Prövningarnas tid

Det är januari. Fortfarande. Jag äter mina dumma små kosttillskott, ser hur naglarna ändå skivas, bokar klipptid för att försöka göra något åt det yttre. Ligger i sängen och tittar ut på grådassigt morgonljus, googlar tabellen för solens upp- och nedgång, tänker att i slutet av februari börjar det bli märkbar skillnad, räknar att det är en månad dit. Jag står längst bak på perrongen, har hittat den snabbaste vägen till pendeltågets slukhål, det är trängsel bland tjocka dunjackor, för mycket folk för att jag ska kunna plocka upp boken ur väskan. I min telefon ser jag bilder från människor på semester i Thailand, själv ska jag på jobbresa till Borås under ett dygn, ta kvällståget hem med byte i Herrljunga. Jag gör planer med vänner och får flytta dem, ställer in och ställer om, det är tider av vabb, vobb, depp och krupp, vi gör ett nytt försök nästa vecka, okej. I kylen ligger ett nät apelsiner och skrumpnar, kroppen vill ha fett och socker, sura colanappar och pommes frites, jag tvingar upp den på löpbandet, lyfter skivstänger med bleka sparrisarmar. November är ingenting i jämförelse, det här är tredje milen på maran, det är fucking Västerbron. Det är januari. Fortfarande. Prövningarnas tid.

Delta i diskussionen

15 kommentarer

  1. För mig som lämnar på skolan 08.30 känns det ändå lite hoppfullt med glimrande sol överallt. Och i slutet av februari boomar känslan och snart får man känna sig riktigt levande igen.

    Ps. Skulle gjort apelsinmarmelad av apelsinerna och sen ätit på rostat bröd med massa smör.

  2. du formulerar det som vanligt så vackert, en precision i ditt språk. jag blir alltid svajig av vårljuset så de tidiga glimtarna av att det ljusnar blir tudelade, och det gör inte januari lättare – det är inte lätt som det är men kan inte heller personligen känna den där ”snart, snart kommer ljuset!” för det jag längtar efter är en krispig septemberdag och det ligger ju mkt långt bort. men man får hålla hårt i de glädjeämnen man har, den här vårvintern kommer bjuda på mycket stort och fint som går att hålla sig i när det är vingligt!

  3. Åh. Skickar dig minustjugokrip på frostiga fjällbjörkar och en halo som dyker upp ur lägdan när solen trevat sig förbi den högsta grantoppen. Jag ger dig en rosaskimrande morgon suddas ut och blir blåbländande mot det vita fjället. Stjärnglittret på det översta snölagret och ja, kanske någon gul klissfläck här och var och så de små avtrycken från harar och rådjur och en älg och så en nyfiken räv som alltid stryker omkring bortanför mitt hus.

  4. Känner mig som ett ufo som inte har så svårt i januari just, tycker det är vackert med vintern och krisp, möjligheten till vintersport, god citrus, lugnare kalender. Men i mars efter man varit på sin sista skidresa, då snackar vi skör hos mig.

  5. Jan to April is the worst time of the year for me. We need extra treats in this depressing time

  6. Håller helt med om att det är kämpigt. 15-åringen är hemma sjuk för tredje dagen i rad. Nästan 19-åringen livrädd att bli sjuk eftersom han ska på Göteborgs filmfestival med skolan till helgen. Jag har en galen jobbperiod med tusen saker som måste bli klara till deadline. Begravning av min morbror om ett par veckor. För att inte bli galen håller jag hårt i min styrketräning, fast jag bara går och väntar på att halsontet ska börja. Och fast jag inte pallar viktväktarna just nu, utan äter choklad istället. Bokar in mig och maken på spa en helg och opera en annan. Viktigt att verkligen ha något att se fram emot, något som gör det värt att hålla ut.

  7. Tycker ändå prövningarna känns liiite mer hanterbara när man vet att fler tycker det är en prövande tid <3 Det är okej att man inte blomstrar i slutet av januari.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *