klädval – Julia Eriksson

Klädval i mars och april

Om två dagar väntar påskledighet och jag har tittat på väderprognosen som en besatt. Följt temperaturens uppgång och fall, sett sol bytas ut mot dimma, mumlat vagt om de osäkra aspekterna och försökt att påverka något i högsta grad opåverkbart. Vädret blir ju vad det blir, oavsett hur många gånger jag går in på SMHI-appen. Det är bara det att jag är så otroligt sugen på lättare vårkläder, men det ser ut att dröja ett tag till. I väntan på det kan vi kika på sådant som jag haft på mig under mars och april.

En dag när våren kändes långt bort men jag ändå ville ha vårjacka tog jag på den inomhus som en liten kavaj. Tycker det är fint med dimblått och pistagegrönt tillsammans och så brunrutiga byxor till.

Det är inte så ofta jag går helt klädd i svart, men ibland så. Här i svart sammetstopp med knappar och svarta jeans till. Strassbälte och knallgrön väska för att bryta av, för lite färg behövs ju ändå.

Kostym och keps är en otippat bra kombination när man vill vara vuxen men inte för seriös. Jag kommer ihåg en gång när jag jobbade med en reklamkund som hade en målgrupp som hette Getting older, staying cool som bestod av typ män i 40-årsåldern som ville ”hänga med” i populärkultur. Jag tänker på det kanske en gång i veckan och hur jag med all sannolikhet är på väg rakt in i den målgruppen.

Samma pistagegröna tröja som på första bilden men den här gången över en vit-och brunrandig skjorta. Till det en mörkbrun kjol som ser svart ut på bilden, det är tyvärr något som kommer att vara en återkommande sak i dessa bilder. Måste vara något med ljuset eller kanske snarare icke-ljuset, jaja ni får använda er fantasi.

En liten detaljbild på saker jag gillar att pynta mig med. En Gucci-klocka som jag köpte på auktion för några år sedan, ett svart läderskärp med guldfärgad hästdekor och en prickig blus med pärlemorknappar.

Typisk mamma-stil med vita jeans och skärp i midjan, enkelt linne och en pastellfärgad bomullsskjorta över. Bara att byta till jeansshorts sen så har man sommarlooken klar.

Till det ett par nygamla sneakers som jag köpte för 300 kr. Fint med en lite nättare modell och brun mocka, tycker jag.

Det här är vårens vanligaste färgkombination hos mig om jag får gissa. Smörgula jeans med chokladbruna ränder och vaniljvit t-shirt. Tricket är att tänka att man ska se ut som en glassdisk. I halsen en brun silkesscarf med blommor, som jag fick lära mig av en följare på Instagram är edelweiss, fint! Gick runt en hel vecka i Alperna för två somrar sedan och kikade efter det men hittade inga så nu ser jag det här som min revansch.

Jättelånga vinterkappan har fått hänga med ett tag, men snart hoppas jag kunna släppa den helt för säsongen. Här gjorde den i alla fall ett bra jobb över min beige linnekostym tillsammans med brun t-shirt och lilla scarfen.

Är det någon avdelning jag dras till på en second hand så är det skärpen. Där finns ofta en massa kul som kan piffa till ens outfit. Det här breda tigermönstrade är precis lagom odiskret.

Dålig hållning men bra stil.™ Mer kläder på temat glassdisk, den här gången jordgubbshalsband, päronkavaj, hasselnötsjacka, salted carameljeans och nougatskor.

Öppen sko-premiär! Då är stegen mot jobbet lätta.

Ännu ett exempel på dålig färgåtergivning, jag beklagar. Den här kjolen är inte brun men däremot auberginefärgad, ni vet sådär djupt lila? Jag hade nämligen en tanke om att det skulle vara fint att kombinera med ljusblått och det var det ju, även om man inte riktigt ser det på bilden här.

Jag kände mig ung och flickig en dag och bar då detta. Långärmad randig tröja i brunt och mörkblått, svart vippig klänning, bruna mockastövlar, guldhjärta runt halsen och prickig scrunchie i håret.

