Julia Eriksson – Sida 82

Lägesrapport: svårbedömd molnighet

Jag har legat hemma sjuk i två dygn nu. Sjuk som i febrig kropp, glansiga ögon och bultande huvud. Men också sjuk som i kramp i kreativitetsnerven, ifrågasättande av livets allt och en drabbande insikt om min fullkomliga oduglighet. Varför blir det alltid så här i början av året? Det är som att saker och ting slutar inspirera mig. Jag läser böcker, lyssnar på musik, testar nya recept, tar del av andras skapelser men det går liksom inte in under huden längre. Nåväl, andas in, härda ut, det går över. På samma vis som febern sjunker så stiger också inspirationen så sakteliga.

Jag läser rubrikerna om politik och Donald Trump och idiotiska beslut som fattas och vet inte om jag är mest:

a) trött på män

b) less på att vara kvinna

I brist på skönlitterära böcker att läsa så plockar jag fram ett par kokböcker och läser dem från pärm till pärm. Förundras över Claes Brittons sätt att skriva fyraraderslånga meningar utan att tappa flödet. Det blir smutsigt och spritigt och ljuvligt på samma gång. Och under läsningen av Lotta Lundgrens ”Om jag var din hemmafru” kommer jag på mig själv med att skratta högt flera gånger. Som åt den här inledningen till ett recept på glasstårta:

lotta lundgren - om jag var din hemmafru

Jag tittar på väderleksrapporten inför morgondagen. SMHIs prognos för Östra Svealand lyder ”svårbedömd molnighet”. Svårbedömd molnighet, aldrig för har en väderprognos sammanfattat mitt mående så bra.

När My Little Pony möter skandinavisk vinter

Kolla kolla! Årets första outfitbild fotad innan jag gick till jobbet. Tänk, snart kan man vakna på morgonen av att ljuset strålar in genom fönstret. Dock ser jag ju extremt nyvaken ut på bilderna men jag tänkte att vi skulle fokusera lite mer på mina kläder och lite mindre på mitt trötta face, okej?

Jag hintade ju nämligen om att jag beställt en ljusblå jacka och en rosafluffig halsduk här om dagen och tada! Här är de! Så extremt pastelliga och My Little Pony:iga och väldigt fina tillsammans tycker jag. Jag känner mig lite som ett barn, vilket faktiskt är en rätt trevlig känsla.

Både jackan och halsduken klickade jag hem från Zaras rea (tror dock inte de finns kvar längre tyvärr). Under gömmer sig en gammal leopardmönstrad kjol från Monki och en grå collegetröja från Weekday → inspirationstack till Leandra. Kängorna kommer från Gram och den sjuka lilla klohanden (vad gör jag ens?!) är dessvärre min egen, haha…

Bokmärkt på Instagram

Jag vet inte om ni sett det än men i en av Instagrams senare uppdateringar så införde de en ny funktion där man kan bokmärka bilder. Längst ned till höger finns en liten fliksymbol och trycker man på den så sparas bilden under ens profil. Hejdå tusen röriga skärmdumpar och hej mer inspiration! Vad man sparar visas bara för en själv men jag tänkte att ni skulle få en titt på sådant jag bokmärkt och som bonus får ni också lite tips på Instagramkonton att följa.

1. @heatherdayart är en konstnär i San Francisco med en helt magisk studio och fantastiska färgkombinationer.

2. @herz.und.blut fångar alltid lika snygga stilleben och inredningar i perfekt smutsiga pasteller och dova toner.

3. @wedreamoficecream är kontot hos Kimberley Gordon som är grundare av Wildfox. Hon blandar smarta citat, drömska locations och en massa rosa.

4. @nakedcph är den bästa sneakersbutiken med bas i Köpenhamn. Btw hur fina är inte dessa prickiga Stan Smiths?

5. @manrepeller blandar högt och lågt men alltid peppigt och inspirerande på något vis. Som detta, jag måste bära min silverkjol med randiga strumpor och tygskor i vår.

6. @hannahamandareport är ett allmänt inspirationskonto drivet av Perfect Day. En härlig blandning av mode, mat och inredning (dock ett litet minus på att de är rätt dåliga på att ange källan när de inte tagit bilden själva).

7. @amanda_akerman var en gång i tiden känd som Moderniteter-Amanda i bloggvärlden. Nu målar hon fantastiska konstverk istället och jag älskar hennes stil.

