Mazarinkaka med saffran

Glad första advent! Hoppas att ni har en fin start på julen. Jag börjar äntligen komma i stämning och tur är väl det för jag har ägnat hela helgen åt julfixande. Förutom att plantera hyacinter, hänga upp julstjärnor och kika på julkalendern så har jag bakat en riktigt julig kaka som jag tänkte dela med mig av.

Som den smygtant jag är så älskar jag mazariner. Det är mitt bästa bakverk och dessutom ett extremt underskattat sådant. När jag såg en bild på mazarinkaka swischa förbi på Instagram bestämde jag mig för att baka en själv, men med lite saffran i fyllningen för extra julkänsla.

Ursprungsreceptet kommer Linnéas Skafferi, men jag justerade det lite.

Du behöver:

200 g kallt smör

1 dl strösocker

5 dl vetemjöl

ev 1 msk vatten

1 pkt saffran

ev ½ msk ljus rom

200 g mandelmassa

100 g mjukt smör

½ tsk vaniljpulver

2 ägg

2 dl florsocker

2 msk vatten

Gör såhär:

Börja med degen som du gör genom att arbeta ihop kallt smör, socker och mjöl. Tillsätt lite vatten om det behövs. Lägg bakplåtspapper i botten på en form med löstagbar kant och tryck ut degen. Låt vila i kylen i ca 30 minuter.

Låt saffranet lösa upp sig i lite rom om du har. Riv mandelmassan fint och blanda den med smör, vaniljpulver, ägg och saffran tills det blir en slät smet. Fyll pajskalet med smeten och grädda i nedre delen av ugnen på 180° i cirka 30 minuter. Kakan ska få fin färg och bli fast i mitten. Låt den sedan svalna helt.

Blanda florsocker och vatten till glasyr och bred ut över den kalla kakan. Låt den gärna vila lite mer i kylen så blir den ännu godare. Servera som den är eller med valfri dekoration. Jag försökte hitta färska lingon men gick bet, annars tror jag det hade varit både fint och gott!

New York del 2 – söndagshäng i Central Park, Manhattans avenyer och kalkoninköp

Dags för mer rapportering från min New York-resa! Efter en långsam hemmafrukost tog dessa söndagströtta själar sig ut i Greenpoint och hoppade på tunnelbanan med sikte på Manhattan. Vädret var sådär perfekt krispigt och solglasögonvänligt, tackarrrr.

Efter att ha spanat på skyskrapor en stund gick vi in i ett färgsprakande Central Park. Jag kände mig nästan som Fredrik Eklund när jag fotade höghus och orangea löv här, dock med lite mindre kontrast i bilderna…

På en parkbänk hittade vi Big Bird från Sesame Street. Helt självklart.

Fick Sex and the City-känsla när jag tittade på den här bilden efteråt, haha. Fyra olika tjejer (med mig bakom kameran inräknat) i New York som diskuterar relationer, karriär och framtid. Lol.

Parken var full av gulliga ekorrar, hundar och Julior att kika på.

Efter en stund blev vi hungriga så vi gick till Whole Foods och länsade deras tag själv-avdelning på allt som är gott. Tänk Picadeli plocksallad fast tusen gånger godare och med massor av roliga saker. Jag valde falafel, hoummus, ugnsrostade grönsaker, tabbouleh och grönkål. Sedan gick vi tillbaka till parken och åt allt på en bänk i solen.

När vi promenerat en bra stund till och knappt kommit halvvägs in i parken började jag få grepp om hur stor den är. Och till och med jag som inte är någon löparfantast blev lite sugen på att springa morgonrundor här. Tänk vad fint ändå?

Vi hälsade på Lennon ett slag och önskade oss extra mycket världsfred så här i juletid. Sedan gick vi till Barnes & Noble vid Union Square och tillbringade någon timme där, bläddrandes bland böcker och köpandes julklappar.

Dagen avslutades med kalkoninhandling inför vår Thanksgiving-middag som vi skulle anordna på tordagen. Det gäller tydligen att vara ute i god tid om den ska bli riktigt bra. Efter det sa vi tack och hej till Manhattan, hoppade på en krånglande tunnelbanelinje hemåt och lagade middag i form av ravioli med pumpafyllning, brynt smör, salvia och parmesan som avslutning på en perfekt söndag i New York.

Tankar från mitt vardagsrum

Kolla hur fint mitt vardagsrum badade i sol för några dagar sedan. Nästan så att man kunde tro att det var sommar och inte november… Men ja, nu börjar det snart bli dags för julpynt och adventsstjärnor att ta plats och för första gången någonsin är min julfeeling helt borta. I vanliga fall brukar jag vältra mig i julmusik och julpirr så här års, men nu: inget. Jag är knappt sugen på skumtomtar och då är det ju verkligen något som inte stämmer! Till helgen måste jag i alla fall locka fram julpeppen, det är en sak som är säker.

