I söndags läste jag en artikel i SvD där skribenten fascinerades över fenomenet med ”mammakorvar”, det vill säga den typ av knälånga, sovsäcksliknande dunjackor som en stor andel kvinnor över 30 tycks klä sig i vintertid. Jag, som under ett par år har delat samma funderingar kring hur så många kan välja ett så formlöst och likriktat plagg, postade artikeln på min Instagram story. Det gick inte många minuter förrän min inkorg fylldes med försvarstal och tillrättavisningar om hur varm jackan är, hur bekväm den är på lekplatser och hur otroligt praktisk den är från oktober till april. Och jag förstår. Jag är inte en motståndare till jättevarma funktionsplagg (eller jo, lite när man rör sig i innerstan och det är fem plusgrader) och jag ifrågasätter inte enskilda individers val av kläder. Det är bara det att den får mig att sakna folks personliga stil, den som förmodligen göms djupt där under dunet, samtidigt som jag själv är väldigt osugen på att ha en likadan, särskilt när det finns långa ullkappor i drivor att köpa second hand.
Dessa funderingar fick mig att börja reflektera över vilka andra plagg och klädkombinationer jag undviker. Främst av personliga skäl då, eftersom jag inte tycker att de sitter bra på min kropp, framhäver mig väl eller bara inte passar in i bilden som jag har av mig själv. Andra kan passa mycket bra i dem och jag kan kasta suktande blickar åt deras håll, samtidigt som samma sak känns meh på mig. Jag vet att det egentligen är livsfarligt att skriva ett sådant här inlägg för det är bara en tidsfråga innan ni ser mig dyka upp i något av exemplen nedan och gott kan konstatera att jag inte lever som jag lär (disclaimer: det gör jag sällan). Men vet ni vad, den risken tar jag. Här är mina klädmässiga no-no:s.
Vit överdel med svart underdel
Det spelar ingen roll om det är vit skjorta med svarta kostymbyxor, vit blus till svart kjol eller vit T-shirt till svarta jeans, färgkombinationen får mig att känna mig som en servitör eller klassisk körsångare (ja, jag har varit båda). Kontrasterna blir för hårda, kombinationen för enkel. En svart tröja med ett par krämfärgade jeans däremot, det känns bättre.
Tubtopp och annat axelbandslöst
Jättefint på andra, katastrof på mig. Det är något med axlarna och armhålorna, hur det känns väldigt naket fanns det egentligen inte är det. Och så är det kanske den konstanta stressen över att den inte ska sitta kvar eftersom det inte finns så mycket som håller den uppe…
Cut-outs
En av de senare årens trender som jag absolut inte begrep mig på. Ett lustigt litet hål i midjan som i bästa fall blottar lite solbränd hud men i sämsta fall framhäver min vinterbleka småkyliga mage, nej tack.
Enarmade plagg
Samma grundtanke som kring tubtoppen men om möjligt ännu mer förvirrande. Jag kan liksom inte se när jag skulle vilja vara bar om en arm men påklädd på den andra, det känns helt ologiskt rent temperaturmässigt.
Magtröja
I mångt och mycket är detta nog en åldersgrej i kombination med att jag jobbar på bank. Även om vi inte har uttalade klädkoder så känns det som ett garderobsmässigt snedsteg att komma in på kontoret i detta. Men också på gymmet har jag svårt för att bära den typen av korta toppar som matchas med högmidjade tights. Jag har ett par i min låda med träningskläder som alltid hamnar absolut sist i rotationen av just den anledningen.
Kritstrecksrandigt
Det här är en sak som känns snyggt i teorin men inte i praktiken för mig. Jag älskar tanken på Julia Roberts kritstrecksrandiga 90-talskavaj men känner mig själv som en 18-årig kille på väg att ta studenten iförd nyinköpt Batistini-kostym alternativt en dålig statist i Gudfadern 2.
Croppade jeans
Också snyggt i teorin och även på andra, men inte på mig. Kanske har jag komplex för mina strumpkanter och fotknölar? Eller så är det känslan av att alla croppade jeans är lite för korta så när jag sitter ner så smyger de sig upp mot vaden och blir snarare någon slags piratbyxa.