8. @jeannedamas är en typisk fransk it-girl med gardinlugg och röda läppar. En sådan jag aldrig kommer bli, haha.

9. @tasyavanree är konstnär och fotograf och världens snyggaste hattbärare. Älskar typ allt hon gör.

10. @lostinhistorypics ser till att man får lite fin historia i sin annars så nutidstrogna feed. Den här bilden från nyår 1969 är ju bara fantastisk.

Summering av vecka tre

Jag tjuvade en lista från Emmy Linnea och lät den summera min gångna vecka.

Något jag gjorde den här veckan som var planerat:

Gick på söndagsbandy på Zinkensdamm och såg Bollnäs få storstryk av Hammarby. Att de skulle förlora så stort var i och för sig inte planerat, men bandymatchen bokades in någon kväll före jul. Trevligt var det i alla fall med termoskaffe och Madde & Tjingen som sällskap.

Som inte var planerat:

Råkade beställa hem en ljusblå jacka och en rosafluffig halsduk… Håller tydligen på att omvandla min stil till någon slags ”My Little Pony möter skandinavisk vinter”. Har inte fått hem grejerna än men hoppas att de passar!

Och något nytt jag gjorde:

Gick på ett träningspass som hette Yogalates som var precis vad det lät som: en blandning mellan yoga och pilates. Helt okej men inte wow.

Ett tips från veckan:
Såg om dokumentären om Iris Apfel i helgen och den är så härlig. Inte bara ur modesynpunkt utan hennes sätt att se på åldrande, kreativitet och kärleken mellan henne och hennes man Carl. Finns på Netflix!

Veckans orimliga:

Att en vuxen man försökte ragga på mig genom att först säga åt mig att ”inte vara så intense” och ”att jag borde lugna ner mig” (obs! var jättelugn och stod och pratade med en kompis). Och sen när jag inte kände för att prata med honom och skulle gå därifrån så sparkar(!) han ”lekfullt” på mig två gånger. HE-RRE-GUD. Tappar förtroendet för män mer och mer för var dag som går. Sorry alltså men såna som han gör det ju inte lättare för det övriga manssläktet direkt. Hade det funnits en vakt i närheten hade jag bett hen slänga ut honom dirr, nu har jag bara gått och stört mig på hans patetiska The Game-beteende istället. Fy.

Veckans otippade:

Köttbullemiddag på Nytorget 6 kl. 23.15 i fredags. Mycket gott, älskar sena middagar.

Maten jag lagade:

Rätt dålig matlagningsvecka men lyckades i alla fall trolla fram en okej lördagsfrukost fastän mitt kylskåp ekade tomt. Det blev toast med tryffelolja, pocherat ägg & parmesan, äppelklyftor & jordnötssmör, kaffe och några överblivna godisbitar.

Veckans låt:

Fick sån feeling i lördags förmiddag och var tvungen att lyssna på ”Life is a Flower” med Ace of Base. Så oförklarligt men ändå peppigt beteende.

Veckans känsla:

Avig. Jag har haft kul och trevligt och saker har varit bra, men samtidigt känns allt bara NJA. En del amerikansk politik-ångest, en del kreativitetsbrist och en del rastlöshet. Det skaver liksom.

Veckans betyg:
2,5 av 5. Det låter ju extremt lågt och deppigt, men det är ändå hälften och helt okej. Jag vet bara att livet kan vara mycket roligare än såhär, har goda förhoppningar inför nästa vecka!

Soffbord i glas & mässing

Sedan jag flyttade in i min lägenhet i november 2015 så har jag varit på jakt efter det perfekta soffbordet. Ett angenämt uppdrag men alla bord jag hittat har varit för stora eller för små, för tråkiga eller för dyra… Det har helt enkelt varit en ständigt pågående jakt som jag var nära att ge upp, men till slut hittade jag rätt.

Via Metropol auktioner lyckades jag nämligen buda hem det här kvadratiska bordet i glas och mässing. Det är lite slitet men i helt okej skick och lagom stort för mitt vardagsrum. Det finns också något ganska befriande i att tänka på att bordet har lite historia och slippa oroa sig för att vara den som gör första repan i glasskivan.

Jag lyckades till och med frakta hem det på egen hand (tack för Taxi Stockholms bilar med stora bagageutrymmen) och så här blev det på plats. Jag tycker det passar riktigt fint med den blå soffan och fiskbensparketten – vad tycker ni?

