24 decemberoutfits

December är på ingång och när jag bläddrar i min kalender inser jag att den är fylld av julfester med jobbet, glöggmingel, julbord med Sillens vänner, en liten weekendresa till Dublin och vintersolståndsskålande. En hel rad med små åtaganden som ger möjligheten att klä upp sig och lufta julgarderoben. I och med att jag har en stor del av mina prylar och kläder i ett förråd just nu gäller det att utgå från vad jag har tillgängligt och hitta kombinationer kring det. Som inspiration för mig (och kanske för någon annan) har jag därför kombinerat och listat 24 olika outfits att välja bland, ända fram till jul. Inte så förvånande blir det mycket sammet, fina strumpbyxor, paljetter och glitter, varm ull och en och annan rosett.

❧ Svart sammetskostym, vit silkesblus, skärp med gulddetaljer

❧ Svart kort puffig kjol, guldglittriga strumpbyxor, tunn svart långärmad ulltröja, stor sammetsrosett i håret

❧ Brunglittrig kofta, bruna sidenbyxor, tunt guldskärp, boots med klack

❧ Vinröd skinnkjol, ljusblå långärmad tröja, mörkblå ulltröja över axlarna

❧ Röd blus med medaljonger, mörkblå sammetsbyxor, boots med klack

❧ Svart sammetskostym, svart sidenskjorta med vita prickar

❧ Brunglittrig kofta, kort svart kjol, bruna strumpbyxor, höga svarta stövlar

❧ Vinröd skinnkjol, ljusrosa pikétröja, röd rosett i håret

❧ Röd blus med medaljonger, svarta sammetsbyxor, boots med klack

❧ Mörkblå sammetsbyxor, mörkblå kavaj, ljusblå långärmad tröja, silvrigt strasskärp

❧ Vinröd skinnkjol, svart sammetsjacka, rutig krage med knyt

❧ Ljusblå långärmad tröja, svart A-linjeformad klänning med blommor, svarta strumpbyxor, ljusblå strumpor, loafers

❧ Svart ärmlös blommönstrad sammetstopp, svarta sammetsbyxor, tunt guldskärp, boots med klack

❧ Rosa kjol med släp, röda strumpbyxor, crèmevit tunn ulltröja

❧ Svart tunn kjol med paljetter, grå collegetröja, höga svarta stövlar

❧ Zebramönstrade strumpbyxor, svart puffig kjol, svart sammetsjacka

❧ Svart A-linjeformad klänning med blommor, crèmevit ulltröja, höga svarta stövlar

❧ Svart ärmlös blommönstrad sammetstopp, mörkbruna sidenbyxor, boots med klack

❧ Svartglittrig tunn kjol med paljetter, svart oversized kavaj, skärp i midjan, svarta höga stövlar

❧ Rosa kjol med släp, svart sammetskofta, tunna svarta strumpbyxor

❧ Mörkblå och gröna satinbyxor, svart ärmlös blommönstrad sammetstopp, tunt guldskärp

❧ Bruna sidenbyxor, röd polotröja, brunrutig ullkavaj

❧ Ljusbrun ullkjol, röd polotröja, svart sammetsrosett i håret, svarta höga stövlar

❧ Mörkblå och gröna satinbyxor, mörkblå ulltröja, liten scarf i halsen

Och på toppen av allt tänker jag lägga till strassörhängen, en pärlbroderad väska, pälsmössor, inneskor att byta om till och, såklart, ett rött läppstift. Hur jag faktiskt ser ut sedan återstår att se, kanske blir det ett par jeansdagar i december också, men nu har jag i alla fall ett antal förslag att utgå ifrån.

Räkor, roadtrips & rökmaskiner

Efter en riktig rövvecka blev det äntligen helg, tack och lov. Jag letade mig hem till Malin, Adam, Asta och Linnea, där vi dukade upp ostron och champagne. Sedan fyra år tillbaka har vi som tradition att ses strax före jul och äta skaldjur och skåla för den gångna säsongen, som ett litet förskottsnyår.

Vi fyllde på med havskräftor, räkor, kantarelltoast och ostar och diskuterade viktigheter så som var man helst skulle vilja ha ett landställe om man fick välja helt fritt, hur avlägset det känns att gå omkring med munskydd i väskan (fastän det var ens vardag för några år sedan) samt huruvida Robyn ska ha en hemlig spelning i nästa vecka eller ej. När klockan närmade sig midnatt kilade jag hemåt i vinterkylan.

Lördagen började lugnt och vid lunchtid blev jag och N upphämtade med bil och rullade norrut mot Gävle. Där skulle vi gå på kombinerad bröllops- och 40-årsfest för att fira våra vänner Madde och Kristian. Den gamla katolska kyrkan är numera festlokal, men alla detaljerna är kvar vilket bidrar till en extra högtidlig stämning.

Jag hade klätt mig i en ny fast gammal kjol från H&M Studio. Älskar det lilla sidosläpet och känner spontant att jag behöver fler kläder med släp på framöver. Till den hade jag en sammetskofta från Polarn & Pyret (som tydligen gjorde icke-randiga vuxenkläder i fin kvalitet på 90-talet), svarta boots från Blankens, en stor sammetsrosett i håret och en pärlbroderad väska som jag köpt på en loppmarknad i Tokyo.

Senare under kvällen kompletterade jag också min look med en guldig partyhatt.

Efter en middag med ett stort gäng gamla universitetskompisar började festen med mingel, quiz, hurrarop och biktande.

Vi fick kaffe och tårta och sedan stuvade vi undan alla stolar och bord för att göra plats för dans.

Jag och Graziella dammade av våra gamla dj-kunskaper och styrde dansgolv i vad som först skulle vara någon timme men snabbt blev många fler. Den lilla kyrkolokalen fylldes med rök och bas och allting var jättejättekul. Vi höll på en god bit in på småtimmarna innan vi till sist halkade de få stegen tillbaka till hotellet.

I morse vaknade vi med partyhattar på nattduksborden och efter en utdragen frukost var det bara att rulla tillbaka till Stockholm igen. Jag tog en långpromenad i solen och sedan parkerade jag mig i soffan med en bok i handen och en puttrande tomatsås på spisen. Ett snällt avslut på en allt igenom intensiv vecka.

Ett måndagshej

Hej på er! Här kommer en spontan hälsning från här och nu. Jag sitter hemma i soffan med en skål chilinötter och lyssnar på Enya. Ja, det är sant. Likt förra året vid den här tidpunkten har jag fallit djupt ner i ett Enya-skov och vill bara ha keltisk stämsång, flöjt och stråkar. Är det mörkret ute som måste motas bort? Är det längtan tillbaka till lågstadiets avslappningsövningar där vi låg i den nedsläckta gymnastiksalen efter idrotten och skulle lära oss att koppla av till en cd-skiva med vågskvalp och Only Time? Högst oklart, men oberoende av Enya eller ej bär jag ändå på en trivsam känsla av att vara tillfreds. Kanske beror det på att det varit en mild höst, att vindarna varit snälla och tiden god. Att allt ordnande med lägenheter och visningar mynnat ut i något bra, en flytt i sikte och en dröm att få nära de närmsta månaderna. Kanske beror det på att det är fem veckor till jul och ett litet pirr sakta börjar att gro. Jag har intalat mig själv att jag ska vänta, att vi först ska åka iväg på en stor fest och sedan fira Thanksgiving och efter det börjar julen och pyntet och stöket. Men så stod jag på tunnelbanan i morse och kände en plötslig längtan efter vörtbröd med cheddar och så kom suget efter ett litet glöggmingel och tanken på de små julpynten från Svenskt Tenn som ligger inpackade i silkespapper i en låda. I helgen bokade vi tåg- och båtbiljetter och rätt vad det är så står vi där på perrongen med packningen fylld av julklappar, men först väntar drygt en månad av festligheter och upptåg. Jag när en vision om att jag ska vara mitt snyggaste och mest uppklädda jag genom hela perioden. Hur det går återstår att se, men idag sa i alla fall två främmande personer på jobbet att jag hade fina byxor och det gjorde mig mycket glad. Så pass att jag ska göra mitt bästa för att skicka vidare en komplimang till någon annan imorgon. Men först ska jag ge er min bästa Enya-låt just nu och så vill jag passa på att önska er en riktigt fin start på veckan. Tack för att ni hänger kvar här inne, säsong efter säsong.