En annan sak jag måste locka fram är en fönsterputsare. För jag må vara bra på mycket, men att putsa fönster är verkligen inte min gren. Det blir bara kladdigt och rinnigt och störande streck på rutorna när jag är klar. Så i morgon är det jag som ringer Tommys fönsterputs och bokar en tid så fort som möjligt, innan det blir ännu svårare att se ut. Jag brukar skylla på att de kört en massa lastbilar och grävskopor här utanför pga ett bygge, men vet ärligt talat inte om det är en helt legitim ursäkt…

Annars funderar jag mest på om jag ska maxa och köpa en julgran i år eller om det bara blir barrigt och onödigt. Kanske kan den stå i hörnet där palmen är idag – vad tycker ni? En sak är säker i alla fall och det är att jag vill ha massor av julblommor i form av amaryllis och hyacinter och kanske en och annan julros. Det är ju så fint!

En prickig kostym

I hur många år kan man ha en blogg som heter Prick och inte äga en prickig kostym? I nästan tolv år tydligen, men nu är det i alla fall åtgärdat! På Beyond Retro’s Garage Sale hittade jag nämligen en prickig kavaj som passar ypperligt till de prickiga byxorna jag redan hade.

Jag bar den när vi var på The Met i tisdags och kände mig som en alldeles extraordinär kulturtant. Särskilt med tung guldring och smaragdgrön väska till också. Kanske min bästa känsla ändå.

Kikar man riktigt noga ser man att prickarna är lite olika stora, men jag tycker inte det spelar någon roll. Så länge jag får vara lite, lite mer som Beyoncé så är det okej.

Och istället för att titta på prickar så kan man ju titta på golv. Särskilt när de är såhär snygga. Klart slut, polka dot suit!

New York del 1 – skyskrapor i skymningsljus, museibesök och nattpizza

Hej vänner. Jag åkte till New York och blev kär. I staden alltså, annan kärlek har jag inte tid med just nu. Och medan jag fyllde mina dagar med välbehövlig semester och kanske ännu mer med välbehövliga kompiskramar så fick den här platsen vila. Men min kamera rymmer 920 nya bilder och min hjärna svämmar över av minnen, så nog finns det historier att berätta. Jag tänker att vi börjar så smått nu. För min kropp är fylld av jetlag och jag kämpar mot sömnen, vill bädda ner mig under täcket, men det får jag inte på flera, flera timmar. Då är det här en bra syssla att göra under tiden. Välkommen till mina två första dagar i New York!

På fredagen, vid lunchtid, satte Karin, Julia och jag oss på ett plan med destinationen New York. Efter en väldigt snabb och smidig resa bjöds vi på en inflygning med utsikt över Manhattan (ser ni Frihetsgudinnan ute i vattnet?) innan vi landade tryggt.

När vi tagit oss igenom alla passkontroller och formulär hittade vi en taxi som kunde köra oss och vår packning mot Brooklyn och Greenpoint. Där bor nämligen vår kompis Anna numera. Rutinerade läsare kanske redan vet detta, men jag, Karin, Julia och Anna började alltså lära känna varandra i Norrköping i nian när vi gick i samma klass. Sedan dess har vi hängt ihop, mer eller mindre utspridda över världen.

Här någonstans blev jag kär i New York första gången. Skyskrapor i skymningsljus har tydligen den effekten på mig…

Efter lite kämpande genom den tjocka fredagstrafiken var vi äntligen hemma hos Anna. Vi började med kramkalas och en snabb rundvisning i lägenheten innan vi gav oss ut på matjakt. Valet föll på Five Leaves och deras hamburgare med tryffelpommes som i kombination med min hunger var alldeles för lockande för att jag skulle orka ta en bättre bild än det här.

Sedan började vi kämpa emot jetlaggen och i ett försök att hålla oss vakna lite längre gick vi till en bar något kvarter bort.

Efter en stund kom vår kompis Majsan som också bor i New York dit och då spelade vi en rafflande omgång jenga innan vi lämnade baren och deras brasa och gick hemåt för att sova.

Nästa dag vaknade vi inte alltför tidigt, så vår jetlag-plan hade funkat ganska bra. Efter lite frukost hemma virade vi in oss i halsdukar och satte sikte på Queens.

Ungefär halvvägs mötte vi upp Majsan igen och traskade vidare mot MoMA PS1 som är ett museum för samtida konst.

Vi kollade igenom utställningarna och när vi började bli mätta på konst men hungriga på mat gick vi till deras café och köpte tomatsoppa.

Jag gillade livsfilosofin här: ”Read the books written by the wise. Spend your evenings with the unwise.”

