildade barn istället hamnar i aktieägares fickor. Hur kan lösningen på ungdomskriminalitet vara att sätta 13-åringar i fängelse och inte att ge mer resurser till skola, omsorg och sociala skyddsnät? Det är absurt.
Jag tänker på hur bra det går att bo på 30 kvadrat. Hur jag trodde att det skulle vara mycket svårare, att jag skulle sakna mina saker mer. Nu har jag det mesta i ett förråd på andra sidan stan och hittills finns det bara en kort lista på sådant jag skulle vilja hämta: zestjärn, bruna manchesterbyxor, grå ulltröja, rejäl packtejp, vita jeans.
Jag tänker på ärendena jag ska göra på lunchen. Att jag ska gå till posten och skicka iväg paketet med skorna som jag inte vill ha, sedan till biblioteket för att hämta och lämna några böcker och så kanske en sväng till Ica Draken för att se om de har några blommor till bra pris.
Jag tänker på hur bra jag har det. Som får vara varm och mätt, uppkopplad och informerad, ekonomiskt trygg och väl omhändertagen av människor omkring mig. Hur lätt det är att ta saker för givet och hur mycket som kan hända i det här lilla livet.
Mellandagar, januarilunk och Ruben Östlundsk stämning
Ibland tänker jag att jag är en dålig bloggare som inte dokumenterar tillräckligt mycket och med det menar jag att jag inte tar kort på allt som jag gör eller alla som jag möter. Det blir således svårt att beskriva min tillvaro med en massa estetiska bilder. Men så inser jag att den här bloggen inte är någon pekbok, den är inte enbart inlägg med bilder följt av en kort rad utan oftare många långa meningar staplade på varann. Och tvärtom är jag faktiskt ganska bra på att dokumentera för jag minns enkelt sådant som hänt och känns och kan beskriva det rätt bra i ord. Så kanske är det i år jag slutar tänka på att jag är en dålig bloggare och landar i att jag har en lite annan sorts blogg bara. Med det sagt så kommer några olika nedslag från de senaste dagarna här, dokumenterade i både bild och text, på ett eller annat sätt.
I mellandagarna for vi från Norrköping till Gotland. Vi lämnade mina föräldrars hus på landet när det fortfarande var mörkt och anlände till Visby i skymning.
Båtresan var lugn och behaglig. För kallt för att sitta på soldäck såklart men mycket vackert ändå.
Dagen därpå sprang jag ner till naturreservatet Södra hällarna för en tur längs havet. Det var soligt och klart men kyligt och blåsigt, den annalkande stormen Johannes gjorde sig påmind. Efteråt tog vi en liten tur i Visby innerstad och den stora julgranen på torget vajade oroväckande i vinden. Dagen efter var den nedplockad, en tidig plundring av ovädret.
En kväll började vi att kolla på dart-VM av en slump och efter några timmar blev vi sugna på att spela själva. Som tur var snubblade vi över ett ställe i Visby som precis installerat sina tavlor. Vi kastade några omgångar och det var absolut inte så enkelt som det ser ut på tv, men kul ändå.
Resten av tiden tillbringade vi med att elda i kaminen, se på mer dart och diverse halvbra tv, laga mat och läsa böcker. Jag insåg att efter ett par, tre sådana här vilsamma stormdagar är jag ganska redo för aktiviteter och har spring i benen. Dagen före nyårsafton skulle vi åka tillbaka till Stockholm och vi såg hur båt efter båt ställdes in på grund av ovädret. Vår avgång låg dock kvar och efter att ha jagat rätt på åksjuketuggummin klev vi ombord på en färja där mild Triangle of Sadness-stämning rådde. Vi klarade oss dock bra (tack Calma!) och kunde kliva av i Stockholm en smula lättade.
Sedan blev det nyårsafton och jag tog två bilder och snodde en av Philippa (tack och förlåt!). Vi firade på klassiskt vis och med klassiskt menar jag trerättersmiddag, lagom klurigt quiz, oj hoppsan är klockan snart tolv, höra smällarna men knappt se fyrverkerierna, frysa och skåla och sen skynda in, kolla på klockan som är två, börja prata om något spännande, kolla på klockan igen och inse att den är över fem. Jag har noterat att trenden bland bloggare i år var att lägga sig tidigt och strunta i tolvslaget men som den anti-trend-person jag är gjorde jag därför tvärtom och gick och lade mig kvart i sex. Perfekt för måendet dagen därpå.