Vi har köpt en lägenhet

Förra veckan när alla bänkade sig framför På spåret promenerade vi till mäklarkontoret och skrev på en hel hög med papper. Sedan gick vi hem och drack upp champagnen som legat på vänt sedan jag sålde min lägenhet. Skål och hurra, vi har köpt en bostad!

Det händer när du minst anar det, sa alla när jag lite utmattat berättade om ännu en förhandsvisning där budgivningen spårat ur och vi sett den helt perfekta lägenheten gå för summor som var långt ifrån helt perfekta för vår budget. Det skulle visa sig att de hade fel. Det hände inte när vi minst anade det utan när vi lagt timmar på att scanna Booli, registrerat oss i varenda mäklares kommande-register, gått igenom kravlistan och funderat på om vi borde börja stryka något, sprungit på ett tjugotal visningar och förhandsvisningar och före-förhandsvisningar bara för att en dag få nys på en lägenhet med en handfull bilder utlagda och en planlösning som såg lovande ut. Jag mailade, smsade och ringde mäklaren, lyckades få till en visning bara för oss och efter en kväll av kalkyler och uträkningar följt av en förmiddag med förhandlingar så var den vår. Vi var inte helt oanades, men okej då, en smula överraskade faktiskt.

Nästa vår flyttar vi alltså in på 64 sekelskifteskvadrat. Till ett rymligt kök med plats för stora middagar, utsikt över Pålsundet och diskmaskin. Till ett öppet vardagsrum med djupt burspråk, ståtlig kakelugn och plats för en enorm bokhylla. Till ett vilsamt sovrum med balkong i söderläge, låg bullernivå och en dörr att stänga om sig.

En ljus och luftig lägenhet som jag ser fram emot att sätta vår prägel på. Ett vitt ark att fylla med färg, med liv, med oss.

Åtta saker jag inspireras av nu

Låt oss ta ett dyk ner i inspirationspoolen och titta på några saker som jag har sparat bara för att jag tycker att de känns lite extra kul just nu.

Snart börjar säsongen av halsdukar och vinterkappor på riktigt, men innan det blir sådär iskallt att man måste vira in hela sig vill jag påminna mig om att jag kan sätta en liten krage kring halsen på min jacka för att göra den roligare.

Ytterligare en påminnelse till mig själv: bara för att det är funktionskläder behöver de inte vara svarta. Hur fint med en olivgrön skaljacka eller ett par låga kängor i glada färger? Egentligen räcker det ju med att byta skosnören för att komma en bit på vägen.

Jag vet inte om det är någon oklar näringsbrist som drabbat mig men jag vill hemskt gärna äta sallader med knallgröna nocellaraoliver och bönor just nu. Toppa även med finhackad rödlök och en massa örter också, tack.

I år har jag som ambition att göra strumpbyxesäsongen till något kul med olika färger, mönster och glitter. Någon spådde att tartanmönstrade strumpbyxor à la Ralph Laurens 90-tal skulle komma tillbaka och jag tror nog att det stämmer. Det är fint också med fotlänk över strumpbyxorna, så enkel grej att sno rakt av och rassla runt på kontoret med.

Ett av mina ledord för höststilen var ju Barockens mysterier och det märks sannerligen på vad jag inspireras av. Jag vill ha överdelar i sammet, gärna något som ser ut att vara plockat rakt från Livsrustkammarens montrar. Finast blir det när man matchar med ett par helt vanliga jeans.

Jag har förbjudit mig själv att gå för djupt in i inredningstankar förrän en ny lägenhet är införskaffad, men en sak som jag tänkt på är att i princip inga hem vi går på visning i har bokhyllor. Läser folk inte fysiska böcker längre eller är det mäklarna som tvingar folk att gömma undan sina boksamlingar? Vart vi än flyttar vårt bohag i framtiden så vill jag i alla fall ha plats för en ordentlig bokhylla, det är en sak som är säker.

