På radion säger de att vinterkylan tagit ett grepp om oss. Den ser inte ut att gå någonstans, så långt 10-dygnsprognosen sträcker sig finns den där. Isande och kall, med froströk och ymniga snöfall och även om jag inte älskar just detta arktiska tillstånd så är det något med vädersleksrapporterna som jag alltid gillat. Ända sedan barndomen då filmen med den gäspande solen visade sig på tv:n och berättade om soltiderna i landet har jag dragits till dem. Då var det mest för att det var tecknat, nu handlar det om kontroll och poesi. Två ytterligheter som på något märkligt vis möts där i prognoserna. Det första ger mig en föraning om vad som väntar, hur jag borde förhålla mig till dagen och perioden, vad jag ska klä mig i, vad jag kan göra och inte göra. Aldrig helt och hållet avgörande, men likväl en ledstång att luta sig mot.
Kring vädret ryms också så många ord som lägger sig bra på tungan. Ett tag samlade jag på dem, sparade de bästa för att kunna gå tillbaka och upprepa. Högtrycksrygg, mildluftsattack, nysnö, vindstilla, frostnätter, skyfallsliknande, värmebölja, stackmoln… Listan tycks oändlig men tryggast av allt är nog ändå sjörapporterna. Långa redogörelser av platser jag knappt känner till med detaljerade beskrivningar av vind, väder och sikt. Ett mässande som blir till ett brus, ett återkommande inslag utan faktisk betydelse, mer än att det bara ska finnas där, så som det alltid har funnits. I romantexten jag skriver på inser jag att det är fullt av väderbeskrivningar, karaktärerna har svårt att gå utanför porten utan att jag skildrar den meteorologiska tillvaron och kopplar samman den med deras sinnestillstånd. Förmodligen måste jag stryka hälften, men tills vidare får de stå kvar, mina darlings att döda, mina poetiska riktlinjer, alla mina väderlekar.
———
Ett lyssningstips: Somna till sjörapporten och lugna stråkar
Lämna en kommentar
På gränsen till gränslös fråga: vet du ifall din vän Sardellen fortfarande lever? Det har varit tyst så länge nu.
Hon är högst levande! Men ej på bloggen, hoppas att hon kommer tillbaka dit snart.
Kan jag få önska ett inredningsinlägg? Ska flytta från större till mindre, från äldre till ännu äldre. Sitter med älskade 60-talskoppar och undrar om de borde sorteras ut. Tjocka deckare från 80-talet som betydde något då. DVD:na åker ut men vinylen? Både skönt och svårt att rensa.
Nu köps tydligen VHSkasetter dyrt av samlare (antar att det är samlare). Om du älskar 60talskopparna ska du nog inte rensa ut dem, väl?
Det kommer nog bli lite inredningsinlägg här när jag närmar mig flytten! Men spontant gillar jag personliga hem som inte är sterila, så jag skulle säga: behåll det du älskar men se till att det används. Så fram med finkopparna till frukosten! Och om du aldrig lyssnar på vinylerna är de värda att ge vidare, men vill du ha dem kvar, försök att hitta en vinylspelare, det är ju ändå ett väldigt mysigt sätt att lyssna på musik på. Håller med om att det är svårt att rensa, men när man väl gör det inser man att det är väldigt få saker man faktiskt saknar sedan.
behåll så många väderbeskrivningar du kan! älskar också de poetiska beskrivningarna
Jag är ”väderbiten” och är glad att jag hittat en syster i dig! Tycker intresse för väder har oförtjänt dålig status, som att snacka om vädret saknar mening. Det är väl jättefint att två främlingar kan prata om det och få en slags gemenskap tillfälligt i att se och känna samma sak, eller kanske inte helt?
Jag har ett starkt väderminne också, minns somrar när jag badade mycket och vintrar när jag drog barnvagn och vårar när jag drack folköl i parken och höstar när jag cyklade över regnblöta löv hem till honom.
Hur kan väder inte vara intressant och poetiskt?!
Väderlekar <3