Bitterljuva junidagar

Juni, juni, juni. Årets underligaste månad. Alltid så bitterljuv. En blandning av eufori och melankoli. Som om sommaren måste gråtas in. Avslutningar som är början på något nytt men också slutet på det som en gång var. Det är inte konstigt att man blir förvirrad. Och när syrenerna vissnat och regnet slår mot rutorna och sommaren ännu inte riktigt hunnit ta fart, då behöver man något som lugnar själen.

Som det här. En timme musik, perfekt för bitterljuva junidagar.

[spotify id=”spotify%3Auser%3Asolig%3Aplaylist%3A5SMglzSeWgGsDWCFMU7cyo” width=”300″ height=”380″ /]

Yayoi Kusama på Moderna Museet

I onsdags mötte jag upp Karin och tillsammans gick vi mot Moderna Museet och deras vernissage för Yayoi Kusama-utställningen I oändligheten. En väldigt visuellt trevlig och prickbloggs-vänlig utställning som ni kanske ser.

Kusama kommer ursprungligen från Japan men flyttade tidigt till New York där hon skapade några av sina viktigaste verk. I nuläget har hon varit en erkänd konstnär i över sextio år vilket gör att hon har ett gediget antal konstverk bakom sig.

Utställningen innehåller allt från enklare skisser till videokonst och hela rumsinstallationer där man själv blir en del av konstverket.

Ett återkommande inslag i Yayoi Kusamas konst är prickarna som bygger på hallucinationer hon haft sedan hon var liten. Även pumporna dyker upp, främst i hennes senaste verk.

Undet 70-talet återvände Kusama till Japan och sedan 1977 bor hon frivilligt på ett psykiatriskt vårdhem. På gatan mittemot ligger hennes studio och varje dag går hon dit och skapar för att sedan återvända till vårdhemmet igen.

Många av verken går som sagt att delta i själv, ett exempel är detta mörka spegelrum fyllt med prickiga rispappersbollar som skiftar färg. Jag tycker det är så intressant hur man med mönster och speglar kan skapa ett oändligt och förtrollande landskap som man bara vill försvinna i.

Jag tycker också det är intressant med den här typen av inställningar som är så fotovänliga. På vernissagen hörde jag en lite äldre kvinna klaga på att folk gick runt med sina kameror och telefoner istället för att ”uppleva konsten på riktigt”. Men det är ju det som är så spännande med konst som är i det modernare slaget där konstnären vill att betraktaren ska bli en del av verket. Att fotografera skulpturerna eller ta selfies i spegelrummen är ju bara ett sätt att uppleva konsten på ett vis som efterliknar hur vi tar in andra saker idag. Och att säga att någon upplever konst på fel sätt känns ju också väldigt konstigt när det handlar så mycket om ens personliga upplevelser. Aja, slut på rant men jag tycker absolut man får gå loss med kameran här, om inte annat så för att inspirera andra att gå dit och se utställningen.

I oändligheten visas på Moderna Museet i Stockholm fram till september om jag minns rätt. Jag kommer absolut kila dit igen någon regnig dag i sommar för vernissagen höll bara på till nio och vi fick stressa lite där i slutet. Men sedan hittade vi en gunga i skulpturparken utanför, som även den blivit prickig, så det gjorde inte så mycket.

Ord & uttryck jag inte klarar av

Eftersom jag jobbar med att skriva så funderar jag väldigt mycket på vilka uttryck och ord jag själv och andra människor använder. Vissa har nämligen en tendens att fastna hos mig, en del för att de är extra fina eller geniala, andra för att de är störiga. Här kommer en lista som berör det senare, nämligen Ord & uttryck jag inte klarar av (detta kan man så klart ”ta med en nypa salt”, som för övrigt är ett uttryck jag gillar).

Rödtjut

Även rödpang kvalar in här. Båda är helt enkelt andra ord för rödvin men dessvärre två ord som får det att kännas ganska… onice. Det låter mest tramsigt och framför allt som att man dricker ett rätt illasmakande vin och det gillar man ju inte.

Donna

Det här är ett äkta Joe & The Juice-uttryck tycker jag. För om man ska generalisera så är det exakt den sortens killar som slänger sig med ordet donna när de vänder sig till en tjej i åldern 20 till 45. Det sägs gärna med en lite charmig ton men det går verkligen inte hem hos mig. Vem personifierar sig ens som en donna (med undantag för typ italienska äldre kvinnor)?

