Dagar – Julia Eriksson

Saker sen sist

Sedan vi hördes sist har jag skrivit en hemtenta om ett föremåls koppling till sorg, förlust och identitetsskapande. Jag har dragit paralleller till Thomas Manns skrivbord och fördjupat mig i tingen som känslobärare. Fyra timmar före deadline klickade jag på uppladdningsknappen och beslutade att det fick duga. Jag har målat ena sidan av en dörr och dess karmar roströda. Det tog fem lager färg för att få ett tillfredsställande resultat, efter första lagret såg det ut som jag smetat blod på allting, offerritual istället för brittiskt inredningsmagasin, perfekt. Jag har kommit några dagar in på den köpfria månad som jag beslutat mig för att ha. Anledningarna bakom initiativet är förmodligen att jag tagit mig igenom hundratals sidor litteratur till en tenta om föremål, men också att jag irriterar mig på alla öppna köpflikar på min dator och att jag avskyr att vara på Mall of Scandinavia som ligger ett stenkast från mitt kontor. Nu slipper jag gå dit och de där kuddfodralen jag har tänkt beställa finns nog ändå kvar om en månad. Jag har börjat gå på yoga en morgon i veckan på ett ställe som är så Södermalm att det nästan känns ironiskt. Mina höfter är stela och hälarna svävar ovanför marken när jag står i nedåtgående hund, men efter andra passet hade jag träningsvärk i muskler kring bröstkorgen som jag aldrig känt tidigare. Jag har kommit till insikten att jag måste släppa tanken på att ha ett fungerande tränings- och hårtvättsschema. Nu blev det så att jag ställde mig på löpbandet fyra timmar efter att jag fönade håret och det får vara okej, allt kan inte vara administration. Jag har haft träff och ätit pizza med min jättelångsamma bokklubb där vi läser verket Middlemarch och pratar om en av dess böcker i taget. Om vi fortsätter i det här tempot kommer vi att vara klara någon gång i slutet av maj. Tänk då blommar det igen och då är kvällarna åter ljusa. Vad mer? Jag har tagit fram vinterkapporna och hängt undan sommarjackorna. Dammsugit noga under sängen och tvättat madrasskyddet. Rensat ut gamla skor, lagat baba ganoush och lyssnat på jazz. Sparkat gula löv, hållit långa presentationer och ätit prinsesstårta. Det och mycket annat är saker som hänt sen sist.

Helgen som gick vecka 39

Stockholm har legat inbäddat i en gråtung regndimma under hela fredagen och lysrören på det gamla bankkontoret får arbeta hårt för att hålla vår avdelning någorlunda upplyst. När klockan äntligen visar 16:30 slår jag ihop datorn, målar en hastig eyeliner i ögonvrån och fäller upp mitt trasiga paraply där en av pinnarna envisas med att peka i helt fel riktning. Tillsammans med två kollegor styr jag stegen mot Konstnärsbaren där vi sjunker ner vid ett litet runt bord med varsin ljus lager. Efter någon minut kommer min kollegas sambo förbi och en stund senare dyker N också upp. När ölen är slut samlar vi ihop våra saker och tar sikte på Årsta via ett snabbt pitstop i Hornstull där vi hämtar en present och köper ett nordmakedonskt vin. Hemma hos Jakob och Frida blir vi först serverade en asiatisk lax och sedan äppelpaj med vaniljsås. Vi sitter kring köksbordet och pratar om namnval och politik, chefstitlar och framtidsyrken. Efter några timmar vaknar Gösta och håller oss sällskap med sina sprattlande ben och charmerande nästan-leenden. När klockan närmar sig halv tolv tar vi en taxi till Söder tillsammans med Amalia och skjuter sedan, på ett halvdumt vis, upp sömnen en stund genom att titta på Svenska nyheter och Cyklopernas land.

