Brödbakning och broderi – 6 kreativa områden för 2023

Nytt år, nytt kli i fingrarna. Januari har bara börjat och plötsligt vaknar jag upp med en stark känsla av att det är dags för förändring, eller ja, i alla fall att byta ut soffkuddarna. Lika mycket som jag irriterar mig på den där konstant jagande känslan efter nytt, nytt, nytt så försöker jag att omfamna den och styra om den. För det finns ju ändå något i energin och det handlingskraftiga i att göra om. Att skapa. Den kanske bara behöver fokuseras på rätt områden. Här är några saker jag känner mig sugen på att göra nu.

Lära mig virka. Senast jag virkade gick jag i högstadiet och då gjorde jag en väska som blev ganska ful. Nu är jag sugen på att uppdatera kunskaperna och försöka igen. Helst hade jag velat göra en fin väska den här gången. Kanske i stil med den ljusblå Pradaväskan eller någon annan enklare påsmodell. Jag tycker också att det är väldigt fint med en virkad tröja, men det känns som en del av fortsättningskursen.

Börja sy igen. Jag har haft faser då jag sytt ganska mycket, men nu var det ett tag sedan sist. Det första jag är sugen på att göra är att köpa någon meter med fransar och sy fast i änden på ett par croppade byxor som jag har. Snabbt och lätt. Sedan vill jag kanske fortsätta och sy någon enklare typ av förklädesklänning. Eller så plockar jag fram min sybok och gör något ur den.

Baka bröd. Att hålla på med surdeg och köksvågar känns som ett deltidsjobb som jag inte är redo för ännu (och tvivlar på att jag någonsin kommer att bli). Men att baka en vanlig hederlig limpa, ett gäng frallor eller bara ett enkelt kastrullbröd känns ju som en rimlig sak att göra. Och gott dessutom. I december bakade jag vört för första gången och det var väldigt trevligt och inte särskilt svårt, så nu får det bli mer av den varan. Har ni något gott och enkelt recept på lager så får ni gärna tipsa!

Plantera om växter. Mina stackars krukväxter blir inte direkt bortskämda med kärlek. Visst, jag vattnar dem ganska ofta och regelbundet, men jag är alldeles för dålig på att klippa ner, ta skott och plantera om. Tydligen ska februari vara en bra månad för sådant, så jag tänker att jag väntar med det till dess och så ägnar jag den närmsta tiden åt att leta större krukor att flytta över dem till. Jag ska också komma ihåg att inte göra samma misstag som sist när jag i ett ögonblick av oerhörd omsorg gav mina växter både ny jord och extra växtnäring på samma gång och därmed gödnings-chockade dem så att hälften dog…

Åka iväg och skriva. Den här terminen går min skrivkurs över i en fas då vi fokuserar mer på ett eget större projekt, vilket ska bli väldigt kul. Och nog för att jag trivs med att sitta och skriva på Stockholms olika bibliotek (särskilt Stadsbiblioteket och KB), men det hade varit trevligt att komma iväg på en liten skrivarresa i ny miljö också. En karg skrivarhelg vid havet i februari och kanske något lite längre framåt våren, det drömmer jag om.

Börja brodera. Jag inser nu att hälften av allt jag vill göra innefattar något slags textilarbete, är det en fas? I alla fall så är jag lite sugen på att brodera också. Jag gjorde det ganska mycket som barn och älskade att producera små sydda tavlor. Nu är jag sugen på att brodera på ungefär samma sätt som man telefontecknade en gång i tiden. Små, oklara detaljer och motiv. Ett enstaka ord, ett litet djur. Kanske ska jag göra en soffkudde med små broderier som får växa fram under året? Nästan som en dagbok fast i hantverksform. Eller så gör jag ett gäng små brodyrer på tygservetter att duka med, det känns också kul.

En summering av 2022

Gott nytt år! Välkommen till 2023 och årets första inlägg på bloggen. Innan vi springer framåt mot nya möjligheter tänker jag att det passar med en liten tillbakablick och en klassisk summering av året som just gått ackompanjerat med några ögonblicksbilder från min BeReal.