Slut som artist

Det här är Facebook-anhängarnas favoritsätt att sammanfatta livet: ”Kalas hela helgen! Nu är man slut som artist”. Det låter ju bara fånigt i mina öron och nu för tiden kan man ju fråga sig om artister någon gång ens slutar eller om de bara går vidare till att medverka i fredagsunderhållningen på TV4. De få som väl lämnar scenen (Lex Kent) känns ju inte direkt heller som några som använder detta uttryck…

Oxå/Lixom

Den här stavningen är bara så ful att den borde förbjudas. Punkt. Och ursäkten att ”man sparar tecken” funkade kanske på den tiden man betalade 1 krona för varje 140-tecken-sms som skrevs men inte nu längre 2016.

Organisk

Om folk och företag som säljer mat kunde sluta beskriva sina äpplen som organiska när de är ekologiska vore det ju tacksamt. På engelska säger man nämligen organic food men på svenska heter det ekologisk mat. Att något är organiskt på svenska betyder att det är naturligt och alltså inte kemiskt framställt, det är med andra ord inte samma sak som ekologiskt. Slut på biologi-lektionen.

Lingonvecka

Hej, Kamratposten anno 1997 ringde och ville ha tillbaka sitt ord. Lingon är ett bär som växer i skogen, det har ingenting med mens att göra. Ingenting! Okej?

Awesome

Jag har inget emot att man använder ordet awesome om man pratar engelska, men att använda det i svenskan som förstärkningsord är bara fult enligt min högst subjektiva åsikt. Typ: ”Åh! Maten var helt awesome igår, så god!”

Käbbel

En gång i en debatt råkade Stefan Löfven säga ordet ”käbbel”. Sedan dess har det inte gått en dag utan att någon försöker göra sömniga politiska blinkningar eller poänger genom att använda samma ord. Det räcker nu, hitta ett nytt ord att hänga upp er på. Tack!

Vilka är era störigaste uttryck? Håller ni med mig om några eller har jag just kritiserat era favorituttryck, hehe?

Paris – dag III, andra halvan

Mina sista timmar på egen hand i Paris tillbringade jag på söndagslugna gator och i tunnelbanan på väg mot klassiska sevärdheter.

Det är svårt det där med typiska turistgrejer tycker jag. För egentligen är det ju sällan de sakerna man minns starkast eller som ger en bäst upplevelser, oftast är det mest trångt och lite hetsigt och dyrt. Men samtidigt känns det ju konstigt att åka till Paris och inte slänga ett endaste öga på Eiffeltornet, för det är ju en sådan klassisk sak att se. Jag beslutade mig för att kika förbi lite snabbt på några av de platserna jag helst ville uppleva i alla fall. Och ja, när man väl är där så är det ju inte så märkvärdigt för det där tornet har man ju sett tusen gånger förr på bilder och film. Men nu fick jag titta på det på riktigt själv och nästa gång jag är i Paris kan jag hänge mig helt till att hitta de bästa smågatorna, det godaste kaffet och de finaste parkerna – sådant jag verkligen gillar att göra på en semester.

Nästa stopp gick i samma klassiska turistanda, jag åkte nämligen till Sacré-Cœur. Trots regnet var utsikten över Paris takåsar ganska svindlande och den grå himlen tycktes smälta in i huskropparna längst bort. Här upplevde jag dock en av de härligaste sakerna med att resa själv: man gör precis som man vill. När alla andra besökare tycktes vara deltagare i olika turistgrupper med selfiesticks, likadana neonfärgade kepsar och en hysterisk guide som stod och ropade i en walkie-talkie för att samla hela gruppen i ösregnet så gick jag där helt själv. Jag valde när jag ville vara där, hur länge som var lagom att stanna och huruvida det var orimligt att stå där utomhus alltför länge (det var det).

Så då gick jag tillbaka till mitt favoritområde vid Saint Martin-kanalen, satte mig på ett mysigt fik vid en färgglad gata och beställde in café au lait och banankaka. Sedan satt jag där med en bok och kikade ut på regnet innan jag hämtade upp min resväska och tog flyget hem till Stockholm igen.

Där med är summeringen av mina tre Paris-dagar på egen hand slut och jag hoppas att ni tyckt det varit roligt att hänga med. Jag är helt klart sugen på fler resor av detta slag och om inte annat så vill jag gärna åka tillbaka till Paris igen. Snart kommer ett eget inlägg med alla mina bästa tips för att resa själv, håll utkik efter det om ni vill veta mer!

Läs också:

Paris – dag III, första halvan

Paris – dag II, andra halvan

Paris – dag II, första halvan

Paris – dag I

Paris – Generator Hostel

Tre middagar

Här är tre ganska somriga middagar som jag ätit den här veckan. Även om vädret inte är tipp topp så kan man ju fortfarande ha sommarfeeling på maten tänker jag. Dessutom får man en anledning att äta världens bästa grej, nämligen: färskpotatis!

Först ut: vattenmelonsallad med ugnsrostad färskpotatis. Bland de övriga ingredienserna hittar vi också fetaost, oliver, sparris, bladspenat och svarta bönor.