T-shirt med tufft rocktryck
Jag är varken tuff eller gillar rock så det skulle kännas jättekonstigt att gå omkring i något med typ en örn, en amerikansk flagga eller guns n roses-tryck på. Tur att jag gjorde en egen Shostakovich-tröja för ett par år sedan (infoga nörd-emoji).
Hellång stickad klänning
Panik som det är i grunden, ännu mer panik om den skulle vara beige. Jag är rädd att jag skulle förvandlas till ett enda sjok, en plattrövad blobb, en anonym medlem i barba-familjen.
Vilka är era klädmässiga undvikanden? Ni får svara ullkappor och Shostakovich-tröjor, jag kommer inte att ta illa upp. Lovar!
Lämna en kommentar
Vinterkängor (typ boots, docs osv) till hellånga vida jeans. Ser för weird ut.
Där får det bli sneakers i februari om vida brallan ska på.
+1 på svart och vit kombinationen, servitris direkt.
Blommiga klänningar med hellånga ärmar (typ adore)
Strumpbyxor i annan färg än svart, barnkalas direkt
Svarta strumpbyxor med ljusa/ vita sneakers. För skarp kontrast, benen blir avhuggna.
Kan fortsätta i evighet mvh Åsiktsmaskin
Håller med om svarta strumpbyxor med ljusa sneakers. Blir Musse Pigg-fötter direkt!
Shorts med T-shirt. Jag har bara shorts till långärmat eller minst trekvartsärmat.
+1 till på svart underdel och vit överdel.
Mörka hela skor till bara ben, av samma anledning som Kajsa inte har vita sneakers till svarta strumpbyxor.
Jeans med låg midja.
Tajt överdel med tajt nederdel. Något måste vara stort.
En sån där mössa från typ Arket i pastellig alpackablandning som får huvudet att se ut som en cylinder.
Åh du sätter ord på nåt jag känt utan att greppa. Varför jag vantrivs så grovt i shorts på sommaren, trots bruna ben, men inte under sen vår: det är överdelens fel! Balansen shorts + långärmat ger stil, coolness och *vuxen kvinna*, medan jag med kortärmat blir en trist farbror eller ett dagisbarn.
Håller med, det här är en mycket bra spaning! Kan förvisso tycka att kortärmad skjorta funkar, men då gillar jag också farbror-stilen.
Fnissade HÖGT vid läsning av ovan. Mina är
”Osynliga” strumpor i sneakers, som värst tillsammans med croppade jeans, hu.
Bara ben i stövlar. Välj årstid, tack!
Utomhusskor på kontoret. Du tar av dig jackan (mammakorven) men tänker gå med dina varmfodrade boots inomhus i 8 h?
Beiga träningstights med en söm där bak som delar röven i två. Gillar att inte se naken ut när jag tränar.
Känner spontant att jag också vill undvika allt som får mig att se naken ut på offentliga platser.
hahah håller med om allt för roligt
There’s little I dislike more than the waitress outfit. Can’t stand it, had to wear it for a long time. Bores me to tears. Classic equals boring most of the time for me. Low waisted anything also is on my hot list, so ugly to me. I love cropped trousers but maybe it’s because I’m short and like to wear fun socks. Tracksuits are an absolute no no, why can’t people dress well? I like cropped t-shirts. Can’t stand the word ’band tee’ and can’t stand to see them either. Tube tops, stop making those please. I have many style opinions
I think an old school tracksuit could be nice in the right setting, but it’s really hard to pull it off.
Snälla rara, kan du ge förslag på alternativ till mammakorven!? Jag bär den mot min vilja och hatar det. Har ju fina begagnade ullkappor men funkar liksom inte att cykla med eller bära lerig fyraåring 😭 försöker hitta vad annat man kan bära men så svårt. Help a sister out!
Jag tänker att man kanske kan se det i ett större perspektiv, mammor har ju cyklat och burit leriga barn i herrans massa år innan mammakorvar existerade. Med det sagt tycker jag att alla ska klä sig som de vill 🙂
Jag har mammakorven också, det är vad det är. Men jag har även och känner mig snyggare i en lång ullkappa köpt på Sellpy (inte helt kompatibel med lekplats) och så varvar jag med en
vaxad kappa med fleece/tjocktröja under. Funkar både i och utanför stan, hade jackan och blundstone en dag på jobbet och såg ”rik” ut enligt kollegor. Jackan tål alla väder och funkar året runt. Har köpt 2 i mitt liv från Börjes för ett humant pris och min första höll i 20 år, är nu inne på min andra.
Tycker att den vaxade kappan med varm tröja är ett mycket bra förslag. Annars skulle jag säga att en cool 90-talsdunjacka borde funka, tänk något i stil med den här som Emely har: https://thewayweplay.se/emely-crona-stenberg/2025/01/en-jacka/
Yes, såå bra också. Tack! Måste hitta några bra överdragsbyxor till bara då, snyggt haha. Det är ju det som är så gött med körven, täcker allt!
Så roligt inlägg. Ogillar svart och vitt i kombo, som du. Har megasvårt för marimekko-print och rodebjer genrellt. Stora pösiga jeans. Med mera!
Jaaa! Tack för tips! Oljerocken existerar ju!
Har haft mammakorven i flera år. Denna vintern gick jag över till en riktigt lång ganska oz Barbour (herrmodell). I mörkare brun/grön. Älskar. Kör varm tröja/tunn dun under om det är riktigt kallt. Perfekt mammajacka. Perfekt att cykla i, modellen jag har är för att rida egentligen dvs riktigt vid så benen får plats. Tålig! Vattenavvisande!
Tog många år innan jag kunde använda vit skjorta och svart kjol utan att känna mig arbetsklädd. Fd servitris
Ett äldre par i Tweed-utstyrsel gav mig en komplimang(?) på Nordiska häromsistens när frågan, om jag var där för att servera, ställdes.
Vit skjorta och mörka byxor.
Haha, anonym medlem i barbafamiljen 😆
– Byxor med låg midja.
– Fiskarhatt – för mycket låg/mellanstadie för mig
– Läderbyxor, läderkappa, läderjacka. Förmodligen också läderkjol.
– Bubblare: kitten heels. Snygg på hyllan och på många men det skulle kännas konstigt för mig.
Håller med om kitten heels! Snyggt i teorin och på andra, men på mig blir det kanot-fötter.
Dunväst över plagg. Jag känner mig som en överklassmamma som gillar att gå powerwalks runt Kungsholmen och som vägrar dricka mjölk med hög fetthalt i.
Dunväst under jackor. Även om den knappt syns och är extremt praktisk så känner jag mig som om jag ska på lunchmöte på Rich och diskutera dagens aktier.
Lång plisserad kjol. Vet inte ens om det behövs en kommentar till det.
Ballerina med synlig sömn mellan tån, den som är inne nu. För mycket grisfötter på gamla riksarkivets julbord-vibe.
Haha, grisfötterna på gamla riksarkivet vill man undvika att se ut som!
V-ringade saker. Det blir som att halsen börjar någonstans mitt på bröstkorgen och sedan fortsätter uppåt i tre mil tills den tar slut i ett mikroskopiskt litet runt huvud.
Romarsandaler. Jättefint men inte på mig. Kan inte gå runt med fötter som ser ut som kasslerbitar.
Älskar min mammakorv för övrigt!! Det är djur och växter på den och jag har aldrig varit så varm på vintern.
Ogillar också v-ringat, nästan passionerat mycket. Har iofs också en väldigt lång hals med ett ganska så avlångt ansikte, så med en v-ringning skulle det nästan bli skräckfilmsvarning.
Håller med om att v-ringat är svårt, men har aldrig kunnat sätta fingret på varför. Här är nog svaret!
