Den dåliga förloraren

Jag är ledsen, deppig, nere för jag har just förlorat budgivningen på en lägenhet jag verkligen ville bo i och det hade jag kanske kunnat räkna ut att jag skulle göra, men ändå blev jag mycket nedslagen, åh tänk att jag hade glömt bort hur mycket jag avskyr att förlora, som den där gången i Grekland när vi satt ett gäng vänner i eftermiddagsvärmen på balkongen och spelade yatzy och jag började gråta rakt ut för att det gick så dåligt för mig, stryk liten stege, stryk yatzy, stryk allt i min rad bara, eller alla år då min familj lät bli att spela minigolf bara för att min besvikelse när jag misslyckades med att slå bollen i hålet förstörde hela semesterstämningen, eller i somras utanför Edinburgh när vi spelade ett dumt brädspel och jag förlorade så stort att banken i spelet fick slut på sedlar och jag verkligen höll på att tappa det, i och för sig visade det sig efteråt att vi förstått reglerna fel, så jag skulle inte ha förlorat så extremt stort, men reaktionen bar ändå spår av djup besvikelse, förnedring och självhat, eller den gången när vi på reklambyrån förlorade pitchen för ett stort företag som jag gärna ville jobba med och jag blev så irriterande arg på mig själv och min prestation att jag bestämde mig för att gå hela vägen hem i mina högklackade, obekväma, lite för små lackboots, det tog en och en halvtimme att gå över fyra av Stockholms öar och det ledde knappast till att jag blev en bättre reklamare, men där och då kändes det som det enda rimliga alternativet, för att inte tala om den där sommaren när alla ville spela Catan hela tiden och det aldrig var jag som vann ända tills den gången jag bestämde mig för att fuska och säga att jag betalade fyra tegelkort när jag egentligen bara betalade tre och plötsligt tog hem segern men inte riktigt kunde glädjas åt den för det blev ju bara ett bevis på hur dålig jag var när det enda sättet jag kunde vinna på var att jag ljög, usch vilken sopa och nu undrar kanske någon, var det här före eller efter KBT-kursen i prestationsdriven självkänsla, jo men det var nog efter ändå, så den hjälpte ju föga, det enda jag kommer ihåg från den var att jag kunde få poäng i ett fiktivt poängsystem om jag stod stilla och väntade vid rödljus fast varför minns jag inte riktigt, men som tur är har den syrliga förlorarrösten numera fått sällskap av en vän liten stämma som viskar att det kommer fler lägenheter, kanske någon som är bättre till och med, och hallå, genom att inte köpa den här har du sparat flera miljoner, det är ju toppen och nu bokar vi ett stort förråd på obestämd tid och magasinerar alla dina saker, sen tänker vi på allting bra du har, ditt jobb och din kille och din familj och dina kompisar, du ska se att det vänder, det handlar bara om några månader, låt oss göra något kul under tiden, vad sägs om en brädspelskväll kanske?