Gjorde du något 2022 som du aldrig gjort förut?
Jag åkte på vandringsresa, började sjunga i oratoriekör, blev faster och moster, såg norrsken och drog ut en tand.

Genomdrev du någon stor förändring?
Jag tror faktiskt inte det, inget stort och radikalt i alla fall. Jag har bott på samma ställe, jobbat på samma jobb och haft ungefär samma intressen och umgängeskrets som tidigare.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Ja, typ alla. Nej men seriöst, det har varit ett otroligt baby boom-år. Båda mina syskon fick barn och flera av mina nära vänner och ett helt gäng andra kompisar.

Dog någon som stod dig nära?
Nej, som tur är inte. Det fick bli ett år utan begravningar och det är jag ytterst tacksam för.

Vilka länder besökte du?
Spanien under våren och England på sommaren.

Bästa köpet?
Ett par otroligt bekväma vandringsskor och en hellång turkosblå klänning i paljetter. Det är viktigt med kontraster. Och just det, min stora oljemålning som hänger ovanför soffan.

Gjorde någonting dig riktigt glad?
Morgondoppen på bryggan vid Årstaviken, att vandra i Devon, mina syskonbarn, att ligga på en klippa vid havet och läsa.

Saknade du något under år 2022 som du vill ha år 2023?
Tvåsamhet. Och två hela framtänder. Hänger de ihop kanske?

Vad önskar du att du gjort mer?
Tagit fler initiativ, gått ut på barer, processat alla de där gnagande tankarna i huvudet, mediterat och bloggat. Jag känner att bloggen har varit lite försummad under året och det är tråkigt.

Vad önskar du att du gjort mindre?
Slöscrollat och tappat tålamodet.

Favoritserier från året som gått?
I princip den enda jag såg var Euphoria och den var ju bra, så det blir förmodligen den då.

Bästa boken du läst i år?
Vinternoveller av Ingvild H. Rishøi, Medealand av Sara Stridsberg, Den stora skrivboken, Beviset & Den tredje lögnen av Ágota Kristóf, Natten av Sara Gordan, PUR av Erik Lindman Mata och Blåsa liv av Clarice Lispector.

Största musikaliska upptäckten?
Jag har mest lyssnat på artister jag känner igen sedan innan. Mycket Markus Krunegård, Jonathan Johansson, Fleetwood Mac och Taylor Swift. Men en ny artist som dykt upp på min radar är Natalie Bergman.

Vad var din största framgång?
Att jag började plugga skrivande på halvtid utöver mitt jobb. Det är ganska krävande rent tidsmässigt men också väldigt givande. Samt att jag gick i en samtalsgrupp om tro och andlighet under hösten. Det var både utmanande och otroligt fint.

Största misstaget?
Att hoppas och känna för mycket.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Jag har mått mycket bättre än under pandemiåren då jag många gånger kände mig väldigt isolerad och ensam, så ur den aspekten har jag varit mycket gladare. Sedan har året kommit med en del utmaningar ändå, men den här senaste månaden har jag känt mig mer grundad på något vis och det är en känsla jag hoppas kunna bära med mig framöver.

Vad spenderade du mest pengar på?
Tandläkarkostnader. Hu.

Något du önskade dig och fick?
En fin vandringsresa och stunder av sinnesro.

Något du önskade dig och inte fick?
En livskamrat.

Vad gjorde du på din födelsedag 2022?
Jag samlade ett gäng kompisar från olika sällskap och så åt vi middag tillsammans på Främmat. Det var toppen!

Vad fick dig att må bra?
Att sjunga i kör, ta morgondopp, träna, gå i kyrkan, meditation, middagar med vänner, gå i samtalsgrupp, läsa böcker, äta mindre kött och umgås med nära och kära. Gud vad det låter präktigt, men det är ju sant.

Vem saknade du?
Vänner från gamla vänskapsrelationer som förändrats.

De bästa nya människorna du träffade?
Mitt vandringssällskap och ett par nya bekantskaper som jag lärt känna under hösten. Och så har jag en del nygamla kompisrelationer som vuxit sig ännu starkare under året vilket jag värdesätter högt.

Mest stolt över?
Att jag skriver.

Högsta önskan just nu?
Det låter kanske klyschigt, men lite världsfred hade ändå varit otroligt bra.

Vad tänker du göra annorlunda nästa år?
Jag vill försöka hålla i den där grundtonen och hitta lugnet och självkänslan. Samt ha en tydligare riktning. Det är väl lättare sagt än gjort, men jag kan ju försöka.

Juldagar och mellandagar

God fortsättning kära vänner! Hoppas att ni haft fina lediga dagar och att ni som firar jul har haft en fridfull sådan. Jag har varit hemma hos mina föräldrar på Östgötaslätten i några dagar och är nu tillbaka i Stockholm igen och mellandagsmyser. Lite så här har min jul sett ut.

Några dagar före jul träffades jag och min vän Malin hemma hos mig för ett litet julfirande på tu man hand. Vi åt skaldjur och löjromstoast och avslutade kvällen med en liten juldrink och paketöppning. Vad som låg i mitt paket får ni strax se!

Jag hann också följa med min lillebror på filmpremiären av UFO Sweden och kunde inte låta bli att känna mig både stolt och imponerad över vad mina Norrköpingsvänner åstadkommit på bioduken. En varm och smårolig film med maxade effekter och bra tempo som jag absolut tycker att ni ska gå och se om ni har några lediga dagar framöver.

Den 23 december hoppade jag tåget och hamnade till sist här, hemma hos mamma och pappa på landet. Vi rullade köttbullar, griljerade skinka, klädde granen och jublade över att alla var friska.

På julaftonsmorgonen tog jag en solig promenad. Snön hade hunnit smälta men det låg ett tjockt lager rimfrost som fick allting att gnistra, så det var vintervackert ändå. En sångsvan flög förbi precis framför mig och bidrog till lite extra julmagi.

Jag i fyndad shearlingmössa och min lilla barndomsby med kyrka, skola och en riktigt snygg hängbjörk.

Jag gick genom hela den långa allén, sedan hemåt, tillbaka in i värmen och julstöket igen.

Här är jag ombytt och med ny krage på, för det var ju den som låg i Ganni-paketet där i början. Lagom till lunchtid åkte vi sedan till min moster och hennes sambo för att äta julbord med dem, slumra framför Kalle Anka, gå på juljakt i deras nya lägenhet och fika.

Resten av julaftonskvällen förflöt i stillhet med risgrynsgröt, glögg och Karl Bertil Jonssons jul. Men på juldagen blev det desto mer fart för då kom mina syskon med respektive och mina små syskonbarn Uno och Agnes.

Det blev julbord i repris och paketutdelning till de minsta. Och sedan förflöt resten av julen i det underbara icke-lugn som infinner sig när man har två halvårsgamla bebisar att roa, men det är ju precis så som det ska vara. Varmt, stökigt, kärleksfullt och hela famnen full av några som ser sitt livs första julgran och som blir om möjligt ännu gulligare i en liten tomteluva.

Men tro det eller ej, mellan varven lyckades jag faktiskt få in lite lästid och hann avverka tre böcker i ett svep.

Och nu är jag tillbaka i Stockholm igen och har hunnit träffa lite kompisar på öl, fika och pussel, fastän jag borde tillbringa årets sista dagar på biblioteket skrivandes på mina inlämningsuppgifter vilka jag skjutit upp ännu lite till genom att komponera detta inlägg. Men nu så, ingen återvändo. Gott nytt år till er och god skrivfortsättning till mig själv!

Julens efterlängtade läsning

I helgen tillbringade jag två hela förmiddagar med att ligga kvar i sängen, lyssna på P2 klassisk morgon och läsa böcker. Det var ljuvligt i all sin enkelhet och där och då bestämde jag mig för att just så ska min julledighet se ut. Planen är att parkera mig på mina föräldrars kökssoffa med en bokhög och varva bladvändande med vinterpromenader, lek med syskonbarn, sillätning och lite sällskapsspel. Det tillsammans med de sex sista uppgifterna på skrivkursen för terminen som jag, mer eller mindre strategiskt, sparat tills nu. Utöver den obligatoriska kurslitteraturen har jag därför samlat ihop ett gäng böcker jag tänkte sätta tänderna i under ledigheten. Vill ni se vad som finns i min packning?