Frågor & svar

Det är dags att plocka fram den seriösa minen för här kommer nämligen ett gäng frågor från kommentarsfältet som jag tänkte svara på. Förlåt om det tagit lite tid och tack för att ni är nyfikna och undrar saker!

→ Hej Julia! Jag har tänkt att jag ska plugga vidare till hösten och sitter och funderar på vart jag ska ta vägen. Är nämligen ganska trött på min hemstad och känner mig redo att börja plugga någon annanstans. Vad tyckte du om Norrköping som studentstad? Hur är *studentlivet*, är det lätt att få bostad osv? Jag har varit i Norrköping ett par gånger innan och tycker att det är en så himla mysig stad men vill gärna höra vad du som pluggat där tycker! Minns att jag började läsa din blogg när du fortfarande bodde i Norrköping hehe. Tack för din fina blogg <3<3 mvh en trogen följare på ca alla dina kanaler.

← Hej! Vad kul att höra! Jag har ju en lite vinklad bild av Norrköping eftersom det också är min barndomsstad där jag växte upp, så jag har inte enbart upplevt det som studentstad. Dock tycker jag att det var en väldigt trevlig stad att plugga i, inte lika hardcore studentigt som Uppsala, Lund och Linköping kan jag tänka mig, utan lite mer avskalat. Sedan har man ju närheten till Linköping om man vill vara med i de riktigt stora studentgrejerna och eftersom Norrköping tillhör Linköpings universitet så blir det naturligt att vara med där ibland. Hur det ser ut med klubbar och barer för bara studenter har jag dålig koll på just nu eftersom det snart är fem (helt sjukt!) år sedan jag tog min examen.

Att få tag på boende är nog relativt enkelt. Alla mina kompisar fick ganska snabbt egna lägenheter eller bra studentboenden och jag tror också att det finns bostadsgaranti när man börjar plugga så att man kan vara säker på att få tak över huvudet. Norrköping är mysigt som stad, du kan gå i princip överallt, det finns ganska många fik och trevliga matställen, bra parker, rikt kulturliv och vatten som rinner genom stan. Hoppas du kommer trivas!

(Ang. detta inlägg)
→ Jag har själv funderat på det, då jag också är intresserad av att jobba med reklam. Det är ju ändå något som så många människor ser, som man kan dra nytta av till fler saker än bara ”köp den här produkten!”, precis som du säger. Jag undrar bara var du pluggade någonstans? Kram!

← Jag läste Grafisk Design & Kommunikation på Linköpings universitet, men på campus Norrköping. Det är en treårig utbildning som leder till en kandidatexamen.

→ Du verkar så klok och med fötterna på jorden Julia, tack för en superbra blogg! Hur fick du jobbet inom reklambranschen? Sökte du precis den tjänsten du ville ha eller hade du tänkt jobba med något annat från början? Vad pluggade du innan? Var ditt mål att hela tiden jobba inom just reklam och marknadsföring?

← Tack! Jag läste som tidigare nämnt Grafisk Design & Kommunikation vilket, som namnet avslöjar, är en ganska bred utbildning. Jag trodde från början att jag skulle jobba mer med design men insåg efter något år att det inte var det som jag tyckte var roligast. Istället fokuserade jag mer på varumärkesbyggande och marknadsföring och det i kombination med att jag alltid gillat att skriva, fick mig att inse att det var copywriter jag skulle söka jobb som.

När jag sedan var klar år 2012 så fick jag först ett sommarjobb på Landstinget i Östergötland där jag tillsammans med en universitetskompis fick driva ett kommunikationsprojekt. Ganska snart insåg jag att jag ville jobba mer kreativt, med reklam och en rad olika kunder istället för på en kommunikationsavdelning. Så under hösten började jag söka jobb på olika byråer i Stockholm. Eftersom jag hade noll kontakter inom reklambranschen gjorde jag precis som när man var liten och var intresserad av någon men inte vågade ta kontakt: jag skickade ett kärleksbrev. Jag byggde helt enkelt en jätteenkel Fråga chans-site (lyckades hitta den om någon vill kolla) med information om mig, erbjudande om att gå på dejt osv. Sedan registrerade jag tre mailadresser: ja/nej/kanske[@]juliaeriksson.se. Till sist skrev jag ett kärleksbrev som jag mailade ut till de byråer jag tyckte var mest intressanta och frågade helt enkelt chans på dem. Jag fick ett gäng intervjuer på detta sätt och sedan också ett erbjudande om anställning på Animal (eller The Viral Company som det hette då), där jag jobbar idag.