Ibland behöver man bara påminna sig själv om att prickigt är det bästa mönstret. Drömmen är fortfarande någon av Yayoi Kusamas väskor för Louis Vuitton men banktjänstemannen inom mig klarar inte tanken på att lägga så mycket pengar på en väska, det är för orimligt. Andra får kanske, men inte jag, herregud tänk på pensionen. Jag får rota fram prisvärda prickiga vintageplagg istället.

Vad jag däremot kan tänka mig att lägga en liten slant på är ett nytt fast gammalt armbandsur, helst något som känns lite udda och kompletterar de två jag har idag. Eller den där klumpiga Tiffany-ringen med olikfärgade stenar, men då kommer nog banktjänstemannen tillbaka och hytter med fingret igen. Bäst att lugna ner sig och låta inspirationen vara just inspiration.

En etta, vi två

Oktober blev november, två ettor blev en. Flyttlådor staplade i tillfälliga förråd, en tömd garderob avsedd för mina kläder, jag bygger boktravar på en ny plats, det är så jag gör mig hemmastadd. Vi spikar upp mina tavlor på väggarna, planerar in tid för veckohandling, har plötsligt dubbla uppsättningar av alla kryddburkar, oändliga mängder spiskummin. En ny resväg till jobbet, ett till namn på postfacket, när höstmörkret faller dividerar vi om hur många lampor vi ska ha tända vid middagsbordet, jag vill ha behagligt mörker, du vill kunna se vad du äter. På kvällen får den som önskar sova ytterst, det är nästan alltid jag som går upp först om morgnarna, står tafatt i hallen och väljer kläder fastän det borde vara enklare nu med ett begränsat utbud. Du förstår inte hur jag kan ha jeans på mig hemma om kvällarna och jag förstår inte hur du inte kan ha en helkroppsspegel någonstans. Vi turas om att göra sallad till middagarna, den som känner sig mest ansvarig tar disken, högtalarna ansluter nu oftare till min telefon än din. Den enda dörren som går att stänga om sig är den till badrummet, kvadratmeterna är färre till antalet än siffran i min ålder, om söndagarna går vi på visningar av allt som kan vara av intresse, sedan går vi hem till vårt. Snart kommer den första snön falla utanför fönstret, julpyntet hamnade i en av flyttlådorna i förrådet på andra sidan stan, men jag tror att vi går en mysig vinter till mötes, här i vår etta för två.

Tre lekfulla önskningar

Jag måste börja med att säga att jag ska verkligen inte ha något. Jag har redan jättemånga saker och om jag inte visste det innan fick jag uppleva det svart på vitt i helgen när det krävdes flera vändor med släp för att flytta alla mina ägodelar. Det behövs inte en enda pryl till hemma hos mig, det räcker gott och väl som det är. Men, om jag ändå får drömma lite, så skulle jag vilja ha det här.

Bodums kökskollektion i samarbete med MoMa får mig att känna på exakt samma sätt som jag kände för Fisher Price-leksaker när jag var barn. Färg! Form! Kul! Vill peta på! Det händer något när man tar en så praktiskt tråkig sak som en kaffebryggare och gör så att den ser ut som en leksak, det känns både dumt och roligt på samma gång. I mitt låtsaskök kommer allting härifrån.

I ett parallellt universum sitter jag och skapar musik hela dagarna i en lagom drömsk tillvaro. Jag leker med toner och bygger harmonier och drar på riktigt nytta av alla de timmar jag lagt på att lära mig kvintcirkeln och pentatoniska skalor under min uppväxt. Till mitt musikaliska jag skulle jag gärna ge en Suzuki Omnichord eller kanske en OP-1 från Teenage Engineering. Jag tänker att för mig som är klassiskt skolad i cello och piano kunde det kännas både förlåtande och inbjudande med en helt annan typ av musicerande. En som jag inte alls behärskar men därför kan få utforska fritt.

Igår tog jag på mig ett par nya strumpbyxor som strax före lunch hade fått en stor maska som löpte längs låret. Att köpa strumpbyxor är bland det tråkigaste jag vet och att betala för något som mer eller mindre en förbrukningsvara känns enbart som ett nödvändigt ont. Ändå gör jag det gång på gång. Frågan är då om inte mitt nästa par strumpbyxor borde bli något roligare än ett par svarta 20, 40 eller 60 den? Som dessa gula tigermönstrade som Swedish Stockings gjort i samarbete med Leandra Medine. De har ju onekligen något och kanske håller de längre än fyra timmar? Vi kan ju alltid hoppas.