Underst i högen ligger Kirke av Madeline Miller. Jag läste ut hennes hyllade Sången om Akilles nyligen och gillade den mycket, både språkligt och innehållsmässigt, och har recensionerna rätt så ska Kirke vara ännu bättre. Boken beskrivs som en kraftfull och tidlös saga för vuxna, om en kvinnas kamp för överlevnad och frihet. Kirke är den första häxan i litteraturen och här lyfts hon ur Odysséen och får en helt egen bok.

Därefter hittar vi Therese Bohmans Andromeda som utspelar sig i förlagsvärlden där en ung kvinna gör karriär under överseende av den äldre, manlige litteräre chefen. Böcker, Stockholm, relationer och maktstrukturer låter som en perfekt kombination i mina öron, så den här ser jag verkligen fram emot att läsa.

Överst i prosahögen ligger Allegro Pastell av Leif Randt. En bok jag varit nyfiken på ända sedan min vän som jobbar på bokförlag nämnde den för första gången. Hon beskrev den som ”en tysk Sally Rooney med mer svärta”, vilket jag tyckte lät lovande. Den handlar om den snart trettioåriga författaren Tanja och den några år äldre webbdesignern Jerome och kretsar kring deras distansförhållande och syn på kärlek, politik och sig själva. Jag är ju svag för krångliga relationer, ärliga samtidsskildringar och Berlin-romantik, så jag hoppas att den lever upp till mina förväntningar.

Två poesisamlingar får också följa med i julpackningen. Den sista människans leende av Axel Winqvist som beskrivs såhär på baksidan. ”Virginia Woolfs Orlando har överlevt oss alla. Om tusen år sitter hon ensam i ett skyddsrum och inventerar en underjordisk ark – en paradisisk trädgård som rymmer alla djur och växter. Som den sista människan på jorden försöker hon få kontakt med andra solsystem, men inser snart att det är lönlöst. Vad återstår då att göra, annat än att minnas den värld som en gång var?” Jag läste Winqvists debut Det vackra och det fula förra sommaren och fastnade för hans ömsom råa, ömsom skimrande språk.

Till sist har vi Geir Gulliksens Vuxna dikter som gavs ut för första gången 1999. Jag har tidigare bara läst Gulliksens romaner och gillar hans enkla, raka ton vilken jag tänker gör sig bra i lyrik också. Vuxna dikter beskrivs som ”en svit om smärtsam mognad som tar sin utgångspunkt i den mycket unge författarens första osäkra skrivförsök samt en väninnas självmord”. Gripande, tungt och förmodligen vuxet.

Nu önskar jag mig en frisk och vilsam jul med mycket lästid. Har ni några böcker ni tänkt försätta er i viloläge med under helgerna?

Sju små julkarameller

Jag har typ glömt bort hur jag bloggar om jag inte skriver prosalyrisk känslosås, vilket jag i och för sig gillar väldigt mycket (tack för alla fina kommentarer), men det är ju också påfrestande och utlämnande. Trycket på den där publiceringsknappen känns jätteläskigt och befriande på samma gång. Att ställa hjärnan och hjärtat på, kanske inte vid gavel, men långt mer än glänt i alla fall och säga ”här är jag och just nu är det inte så bra”. Det är livsfarligt. Men förlösande. Och ja, något ska jag väl göra med misären.

Med det sagt så är fint att se er här igen i mitt älskade dammiga lilla hörn på internet. Mer lyrik och känslor lär det säkert bli snart igen, men låt oss fokusera på något helt annat ett tag.

Jag har köpt ett sånt där nedräkningsljus som man tänder varje dag till jul. Självfallet hamnade jag efter direkt och fick hetselda från dag 3 till dag 8 i ett svep. Ljusstaken i glas hittade jag högt uppe på en hylla på Myrorna. Den ser ut som grön jello vilket ändå är lite kul.