Mina julklappar

Jag tycker januari gått snigelsakta så det känns ju inte som det var så länge sedan det var jul och det låg klappar med mitt namn på under granen. Men drygt tre veckor har visst passerat så det är ju hög tid att vi kikar på vad de innehöll. Spoiler: jag är sjukt nöjd med årets förra årets alla paket.

PA&Co är en klassisk Stockholmskrog som ligger i samma hus som mitt jobb. De har bra husmanskost (deras råbiff är en av mina favoriter) och är också helt rätt ställe om man vill spana på kändisgubbar (Mauro Scocco är visst en del av inredningen). I samband med att de fyllde 30 år släppte de en ny kokbok fylld med bilder och recept från restaurangköket. En perfekt bok att bläddra i som innehåller allt man gillar: roliga texter, god mat och svartvita festbilder.

I ett paket låg den här smaragdgröna vasen från House Doctor, en superfin färgklick som just nu bor i mitt vardagsrum.

Praktiska julklappar är ju alltid bra. Som dessa mjuka och varma tumvantar i skinn, må de aldrig tappas i tunnelbaneträngseln!

Bokstäver är ju lite av ett huvudintresse för mig så den här skrivtavlan från Granit blev jag väldigt glad för.

På temat praktiskt fick jag även en trave små handdukar. Perfekta när man tvättar av sminket på kvällen, jag förbrukar minst en hög i veckan…

Tidigare har jag bara haft en dammsugare men det här sopsetet i trä från Granit har sparat mig så mycket tid. Sedan jag fick det har jag använt det nästan varje dag (jag är nog en ganska fumlig person som spiller mycket) och det är så skönt att slippa dra fram dammsugaren jämt. Förhöjd livskvalitet med ca 100 %.

Sedan fick jag också julklappspengar och ett presentkort på IKEA som omvandlades till ett jättestort och fluffigt duntäcke samt nya påslakan. Så bra grejer som dock gjort min säng ännu svårare att kliva upp ur på morgonen…

Semlor

Jag är uppvuxen med en pappa som älskar semlor, så i min familj brukar semlesäsongen starta någon gång efter nyår. Hemma hos mig påbörjades den igår när jag fick ett akut sug efter en fluffig kardemummabulle med grädde och mandelmassa. Vad jag förstått råder det högst delade meningar kring semlor och huruvida det är gott eller inte, när man får äta dem och hur de ska se ut. Jag gillar klassiska semlor allra bäst och tycker de är för goda för att bara ätas under ett par dagar i februari – därför har jag börjat redan nu.

Allra godast är de såklart om man gör dem själv och är man riktigt ambitiös kan man baka sina egna bullar. Det hade jag dock varken tid eller ork med igår när semlesuget slog till, så jag köpte färdiga bullar. Sedan vispade jag grädde och rörde ihop fyllningen. Tricket för en saftig semla med mycket smak, är att inte snåla på fyllningen. Jag gröpte ur en ganska stor grop i botten och skar en centimetertjock skiva mandelmassa. Sedan mosade jag mandelmassan tillsammans med de urgröpta brödsmulorna och en skvätt mjölk tills det blev en krämig fyllning.

I med fyllningen i den lilla gropen, på med vispgrädde, locket på toppen och sist lite florsocker över allt. Tada! Årets första semla är klar och fler lär det garanterat bli. Har ni börjat er semlesäsong än?

Tre musiktips

Fredag! Bästa dagen! Även officiella musikupptäckardagen eftersom en majoritet av alla nya låtar och album släpps på just fredagar. Dagen till ära tänkte jag bjuda på ett par sprillans nya lyssningstips.

[spotify id=”spotify%3Aalbum%3A0W2NIl8UZmhrxdffRy5T8B” width=”300″ height=”80″ /]

Först ut är Linnea Henriksson och hennes nya singel ”Säga mig”. Jag älskar att den låter så hit:ig i refrängen, det känns lite som en souligare Veronica Maggio. Kan även tänka mig att typ Kornél Kovács skulle kunna göra en bra remix av denna som kan bli lite dansigare.