Det var min lilla önskelista just nu och vad säger dessa begär egentligen om mig? Förmodligen att jag längtar efter att vara lite mindre vuxen och att istället få leka lite mer. Det är ju onekligen en känsla att ta vara på.

En avskedsmiddag, en överraskning och fyra dagar på västkusten

Hej! Låt oss kliva en vecka tillbaka i tiden eller så. Vi fick påhälsning av hösten, knack knack, och stövlarna åkte fram tillsammans med 20 den-strumpbyxorna och läderkappan. Den här tunna randiga långärmade gulgröna tröjan är min favorit just nu. Köpt second hand men kommer från Mads Nørgaard som gör de mjukaste baströjorna, jag lovar och svär.

På torsdagen hade jag bjudit hem Anna, Julia & Karin på en allra sista middag på Hallandsgatan. Jag lagade en lasagne med salsiccia, salvia, spenat och ricotta, stor grönsallad med vinägrett till, ett lagom kralligt vin i glasen. Det kanske berodde på drycken men det var svårt att inte bli en smula nostalgisk, alla samtal som förts runt det här bordet, en två tre fyra fem bebisar som fötts och fått följa med i hissen upp, legat som små sjöstjärnor och sovit på min säng samtidigt som vi suttit runt bordet. Hur vi alla gått från tjugonånting till trettio plus, blivit vuxna på riktigt, herregud tänk om våra högstadiejag vetat, de hade svimmat.

Och diskbergen, diskbergen. Alla dessa staplade tallrikar i mitt gula kök. Den lugna midnattstimmen efter att de gått hem och jag med diskborsten, glas efter glas, metodiskt processande kvällen i både mental och fysisk form.

Ett annat stök i form av Eton mess med björnbär och körsbär och citron. Tycker det är alldeles lagom med efterrätter som tar fem minuter att göra.

Det sjungande trädet stod i full brand i parken. Helgen kallade, det var fredag och efter jobbet hade jag och N bestämt att vi skulle kolla på VM-kvalet. Jag var halvtaggad av uppenbara skäl (läs Jon Dahl Tomassons haveri) men vi möttes upp på 800 grader innan för ett par slices och väl där fiskades två biljetter fram och jag fick veta att det blir ingen fotboll, det blir Krunegård i Globen istället. Halleluja.

En tio av tio överraskning. Kanske elva till och med. Så många livsanthems levererade på en och samma kväll.

På lördagen vaknade jag hes av all skriksång men på schemat stod Södermalm runt med Majsan. Vi sprang i prattempo och gick igenom allting som hänt sedan vi sågs sist, skönt att hinna med en mil av samtal.

När vi kom fram till en av Årstavikens bryggor stannade vi och mötte upp Linn. Jag tog ett dopp och sedan satt vi på en bänk i solen med kaffe och kex och lät tiden flyta förbi innan det till sist blev dags att gå hem och fylla låda efter låda efter låda.

På söndagskvällen bilade jag och några kollegor ner till Göteborg där vi skulle inleda arbetsveckan. Jag blev uppriktigt oroad över stadens alla vägarbeten (hur tar ni er fram?), men desto mer såld på det milda höstvädret.

Vi hade två dagar av produktion, det vill säga ett hektiskt schema med film och foto, men också en del sitta i soffa och tycka till, äta daim och ha dålig hållning.

På kvällen gick vi till Levantine för middag. Jag åt anka med belugalinser i sherrysky som var otroligt goda, det kändes höstigt och rustikt och som något jag inte hade kommit på att laga själv.

Ny dag, ny location. Ett drömmigt trapphus och jag har blivit knäpp av allt lägenhetsletande den senaste tiden, kollar detaljer över allt, tänker ljus och fönster, lister och paneler, vad är det för väderstreck här, hur många våningar upp, finns det hiss, belåning per kvadratmeter, tillträde när och bla bla bla.

Efter att vi jobbat färdigt för dagen gick vi till en fiskrestaurang. Det är räkmackans dag, sa servitrisen som jobbade där, då tar vi räkmacka, sa vi. Tänk om det alltid är räkmackans dag i Göteborg, i så fall är vi lurade.

