Skrivuppgift: en dikt om nåd

Jag läser ju en skrivkurs vid sidan av mitt jobb och ni är flera som frågat om vad det är för uppgifter och vad jag skrivit. Det mesta är rena skrivövningar fokuserade på att man ska lära sig något särskilt, exempelvis gestaltning genom att skriva en berättelse utan adjektiv eller berättarperspektiv genom att skriva samma text ur två olika vinklar. Ibland är det också något friare uppgifter där man får ta ut svängarna lite mer. I senaste inlämningen fick vi bland annat uppgiften Skriv en dikt i obunden form under rubriken ”Nåd”. Inte helt enkelt, kände jag till en början och gick och klurade ganska länge. Vad betyder ens nåd liksom? Men efter ett tag beslutade jag mig för att fokusera på den nåd man kan ge till någon i en relation genom att förlåta dens beteende. Ibland kanske också lite för många gånger. Så här blev i alla fall resultatet.
 
PS. Så läskigt att dela en dikt då det är första gången jag skriver något i den formen. Men eftersom jag fick fint omdöme av min lärare tänker jag att den kanske inte är helt värdelös… 
 
nåd - julia eriksson
0

Delta i diskussionen

12 kommentarer

  1. exakt precis det här jag älskar med ord: förmågan att kunna leka med dem så att de träffar en rakt i hjärtat på det mest magiska av sätt. finaste dikt jag läst på länge! alltså!!!! <3

  2. tycker du lyckas så väl med det som är så effektfullt inom poesi – att få en stark skiftning i slutet. Du bygger upp en stämning men ger sen de sista raderna som förändrar upplevelsen och ögonblicksbilden. GÄller ju samma i novellkonst också, att man måste utnyttja det begränsade utrymme man har intensivt och att de där starka avsluten blir extra viktiga.
    väldigt snyggt gjort och du har ingen anledning att vara nervös/tycka det är läskgt att lägga ut dina texter även om det är en ny form för dig 🙂

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *