Februarislask – ord som blev

Det går en vecka utan ord. Jag saknar något att berätta. Jag saknar hur livet brukade hända mig. Förr var dagarna en balansgång mellan arbete och fritid. Fritid som i tid för frihet. Nu är tillvaron bunden. Inramad mellan fyra väggar. Platsen för dramat är ett rum och kök. Pjäsen är en monolog. Jag spelar den enda rollen. Allt som spelar roll är jag. Dra ner ridån, tack.

”Tomhet, idel tomhet, allt är tomhet. Vad som har varit kommer att vara, vad som har skett skall ske igen. Det finns ingenting nytt under solen. Säger man om något: ”Det här är nytt!” så har det ändå funnits före oss, alltsedan urminnes tid.”

Dricka tre öl, komma hem till en nedsläckt lägenhet, känna inget inför att känna något, dansa i slowmotion på fiskbensparketten, det var inte du det var bara jag, det kommer aldrig att bli bra.

Jag saknar söndagsmässan i kyrkan på höjden. Att sjunka ner i en av bänkarna under fladdrande ljuskronor och bjälkar av trä. Att gå ut därifrån vid 19 och känna hur veckan fått en slutparantes. Att få nåden att börja om. Lite mindre skuldtyngd. Lite mera fri.

”I stared at my feet, at the shoes you bought me, the ones with red lights that flashed on the soles when I walked. My forehead pressed to the seat in front of me. I kicked my shoes, gently at first, then faster. My sneakers erupted with silent flares: the world’s smallest ambulances, going nowhere.”

Google-sökningar: global knivset, sartre sommaren längst inne i vintern, bortoluz frizzante, frysa ägg, prada solglasögon, beurre blanc, yoga with adriene headache, kärnavfall, badrum fogar, tutti frutti 100 år, gustav den andre, uv index.

+97

Tecken på liv, spår av död

snö


Alla böcker jag läser tycks handla om döden
Döden döden döden
Ständigt närvarande med frånvaron den saluför
Strax efter fjorton gör den sig påmind igen
Nyhetsrapportering med svarta siffror 
Siffror som bara är nummer
Jag tittar men kan inte förstå
Har slutat greppa tid och ålder
Man kan köpa Sara Danius Pradaskor på auktion
Blodröd sammet
Mossgröna klackar
Klampa runt i livsglädje
Vart ska mina fötter gå?
Det är snömodd på trottoarerna
På ett tak står två silhuetter med skyfflar
Livlinor fästa i taknocken
Jag ser upp
Tar det varsamt
Går hem och fortsätter läsa
Man har landat en rymdsond på Mars
Den söker efter vatten
Letar tecken på liv
Ja vem gör inte det
Ett stilla februariregn fyller mitt fönster
Snart ska även vinterns drivor smälta ner och dö

+101

Fem dagar, hundra känslor

Helg, igen. En vecka har gått. En vecka fylld av känslor, ja jag tror faktiskt att jag känt nästan allt. Det blir så märkligt när man inte har någon annan omkring sig för ens egna känslor tar liksom upp 100 % av utrymmet. Det finns ingen som kan vara på motsatt humör, som kan balansera det man tänker eller smitta av sig. Och eftersom jag tillbringar dagarna själv blir det så stort fokus på mig och jag har så mycket tid att känna efter. Vad vill jag äta, vad vill jag göra, vad vill jag lyssna på, vilket humör vaknar jag på, vad känner jag när jag läser det här, vad tycker jag om allt? Gud vad jag är trött på mig själv och mitt sällskap. Är det nu jag skaffar ett husdjur? Nej, det kommer inte hända, jag lovar, det är inte för mig.

Jag börjar känna mig mer än klar med det här årslånga sociala experimentet som vi utsatts för. Slutsatserna har dragits, rapporten är sammanställd. Jag har kommit fram till att jag förvisso är introvert i grunden men mår bra av att ha människor omkring mig. Jag älskar att få gå till en arbetsplats, att ha kollegor och att kunna gå därifrån för att lämna jobbet mentalt. Jag mår bra av att planera in saker och att kunna blicka framåt. Jag tycker inte att digitala möten till fullo kan ersätta sociala sammanhang. Jag kan uppskatta att styra över min tid och arbeta hemifrån någon gång ibland. Jag behöver nya intryck för att göra ett bra jobb och för att känna mig som en levande människa. Jag tycker att kultur spelar en viktig roll i mitt liv och känner mig tom utan den. Jag mår bra av att veta att jag är en liten del i ett större sammanhang. Typ så ungefär. Faxar in detta till något universitet inom kort.