Och jag å andra sidan älskar v-ringat – har ett runt ansikte, ganska kort hals och kort midja så det balanserar bra samt att jag kan ha snygga halssmycken som syns då. 😀🤷♀️
Skrattar mycket!! Vet inte hur många gånger jag tagit på mig snygga svarta jeans, nån trevlig klacka och en vit skjorta upptill för att sedan i spegeln se en kypare redo att ta min egen beställning. Och ändå fortsätter jag försöka.
Jag instämmer i alla dina punkter utom de två sista. Eller en beige stickad klänning hade varit tråkigt, men gärna en glad färg, eller svart. Upplever dock en motsats till platt röv de gånger jag försökt. Speglar mig sidledes och det är tyg och tyg och tyg och plötsligt! En jätteröv! Nä det går inte.
Tuffa bandtröjor är mitt bästa plagg, men jag vet inte om rock är något jag förknippar med mina tröjor. Inte örnar heller. Tyvärr kan jag sällan ha bandtryck på tex jobbet pga eventuellt FÖR tuffa tryck. Jobbar på folkbibliotek där dödskallar, stiliserade privata kroppsdelar och bandnamn som Hole eller Passiv dödshjälp inte lämpar sig.
Mina värsta är v-ringat, utsvängda men annars tighta byxor (looken blir cowboy eller hippiemaskerad) samt virkade (huuuuuu) plagg. Har väldigt svårt för bohemisk/hippie/proggstil om den inte är genuint förankrad i personen typ permanent. Vilket den alltså inte skulle vara i mig.
Tycker att dina tuffa bandtröjor låter coola och som något som klär dig, men håller med om att de kanske är i grövsta laget för att ha på jobbet.
Älskade detta inlägg!
Jag har också svårt för cut-outs, enarmat och axelbandslöst. Jag undviker också lågmidjade byxor.
Håller med om allt du skriver men inget slår en varm dunkappa vid fotbollsplanen/skidbacken (+moonboots)/ishallen 😆
Tack för underhållning deluxe. Håller helt med om enärmade plagg. Så fult. Samma med cut-outs och lågmidjade jeans. (Min dotter vill dock att jag ska sy om hennes jeans så att de blir ännu mer lågmidjade …) Vinteroverall var mycket modernt i Köpenhamn för några år sedan, men det kommer jag inte klä mig i. Inte heller capribyxor, eller Lorelei-stilen.
Oh wow, vinteroverallen känns ändå som den har något! Hade blivit glad av att se den i lekparkerna.
Det är så många mammor på lekplatsen som har sådana där korvar. Jag förstår verkligen inte grejen. Men det kan ju vara för att jag är både plus size och kort och att det antagligen hade sett för jävligt ut på mig. En vanlig kappa och ett redigt underställ funkar för mig.
Vill inte låta hateful, men min största ick är vuxna kvinnor som klär sig som barn. Som exempelvis i följande:
Chunky loafers. Loafers ska inte vara chunky! Jag blir galen. Särskilt kombinationen chunky loafers + kjol och strumpbyxor. Ryser. Loafers ska vara ”tunna” klassiska med en skräddad byxa, kan även vara snyggt med raka blåjeans.
Utsvängda, croppade jeans + sneakers. Så otroligt infantilt.
Hängselbyxor eller jumpsuit. Behöver jag ens kommentera?
Strumpbyxor/strumpor i skor med öppen tå. Kan funka om de är supertunna men ja, ni fattar.
Chunky sandaler. Samma problem som med chunky loafer. Man ser ut som en 4-åring på Skansen. Extra minuspoäng om de är dyra med logga, typ miumiu eller chanel. Spyr.
Tighta, croppade skinnjackor av biker-modell. 2013 ringde osv.
Slutligen: sluta overline-a läpparna för i HELVETE, det är inte snyggt på NÅGON.
Så. Skönt att få lätta sitt hjärta. Tack och hej!
Oh, jag gillar den infantila barn-stilen. Känner mig ofta lite tråkig när jag klär mig för ”klassiskt” så jag gillar att bryta av med något mer lekfullt. Strumpbyxor i skor med öppen tå håller jag dock med om!