Sedan gick vi hemåt och passerade lite småbutiker på vägen. Min favorit var den här som är kombinerad vintagebutik och återförsäljare av fiskeutrustning. Helt rimligt. Jag hittade så många fina saker här och blev lite sur för att mitt bagage var begränsat i både vikt och storlek när det kom till möbelshopping.

På kvällen hade vi bokat bord på en restaurang med Korean Barbeque vilket var sjukt gott. Efter några timmar där testade vi ett par olika barer i närheten och drack allt från blaskig amerikansk lager till starka välgjorda cocktails.

Framåt två hade matkoman från den tidigare middagen lagt sig så då kände vi att det bästa sättet att avsluta kvällen var med varsin pizzaslice på väg hem genom natten. Ett mycket bra beslut.

Skrivuppgift: en dikt om nåd

Jag läser ju en skrivkurs vid sidan av mitt jobb och ni är flera som frågat om vad det är för uppgifter och vad jag skrivit. Det mesta är rena skrivövningar fokuserade på att man ska lära sig något särskilt, exempelvis gestaltning genom att skriva en berättelse utan adjektiv eller berättarperspektiv genom att skriva samma text ur två olika vinklar. Ibland är det också något friare uppgifter där man får ta ut svängarna lite mer. I senaste inlämningen fick vi bland annat uppgiften Skriv en dikt i obunden form under rubriken ”Nåd”. Inte helt enkelt, kände jag till en början och gick och klurade ganska länge. Vad betyder ens nåd liksom? Men efter ett tag beslutade jag mig för att fokusera på den nåd man kan ge till någon i en relation genom att förlåta dens beteende. Ibland kanske också lite för många gånger. Så här blev i alla fall resultatet.

PS. Så läskigt att dela en dikt då det är första gången jag skriver något i den formen. Men eftersom jag fick fint omdöme av min lärare tänker jag att den kanske inte är helt värdelös…

Tre spellistor inför helgen

God morgon – det är fredag! Men inte vilken fredag som helst. Det är Julia åker till New York-fredag, hurra! Väskan är nästan färdigpackad och jag ska strax kliva upp och fixa de sista grejerna, vattna blommorna och slänga soporna. Men innan dess tänkte jag bjuda er på tre spellistor som kan passa extra bra nu i helgen.

Först ut är en riktig goding (haha, förlåt) som fått namnet Ge mig lite disco!, för ibland känner man ju bara så! Den här listan innehåller min bästa (ganska okända) ABBA-låt, en massa snygga stråkar och beats som får en att vilja dansa i v-steg hela kvällen. Jag älskar alla låtarna på den här listan som skulle kunna vara en samling guilty pleasures, men icke. Här finns ingen guilt, bara pleasure!

Sedan var jag ju såklart tvungen att göra en New York, New York-spellista inför mitt besök. Det finns ju hur många låtar som helst om staden, men här har jag samlat några jag tycker om extra mycket. Resultatet är ju en något smalare spellista än den ovan men jag själv tänkte lyssna på den under sista timmen på flyget. Kanske ska någon av er också till New York snart, i så fall ordinerar jag lyssning av denna!

Till sist vill jag passa på att påminna om min spellista som jag monitorerar löpande. Varje vecka (oftast på söndagar) uppdaterar jag den här listan med de 20 bästa nysläppen. Helt enkelt nya låtar, med maximalt två veckor på nacken, som jag tycker om. Ett perfekt sätt för er som vill få lite hjälp på traven att hitta ny musik!

Okej, en sista grej innan det är dags för mig att kliva upp och packa det sista. Sent i natt lyckades jag snubbla över videon till min bästa ABBA-låt som inleder den första spellistan, och ja, den är magisk! Scenbygget med de färgglada ballongerna som snurrar runt, ansiktsuttrycken, guldstövlarna… För att inte tala om dansen! Det är EXAKT så här jag känner för att dansa ett par timmar in på natten. Stora kliv utåt, oklara handklapp och små knyckar halvt i takt. Titta och ta med er denna feeling in i fredagen så kommer den garanterat bli bra!

Skogsgrönt & gammelrosa

Jag fick en kommentar från en Sandra som ville se fler outfits, så jag bestämde mig för att vara henne till lags. Ni andra får stå ut, eller ni kanske också gillar det? Jag hoppas så klart på det sista!

Så här klädde jag mig i alla fall igår. I två färger som jag tycker blev väldigt fina tillsammans: skogsgrönt och gammelrosa.

Den rosa (fusk)mockakjolen kommer från Zara, den gröna ullpolon är ett second hand-fynd och skorna plus guldringarna i öronen är från Monki.