Och nu, när jag redan är utled på mig själv och trött av min blotta existens, tänkte jag fortsätta detta inlägg med ett gäng bilder på mig själv. Jag har nämligen dokumenterat min klädsel under veckan som gått och jag vet att ni brukar uppskatta sådana inlägg, så jag hoppas att ni gör det även nu.

måndag

Måndag i grön fejkskinnbyxa och second hand-köpt paisleyskjorta. Fleecestrumpbyxor under pga iskallt ute och i huvudet ett hyfsat gott sinne. Jag fick feeling och höll mitt första rum på Clubhouse. Vi pratade om kändisviner och olika sätt man råkade skada sig på som barn.

tisdag

Tisdag är alltid veckans sämsta dag och denna vecka var inget undantag. Urk. Försökte verkligen pigga upp mig med alla medel: gick en långpromenad i solen på lunchen, tog på mig ordentliga kläder, lagade snäll comfort food och bäddade ner mig tidigt, men nej, inget hjälpte. Inte ens tanken på att jag fyndat den här mörkblå linnekostymen för 30 kr och att den satt perfekt utan att jag provat innan. Pfft, så mycket för materiell lycka.

onsdag

Onsdagen blev bättre, tack och lov. Jag drog på mig sammetsbyxor, vita boots och en silkesblus som jag köpte i en vintageaffär i New York.

torsdag

Torsdagen var svartvit och effektiv! Jag jobbade hela dagen och hann sedan hämta ut böcker på biblioteket, handla mat, tvätta fyra maskiner tvätt, städa lägenheten grundligt, prata i telefon med mamma i en timme och äta en semla. Lyssnade på italo disco och svängde runt i ett huj.

fredag

Och så blev det fredag och jag tog på mig en jumpsuit som nästan är som en pyjamas. Jag hade en bra jobbdag men gud vad deppigt det är med oplanerade fredagskvällar. Gillar inte att leva det här ofrivilliga, medelålderspräktiga enstöringslivet där man förväntas tycka På spåret är veckans höjdpunkt. Nej, jag vägrar! Ge mig spontana aw:s som aldrig tar slut och dimmiga nätter på trånga dansgolv. Åt i alla fall linsbågar och drack ett glas vin framför Mulan (den tecknade såklart) och det var… helt okej.

I morgon ska jag ha några kompisar över på middag och på måndag och tisdag ska jag jobba utanför mina fyra väggar. Hur jag känner för det? 100 % glad, det fyller hela rummet.

+88

En vinterhelg på landet

snö brasa snö

Det blev helg och klockan slog fem och jag blev upphämtad i bilen och höll den sista kvarten av videomötet från baksätet när vi susade E18 norrut. Helg, en efterlängtad sådan, med den närmsta lilla bubblan. Vi åkte ut på landet, tog färjan över till Ljusterö, Vinyl FM på radion och runt om oss höga tallar täckta av snö. Hade jag slumrat till och förvånat slagit upp ögonen för att blicka ut hade jag trott att vi var uppe i fjällen. Framme möttes vi av golvvärme mot strumplästen, en sprakande brasa, rödvin i en udda samling glas och fredagstaco på högrev. Axlarna sänkte sig, musiken skruvades upp, smågodis och margaritas dukades fram.

bröd snö snö sol lunch

Nästa morgon vaknade vi till strålande sol, klarblå himmel och Karins hembakade frukostbröd. Det var hon som planerat hela helgen för att fira sin trettioårsdag och även om det blev småskaligt och närliggande så blev det ändå ett firande och ett väldigt fint sådant. Vi gick på en promenerad i vinterlandskapet, pulsade fram genom snön och tog oss ned till vattnet. Såg rådjur och hundar, snöskotrar och barnvagnar, istappar och gångstavar. Jag vände ansiktet mot solen och slöt ögonen, lät huden sakta värmas av dess strålar. Hela bordet fylldes med lunch, paj med tomat och brie, ostar och chark, kex och oliver. Sedan kaffe på terassen, Forrest Gump på dvd, ett varmt bad följt av rullande i snön, ett ombyte inför kvällen, inför födelsedagsmiddagen.