Har haft ångest i magen hela dagen för min kommentar! Tonen blev kanske lite hård, för jag var på så dåligt humör.
Det är mest den där artikeln som stör mig. Gick in på journalistens instagram och det blev ingen skräll direkt. Det är mer genant med ett glas vin mellan tårna på ett par tabis, än att stå i en ”mammakorv” i lekparken med sina barn om ni frågar mig. Står inte ut med snobberiet. Som hon dessutom inte bottnar i, för det finns inget mer basic bitch än att lägga halva sin månadslön på ett par tabis. Vi fattar, du är ”intresserad av mode”.
Nåväl. Det kan vara kul att fasas över vad folk har på sig osv. Jag klagar också (uppenbarligen) och jag är också en snobb. Men jag hade nog inte gjort en artikel av det i SvD, för det blir så pinsamt. Ängsligheten lyser igenom och det blir bara elakt i slutändan.
Med det sagt, jag har inte läst hela artikeln för jag har inte tillgång, lol. Hon kanske är medveten om allt detta och ursäktar sig, vad vet jag.
Det snyggaste man kan ha på sig är det man känner sig bekväm i, förstås. Oavsett om det är korvar eller chunky loafers eller tabi boots. Själv har jag oftast på mig skittråkiga kläder. Inte sällan vit skjorta och svarta byxor. Men vem bryr sig.
Fint svar/uppdatering!
Håller helt med dig. Vem bryr sig, speciellt i dessa tider, vad folk har på sig? En artikel i SvD dessutom, skäms för fan.
Tänker ni ens på vad ni sänder för budskap till unga, känsliga och formbara människor, vuxna kvinnor som sitter och direkt och indirekt klankar ner på andras kläder. Skamligt.
Jag tolkade inte din ton som onödigt hård och det är okej att vara på dåligt humör. Tycker att slutsatsen i din kommentar säger det viktigaste (vilket också var poängen med mitt inlägg från början), att man ska ha på sig det man själv känner sig bekväm i. Och vad det är för mig är inte samma sak som för någon annan och det kan vara kul att diskutera. Vad som är ”rätt” och ”fel” är ju mindre intressant.
Hihi, älskade det här inlägget!
Fnissade också lite åt (fast jag vet att du inte menade det så) att man skulle använda en lång ullkappa istället för mammakorven. Jag fattar mammakorven, kör inte själv, men jag fattar varför.
Aja, mitt värsta är strumpbyxor i skor med öppen tå eller sandaler. Är det för kallt för skon, välj andra skor. Har också reflekterat över att i norra Sverige har de en annan norm för när man går barbent, eller barfota i finskor. Känner att barbent/barfota är en stil lika mycket som (o)praktiskt och bara ben under kjol eller klänning i december är alltid fel, oavsett om man fryser eller ej.
På tal om… utomlands på vinterhalvåret. Jag känner mig som en idiot och vägrar sommarkläderna när lokalbefolkningen går i tjockjacka. Mina föräldrar på semester, så snart termometern går över 15 grader och solen tittar fram: Shorts, och keps på!
Haha, jag menade faktiskt på riktigt att man skulle byta ut mammakorven mot en lång ullkappa. Tycker det känns relevant på de flesta ställen (i stan, på promenad, på väg till jobb, ute på lokal etc), med undantag för typ ishallen och lekparken.
Önskar att jag var mer åt det världsvana hållet som klädde mig som lokalbefolkningen utomlands, men där är jag nog mer som dina föräldrar och ”passar på” så fort solen skiner och temperaturen kryper uppåt. Dock aldrig med strumpbyxor i sandalerna!
Trekvartsärm…. Känns bara som att man har på sig nåt som krympt i tvätten + typ obehaglig känsla överlag haha.
Också
Så. Kan vi nu gå över till motsvarande typ av synpunkter inom inredningsområdet? Jag jobbar på min lista.