Potatisen och sparrisen ugnsbakade jag på 225 grader tills de hade fått fin färg (sparrisen slängde jag i lite senare). Allt annat är bara att skölja och skära upp som det är. Godast blir det när man blandar alla grönsaker med potatisen som är lite ljummen, det känns liksom mer matigt då.

Rätt nummer två är gröna ärtbiffar med färskpotatis, rädisor och kall sås. Lite som den vegetariska motsvarigheten till skolmatsalsklassikern stekt fisk, kall sås, potatis & råkost.

Ärtbiffarna är superenkla att slänga ihop. Jag utgick från det här receptet men kryddade lite annorlunda och hade i ströbröd också.

Och igår lagade jag denna halloumisallad med bulgur, avokado, persilja och grillade rädisor och sparris.

Det var första gången jag testade att ugnsbaka rädisor och det gick riktigt bra! Dock var mina superstora så jag var tvungen att dela dem, men jag tänker att de blir ännu godare om man kör dem hela så de blir lite knapriga i mitten. Har ni ätit något gott i veckan?

Försommar & omoral

”Försommarstockholm får oss att bli omoraliska”, konstaterar vi när vi vandrar från Skeppsholmen mot Slussen. På min jackas rygg står det ”Give me a break”, jag skyllde inköpet på mitt tonårsjag men egentligen är det allt jag känner just nu. Give me a fucking break va. Hårda kontorsstolar, svettiga träningsmattor, evighetslånga att göra-listor – inget av detta spelar någon roll längre. Det intresserar mig inte ett dugg. Jag beklagar.

Plötsligt är det bara veckor kvar av en duo som en gång skapats och jag finner mig i askorna av en kreativ skilsmässa. Det går upp för mig hur synkroniserade vi blivit, hur mycket vi vet om varandra. Du försöker minnas en present du gav till din fru. ”Silverörhängena från Georg Jensen”, svarar jag två sekunder senare. Som om det vore självklart att jag visste det. Och det är det. Eller var i alla fall. Vi har koll på varandra.

Stockholm i juni gör mig omoralisk, det är samma visa varje år. Så här sitter jag en måndagskväll med fyra tomma ölglas på bordet och ett par bruna ögon mitt emot. Det är som lugnande medel för min bubblande rastlöshet och kvällarna är så långa nu. De tar aldrig slut och det är mitt största nöje.

Min dator fylls sakta av oformaterade textdokument. Allt jag känner måste ned i ord. Meningar drabbar mig hela tiden. På tunnelbanan, i duschen, under möten. Jag skriver ned dem en efter en. Saknar en röd tråd – som om jag någonsin haft en? Vet bara att det är saker som måste ut ur fingrarna och ned på papper.

Hela tiden väger jag mellan publiceringsknappen eller valet att behålla allt för mig själv. Stundtals kan det göra mig avundsjuk, att så mycket av mitt liv, mina tankar, mitt jag flyter omkring här – tillgängligt för allmänheten. Varsågod att ta för er, all you can eat-buffén har öppnat. Men utan den här platsen vad vore jag då? Ännu fler oformaterade textdokument fyllda av meningar som måste ut? Då delar jag hellre med mig.

Så bon appétit! Här har ni en liten inblick i sådant som passerar i mitt liv just nu. Kanske säger det er inte så mycket, kanske är det mest bara en främmande människas svammel. Ärligt talat spelar det ingen roll. När det är försommar i Stockholm har jag svårt att bry mig.

Give me a break

Ibland springer jag på plagg där jag bara känner den här måste jag ha! Det kan vara för att det har en viss färg, en speciell detalj eller bara väcker något minne. Precis så var det med den här jackan. När jag såg den första gången kunde jag inte släppa den, det var som om det stod mitt namn på den.

Give me a break var nämligen mitt favorituttryck under hela gymnasiet. Något en 16-årig Julia ofta slängde ur sig på ett sådär tonårstrött och småironiskt vis. Sedan har det liksom suttit kvar och även om jag inte använder uttrycket lika ofta längre så gillar jag det på något vis.

Så efter att ha kilat in på Zara på lunchen igår och lagt vantarna på en jacka, glider jag numera runt såhär. I gamla Lee-jeans från Beyond Retro, randig tröja från Comme des Garçons, vita Reebok-sneakers och solglasögon från & Other Stories.

Självklart är det bara en tidsfråga innan den lär vara fylld med fläckar, vita plagg är ju inte helt okomplicerade att gå klädd i, men den risken får vara värd att ta. För just nu är både 16-åriga och 26-åriga Julia mycket nöjda!