På lördagsmorgonen vaknar vi oväntat utvilade till en solig dag. Vi ligger kvar och lyssnar på P1 och slår sedan på en livesändning på tv för att uppdatera oss om Hizbollahledarens död. Sedan får jag ett infall att sortera N:s garderob eftersom det av någon outgrundlig anledning alltid är roligare att ta tag i någon annans stök än sitt egna. Under tiden lagar N frukost och jagar runt i lägenheten med dammsugaren. När garderoben är organiserad och septembersolen lockar på oss utanför fönstret ger vi oss ut längs Hornsgatan. Vi stannar till på Herr Judit för att spontanköpa en kostym och fortsätter sedan till Liebling Im Park där de spänt upp ett oktoberfesttält. Där inne dricker vi bitburger och äter korv med surkål tills himlen plötsligt mörknar och våra händer börjar att stelna. Halvt skyddade av mitt trasiga paraply skyndar vi oss till Bishops Arms på Bellmansgatan där vi fortsätter vår oktoberfest för två. Efter ett par öl till bestämmer vi oss för att gå till Stampen. Där lyssnar vi på ett för oss okänt band som spelar 50-talsrock och efter ungefär tolv identiska låtar bestämmer vi oss för att gå hemåt. På väg genom Gamla stan passerar vi dock en irländsk bar där ännu ett okänt band håller hus, den här gången försedda med fiol, banjo och flöjt. Vi luras in och blir kvar där, ivrigt handklappandes, tills de river av sin sista låt. Sedan går vi raka vägen hem till mig med paus endast för en högst nödvändig beställning på McDonalds Folkungagatan.

Söndagen väcker mig abrupt genom en välriktad krampattack i vaden. Yrvaket ställer jag mig upp och stretchar innan jag dyker ner under täcket igen. Vi dricker kaffe och tittar på ett par avsnitt av Björn Gustafssons nya sketchprogram som nog är det minst roliga vi sett på länge. Faktum är att det är chockerande dåligt, vilket ändå tar emot att säga. Efter några timmar skiljs vi åt och jag förbereder en matsäck och packar fram vattentäta byxor och jacka. Sedan promenerar jag till Reimersholme där jag möter upp Linn, Laurenz och Anna vid kanotklubben. Efter en kort introduktion sitter jag rätt vad det är i en kajak med en paddel i handen, redo att ge mig ut på vattnet själv för första gången. Vi paddlar i Årstaviken och solen står högt över oss, luften är mild och färgerna klara. Efter någon timme vänder vi om och kämpar i motvinden som plötsligt uppstått. Vi pausar för fika i en liten vik och konstaterar att aktivitetshösten härmed är inledd. På vägen hemåt igen stannar jag på Ica för att handla bröd, dill, kex och ostbågar. Väl tillbaka i lägenheten inser jag att jag inte hunnit bocka av veckans långpass ännu så jag snörar på mig löparskorna och springer i en timme samtidigt som jag lyssnar på Café Bambino. Sedan varvar jag turer till tvättstugan med att grava en bit lax, lyssna på podcasts och att äta varma mackor med tomat, ost och massor av dijon. Och nu återstår bara att skriva färdigt detta innan jag ska bädda rent i min säng och krypa ner där, lite försent som alltid, men trött och belåten efter en mycket bra helg.

Helgen som gick vecka 9

Det är fredagseftermiddag och veckans sista möte har precis rundats av. Datorernas lock stängs igen, kaffekopparna staplas till travar. ”Är det någon som vill gå och ta ett glas?”. Jakande svar runt skrivborden och vi klär på oss jackorna och beger oss till vår närmsta bar. Tyvärr ligger den i Mall of Scandinavia, en plats med väldigt lite själ och väldigt många flimrande videoskärmar, färgglada lampor och fredagströtta barnfamiljer, men vem bryr sig om trivsamma miljöer nu. Vi går in på en av restaurangerna och slår till på aw-erbjudandet: en flaska cava för 220 kr. Den placeras mitt på bordet och min spanska kollega lyfter flaskan ur hinken, granskar etiketten som säger Campo Viejo och konstaterar krasst ”In Spain this cost like 2 euros…” Sedan förfäras hon över att vi glömmer att nudda glasen i bordet innan vi dricker när vi skålar. ”Now you will get bad luck!”. När cavan är slut åker jag hemåt. Föga förvånande är det ingen annan i huset som bokat tvättiden 19-22 en fredagskväll så jag snor åt mig den och bär mina Ikea-kassar med lakan och handdukar ner i tvättstugan. Egentligen är jag sugen på pizza men i kylen står en portion hemrullade vegofärsbullar i tomatsås, så jag kokar pasta och äter dem framför datorn. Resten av kvällen varvar jag med att rensa garderoben, springa till tvättstugan och lyssna på podcasts.