Åh, jag har inte alls samma tankar kring inredning tyvärr. Där känns det som att det beror mycket mer på miljön man bor i och vad som passar rummet/huset/platsen snarare än de egna preferenserna, i alla fall för mig. Hade jag bott på en och samma plats länge hade det kanske varit enklare att göra en sådan lista med vad som passar respektive inte passar mitt hem. Jag vill inte att detta ska bli en lista över trender man tycker är fula, det här var mer en personlig reflektion över varför vissa saker känns konstiga för mig att bära.
Äsch.
Came back to see what everyone else’s pet peeves are. Have to disagree in v necks and 3/4 sleeves, I think it is a flattering style and way to show off a bit of skin but not too much depending on how deep the v is. Also enjoy coloured tights, purple is the usual shade for me. Dressing ’infantile’ I think can be fun, it’s an overused word but something quirky brings me joy. I never liked the long sleeve with shorts look but in the last couple of years have been trying to wear it and it’s not the worst thing ever. Roman sandals what are those leg crushers? Loafers and pleated skirts remind me of my school uniform so they are not for me. Still love blazers though not in that hideous maroon and navy stripe they made us wear
Jag hade velat använda min långa ullkappa och mina fuskpälsar MER men varje dag när jag hämtar på förskolan vill mitt barn att jag ska bära honom och han har på sig lerig overall.. sååå då blir det den långa svart dunjackan som är lätt att torka av 🤝 älskar detta inlägget dock! Och skulle aldrig ta på mig kläder med smileys på? Så jävla trött på smileys på grejer? Och att sätta upp håret i hästsvans får mig att känna mig som när jag jobbade som servitris, blir typ stressad av känslan
Gör er inga bekymmer
Därför säger jag er: bekymra er inte för mat och dryck att leva av eller för kläder att sätta på kroppen. Är inte livet mer än födan och kroppen mer än kläderna? Se på himlens fåglar, de sår inte, skördar inte och samlar inte i lador, men er himmelske fader föder dem. Är inte ni värda mycket mer än de? Vem av er kan med sina bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd? Och varför bekymrar ni er för kläder? Se på ängens liljor, hur de växer. De arbetar inte och spinner inte. Men jag säger er: inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem. Om nu Gud ger sådana kläder åt gräset på ängen, som i dag finns till och i morgon stoppas i ugnen, skall han då inte ha kläder åt er, ni trossvaga? Gör er därför inga bekymmer, fråga inte: Vad skall vi äta? Vad skall vi dricka? Vad skall vi ta på oss? Allt sådant jagar hedningarna efter. Men er himmelske fader vet att ni behöver allt detta. Sök först hans rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också. Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga.
Eller som Ordspråksboken 31, vers 21 säger:
När snön kommer ängslas hon inte: hela familjen har kläder av ylle.
det finns två saker jag aldrig skulle bära och det är byxor med låg midja och alla slags kläder i beige. har inte problem att se dem på andra, utan det har mer att göra med att min kropp och mina färger inte passar till det.
angående mammakorvens existens (jag är skyldig till att ha en sådan, ja) så märkte jag en intressant sak med mig själv när jag fick barn. jag har alltid dragits till kläder och inredning som säger något om min personlighet och vem jag är (urban hipster som älskar kläder och inredning med ”unik” touch). men efter att jag fick barn så kändes det som att mitt jag blev invaderat. mitt jag blev uppluckrat. det var en fruktansvärt obehaglig känsla som jag inte riktigt var beredd på och jag gjorde allt för att kämpa emot. men det krävdes så mycket energi av mig att vara en egen person som uttryckte något annat än att vara morsa.
till slut blev jag så trött av att uppbåda den där energin att jag bara ville klä mig i kläder som inte sa nåt alls (mammakorv). samma sak hemma. mitt hem skrek av olika uttryck, olika tidsepoker och olika färger, och jag fick ingen ro. ett tag ville jag bara kasta ut allt som hade personlighet och färg. det blev väl nån overload där. lyckligtvis släppte det när min dotter var två år och nu vid tre års ålder är både jag och hon två helt olika personer som gillar att uttrycka sig på olika sätt. tack och lov.
Ingen behöver väl förklara sitt fuck you-fodral?