Förutom mitt ljus har jag också en adventskalender med konst- och litteraturtema som jag fick av min vän Karin. Varje dag får man sprätta upp ett nytt uppslag och där i finns antingen en kortare text eller ett verk att titta på. Mysigt!

Under en av alla tusen dagar i slutet av november fick jag för mig att bygga ut min tavelvägg ovanför soffan lite åt höger och spikade således upp en gammal spegel med fläckar som inte går bort samt en liten meteorit i mässing. Till advent åkte också stjärnan i fönstret upp.

På första advent sjöng jag några sånger på högmässan. Det var svart klädkod för kören så jag bar sammetskostym och matchade med stor rosett i håret. Jag saknar lite att ha långt hår nu när man vill vara extra fin med olika uppsättningar och frisyrer, men det här funkar ju i alla fall.

Nästan all min lästid just nu går till kurslitteratur, men när jag får en lucka över försöker jag klämma in lite egenvalda böcker också. Som Ingvild H. Rishøis Vinternoveller som var otrolig läsning. Tre långnoveller med vältecknade personporträtt och ett balanserat språk med nerv.

Nu blev det här jätterandom bland allt julpynt men jag har köpt en ny badrumsmatta som gör mig glad. Kanske mest för att den passar så bra till köksgolvet utanför badrummet. Smårutigt och storrutigt på längden och snedden. Härligt med badrumsljus så här års också, noll procent äkta sol.

Till sist gick jag en dag till bästa Söderbokhandeln och köpte en julklapp till mig själv. Det tycker jag att man får göra om man inte kommer att få några andra klappar. Egentligen hade jag velat köpa Anne Carsons Röd självbiografi som jag tycker så otroligt mycket om och skulle vilja ha i min ägo, men den verkar vara slut exakt överallt. Om någon av er skulle råka sitta på ett ex är jag redo att öppna stora plånboken och erbjuda en bra slant. Annars får jag väl vänta på att hon får nobelpriset och det blir nytryck, men det känns lite väl långt bort just nu.

Det var sju små julkarameller som får liva upp tillvaron just nu. Hoppas att vi hörs snart igen!

När vi lider mot jul

Tiden går
för snabbt och för långsamt.
Tussar av tystnad, minutrar som år.
Längs Hornsgatan faller blöta flingor
i håret, i pannan. I öronen:
hjärtat är en bilolycka i en snöstorm.
Jag tittar efter dig vid Mariatorget
låter bli att se.
Stora gröna granar står uppställda i klungor
den som ändå fick vara skog.
Vi sjunger julsångerna.
Någon har missförstått
tror att låten heter ”När vi lider mot jul”.
Allt är samma sak
allt är sak samma.

Tiden går
hur gammal är hon nu? undrar jag.
Sex veckor, svarar du.
Hennes fulla liv får plats på min bröstkorg
i ett helt litet liv var det bra.
Nu går dagarna ut på att lura mig själv.
Om jag springer den här sträckan
läser den där boken
skriver orden, sjunger sången, dricker vinet.
Skottar timmarna framför mig
bygger mina skyddsvallar.
En stilla morgon förvandlas sorg till skam
snön vräker ner.
Onda tankar lägger sig under täcket
att skämmas och att kännas är att leva.

Livet springer
barnet skriker
maten kallnar
rösten brister
himlen faller
och tiden går och går och går.