På lördagsmorgonen vaknar jag hyfsat tidigt men ligger kvar och läser innan jag scrollar tre dagar av inlägg på Instagram i kronologisk ordning och funderar på hur inspirerande det faktiskt är. Efter det bestämmer jag mig för att gå upp och äta frukost. Jag brygger en dubbel espresso i min lilla mockabryggare, kokar ett ägg i sex minuter och trettio sekunder, skär två blodapelsiner i klyftor samt lagar havregrynsgröt med jordnötssmör och jordgubbssylt på toppen. Sedan får jag för mig att jag ska måla om mitt fönster så jag ägnar en god stund åt att maskeringstejpa alla lister och rutor innan jag till sist börjar stryka på grundfärgen. Tyvärr har jag förträngt att tre plusgrader är ett rätt dåligt väder att måla fönster i då kylan gör att rutorna immar igen och färgen torkar långsamt, men det är bara att slutföra processen och det illa kvickt för nu är klockan plötsligt efter två. En snabb dusch senare står jag och stress-steamar min beiga overall som jag tänkt ha på mig och strax därefter är jag utanför dörren och på väg nedför Götgatan. Vid Slussen inhalerar jag en kexchoklad i fem tuggor innan jag möter upp N och vi beger oss till Fotografiska. Där ser vi fem olika utställningar och jag inser att jag tycker att selfies som uttrycksform är tråkigt och att fotokonst lätt kan bli lite statiskt, men att en bra hängning kan lyfta fram verk på ett fängslande sätt och att Kary H. Lasch verkar ha varit en intressant prick. Vi äter middag i restaurangen med utsikt över Skeppsholmen och vår servitör har en komisk finess men det är oklart om hon vet om det själv. När mörkret har sänkt sig går vi hem till min vän Sadia och firar att hon klarat sin specialist inom neurokirurgi. Hon bjuder på fyra sorters tårta och oändliga glas bubbel och vi blir sittandes i hennes vardagsrum en bit in på småtimmarna och pratar om klassisk musik, synen på Sverige och konsten att jobba lagom hårt och dedikerat.

Söndagen anländer med en ljusgrå himmel utanför det grundmålade fönstret som äntligen har slutat att imma igen. Vi lyssnar på Godmorgon världen och jag konstaterar att jag har nästan lika svårt för politisk satir som för selfie-konst. Precis som förra veckan lyckas vi dra igång brandlarmet genom att rosta levainbröd för hårt och jag funderar på om det är rosten, brödet eller mitt ofokus som är det faktiska problemet. Halva köksbordet fylls av Svenska Dagbladets sidor och vi gör ett quiz där man ska lista ut ifall textraderna är skrivna av William Shakespeare eller Taylor Swift. I Perfect Guide-bilagan läser vi om Agri Ismails helg och jag får för mig att jag ska skriva en liknande text om min, vilket jag faktiskt gör sedan. Min löpträningsapp berättar för mig att jag ska springa 13,1 kilometer idag och jag har ingen ursäkt till att inte göra det så jag snörar på mig skorna och ger mig ut. Till sällskap har jag en BBC-podcast om svampar och jag försöker greppa hur nätverken av mycel fungerar samtidigt som jag springer över Västerbron. Framåt kvällen bestämmer jag mig för att gå på mässan i kyrkan som ligger ett stenkast bort och några minuter innan kyrkklockorna ringer in slår jag mig ner i kyrkbänken och drabbas av en ödmjukhet inför alla andra som också är där. Väl hemma igen lagar jag en stor skål nudlar med svartkål, ägg och majs innan jag sätter mig och går igenom alla de tips på vandringsleder som jag fått efter att ha ställt frågan på Instagram. Jag beslutar mig för två favoriter som jag läser in mig på lite mer för att kunna presentera dem för mina vänner på morgondagens middag. Sedan gör jag en stor kanna pepparmintte, tar fram ett nytt dokument i anteckningar för att börja återberätta min helg och här är vi nu.