Sedan återgick jag till min vanliga ålder och hade punschrulle-looken med mörkbrunt linne och marsipangrön blus.

Det är kul att prickigt är en av vårens trender för det har alltid varit en favorit hos mig. Trogna läsare kanske minns att den här bloggen tillbringade sina första fjorton levnadsår på domänen prick punkt blogg punkt se.

Oklart vad jag ska säga nu när jag kommit till den fjortonde bilden på mig själv, men kanske att jag alltid får en liten Julia Roberts på 90-talet-känsla av att bära min svarta skinnkavaj. Och att mönstrad viskosskjorta är väldigt trevligt.

Så ja, innan detta blir alldeles för långdraget, låt oss avsluta med en bild på mig på min födelsedag. Iförd vit kostym, för när annars ska man ha det?

Nu håller vi tummarna för shortssäsong, vårjacksväder och fler öppna skor-promenader. Brb ska bara kika på väderprognosen.

Mammakorvar, tubtoppar, kritstrecksränder och andra saker jag har svårt för att bära

I söndags läste jag en artikel i SvD där skribenten fascinerades över fenomenet med ”mammakorvar”, det vill säga den typ av knälånga, sovsäcksliknande dunjackor som en stor andel kvinnor över 30 tycks klä sig i vintertid. Jag, som under ett par år har delat samma funderingar kring hur så många kan välja ett så formlöst och likriktat plagg, postade artikeln på min Instagram story. Det gick inte många minuter förrän min inkorg fylldes med försvarstal och tillrättavisningar om hur varm jackan är, hur bekväm den är på lekplatser och hur otroligt praktisk den är från oktober till april. Och jag förstår. Jag är inte en motståndare till jättevarma funktionsplagg (eller jo, lite när man rör sig i innerstan och det är fem plusgrader) och jag ifrågasätter inte enskilda individers val av kläder. Det är bara det att den får mig att sakna folks personliga stil, den som förmodligen göms djupt där under dunet, samtidigt som jag själv är väldigt osugen på att ha en likadan, särskilt när det finns långa ullkappor i drivor att köpa second hand.

Dessa funderingar fick mig att börja reflektera över vilka andra plagg och klädkombinationer jag undviker. Främst av personliga skäl då, eftersom jag inte tycker att de sitter bra på min kropp, framhäver mig väl eller bara inte passar in i bilden som jag har av mig själv. Andra kan passa mycket bra i dem och jag kan kasta suktande blickar åt deras håll, samtidigt som samma sak känns meh på mig. Jag vet att det egentligen är livsfarligt att skriva ett sådant här inlägg för det är bara en tidsfråga innan ni ser mig dyka upp i något av exemplen nedan och gott kan konstatera att jag inte lever som jag lär (disclaimer: det gör jag sällan). Men vet ni vad, den risken tar jag. Här är mina klädmässiga no-no:s.

Vit överdel med svart underdel
Det spelar ingen roll om det är vit skjorta med svarta kostymbyxor, vit blus till svart kjol eller vit T-shirt till svarta jeans, färgkombinationen får mig att känna mig som en servitör eller klassisk körsångare (ja, jag har varit båda). Kontrasterna blir för hårda, kombinationen för enkel. En svart tröja med ett par krämfärgade jeans däremot, det känns bättre.

Tubtopp och annat axelbandslöst
Jättefint på andra, katastrof på mig. Det är något med axlarna och armhålorna, hur det känns väldigt naket fanns det egentligen inte är det. Och så är det kanske den konstanta stressen över att den inte ska sitta kvar eftersom det inte finns så mycket som håller den uppe…

Cut-outs
En av de senare årens trender som jag absolut inte begrep mig på. Ett lustigt litet hål i midjan som i bästa fall blottar lite solbränd hud men i sämsta fall framhäver min vinterbleka småkyliga mage, nej tack.

Enarmade plagg
Samma grundtanke som kring tubtoppen men om möjligt ännu mer förvirrande. Jag kan liksom inte se när jag skulle vilja vara bar om en arm men påklädd på den andra, det känns helt ologiskt rent temperaturmässigt.