Jag matchar även med årets mest slitna hår som faktiskt ska klippas idag. Så skönt! Fast det allra bästa är ju ändå hårtvätten med huvudmassage och schampoo som luktar sådär gott som andra schampoon aldrig gör…

Höstdagbok – del 5

Tiden går så fort, varenda timme springer förbi. Det är fyra dagar kvar tills jag boardar planet mot New York och innan dess ska tjugo noveller läsas, ett tiotal uppgifter lösas, en väska packas och hundratals ord skrivas. I en kamp om att hinna allt dikterar jag långa listor på allt jag måste komma ihåg, sedan glömmer jag att kolla på dem. I slutändan löser sig det mesta ändå.

Tiden går så fort, men igår kväll segade den sig förbi. De två timmarna under Sveriges VM-kval mot Italien var evighetslånga och jag satt som på nålar i soffan. Aldrig tidigare har minuter gått så sakta och en seger bubblat så starkt. Tänk vad fint det är ändå, att få dela det med sina vänner, både frustrationen och glädjen. Och tänk så mycket roligare det blir när man sätter sig in och lär sig lite. Att kunna startelvan, ha koll på frisparkarna och diskutera laguppställningen… Det händer något med mig när jag får kliva in på nya marker och plötsligt känner att jag har koll.

Tiden går så fort, jag hinner knappt skriva här längre. Men jag har så mycket jag tänker på och vill berätta för er. Bilder att visa, låtar att spela, saker att säga. Samtidigt läste jag ett par kloka ord här om dagen som fick mig att ifrågasätta en del av det digitala livet. Kanske inte just det här forumet, men andra.

”Känner folk som är roligare i sociala medier än över en öl. De har sin bästa tid nu. Känner folk som är roligare över en öl än i sociala medier. Konversatörerna, estradörerna, förförarna. De blanka bardiskarna ligger kvar här ute i natten, försöker ropa dem tillbaka.”

Och jag frågar mig: vill jag verkligen vara en sån som är rolig och bra i sociala medier, som har sin bästa tid just nu? Kanske borde jag satsa mer på det där andra. På verkligheten och dess konversationer, estrader och förförelser. Kanske kan jag lyckas med båda? Om bara tiden kunde gå hälften så fort…

Mina vanligaste lögner

Jag skulle inte påstå att jag ljuger särskilt ofta, men ibland händer det och oftast drar jag till med samma (halvdåliga) lögner. Till mitt försvar är de flesta mer för att rädda mig själv från jobbiga situationer än för att vilseleda den jag ljuger för. Fast vissa borde jag kanske ändå sluta med…

”Jo, men den har jag sett.”

Om uppenbara filmklassiker eller serier man ”ska” ha koll på. I själva verket finns det så många luckor i mitt film- & tv-tittande att det är skrämmande. Jag har exempelvis aldrig sett Avatar, Star Wars eller (hela) Skönheten och Odjuret…

”Jag är på väg, är där om två minuter!”

Två minuter är den perfekta tiden att svara om man råkar vara sen till något, för det är ju typ ingenting. Men i själva verket är jag alltid fem minuter bort och joggar fram när jag skriver så.

”Jag kanske inte använder det varje dag, men åtminstone varannan.”

När tandläkaren frågar hur ofta jag använder tandtråd. Varför vill man alltid tänja på sanningen när man pratar med tandläkare? Det är som att man är rädd att bli uppläxad om man inte svarar bra. Det slutar i alla fall alltid med att jag använder tandtråd varje dag de två första veckorna efter mitt besök, för att sedan göra det allt mer sällan.

”Jag sov till tio, typ.”

Varje gång jag sovit till tolv men får dåligt samvete för det låter som jag sovit bort hela dagen, fastän jag egentligen kanske behövde det.

”Nej men det är rätt luftigt, det ska nog gå att klämma in.”

När någon frågar hur mitt schema ser ut och ifall jag har tid att göra något (relativt) kul. Detta gäller både på jobbet och fritiden.

”Nejdå! Jag var vaken. Det är ingen fara.”

Av någon anledning vill man ju aldrig vara den som svarar ”ja” på frågan ”väckte jag dig?” när man yrvaket tar upp telefonen.

”Ja men just det, det är ju du!”

När jag råkat hälsa på en person som hävdar att hen redan känner mig och att vi setts flera gånger tidigare. Då är det bara att ljuga tills ansiktsblindheten lagt sig och man lyckats identifiera vem det egentligen är man står och pratar med. Ibland kan jag komma på det flera timmar senare.

”Jag var i duschen så jag hörde inte att du ringde.”

När jag inte känner för att svara i telefon precis just då utan hellre ringer upp tio minuter senare. Det är något med att bli avbruten av en skarp telefonsignal som kan stressa mig väldigt mycket, det blir liksom inkräktande på något vis. Mvh sms:ande 90-talist & Team Maila.

Vad ljuger du om?