karin ceviche gelato vin

Timmar, timmar, timmar av god mat och stämning. Av samtal i allvar, diskussioner i dur. Bubbel och babbel och Beyoncé, rödvinssås och polenta, ceviche och granita. På mina fötter ett par silverskor med klack, minns inte när det hände senast, klack alltså, mådde bra av att låta det hända. Irish coffee före läggdags på ett inte helt genomtänkt vis men vi somnade gott ändå och vaknade upp till ännu en vinterdag i ett vitpudrat snölandskap att köra hem igenom. Nyligen påfyllda av sol och skratt och sällskap under en vinterhelg ute på landet.

+66

Om måndagsmorgnar

Det är måndag morgon. Jag ligger vaken i sängen, ser gryningsljuset kämpa sig fram utanför, hör det skrapande ljudet från snöplogen längs gatan. En tanke far genom mitt huvud. Tänk om jag bara skulle bestämma mig för att vara en pigg och härlig tjej den här veckan. En sådan som studsar upp om morgnarna med ett leende, redo att fylla dagen med äventyr. Spontan och energisk och sprudlande glad. Lite, lite mystisk, men bara precis sådär att det blir lagom. Med mungipor som automatiskt går uppåt istället för att neutralt ligga i en smått bekymrad min. Som säger ja, javisst och absolut utan att tveka. Som inte ställer motfrågor eller tänker ett varv till på allting. Hur svårt kan det vara?

Jag drar upp täcket över axlarna. Tänker vidare och undrar om det egentligen handlar om en grundläggande ödmjukhet och tacksamhet. Att om jag hade gått igenom ett stort trauma, skulle jag då varit mer glad för varje liten stund? Är det vad det bygger på? Fastän klockan är strax efter sju har jag vett nog att inte önska mig någon reell olycka. Istället tänker jag på att jag är frisk, att jag har tak över huvudet, mat i kylen och vänner att ringa. Jag har det bra, bättre än bra, det borde vara gott nog, varför spritter det då så lite i benen?

Jag tänker att lyckan finns sida vid sida med synd och skam. Ser framför mig hur de ligger formgjutna intill varandra likt stora sked och lilla sked. Naiv glädje måste villkoras, att jag har det så bra beror till viss del på att andra inte har det. Jag lärde mig redan som barn att lyckan kommer och lyckan går, ingenting är konstant och varför kan jag inte bara tänka lite mindre? Det skulle vara så mycket enklare att sprudla sig genom livet då. Fri från måsten och borden och reflektioner skapade av mig själv.

Det är måndag morgon och jag ligger vaken i sängen och önskar att jag var en pigg och härlig tjej men jag är jag. En grubblande, analyserande och skuldmedveten person. Obenägen att lura sig själv, kanske allra mest om måndagsmorgnar. Det får bli ett nytt försök nästa vecka.

+126

Två spellistor för första helgen i februari

pools of sorrow, waves of joy

Jag hör på mängder av musik just nu. Matar album på album och artist på artist som får fylla lägenheten med liv under tiden jag jobbar. Utöver de stunder jag lyssnar på intressanta samtal på Clubhouse (förlåt men hur mysigt är det inte där inne, i alla fall just nu?) eller låter en podcast hålla mig sällskap, så får olika skivor och spellistor gå på högvarv. Även om jag oftast har musiken i bakgrunden så finns det stunder då jag inte kan låta bli att försvinna in i den. Som här om kvällen när jag var på väg att gå lägga mig men bara var tvungen att lyssna på en låt till och så nästa och ytterligare en efter det… Att höra rätt låt vid rätt tillfälle när man verkligen är mottaglig, säg finns det något bättre?

Då och då försöker jag också att göra mitt intensiva musiklyssnande tillgängligt för andra. Dels har jag en spellista som jag kontinuerligt uppdaterar med tjugo nya favoritlåtar ungefär varannan vecka. Och utöver det gör jag ibland spellistor efter en mer specifik känsla eller ett tema. Den här gången blev det en med fokus på melankoli som möter hopp. En vag känsla av att allt kommer bli bra blandat med ett visst vemod. Lite av en längtan, lite av en flykt, så som livet är just nu. Titeln på den fick bli Pools of sorrow / Waves of joy och ni hittar den här.

Vill ni lyssna på mer aktuell musik och kanske upptäcka några nya favoriter så uppdaterade jag spellistan Julia väljer: 20 bästa nysläppen i tisdags. Den listan har jag hållit på med i drygt tre år och det är fortfarande lika kul att få fylla på den.

Hoppas att ni hittade något ni gillar i musikväg och att ni får en fin helg!

+37

Jag tömmer mappen med skärmdumpar

Hej och hallå. Välkomna in till det svara hål i min telefon som fungerar som någon slags arkiv alternativt slask. I min skärmdumpsmapp kan man verkligen hitta allt möjligt, låt oss ta en titt.

01

Hilda Granath har ett av mina favorithem och jag älskar när hon delar bilder från sin inredning på Instagram. Det känns så ombonat, färgglatt och personligt. Trendigt utan att bli ängsligt, nyskapande men med fokus på second hand och egna projekt.

11

Ett stycke sanning om hur det är att jobba med saker man gillar, hehe. Levererat av Adam J. Kurtz.

03

Ramen-mästaren Tove Nilsson tipsade om bra ingredienser att ha i sin buljong. Jag kommer absolut ha glömt bort dessa skärmdumpar när jag väl browsar runt på Kina Li nästa gång, men kände ändå att de var värda att spara.

02

Jag kollade min almanacka och insåg att vi har en perfekt period framför oss eftersom 1 februari infaller på en måndag och resten av månaden således består av fyra fullständiga veckor. Kalenderharmoni när den är som bäst. Det är 2021 och då är man glad för det lilla!

04

Jag skärmdumpade en annons från Lindex för jag tyckte det var fint och vårigt med orange ögonskugga. Copyn är dock ett stort frågetecken… Fattar inget, vilka är you and me i detta fall?

06

Två favoritkonstnärer jag följer är Jesper Waldersten och David Shrigley. Jag är särskilt förtjust i Shrigleys icke-nyhets-rubriker.

07

Nu var det länge sedan jag sydde något men här är två saker som sparats till slöjdmappen. Dels en puffig klänning i sammet som jag tyvärr inte minns var jag såg. Dels ett gammalt matchställ som jag print screenade ur en IFK Norrköping-film. Jag tänker att det hade varit fint att gå på match i sommar iförd kornblå korta shorts och tröja med krage, snörning och stjärna på bröstet.

10

Jag blev nästan rädd när jag hittade denna skärmdump. Har ni sett något mer deprimerande än vädret vi uthärdade i december? Tack och lov att vi är förbi det nu. Bra kämpat av oss!

05

Man Repeller (och Repeller) har ju lagt ner, men någon har startat upp Instagramkontot Old Man Repeller som postar de bästa outfitsen från deras 10-åriga arkiv. Vissa av dem åker rakt in i inspirationsmappen.

09

Här till vänster har vi en lista med filmer jag säkert hade gillat att se men som jag aldrig kommer hitta tid till att titta på. Till höger har vi en lista med tacksamhetsövningar som säkert hade varit bra att göra men som jag aldrig kommer ta mig tid att göra. Det är ju ändå fint att man har höga tankar om sig själv för en kort sekund och är snabb på print screen-knappen för att sedan återgå till sitt vanliga jag.

08

Två saker jag lite oväntat blev sugen på: en knallgrön sportbil och ett currygult kök.

13

Och till sist, en ljuvlig lördagsdiskussion i familjechatten om Melodikrysset. Det kommenterades alltså i realtid och det råder viss enighet om att det är dags för programledaren Anders Eldeman att vässa sitt game lite och hitta nya ingångar till sina frågor. Väldigt internt och kanske omöjligt att förstå om man inte lyssnar på det, men med andra ord perfekt för skärmdumpsslasken.