Hjärtat bultar 116 slag per minut till vilken nytta då

”Vad gör du?” frågar rösten i mitt öra
och jag svarar att jag går runt kvarteret
trampar varv efter varv för att slippa komma hem
det är tomma gator i mitten av november
och allt är som vanligt igen
andras norm är inte min
vad de har kan aldrig bli mitt
kontorets högsta byggnad har fjorton våningar
det är som gjort för att försvinna ett tag
lägga kinden emot kaklet
krypa ihop mellan papperskorgen och handfatet
pulsklockans siffror lyser röda
hjärtat bultar 116 slag per minut
till vilken nytta då
smsar henne från golvet
”varför tror jag nånsin att det ska gå bra för mig?”
reser mig upp och återvänder till fyran
kollar i hisspegeln om blicken bär
glömmer att sorg alltid sätter sig i axlar
efter repetitionen kommer dirigenten fram till mig och säger
”dina armar, de är så spända, om du ska kunna sjunga ut måste du slappna av”
och jag säger att han har rätt
och jag säger inte att jag under hela dagen har räknat minuter
att jag strax ska gå ut och ringa dig
höra allt jag redan förstått
och sedan gå varv efter varv runt kvarteret
det är jag och hundarna i koppel
och det är gatlyktorna och lövblåsarna
en bil med registreringsnummer BYE11X
och det sista vi säger är ”tack och förlåt”
sen hejdå
ok hej
då

Att ta sig an november

November. Det vore en överdrift att säga att det är en favoritmånad. Samtidigt känns den inte riktigt lika tung och skrämmande som tidigare år. Kanske är det för att jag blivit bortskämd i oktober med milda, fina dagar? En ljum medvind och en viss känsla av tillfredsställelse har mött mig i en övrigt gråtyngd värld. Men november är ju fortfarande november och då behövs strategier. Det är tjugofem dagar kvar till första advent och de tänkte jag fylla med saker som gör månaden lite snällare, varmare och roligare.

🩰 Gå på ett kulturevenemang i veckan
Vad är väl bättre i höstmörkret än kultur? Jag vet redan nu att jag ska gå på Folkoperan och se Norma där en vän medverkar. Sedan ska jag också se Loney Dear på Kulturhuset vilket jag verkligen ser fram emot. Något museibesök hade varit trevligt att hinna med också. Ett halvt sådant får jag i alla fall till när jag ska gå på en arrangerad konstvandring på kontoret. När SEB flyttade till sina nybyggda fastigheter i Solna investerade de nämligen en stor summa pengar i nordisk samtida konst för att lägga grunden till en ny konstsamling. En del av verken ser jag ju varje dag, men långt ifrån alla har jag koll på, så det ska bli kul att upptäcka mer.

🍇 Fira Thanksgiving & Beaujolais Nouveau
Redan i september började vi prata om att vi skulle ses ett gäng vänner och laga en massa mat under en hel dag för att sedan fira Thanksgiving tillsammans. Det började som en tradition hos min väns familj som bott mycket i USA och sedan har vi försökt att föra den vidare och det är lika mysigt varje år. Jag vill också ta tillfället i akt och fira Beaujolais Nouveau – högtiden då man dricker nya, lätta franska rödviner. Kanske får Helga vinbar slå upp portarna igen?

🥧 Baka kakor & laga pasta
Mitt kök må vara litet men det hindrar mig inte från att tillbringa en del tid där. Jag är sugen på att baka en god kaka och ta med till kontoret för att överraska mina kollegor. Kanske en tigerkaka för att det känns lite old school på ett kul sätt eller en mjuk pepparkaka med frosting som smygstart på julen? Sedan är jag också peppad på att laga en riktigt snäll och ostig mac’n’cheese med grönkål samt att plocka fram min pastamaskin igen.

🛁 Massage & bastubad
Förra året brände jag hela mitt friskvårdsbidrag på massage och jag har fortfarande inte hunnit använda upp alla presentkort jag köpte. Därför är det hög tid att jag bokar in mig på en massage under november. Jag tänkte också planera in minst en kväll då jag tränar efter jobbet och har gott om tid efteråt för att kunna sitta kvar länge i bastun med en ansiktsmask.

📚 Läsa & skriva under trevliga omständigheter
Jag är ju fullt medveten om att jag kommer behöva lägga ett antal timmar på min skrivkurs också för att ro den i hamn under den här terminen, men det går ju att göra på mer eller mindre trivsamma sätt. Till exempel har jag insett att jag verkligen gillar att sitta på Stadsbiblioteket i Rotundan och skriva där, så det ska jag göra. Och så planerar jag för en hel dag då jag bara ska gå runt i pyjamas och läsa alla böcker jag är sugen på, ja som mitt egna lilla läslov fast i kondenserad form.