Novembers djupa andetag

Kalendern visar november. Årets elfte månad, den långa och gråa, men också det djupa andetaget innan. Före högtider och glitter, decembers hysteri. Novent! ropar vissa och dekorerar hemmen vackert. Vinterpynt! hojtar andra och plockar in kvistar. Själv känner jag ett behagligt lugn som kanske förvånar mig allra mest. Jag, om någon, som brukar ha tråkigt och inte drar mig för att klaga över novembers gråhet, finner mig plötsligt i att vilja ha höst ett tag till. Nu känns den ändå okej. Faktiskt riktigt trivsam. Festligheter och vinter kommer tids nog, låt mig lunka på lite med helt vanlig höst här så länge.

En fördel med det stilla, gråa är det ännu inte blivit för kallt för att ses på bryggan på onsdagsmorgnarna för ett dopp. Kylan biter förvisso hårdare och stunden i vattnet blir kortare, men ruset efteråt finns fortfarande där. När kroppen skjutsar runt blodet och det liksom pirrar i bröstkorgen av energi och extas.

Och efter ruset den fina pratstunden på bänken när vi fått på oss alla lager av kläder och skruvat locken av termosarna. Om livet, jobbet och kärleken. Döden, vardagen och resorna. Det är något med att mötas på morgonen, när tankarna fortfarande är rena och sköra.

En packad ryggsäck, skaljacka och fingervantar. Vi möts upp på söndagsförmiddagen och åker ut till ett av naturreservaten. Vandrar en elva kilometer lång slinga genom skog och längs med hav. Fyller papperspåsar med trattkantareller, kanske att det var säsongens sista?

Stannar till på den högsta utkiksplatsen för lunch. Äter tunnbrödsmackor till förrätt, lagar dumplings på stormköket och avslutar med chokladbollar. Varm choklad och te innan vi fyller benen med fler steg och ögonen med nya vyer.

Bjuder in vänner på middag och bestämmer mig för att servera potatisgratäng. Inte bara, men nästan. Lagar en stor form med gräddkokt potatis och västerbottensost. Ställer fram misostekt svamp och svartkål till. En sallad med honungsstekta päron, gröna blad, dijondressing, fikon och krutonger. Gott så.

Springer i regnet, sitter på café och skriver, spelar Bach fastän det inte låter särskilt bra. Sådana saker kan man också göra med sin tid. Eller möta upp kompisar på en bar och fira att någon fyllt år. Mangla örngotten i tvättstugan så att man ska sova riktigt gott. Skriva ett långt jag tänkte på dig, hur har du det?-meddelande till någon.

Tar på mig en klänning över en tunnstickad tröja och åker för att träffa den minsta och yngsta jag känner just nu. Fascineras över tår och ger bort exemplar av böckerna jag själv älskade som barn.

Går till kyrkan och balanserar någonstans mellan hopp och förtvivlan. Ser alla ljusen på allhelgonadagen och lyssnar på J.J. Fux kejsarrequiem. Blir inbjuden på middag efteråt. Vi klämmer ihop oss vid bordet i köket, grytan i mitten och en ny samling människor runt om.

Bygger travar intill sängkanten och läser bok efter bok. Vänder blad och försvinner in i berättelser. Några sidor på pendeltåget om morgnarna, en fokuserad stund på kvällen i soffan, ett kapitel i sängen innan lampan släcks.

Ses för fika en söndagseftermiddag. Budapestbakelse och bryggkaffe på konditori, precis som om tiden stått still. Petar bort mandarinklyftorna och diskuterar konserverad frukt. Kanske att man skulle göra lite inkokta päron i ingefärslag?

Tar på nya ullstrumpor i loafers och beger mig ut på långpromenad. Handlar formfranska och levain att stoppa i frysen, skaffar flera par svarta strumpbyxor utan hål på tårna och fyller underklädeslådan.

Tittar på konst utan att gå in på museum. Vad är väl en gråmulen himmel när Niki de Saint Phalles skulpturer finns?

November ändå. Visset och vackert, gråmulet och dämpat. En tid för vila, reflektion och djupa andetag.