+50

Blandad bråte från januari

Januari pågår alltjämt. Jag tror inte det har några planer på att ta slut. Det bara fortsätter och fortsätter som den där sista minuten på tvättmaskinen som alltid är minst tre gånger så lång som den borde och lyssnar jag riktigt noga kan jag höra min egen puls, blodet som cirkulerar, roterar som cylindrarna i sin evighetsspinn i väntan på något annat. Det händer inte mycket här, det händer knappast något och det som väl sker fångar jag som fragmentariska minnen, skärvor i en bisarr tid.

snö snö

Det har snöat. Marken har klätts i ett mjukt, vitt täcke. Bäddats ren och stoppats om. Det finns en trygghet i det, när naturen ställer sig i ordning och gör som den förväntas av årstiden.

godis

Jag har köpt smågodis. Det finns en trygghet i det också. Att gå i barndom och bli sju år mentalt. Välja bland sockrade, färgglada favoriter och känna instinktiv lycka under några minuter.

plock

Ibland när jag inte orkar komma på en ordentlig maträtt lagar jag sådant här. Kylskåpsplock. Kommer man upp i tre småtallrikar är det typ lika med en stor, säger vi. Den här gången blev det gravad lax, dressad gurka & citron, masserad svartkål, oblodig blodapelsin & burrata samt friterad brysselkål, crème fraîche, citronzest & parmesan.

vinter sandaler

En dag strålade solen från en klarblå himmel och det var tur för jag hade just fått en avisering om att mina nya sandaler fanns att hämta hos postombudet i kiosken. Nu är jag inte vansinnig nog att bära öppna skor i januari annat än inomhus, men jag såg det ändå som ett gott tecken. Mellandagsrean är för övrigt min bästa tidpunkt att köpa de där fulsnygga sakerna man varit sugen på hela hösten men inte riktigt kunnat motivera att betala fullpris för. Men efter dessa blev det köpstopp en stund framöver för nu är skåpen fyllda med fina grejer.

bebisgos bebisgos

En torsdag mötte jag upp några stora och små kompisar för lunch. Planen var att sitta på en uteservering men vi slutade vid korvkiosken med snön yrandes omkring oss. Jag längtar tills jag får byta tunnbrödrulle med mos mot odistanserat bebisgos och förstår nu prick alla tanter i min barndom som nöp mig i kinden när de hälsade, det går ju inte att låta bli.

snö

En söndag promenerade jag i en dryg timme i snöklädd skog och genom Hammarbyhöjden och över Nytorps gärde för att komma till Söderbysjön.

korv korv

Där mötte jag upp Julia, Erik, Karin, Fredrik & Linnéa för att dricka varm choklad och grilla korv. Vi hade med egen grill och hittade en liten udde där vi hängde själva i lugn och ro tills en man som bestämt sig för att vinterbada kom och hackade upp ett hål i isen med sin medhavda yxa bara några meter ifrån oss.

sjö smore's

När glöden på grillen var perfekt slängde jag fram mitt bidrag till matsäcken: S’mores. Jag minns hur överväldigad jag blev som barn när jag fick lära mig om detta fenomen av några amerikanska familjevänner. Hajkbanan, släng dig i väggen! Nu är det väl en mer eller mindre vedertagen grej, men för er som inte vet är det en liten efterrätt som man bygger av två kex, en grillad marshmallow och en bit choklad. Att det heter S’mores beror såklart på att det är så gott att man vill ha some more.

sjö

När matsäcken var slut och vinterbadaren klättrat upp efter minst tre minuter i sin vak och vi hade fått fantomkyla i fötterna bara av att se på, var det dags att traska hem genom skogen igen och förklara söndagsutflykten avslutad.

dan dan-nudlar

En kväll bestämde jag mig för att laga Dan Dan-nudlar enligt detta recept. Jag hade prick alla ingredienser utom surkål för det glömde jag alternativt orkade inte köpa, men det blev jättejättegott ändå. Alltså verkligen panggott! När jag åt det kände jag att jag skulle vilja bjuda min pappa på det här för han gillar stark mat och jag tänker att det är kul att få honom att äta något veganskt också, för det gör han inte så ofta. Så pappa, du är härmed bjuden på middag. Och mamma också för den delen. Välkomna någon dag i den ljusa framtiden.

plättar

En helt annan måltid med en helt annan smakpalett var denna lunch i form av plättar som jag svängde ihop här om dagen. De serverades med iskall mjölk och mammas hemgjorda jordgubbssylt och det var dunder som man säger numera.

vin

I fredags stängde jag ihop locket på datorn prick klockan 17 och la den här goda vinbjässen på kylning en stund innan jag promenerade hem till Julia för middag. Jag fick för övrigt en pushnotis om att min skärmtid ökat med 44 % förra veckan så snart är jag väl uppe i någon slags dygnet runt-aktivitet, hurra!

frukost promenad

Och ja, helgen kom och helgen gick med helgfrukost och helgpromenad och halvhelgad vilodag. Det är så det ser ut just nu.