Det var några av mina planer för november. Utöver det tänkte jag passa på att använda alla fina jackor innan det blir för kallt, spela yatzy, säga ”ligg kvar, jag kan gå upp och göra kaffe”, kanske se den där Annie Ernaux-filmen på svtplay, tacka ja om någon frågar om vi ska sjunga karaoke, träffa min väns nyfödda bebis, lägga 1000-bitarspussel, byta till duntäcke, äta smörgåsar med vällagrad ost, gå på söndagsmässan, ringa min syster, köpa en ny badrumsmatta, boka julbord och lyssna på min senaste spellista. För det är så jag tar mig an november.

Min stil hösten och vintern 2022

Halva hösten har nästan passerat men till sist har jag lyckats landa i hur jag vill se ut klädmässigt. Det här med höststil alltså, det är visst en hel filosofi. I alla fall om man inte vill köra på prick samma stickade klänning, höga stövlar, färgglada mössa och korta ullkjol som andra. Inget fel med det dock, det känns bara inte som jag.

Mitt bästa sätt att komma fram till hur jag vill klä mig är att spara en massa bilder på Pinterest och Instagram som på något sätt känns kul och inspirerande, sedan försöka hitta någon slags röd tråd bland dem, fundera lite kring vad som finns i min garderob och så sätta sammanfattande rubriker som definierar stilen. Ju brokigare desto bättre tänker jag. Totalt har jag nu landat i fyra olika rubriker som på något vis summerar mina klädmässiga ambitioner. Vi får väl se hur resultatet blir sen.

Kostym fast kul

För två år sedan fick jag för mig att jag ville börja bära kostymer och sakta men säkert började jag bygga upp min garderob med olika second hand-fyndade sådana. Nu har jag ett gäng kostymer i olika färger och material som jag fortfarande gillar att bära, men ibland kan det kännas lite väl vuxet och formellt känner jag. Så min plan är att fortsätta använda dem men nu genom att också addera något kul i outfiten. Det kan vara ett par roliga skor, en mönstrad t-shirt under, en liten scarf i halsen, ett par färgglada strumpor eller bara massor av accessoarer. Något som bryter av och får en att haja till, samtidigt som ingen kan säga att jag inte är välklädd.

Punschrulle och biskvi

En av mina favoritfärger från barndomen är limegrön. Jag bar den intensivt som sjuåring och sedan blev det en lååång paus. Men det två senaste åren har jag välkomnat den till min garderob igen och allra helst matchar jag den tillsammans med brunt. Som en liten punschrulle vill jag se ut i höst! För att vidga konditoridisken något kan jag också tänka mig att klä mig som en biskvi helt i toner av brunt i olika texturer eller bryta av med andra gröna nyanser som pistage- eller ärtgrönt. Det känns både piggt och naturnära på samma gång, och så vill man ju vara.

Skansen on tour

Det är inte bara den förrymda kungskobran som har lämnat Skansen. Hela min garderob tycks innehålla spår av (fejkade) djur. Kofläckiga kjolar, tigermönstrade tröjor och ormskinnskjolar har letat sig in här hemma och matchas bäst med neutrala färger och basplagg. Och som ett komplement till alla djur stövlar jag ibland omkring som någon slags skötare i klumpiga boots, skjortor, overall och olika mockaplagg i ett försök att hålla reda på allt. Ett helt litet zoo direkt från garderoben.

Välkommen på cirkusdisco

Avslutningsvis vill jag glittra och rassla mig genom hösten och vintern med paljetter, pom-poms och fransar. Här väntar vi inte på nyår, nej redan i november det ska ligga små spår av silver där jag gått och minst tre gånger under terminen ska jag trassla in mig rejält i alla trådar. Jag är också lite sugen på att köpa en rulle med fransar på metervara och sy fast i benslutet på alla mina byxor. Till fest blir det paljettklänningar i olika färger och till vardags tänker jag att jag smyger in små franskanter på kjolar och jackor. Kul ju!