Andra helgen i juni – banana split och bengaler

Hej och välkomna till min helg! Fredagen började här, klockan 04 när jag vaknade i gryningen av fåglarna som sjöng utanför och ljuset var för fint för att inte fånga. Som tur var somnade jag om i några timmar innan jag gick upp för att gå och jobba på bankkontoret i Kungsträdgården.

När klockan slog 17 sa jag trevlig helg och gick sedan till mataffären för att handla. Jordgubb-, vanilj- och chokladglass, vispgrädde, chokladsås, bananer och körsbär. Vad blir det? Banana split såklart!

Edda hade berättat för alla på förskolan att jag skulle komma och att det skulle bli överraskning och efterrätt. Det var alltså inte bara jag som var fredagspeppad! Tillsammans gjorde vi en banana split som fick högsta betyg.

Vi vuxna åt middag först. Grillad hjärtsallad, västerbottensostkroketter, flatbread med svartkål & silverlök och honungsglaserad eldost. Drömmiddag!

Sedan fick vi också banana split såklart! En mycket festlig fredagskväll.

Natten till lördagen sov jag med papiljotter vilket var otroligt obekvämt eftersom de var i vägen så fort jag lade huvudet på kudden. Håret blev ju lockigt, men tveksamt om det var värt det. Jag ville i alla fall vara fin för på lördagen väntade konsert med oratoriekören som jag är med i.

Vi skulle uruppföra en mässa som specialskrivits till Högalidskyrkans 100-årsjubileum. Dessutom var det återinvigning av kyrkan efter att den renoverats, så det var extra högtidligt.

Efter en timme av intensivt musicerande var verket slutfört och fick stående ovationer. Det var väldigt kul med en fullsatt kyrka och att få framföra den här typen av verk, helt klart något extra!

Efteråt tog jag med min kompis Isabella som varit och lyssnat på konserten och så åkte vi hem till Karin, Fredrik & Iris som bjudit över oss på middag.

Vi fick toast skagen och rågbröd med lerpottasill till förrätt. Till huvudrätt blev det hemrökt lax med färskpotatis och sås. Alltsammans var mycket mycket gott!

Sedan satt vi och pratade om ditt och datt tills klockan nästan var midnatt och det var dags att bege sig hemåt (utan att mata duvorna på tunnelbaneperrongen).

Idag, söndag, började jag dagen med att gå på mässan i Katarina kyrka. Det var somrigt och fint.

Sedan gick jag till Söderbokhandeln för att köpa sommarens diktsamling. Varje år försöker jag ta mig an en svensk poets samlade verk som en del av min sommarläsning. Tidigare år har jag läst Werner Aspenström, Karin Boye, Edith Södergran, Tomas Tranströmer, Bruno K. Öijer, Kristina Lugn, Bodil Malmsten och Gunnar Ekelöf. I år landade valet på Nils Ferlin.

Väl hemma igen vattnade jag mina små odlingar på vädringsbalkongen som tillhör trapphuset men som jag halvt gjort till min i brist på en egen balkong. Mig veterligen är det i alla fall inte någon som ogillar att jag planterat lite örter och grönsaker där.

Efter det plockade jag med en filt och en liten kudde (så otroligt mycket skönare det blir om man gör det) och lade mig i solen för att läsa Sommaren av Elin Persson. Jag tyckte den var helt okej bra, men det känns också som att den påminner ganska mycket andra böcker på ungefär samma tema, som att det inte riktigt fanns något nytt. Vag recension, jag vet, men det är mina initiala tankar.

När min mage började kurra gick jag in och vispade ihop en aioli och tillredde lite olika saker att doppa i den. Cornichons, rädisor, sparris, halloumi, svartkål och färskpotatis.

Strax före fem bytte jag om och gjorde mig redo för match på Tele2 arena. Peking-halsduken på!

Jag stod i bortaklacken och var skapligt nervös, för på papperet såg det otroligt mörkt ut för mitt lag. Extra dimmigt blev det också när det brändes av ett gäng bengaler runt omkring oss.

Men mot alla odds (bokstavligen) slutade matchen 2-2, vilket får ses som en liten vinst i det här fallet. Tack för det Norrköping!

Urladdad på känslor och mätt på intryck efter en intensiv helg promenerade jag hem till Södermalm igen.

Och nu sitter jag här och ser en luftballong glida förbi utanför fönstret och junikvällen är ljus och mild. Jag vill tro att den bär förhoppningar om något gott, vill hoppas att den smittar av sig känslor av välvilja. Låt oss önska det.

Låt mig berätta om sådant som har hänt

Det är sen torsdag, natten till fredag och jag fick för mig att jag skulle berätta för er vad som har hänt mig de senaste dagarna. Även om det inte är något stort eller speciellt, tänkte jag att ni kanske ville veta.

Till exempel så har jag åkt tåg till Uppsala. På den 38 minuter långa resan som nästan kändes för kort läste jag Josefine Klougarts En av oss sover. En otroligt fin bok med stillsam handling och ett språk som jag vill flytta in i och stanna kvar hos.

Väl framme i Uppsala var det blått. Blå himmel, blå hus. Det på bilden ovan påminner mig alltid om Muminhuset som var min största dröm att få i julklapp när jag var sju. Jag fick det aldrig, kanske är det därför jag fortsätter att dras till detta.

Målet med min visit var att hälsa på min systerdotter Agnes och hennes föräldrar. Vi lekte tittut och läste Knacka på, fikade sockerkaka och gick långpromenad förbi snöskulpturfestivalen. Det var stå lutad mot en husvägg i solen-varmt och skulpturerna låg mest som snöfläckar i parken. Vi tände ett ljus på kyrkogården för det var födelsedag och det var söndag och vi pratade om våren och sommaren.

Tillbaka i Stockholm igen låg gatorna tysta och tomma. Jag skrev en lista över alla jag skulle träffa och allt jag skulle göra. Jag gör ofta så inför en ny vecka: skriver en lista över allt som ska hända och sedan tittar jag i princip aldrig på den när veckan väl börjat. Nånting nånting ha kontroll.

En sak som stod på listan var att jag skulle träffa Emelie och gå på Liljevalchs vårsalong så det gjorde jag på tisdagen. Vi konstaterade att det kändes som en lite ospännande salong i år, mycket gav känslan ”jaha, det här är 2023 års blyertsteckningar av träd”, som om det alltid finns ett par sådana. Kanske var det hängningen som var lite okreativ också, lite för tydligt tematisk. Jaja, det fanns såklart en hel del bra också.

Det blev en ny kväll och jag tog på mig fransbyxorna kända från tidigare inlägg tillsammans med en skjorta i silke och en läderkavaj. Kände mig till 72 procent som Sanne Salomonsen, det är något med helsvart, boots och läder som gör det. Inspirerad av min danska aura drack jag fyra glas vin och talade högt och fritt om livet.

En annan afton sladdade jag in på Liebling för mitt livs första (och kanske enda?) bokklubb med tyskt tema. Jag hade läst Allegro Pastell av Leif Randt och skulle diskutera den tillsammans med Malin, Sara, Andrea och Alexandra. Vi drack tysk öl och åt tyska snacks och pratade mycket om boken och jättemycket om annat också. Det var en väldigt fin kväll och jag gick hem varm och glad i kroppen och ställde mig vid diskbänken för att tävla i VM i smörgåsrån som gick ut på att skyffla i sig så många bregottsmorda smörgåsrån som möjligt inom loppet av fem minuter. Jag tror att jag vann.

Det syndiga levernet fortsatte vilket jag skyller på att det var helg och fredag så jag och några kollegor gick på aw. Planen var att sätta oss på Lådan men där var det fullt så vi hamnade på baren intill som finurligt nog heter Lill-Lådan och är i princip samma sak fast i mindre format och mysigare miljö.

På lördagen stod det SKRIVA med stora bokstäver på schemat så då gjorde jag det. Eller försökte i alla fall, resultatet var minst sagt varierande. Klockan fem gick jag över till min kompis Fredrik som fyllt år och därför bjöd på hembakad pizza. Det resultatet var helt klart bättre.

På söndagen hade jag sagt åt mig själv på skarpen, nu skulle det bli ordning och reda, struktur och stabilitet. Jag packade ner datorn och ett 4-pack mazariner i väskan och gick över Riddarholmen in mot centrum.