Paris – dag III, första halvan

Min sista dag i Paris vaknade jag av regnsmatter mot rutorna och tunga moln på himlen. Efter att ha checkat ut från hotellet fällde jag upp mitt paraply och satte kurs mot ett fik jag hört gott om, Ob-La-Di. Därinne beställde jag kaffe och avokadotoast och tillbringade en lugn stund med min bok innan jag var redo för nya äventyr.

Efter lördagens promenerande på drygt två mil bestämde jag mig för att köpa en dagsbiljett och utforska Paris metro. Ett mycket klokt beslut skulle det visa sig och mitt första stopp skedde i närheten av Jardin des Plantes. Där skimrade växthuset i lila och de grusade gångarna fylldes av söndagshurtiga fransmän på löpturer. I övrigt märktes en påtaglig skillnad mot gårdagens välfyllda gator. Kanske berodde det på vädret eller faktumet att det var söndag eller rent utav båda sakerna, men det Paris jag mötte idag var mycket mer lugnt och stillsamt.

Förbluffad över lugnet strosade jag omkring för mig själv och upptäckte nya delar av parken. Det lätta regnet fick den välansade rosenträdgården att lukta helt magiskt. Skulle jag få välja en doft att spara på flaska och sälja som parfym skulle det helt klart vara nyregnade rosor i en fransk botanisk trädgård en stillsam söndag i maj.

Galeries d'Anatomie comparée et de Paléontologie

I kontrast till de romantiska rosorna bestämde jag mig sedan för att kila in på Galeries d’Anatomie comparée et de Paléontologie (ja, jag googlade den titeln) och kolla på skelett. Muséet ligger precis intill trädgården och rymmer mängder av skelett från både nutida och sedan länge utdöda djur. Lite creepy men väldigt häftigt också.

Fossilsamlingen högst upp var i tristaste laget för min smak, med undantag för några fina koraller, men annars gillade jag verkligen muséet. Dock var det ett minus att alla skyltar var på franska och latin. Lite mer information om alla tuffa skelett hade ju inte skadat även om jag kände igen många av djuren ändå.

Efter någon timme därinne kände jag mig rätt redo för nya upptäckter så då letade jag upp en ny metro-hållplats och tog mig mot en ytterst klassisk sevärdhet. Men mer om det i ett senare inlägg innan detta blir alldeles för långt. Bonsoir!

Läs också:

Paris – dag II, andra halvan

Paris – dag II, första halvan

Paris – dag I

Paris – Generator Hostel

Frukostbricka

God morgon (eller ja, god förmiddag kanske passar bättre att säga nu) och glad nationaldag på er! Tycker det här med att 6 juni är på en måndag är helt genialiskt. Inte för att jag firar nationaldagen nämnvärt utan för att det är väldigt skönt att kunna sova till nio, förtränga tidiga planeringsmöten och istället äta en långsam frukost.

På min frukostbricka idag dukade jag upp surdegsfrallor, vattenmelon, avokado, rädisor, flingsalt, kaffe och mjölk. Den lilla mjölkkannan köpte jag förresten i Paris – visst är den fin? Nu ska jag kila ut på min kära balkong men innan jag går tänkte jag att ni skulle få lyssna på den här lilla mysiga sommarlåten. Vi ses i solen!

[spotify id=”spotify%3Atrack%3A0IwMaPExxWKcUi5bcuTIXK” width=”800″ height=”200″ /]

På balkongen

Jag har gått och blivit kär. I min balkong. Vill vara på den hela tiden. Läsa böcker, lyssna på musik, äta mat, sova… Just nu är den min favoritplats i lägenheten. Jag försökte dokumentera den åt er men det var lite knixigt, allt blir liksom så nära och det är svårt att få en helhetsbild. Helst hade man ju velat backa ett par meter och fota den på avstånd, men då hade man ju behövt sväva ut i luften, haha. Nåväl, här får ni i alla fall ett hum om hur min senaste förälskelse ser ut.

Jag har köpt växter! Hade jag varit lite mer strategisk och rik på tid hade jag nog sått en massa fröer någon gång tidigt i våras, men det blev visst aldrig av. Nu köpte jag tre stora plantor på Blomsterlandet istället. En röd chili, en liten tomatbuske med gula tomater och en stor tomatplanta med röda körsbärstomater. Jag litar inte alls på mina gröna fingrar men det skulle vara väldigt fint om det kikade fram några små frukter här under sommaren.

På bordet står en korg med gräslök och slingerkrasse tillsammans med en smultronplanta. Alla stora möbler kommer förresten från Ikea och de fick jag i födelsedagspresent av mina föräldrar, tusen tack.

Mest av allt sitter jag här i solstolen och plöjer böcker med ett par solglasögon på näsan.

Och här om kvällen gled den här stora luftballongen förbi över hustaken. Då blev jag ännu mer lite kär i balkongen. ♥