Magtröja
I mångt och mycket är detta nog en åldersgrej i kombination med att jag jobbar på bank. Även om vi inte har uttalade klädkoder så känns det som ett garderobsmässigt snedsteg att komma in på kontoret i detta. Men också på gymmet har jag svårt för att bära den typen av korta toppar som matchas med högmidjade tights. Jag har ett par i min låda med träningskläder som alltid hamnar absolut sist i rotationen av just den anledningen.

Kritstrecksrandigt
Det här är en sak som känns snyggt i teorin men inte i praktiken för mig. Jag älskar tanken på Julia Roberts kritstrecksrandiga 90-talskavaj men känner mig själv som en 18-årig kille på väg att ta studenten iförd nyinköpt Batistini-kostym alternativt en dålig statist i Gudfadern 2.

Croppade jeans
Också snyggt i teorin och även på andra, men inte på mig. Kanske har jag komplex för mina strumpkanter och fotknölar? Eller så är det känslan av att alla croppade jeans är lite för korta så när jag sitter ner så smyger de sig upp mot vaden och blir snarare någon slags piratbyxa.

T-shirt med tufft rocktryck
Jag är varken tuff eller gillar rock så det skulle kännas jättekonstigt att gå omkring i något med typ en örn, en amerikansk flagga eller guns n roses-tryck på. Tur att jag gjorde en egen Shostakovich-tröja för ett par år sedan (infoga nörd-emoji).

Hellång stickad klänning
Panik som det är i grunden, ännu mer panik om den skulle vara beige. Jag är rädd att jag skulle förvandlas till ett enda sjok, en plattrövad blobb, en anonym medlem i barba-familjen.

Vilka är era klädmässiga undvikanden? Ni får svara ullkappor och Shostakovich-tröjor, jag kommer inte att ta illa upp. Lovar!

Spegelstilen x 6

Ibland vill jag dokumentera vad jag har på mig lite snabbt och enkelt. Då blir det bilder i den ovala furuspegeln med soffan i bakgrunden, lite plottrigt men ganska härligt också. Här är ett urval av bilderna och kanske också lite inspiration till hur man kan klä sig i den envisa övergången mellan vinter och vår.

En dag var jag Södermalmscowboy i vintagefyndad western-skjorta med silverbroderier. Till det en gammal scarf från & Other Stories, jeans jag fått av min kompis Graziella när hon rensade sin garderob och vita boots från H&M.

I söndags åt jag brunch iförd en mörkblå klänning med prickar som jag köpt second hand och kortat lite. Förutom den bar jag bruna mockastövlar och en chunky guldkejda (som jag skrev att jag var på jakt efter här) och sedan lyckades hitta på Myrorna.

En av de där första dagarna i mars då man trodde att det var vår klädde jag mig i ljusblå prickig klänning och stickad väst med broderade blommor. Båda från Monki men för ett tag sedan.

I början av den här veckan testade jag en kombination som kändes lite märklig i huvudet men som blev fin på, tycker jag i alla fall. Den blå- och rödrandiga tröjan är från H&M och den olivgröna silkesskjortan är köpt second hand. Jeansen är från Monki.

I tisdags åkte den rutiga kavajen på. En second hand-fyndad sådan till ingens förvåning. Till den bar jag supergamla jeans, svarta loafers och gula strumpor från Monki. Under hade jag en långärmad stickad pikétröja från Zara.

Och igår såg jag ut så här med prickar och rutor i en mix. Kavajen är ett gammalt second hand-köp, midjeväskan kommer från Cos och Gucci-klockan har jag köpt på auktion. Den prickiga långklänningen är ett Sellpy-fynd. Under mitt köpstopp av nya kläder har jag upptäckt hur extremt mycket som finns där och vilka kap man kan göra om man har lite tålamod. Kanske att det får bli ett eget inlägg om det ifall ni är intresserade?

Nu ska jag såga till några hyllplan och äta halloumitacos. Hoppas att ni har en fin helg!