Jag följde upp middagen med 15 stycken 90-sekundersintervaller på löpband och matchade solnedgången med mitt röda ansikte efteråt. Blir som en generad tonåring av att springa inomhus.

Nästa dag var västkusten lite mer som västkusten brukar vara, det vill säga grått och regnigt. Jag brukar kalla detta för Borås-väder vilket var passande eftersom vi denna dag åkte till just Borås.

Där blev det klipp av film och klapp av hund under större delen av dagen innan vi åkte tillbaka till Stockholm igen.

Veckans pendelläsning är Omloppsbanor som jag hittills är mycket förtjust i. Det är något med människolivet skildrat från rymden som känns existentiellt, svindlande och samtidigt så precist.

Desto mindre rymd men samtidigt svindlande är att hela min lägenhet ska ligga i lådor och flyttas ut på söndag. Alla dessa saker saker saker och precis som vid varje flytt överväger jag att bli minimalist, vilket jag aldrig blir, men jag har åtminstone delat min garderob på tre. En som följer med mig, en som åker till förrådet och en som rensas ut. Jag ser det som någon slags ofrivillig kapselgarderob och gissa om jag redan i morse stod och rotade i flyttlådan med undanlagda kläder efter en särskild blus som jag just då kom på att jag ville ha på mig. Det kommer nog att gå finfint det här också.

Min höststil 2025

Jag läste igenom några av mina gamla blogginlägg om höststilen. Det från 2023 när jag introducerade konceptet kaiser, jäger & knödel. Ett ännu tidigare från 2022 där jag beskrev min stil med ledorden Kostym fast kul, Punschrulle och biskvi, Skansen on tour samt Välkommen på cirkusdisco. Eller förra årets där jag konstaterade att jag ville klä mig i färgpaletten hos en skogsdunge med en blandning av färska och skrumpnande lingon och blåbär.

Även om jag knappast skulle beskriva min stil som tidlös känns allting ändå märkligt aktuellt när jag läser det idag. Jag gillar fortfarande marsipangrönt och brunt, klär mig gärna i kostymer med en twist, blandar in djurmönstrat här och där och tänker frekvent i kaiser-, jäger- & knödel-termer. Behöver jag ens uppfinna hjulet i år då kan man tycka? Ska jag helt enkelt hoppa över att skriva höstens stilinlägg? Självklart inte. Få saker tycker jag är roligare än att tänka på kläder och sätta rubriker på min tänkta stil. Hur det sedan faktiskt blir återstår att se, men förmodligen inte alltför långt ifrån de tidigare åren. Här är mina tre tänkta stilar för hösten 2025.

Barockens mysterier

Tänk 1600-tal, tänk tunga oljemålningar och dramatiska stilleben. Jag vill klä, nej förlåt jag menar drapera mig i nattsvart sammet, skimrande sidenbyxor och burgundyfärgad manchesterkostym. I min garderob väntar en kort, svart, jättepuffig kjol som ger min kropp proportioner likt Erik XIV och ett par höga, blanka stövlar som passar väl in när jag svingar mig upp i sadeln på min imaginära springare. Addera gärna en klase lila vindruvor, ett skärp med gulddetaljer i form av hästar, en lustig liten hatt och ett nyfunnet intresse för stjärnskådning. Jag vill också bära fladdriga silkesskjortor, ljusrosa spetsklänning över byxor, stora kragar och, om jag hänger mig fullt åt drömmande, en fladdrande cape. All dryck intar jag plötsligt ur bägare samtidigt som jag omger mig med färska fikon, vissnande rosor och Purcells kammarmusik. Salut.

Honky Château

Honky Château är inte bara den briljanta titeln på Elton Johns album från 1972, det låter också som en perfekt klädstil jag vill inspireras av. För mig översätts det till stormönstrade skjortor, spexiga kostymer och färgglada kombinationer. Det är djurmönstrat med besök av zebror, kor, ormar och tigrar (de trötta leoparderna får stanna på savannen) och det är mönstrat i form av salta ränder och söta prickar. Ur min garderob plockar jag fram en svartblommig A-linjeformad klänning som jag bär med långärmad tunn tröja eller polo under, en mättat grön läderkappa som matchas med en riktigt smal och lång halsduk samt ett par klapprande boots med fyrkantig tå. I köket väntar räkcocktails, caesarsallad, trekantsmackor och körsbärsöl.

