Det är den första mars och utanför fönstret har snön smält bort, kvar finns bara gruset som sätter sig i sulorna och sprätter runt ens fötter. En ny period har sakta börjat att ta vid, men nu gäller det att vara försiktig. Det är en styggelse att räkna med vår i mars, det gör en bara besviken. Än är det långt kvar, men i ett försök att blidka mig själv har jag valt att tänka på den här perioden som den femte säsongen: vårvinter.
Det är nu börjar vi räkna starurar. Enligt gotländsk tradition ska det efter starens ankomst komma sju lågtrycksperioder, det vill säga bakslag med urväder, följt av högtrycksperioder mellan, innan våren är här för att stanna på riktigt.
I de norra delarna av landet har jag förstått att vårvintern är ett etablerat uttryck för säsongen av soligt väder i mars och april då snön fortfarande ligger kvar. Här längre söderut har vi inte riktigt någon motsvarighet, men kanske att vi skulle behöva det för att göra den långa övergången lite lättare. I år ska jag i alla fall skaffa mig min egen variant.
För mig är vårvinter perioden av att fortfarande ha sin vinterkappa och halsduk, men istället för mössa kan man ha keps eller basker och de tunga bootsen får ge plats för sneakers. Det är tiden då jag äntligen kan börja springa längre löppass ute, utan att behöva riskera att halka, efter att ha kämpat på inne på gymmets löpband hela vintern. Det är insikten om att det börjar vara ljust när jag vaknar och faktiskt också ljust när jag går hem från jobbet vid klockan fem.
Det är tiden då man kan sitta ute mot en husvägg i solen och ta en kaffe. När snödropparna börjar krypa upp längs Årstaviken och man köper hem någon kvist som sedan får stå och knoppa i inomhusvärmen. Det är en tid av att lämna den mörka vinterkostymen som det är så lätt att fastna i efter jul och nyår och istället börja plocka fram pastellfärgerna. Att gå från 100 den till 40 på strumpbyxorna. Små men märkbara skillnader.
Det är känslan av att sakta krypa ur sitt ide och vilja hitta på saker, även efter jobbet på vardagarna. Det är lite färre ulltröjor och mindre av lager på lager på lager. Ett infall av att dutta på sig parfymen som doftar blommigt och lätt av ros, färgglada strumpor i nätta loafers och att lägga solglasögonen i väskan innan man går hemifrån. Det är vetskapen om allting som väntar, känslan av nedförsbacken som snart kommer att ta vid.
Det är den första mars och det är kanske inte vår, men det är i alla fall vårvinter
Apropos din stare så brukade min mamma från Skåne säga att det skulle snöa tre gånger på sädesärlan 🙂
Blev peppad på årstiden vårvinter av detta inlägg! Lite ljusare, lite lättare!
Vårvinter är en helt ljuvlig årstid!! Och ett helt nödvändigt koncept för att inte sura ihop av tanken på att det kommer att komma snö igen i april 😁 Mvh uppvuxen i Hälsingland, så inte så långt norrut men tillräckligt för att se vårvintern som en självklar del av årscykeln 😌
Jag spenderade tre veckor i Luleå en vårvinter och förstår sedan dess konceptets ljuvlighet. Fint med en Stockholmstake på det. Upplevde det som lättare när jag bodde i Skåne: solen känns varmare tidigare. Men visst känner man igen sig, om man ger sig hän i vårkänslan kan man ge sig på att våren tas ifrån en lika raskt.
Vårvintern i norra Sverige är så underbart, det är att sitta i en skottad snösoffa på renfäll och grilla korv i solen, ligga ner och pimpla ( fisk! Inte öl!) i solen och åka längdskidor på en frusen älv, såklart i solen!
Vårvinter är ett bra begrepp. Jovisst, man tror att det är vår ena dan och så snöar det igen nästa. Å andra sidan får vi ju flera vårar varje år på det sättet. Vårvinter-tecken för mig är att jag fortfarande bär mössa och vantar, men tunnare än mitt i vintern. Och inga ylleunderställ, men fortfarande fodrade byxor när jag promenerar vid stranden.