Det är januari. Det är vad det är. Eller som min väns gudson svarar när han får frågan ”Hur är läget?”. ”Det är läget.” Geni. Det är läget och läget är också tre och en halv timme i tvättstugan en måndagskväll, digitalt styrelsemöte med bostadsrättsföreningen, att torka upp lite spillt olivspad med sin strumpbeklädda fot, att kolla upp modellnumret på dammsugaren för att beställa hem nya dammsugarpåsar, att känna obehag inför sitt hem med alla färger och prylar och i panik börja researcha japansk inredningsfilosofi, att överväga att klippa en rolig frisyr, kanske något fulsnyggt tänk sandalerna fast i hårform, bara för att det ska hända något. Det är läget och läget kräver nu också att vi avslutar med ett utdrag ur en dikt av Jörgen Gassilewski bara för att vi kan. Godnatt!

jörgen gassilewski
+78

Alla mina klädval vecka 3

Ännu en vecka har gått och jag har tillbringat den på exakt samma ställe som de senaste tio månaderna, det vill säga hemma. Jag förstår att det är ett privilegium att kunna jobba hemifrån och slippa utsätta sig för fler risker, men samtidigt ska jag inte sticka under stol med att jag börjar bli lite trött på att bara vara i min etta och ha olika videomöten dagarna i ända. Särskilt förvirrande är det nu när jag börjat ett nytt jobb men befinner mig på precis samma plats som när jag hade mitt förra arbete. Ibland undrar jag om mitt huvud ens har förstått vad som händer och var jag jobbar…

Nåväl, även om kontorsmiljön inte är särskilt stimulerande och spännande så vill jag ju i alla fall anstränga mig lite när jag öppnar garderoben på morgonen, om så bara för min egen skull. Och eftersom jag kände att fler än mina kollegor på Teams kanske skulle kunna uppskatta att se mina olika klädval, fotade jag av dem för att dela med er. Så här är alla mina klädval för vecka 3!

orange

Veckan inleddes färgstarkt i knallorange stickad tröja och blå manchesterkjol. En fin och lite ovanlig färgkombination i min bok. Till det hade jag strumpbyxor och vita stövlar som får mig att stå stadigt på jorden.

beige

På tisdagen plockade jag fram en kär gammal favorit, en khakifärgad overall som matchades med beiga kängor. Under den hade jag en vit t-shirt och en liten rosa scarf i halsen.

vinröd

I mitten av veckan kände jag att det var dags att vässa till sig och plocka fram en kostym. Det blev en vinröd i manchester som jag kombinerade med en olivgrön silkesskjorta. Oväntat bekvämt faktiskt och varmt och skönt med dubbla lager så här års.

brun

På torsdagen klädde jag mig ton i ton med rutig kavaj och chokladbruna byxor. Helst av allt hade jag velat ha en lite chunky guldkedja till detta för att bryta av, men köpstopp på nyproducerade saker råder hos mig just nu och jag har ännu inte lyckats hitta någon på andrahands-marknaden. Jag får helt enkelt fortsätta att hålla utkik framöver.

grön

Veckan avslutades med ett par knallgröna byxor och en svart blus med volanger, de är dock lite svåra att se på den här bilden. Till det lackloafers och rött läppstift. Grönt har verkligen gått och seglat upp som en favoritfärg i garderoben numera och de här byxorna används flitigt.

I morgon börjar en ny vecka och då väntar nya expeditioner i garderoben. Jag har en plan om att jag ska plocka fram ett gäng gamla favoriter som jag inte burit på länge och försöka kombinera dem på nya sätt. Vi får väl se om jag lyckas! Vet ni vad ni ska ha på er?

+68

De små men högst betydelsefulla sakerna jag längtar efter att göra

trädgården

Den senaste tiden har jag gått runt och burit på en konstant känsla av att jag är en dålig vän. Jag kan vakna upp på morgonen och tänka ”åh, jag borde ta och fråga x och y om de vill komma över på middag” innan jag inser att vi är mitt i en pandemi och att jag gör bäst i att låta bli. Genom att följa de allt striktare rekommendationerna har jag också ofrivilligt gjort avkall på att vårda mina sociala relationer till viss del. För videosamtal i all ära, men det är svårt att vara nära när man bara har digitala medel och promenader att ta till. Det är långt ifrån tillräckligt för mig och därför känner jag mig också som en undermålig vän, även om jag förmodligen gör rätt på det stora hela just nu.

Här om dagen ställde jag en fråga på Instagram kring vad ni ville att jag skulle blogga om framöver och flera önskade ett inlägg om vad jag ser fram emot i livet post-covid. Märkligt nog hade det inlägget varit enklare att skriva för ett halvår sedan då det kändes som om pandemin hade en tydlig (men uppenbarligen falsk) horisont. Nu är förvisso vaccinet här och jag hoppas innerligt att saker och ting går åt rätt håll, men samtidigt vet jag att det är omöjligt att säga när allt kommer att vara som vanligt igen. Hur optimistisk vågar man vara utan att behöva bli nedslagen gång på gång?

Att drömma stort och fritt har aldrig varit min styrka. Jag är alldeles för rationell, vill konkretisera direkt och ha en tydlig plan på hur saker ska gå till, något jag kan irritera mig på en del och som jag delvis vill försöka jobba bort. Men präglad av mina vanor började jag ändå i det lilla och uppnåeliga när jag satte mig ner och funderade på vad jag ser fram emot efter den här pandemin. För det handlar kanske inte om storslagna utlandsresor utan det där som kan få mig att känna mig som en bra vän igen. Att få vara generös och nära andra och göra sådant som skapar en direkt känsla av lycka i maggropen. Här är några saker som jag längtar efter att göra.

mamma & jag

Krama mamma och pappa. Krama hela familjen och släkten. Krama alla vänner. Lägga huvudet på deras axlar och bara andas en stund där.

Vara på kontoret under en hel dag. Ha fysiska möten med andra människor, sitta och bolla kreativa idéer tillsammans, säga ska vi inte gå och ta en öl efteråt och faktiskt gå ut och göra det utan att behöva tänka efter en endaste sekund.

Hålla mina vänners barn i famnen. De som föddes i somras och som jag ännu inte kunnat krama om ordentligt. Låta dem sitta i mitt knä, läsa och sjunga för dem, bli en trygg och rolig vuxen i deras liv.

fest

Bjuda över ett gäng kompisar på middag, säga jag fixar mat och dryck, ni behöver inte ta med något, kom hit runt halv sju så tar vi allting därifrån. Tända ljus, hämta stolar från förrådet, klämma ihop oss runt middagsbordet och turas om att lägga till låtar i kön på Spotify i en kväll som aldrig tar slut.

Sitta i en konsertsal och se ljuset dämpas, känna sammetstyget mot nacken, höra oboens tydliga A klinga ut i lokalen, lyssna till tonerna av en symfoniorkester som stämmer sina instrument, det sjungande ljudet av förväntan och så dirigenten som kliver upp på podiet och möter applåderna.

Stå i badrummet framför spegeln och sminka mig sakta, göra mig fin. På handfatskanten balanserar en halvdrucken öl, från högtalaren strömmar musik, i garderoben hänger en outfit som jag noga valt ut. Om fyrtiofem minuter börjar kvällen och just nu finns bara känslan av att allt kan hända.

fotboll

Bläddra i almanackan tillsammans med en vän för att hitta en ledig helg då jag kan komma och hälsa på. Packa den lilla weekendväskan, hoppa på tåget och bara umgås oavbrutet flera dagar i sträck.

Fråga den där halvbekanta personen, kanske nya kollegan eller Instagramvännen, som verkar trevlig och intressant och som jag gärna skulle vilja lära känna bättre, om hen inte vill ses. Göra plats för nya vänskaper, öppna upp livet för fler.

Stå i hejarklacken med halsduken lindad kring halsen, se det knallgröna gräset framför mig och för första gången sjunga Ett liv ett lag tillsammans med andra. Vara en i mängden, en del av en lycklig massa med ett stort gemensamt intresse.

Sms:a en kompis som jag sett är ute, fråga om vi ska mötas upp, ta mig till baren, krångla mig allra längst in, smita förbi tätt packade ryggar, höra basen, bruset, skratten, hitta vännen och försvinna in i natten.

+104