Fiskarens bästa vän

Oj, vad det blåser! Tur att jag bunkrat upp med stickade ulltröjor från både Skottland, Frankrike och Irland och skulle inte det räcka så drar jag på en stor väst eller en mörkblå skepparkavaj också. Medan min vän är ute på Nordsjön står jag i land och stirrar ut över havet, gärna iförd fladdrig trenchcoat, en sydväst knuten under hakan och snusnäsduk om halsen. I den ena fickan ligger ett nyinköpt munspel, i den andra en tummad Penguin-bok och i termosen finns Earl Grey-te som dragit lite för länge. När havsturen är över vandrar vi över hedarna i loafers och något i mocka, det kan vara jacka, det kan vara byxa, det kan vara kjol, allt är möjligt. Till det en klassisk gubbkavaj i beige toner och en rutig halsduk som ständigt fångas av vinden. När mörkret börjar falla söker vi skydd på ett värdshus och äter strömming med skirat smör och lingon medan våra ylleklädda fötter långsamt tinar upp.

Den dåliga förloraren

Jag är ledsen, deppig, nere för jag har just förlorat budgivningen på en lägenhet jag verkligen ville bo i och det hade jag kanske kunnat räkna ut att jag skulle göra, men ändå blev jag mycket nedslagen, åh tänk att jag hade glömt bort hur mycket jag avskyr att förlora, som den där gången i Grekland när vi satt ett gäng vänner i eftermiddagsvärmen på balkongen och spelade yatzy och jag började gråta rakt ut för att det gick så dåligt för mig, stryk liten stege, stryk yatzy, stryk allt i min rad bara, eller alla år då min familj lät bli att spela minigolf bara för att min besvikelse när jag misslyckades med att slå bollen i hålet förstörde hela semesterstämningen, eller i somras utanför Edinburgh när vi spelade ett dumt brädspel och jag förlorade så stort att banken i spelet fick slut på sedlar och jag verkligen höll på att tappa det, i och för sig visade det sig efteråt att vi förstått reglerna fel, så jag skulle inte ha förlorat så extremt stort, men reaktionen bar ändå spår av djup besvikelse, förnedring och självhat, eller den gången när vi på reklambyrån förlorade pitchen för ett stort företag som jag gärna ville jobba med och jag blev så irriterande arg på mig själv och min prestation att jag bestämde mig för att gå hela vägen hem i mina högklackade, obekväma, lite för små lackboots, det tog en och en halvtimme att gå över fyra av Stockholms öar och det ledde knappast till att jag blev en bättre reklamare, men där och då kändes det som det enda rimliga alternativet, för att inte tala om den där sommaren när alla ville spela Catan hela tiden och det aldrig var jag som vann ända tills den gången jag bestämde mig för att fuska och säga att jag betalade fyra tegelkort när jag egentligen bara betalade tre och plötsligt tog hem segern men inte riktigt kunde glädjas åt den för det blev ju bara ett bevis på hur dålig jag var när det enda sättet jag kunde vinna på var att jag ljög, usch vilken sopa och nu undrar kanske någon, var det här före eller efter KBT-kursen i prestationsdriven självkänsla, jo men det var nog efter ändå, så den hjälpte ju föga, det enda jag kommer ihåg från den var att jag kunde få poäng i ett fiktivt poängsystem om jag stod stilla och väntade vid rödljus fast varför minns jag inte riktigt, men som tur är har den syrliga förlorarrösten numera fått sällskap av en vän liten stämma som viskar att det kommer fler lägenheter, kanske någon som är bättre till och med, och hallå, genom att inte köpa den här har du sparat flera miljoner, det är ju toppen och nu bokar vi ett stort förråd på obestämd tid och magasinerar alla dina saker, sen tänker vi på allting bra du har, ditt jobb och din kille och din familj och dina kompisar, du ska se att det vänder, det handlar bara om några månader, låt oss göra något kul under tiden, vad sägs om en brädspelskväll kanske?