Om nyårsdagen passerade med kraftigt snöfall och en behaglig pizzalunk så började 2 januari desto mer skärpt. Jag lagade havregrynsgröt med plommonsylt och gick till Barry’s där jag bokat in mig på ett träningspass.
Efteråt träffade jag upp Emelie för en lunch på Studio Canteen där jag också sprang in i Flora och Sara. Väldigt bloggigt ställe med andra ord och ett mycket trevligt sådant med god mat.
Sedan promenerade jag hem i snön och tog en liten omväg förbi biblioteket för att hämta ut en diktsamling av Jila Mossaed. Jag har börjat tycka att mitt nya hembibliotek är ganska gulligt även om jag saknar närheten till det stora trevliga Tranströmerbiblioteket som var mitt närmsta bibliotek förut.
I lördags vaknade jag upp med en känsla av att vara otroligt klar med julledighet. Jag hade rastlöshet i kroppen och ville GÖRA något. Och med göra något menade jag inte se på tv eller läsa böcker utan typ gå på museum, skaffa höns, korsa Atlanten, bygga en stol, skapa en varumärkesstrategi, vandra två mil, rensa en källare, plantera en trädgård, installera en skrivare eller vad som helst. Det slutade upp med att vi gick och handlade mat, testade ett nytt recept och skaffade ett 1000-bitarspussel som jag byggde på köksbordet.
På söndagen hade vi aktiviteter på schemat, nämligen tvättid följt av ett besök på Sturebadet vilket jag fått i julklapp. Det var mycket trevligt att glida omkring i morgonrock, göra olika små basturitualer, sitta i bubbelpool och bara känna kroppen mjukas upp. Det är dock något med sådana här spamiljöer som gör mig en smula stressad, för jag tycker alltid att det är så otydligt hur man ska göra. Ska man ta med och använda handduken eller spara den till senare, ska man duscha innan eller efteråt, ha badkläder på eller av osv osv. Vid ett tillfälle när vi skulle ta hissen upp till det turkiska badet drabbades jag av en stark Ruben Östlund-feeling (för andra gången i detta inlägg) eftersom hissen envisades med att åka till alla våningar utom den vi skulle till. Till slut var vi nere i källaren när dörrarna öppnades och där stod vi i våra morgonrockar och såg förvirrade ut. Nåväl, till sist hittade vi rätt och kunde slappna av igen.
I måndags jobbade jag halvdag hemifrån vilket var perfekt för att hinna läsa ikapp mailen, komma ihåg vad jag pysslade med innan jul och förbereda mina personliga jobbmål inför mitt utvecklingssamtal. På kvällen var jag bjuden till Malin och Asta på middag och på vägen dit passerade jag den här mysiga lokalen som ligger intill Supermercado. Det var tomt därinne och jag hade en tid att passa så jag gick inte in, men det kändes mycket lockande. När jag skulle kolla upp det senare hittade jag ingen information varken på Google maps, Instagram eller hos Grand Gourmet som äger Supermercado. Är det någon som vet vad det är för ställe och hur ska jag göra för att få hänga där? Måste lösa det under 2026.
Sedan blev det tisdag och ledig dag igen, bekvämt! Min kompis Mika som annars bor i Tokyo var på besök i stan och vi hade bestämt oss för att ses ett litet gäng. Jag promenerade ned längs Söder mälarstrand som numera påminner om något slags Narnia-landskap. Ljuvligt ju.
I öronen hade jag podden Hundåren, vilket är en favorit. Den här gången avsnittet med Isabella Lundgren som var väldigt gripande. Jag ville knappt stänga av när jag mötte upp mina kompisar men gjorde det såklart ändå.
Vi sågs först på Stora bageriet för en sen lunch alternativt fika där jag valde deras gröt med saffran och päron som var mycket god. Sedan promenerade vi genom stan och satte oss på en bar för att dricka öl och spela spel.
Efter all ledighet följde äntligen ett par riktiga jobbdagar tillbaka på kontoret. I torsdags kväll lagade jag ett recept med tomater, bönor och halloumi från cooking-sektionen på New York Times som vi börjat prenumerera på. Min kväll avrundades med att jag läste ett magasin från pärm till pärm vilket var väldigt behagligt och inspirerande. Jag såg flera tips jag ville spara, bland annat det här om en radioshow som sänds varje natt, lite som ett japanskt Karlavagnen tänker jag. Det känns som ett bra komplement till min andra favoritsak att lyssna på, den danska kanalen P8 jazz.
Nu måste jag runda av här för strax ska jag iväg på kalas. Imorgon vill jag gå på bio och se Sentimental Value samt äta ramen. Vad vill ni göra?
Mina nyårsmål 2026
Om sextonåriga Julia hade vetat att hennes mål 2026 skulle vara att få plocka i en egen diskmaskin, flytta sitt pensionssparande och träna lagom ofta hade hon nog bara skakat på huvudet, men sådan är verkligheten nu. Det här är vad jag vill ha mer av under det kommande året:
Under 2026 vill jag flytta från 30 till 64 kvadrat och ta sambolivet till nästa nivå. Jag vill slipa golv och måla väggar och att vi ska landa i det som är vår gemensamma inredningsstil. Jag vill skynda lagom snabbt, få saker att hända och låta ett hem att ta form. Jag vill fylla mitt vuxenjags första egna diskmaskin och jag vill sitta på min balkong och dricka morgonkaffe i vårsolens varma strålar. Jag vill fortsätta att läsa mycket, gärna med ett snittempo på en bok i veckan som under tidigare år och det här året även ett par böcker på engelska. Jag vill känna att jag utvecklas på jobbet, kanske i en ny och bredare roll om det går och jag vill göra kreativa arbeten som jag känner mig stolt över. Jag vill skriva klart ett färdigt manusutkast på den där förbannade boken för om jag inte blir klar i år kommer jag aldrig bli det och då är det inte menat, då är det lika bra att ge upp. Ja, generellt vill jag skapa mer och betrakta mindre. Jag vill likt alla andra sluta slöscrolla men tror att lösningen är att fokusera på vad jag kan göra istället för att tänka på förbudet, så jag vill blogga lite oftare och gärna mer konsekvent. Jag vill använda fysiska kokböcker och laga mat som för mig känns ny och hellre gå i riktiga second hand-affärer än att varva Sellpy. Jag vill shoppa smartare i allmänhet, utifrån en noga nedtecknad lista och utan spontana köp som föranleds av tristess. Jag vill äntligen komma till skott med att flytta mitt pensionsspar så att jag har allting samlat på ett ställe och jag vill investera mer av mina sparpengar på ett klokt sätt så att framtidsjulia får det bra. Jag vill ha välvårdade naglar, en enkel men fungerande hudvårdsrutin och en sminkprocedur som grundar sig i tanken ”lite läppstift räcker gott och väl”. Jag vill ta ansvar för mitt eget mående och med det menar jag att jag ska gå och träna helst innan jag blir alltför rastlös och nedstämd men också att jag ska göra saker om så bara för min egen skull och tänka att det är gott nog istället för att vänta på att någon ska ta initiativet och göra det jag tänker och väntar på. Jag vill bli bättre på att ta varannan vatten eller något alkoholfritt för att alkohol i större mängder sällan är särskilt gott eller värt. Jag vill engagera mig mer politiskt, inte bara för att det är valår utan också för att jag tycker det absurt vilka beslut som fattas ibland. Jag vill bli bättre på att säga ”ja” utan att tänka efter, låta andra styra och lita på processen. Jag vill upptäcka fler delar av Stockholm för jag tycker det är bortskämt att sitta i en av världens vackraste huvudstäder och känna att jag har tråkigt när det finns så mycket att upptäcka. Jag vill hitta nya kulturscener, besöka fler konserter och vandra planlöst i andra stadsdelar. Jag vill gå vilse, jag vill hitta hem och jag vill med små medel försöka att göra världen lite vackrare.