[spotify id=”spotify%3Aalbum%3A3aUEPYYkKH8a9wR5l77wTb” width=”300″ height=”80″ /]

Vi fortsätter lite på temat med svenska texter och soulinfluenser. ”Missförstå mig rätt” med Skander och Seinabo Sey är en superfin ballad. Jag lyssnade på den kanske tolv gånger i rad igår natt innan jag somnade, kan rekommendera er att göra samma sak.

[spotify id=”spotify%3Aalbum%3A2PXy9USZAoTSdtrxfkPBnl” width=”300″ height=”380″ /]

Slutligen, The xx har äntligen släppt ett nytt album – ”I See You”! Deras tidigare skivor har jag verkligen gillat och inför detta släpp var jag verkligen nyfiken. Och jag älskar det! Det känns liksom klubbigare, fylligare och snyggare än tidigare. Blev så pepp av att lyssna på det att jag direkt bokade biljetter till deras spelning på Hovet i februari. Också en fin tröst istället för Bon Iver-konserten som jag skulle gått på men som ställdes in, så himla tråkigt.

Hoppas ni gillar tipsen och att ni får en fin fredag! Själv ska jag kila till Uppsala och spela spel med min syster & kusin, så mysigt.

Jag minns alla män jag aldrig brydde mig om

Jag läser ”Flickorna” av Emma Cline. En bok som till viss del tar upp känslan av att vara ung tjej och bli betraktad av män, vara relativ till män, förstöra sig och förgöra sig – för män. Och jag känner igen mig men ändå inte. Mitt nutida jag kan absolut relatera till känslan, men under tiden jag läser så kommer jag till en insikt: femtonåriga Julia ägnade extremt lite tid åt detta.

Säkert berodde mycket på min högstadieklass. Jag gick på en skola belägen i en Norrköpingsförort och i en musikklass med körsång på schemat varje dag. När jag började fanns det en kille i klassen men han slutade kort därefter. Så vi var 21 tjejer, vilket till stor del var kaotiskt, men också ganska härligt. Jag svetsades samman med några av tjejerna och bildade ett supertight kompisgäng.

Det jag inte insåg då, men som blir så tydligt för mig nu, är att vi umgicks på ett sätt som antagligen är ganska unikt för högstadieelever. Vi var helt klart pluggisar som lade mycket tid på skolan, men vi var också mästare på aktiviteter. Vi gjorde egna chokladpraliner och hemgjord sushi, hade otaliga sleepovers i varandras källare, ordnade hemma-spa och filmkvällar, hade picknicks i parker, i skogar, på tak…

Alla dessa aktiviteter och vår starka sammanhållning gjorde att det helt enkelt inte fanns tid för män i vår värld. Eller jag tror det i alla fall. Jag har verkligen försökt men kan inte minnas en enda gång som vi diskuterat killar under högstadiet. Suttit med skolkatalogen och gjort markeringar eller googlat heta kändisar. Jag har ingen aning om vem som var den snyggaste killen på Navestadsskolan 2005 – att prata om honom fanns verkligen inte i vårt intresseområde.

Och jag inser nu hur annorlunda det antagligen är och hur skönt det också var. Att till fullo hänge sig åt det man gillade bäst och strunta i hur andra såg på en, uppfattade en, värderade en – för det fanns inte på min karta att någon brydde sig om mig på det sättet. Vi levde i en fristad utan killar och det skapade ett systerskap som för mig är ovärderligt. Idag är några av personerna i mitt lilla högstadiegäng fortfarande mina bästa vänner som jag träffar ofta.

Den stora frågan är kanske när allting ändrades och varför det blev så? Jag tror att det skedde i gymnasiet när jag gick i en mer blandad klass igen och började hänga med folk, både tjejer och killar, på ett annat sätt. Till sist föll även jag in i den normativa bilden och började betrakta mig själv på ett annat sätt. Jag tycker fortfarande att fenomenet snygga kändiskillar är bland det tråkigaste som existerar, men det finns många tillfällen då jag känner att min kropp, mitt utseende och mitt kön kommer långt före min personlighet och mina intressen.

Till viss del är det säkert självvalt och till viss del är det nog bara en oundviklig del av det tydligt uppdelade samhälle vi lever i. Men jag är så tacksam för att jag fick de där högstadieåren i alla fall, jag tror verkligen att de gjorde mig gott. Och jag tänker att jag kanske ska ta tillbaka det där fullkomliga ointresset och nonchalansen jag en gång hade. Låta 2017 bli mitt år. Bara mitt. Och mina vänners. Vi säger så.