Vädercentrum, 27 november, 15:37.
– Du Kenneth, jag måste kila nu! Har lovat att handla till fredagsmyset.
– Ah okej. Det är lugnt, men du Stockholm…
– Stockholm?
– Ja, Stockholm. Huvudstaden. Hur gör vi med den?
– Just det… Jag har inte hunnit fixa nåt, men vi kan väl köra samma väder rakt igenom?
– Samma… du tror inte att någon märker det?
– Nej nej, kör på! Folk har så mycket annat att tänka på ändå, nu med coronan och allt.
– Okej, så då kör vi konstant molntäcke och tre grader framöver då?
– Perfekt! Och lite duggregn också. Typ när som helst.
– Skitbra!
– Skitbra. Trevlig helg då!
– Detsamma. Ses på måndag!
Det har varit den solfattigaste december på 86 år i Stockholm. Exakt noll soltimmar har vi haft och prognosen framåt ser lika grå ut den. Molnen ligger som ett tjockt täcke över stan och taklampan i min lägenhet står tänd hela dagarna för att jag ska se något. Bristen på sol gör en dyster period om möjligt ännu dystrare, det går ju inte komma undan att vi, eller i alla fall jag, styrs av vädret. Så vad gör man när rastlösheten får en att klättra på väggarna och allting är grått-grått-grått? Jo, man tar på sig något riktigt färgglatt och inspekterar lägenheten från alla tänkbara vinklar. Sedan samlar man sitt tålamod och kämpar lite till.