Lite så tänker jag mig att höststilen ska bli, vi får väl se om jag lyckas hålla mig till mina teman. I vilket fall som helst så känner jag mig redan mer inspirerad. Innan jag avrundar vill jag bara lyfta in fyra andra små tankar som inte riktigt fick plats ovan men som jag också är sugen på.

• Stor rock med keps och rutig halsduk (typ så!).
• Kombinationen ljusblått, klarrött och militärgrönt.
• Lång kavaj över kortkort kjol (lite såhär!).
• Lösa, nedhasade stickade strumpor i loafers.

Det var det hela. Tack för att ni kom till mitt klädd-talk!

Jaha då var det höst

Hej hallå. Piggbert Eriksson här. Trött som en mört. Jag har precis tillbringat fredagskvällen på ett tåg hem till Stockholm från Borås. Firade in helgen genom att äta en bistro-räkmacka (räkmackans dag till ära!) och läsa Madeline Millers novell Galatea medan vi susade genom höstlandskap och små bortglömda städer. Jag hade en plan på att blogga på tåget men råkade istället slumra en stund och lyssna på söndagsintervjun i P1, men nu så!

Det var ett tag sedan sist. Jag tänkte först dra någon tråkig ursäkt om att min tid ätits upp av jobb och plugg och kurser, men strunt samma. Om sanningen ska fram har jag gått och tänkt att mitt nästa inlägg ska handla om höststil men så har jag inte lyckats komma på vilken stil jag vill ha, så då har det bara inte blivit något inlägg. Och jakten på höststilen återstår ännu men i brist på den kommer lite annat som passerat.

Min skrivkurs äter ganska mycket av min tid just nu men det är okej för det är också väldigt lätt att romantisera att sitta bland bokhyllorna på Stadsbiblioteket om kvällarna, låna tjocka böcker för att läsa och analysera grekiska tragedier och göra allt iförd loafers och stickad tröja. Hej och välkommen till min Lydia Sandgren-roman.

En annan sak som är lätt att romantisera är morgondoppen jag tagit med Linn och Anna någon dag varje vecka. Jag brukar springa fyra kilometer först för att få upp värmen och så möts vi vid bryggan vid Årstaviken strax efter åtta. Doppar oss snabbt och drar på varma kläder och sitter sedan och pratar med termoskaffet rykandes. Mina allra bästa morgnar.

En lördag för två veckor sedan hade jag fest. Eller rättare sagt, jag byggde om min lilla lägenhet till Helgalundens inofficiella vinbar. Alla gäster fick i uppdrag att ta med sig något kul vin som lades in i baren och så fixade jag en massa klassiska snacks. Jag bjöd en salig blandning människor och sedan frågade jag mig själv typ fem gånger under kvällen varför jag inte haft fest i den här lägenheten tidigare innan jag kom på att just det: pandemin. Den var i alla fall ett minne blott under den här kvällen.

Lite höstig mat har jag lagat också. Som råraka med kantareller, grönkål och parmesancrème, potatis- och purjolökssoppa med persilja och trattkantareller samt ribollita med vita bönor, potatis och zucchini.

Mer höstmat blev det också förra helgen när jag åkte en sväng till Gävle för att hälsa på lilla Elmer. Soppa och äppelkaka och sedan alla mina bästa bebistricks inklusive egenpåhittade sånger och spexa med fingrarna.

Och så vill jag bara skänka ett sista uns av tacksamhet för att oktober varit så fin hittills med soliga dagar, mild luft och alla färger man kan tänka sig. Det behövs när världen i övrigt är kaos och elände, krig och uppror. Jag vaknade klockan halv fyra i natt av att jag haft en mycket realistisk dröm där jag skickat sinnesrobönen till en känd influencer och var tvungen att kolla i min telefon så att jag inte råkat göra det i sömnen. Det hade jag inte, men jag passade på att mumla den för mig själv en gång innan jag somnade om i mitt hotellrum på Scandic Plaza i Borås. Sinnesro, acceptans, mod och förändring. Kanske är det de som är höstens stilord?