Målet var Stadsbiblioteket och jag satte mig på en av stolarna i Rotundan och skrev. Det blev några sidor av vad som mest kändes som rent skräp™ och en halv sida om en fiskmås som förmodligen är skräp den med. Jag och skrivandet är inte i vår bästa fas just nu dessvärre.

Efter två och en halv timme samt två mazariner gav jag upp och promenerade hemåt. Vid Gallerian på Hamngatan gjorde jag ett stopp på IKEA och köpte pärlhyacinter, påskliljor och servetter. Sedan började det att snöa som om vädret försökte motverka mina just nyinköpta vårtecken.

Jag såg jättemånga måsar på vägen hem och tänkte att det kanske var universums sätt att säga att det gärna får bli ännu fler texter om fåglar. Eller? Nej, kanske inte.

På söndagskvällen gick jag på mässan i kyrkan och det var i alla fall ett bra sätt att sätta punkt för en vecka av: allt. Giv mig ett heligt sinne, en vilja ny och god. Lite mer av det tack vore bra.

När jag vaknade i måndags hade jag ett enormt schvung i håret efter att ha sovit med det upprullat på ett hårband under natten. Jag försökte tämja det någorlunda och tona ned den ostyriga looken med scarf och kavaj.

På kvällen efter jobbet åkte jag hem till Karin för att äta middag. Jag och Anna hann leka lite med Iris innan hon skulle sova och fick hjälpa till att läsa godnattsaga och ge välling. Livet va, jag minns när vi var 15 och lärde känna varandra och ordnade ambitiösa övernattningar, minns när vi var 22 och stod på Kåken och famlade efter lyckan. Allting som har hänt känns när jag ser er.

När Iris somnat åt vi bönchili och grekiskt lantbröd och sedan hade vi en lång utläggning om hur man gör för att bli en APO-tjej, dvs en sån tjej som man ser på Asian Post Office som har blankt hår, bra hy, fixade naglar och en avslappnat snygg stil. Jag tror vi landade i att vi aldrig kommer att bli några sådana men att vi alla behöver bli bättre på att använda strykjärn och steamer.

I tisdags kväll promenerade jag genom den annalkande stormen med McDonald’s som en hägring framför mig, men det var inte dit jag skulle utan till biblioteket. Igen. Jag barrikaderade mig där i några timmar och åt de två mazarinerna som var kvar av helgens 4-pack. Skrev och skrev innan jag stretade hemåt i vinden. Det blåste upp.

När jag vaknade igår morse var hela världen vit. Snö snö snö. En tystnad täckte staden och bara hundarna var ute med deras ägare.

Jag såg ut på allt det mjuka och tänkte på våren, på sommaren. På texten jag måste skriva, på orden jag faktiskt skrivit, på vännerna jag har, de gamla och de nya. På synden och nåden och fiskmåsarna, ja på livet som är nu.

Om veckans alla dagar

Bloggaren Sardellen skrev för ett tag sedan ett inlägg som handlade om veckans alla dagar och hennes tankar och känslor kring respektive dag. Efter att ha läst det började jag själv fundera på hur min relation till de olika dagarna ser ut. Även om det på ett sätt är extremt basal information så finns det också något intressant i det hela som avslöjar ganska mycket om vem man är och vad man gillar att göra. Här är mina tankar om veckan.

Måndag
Måndagar tycker jag är okej. Jag brukar alltid vara på kontoret då för att få känslan av att veckan startar ordentligt. Skulle jag jobba hemifrån får jag inte samma tydliga kontrast mot helgen, vilket jag tycker behövs. Ofta är det ganska mycket att göra på måndagar i form av möten och arbetsuppgifter så dagen brukar rassla på. På måndagskvällar har jag sällan några planer och därför är det en perfekt träningsdag. Måndagen är sällan en särskilt rolig dag men en praktisk och nyttig sådan som jag ändå kan uppskatta.

Tisdag
Tisdagar är tyvärr veckans tråkigaste dag. Så otroligt menlösa och intetsägande i sin form, bara en raksträcka att ta sig igenom. Just därför brukar jag försöka att planera in saker på kvällarna om det går. Gärna middag med kompisar, en aw eller någon annan aktivitet. Vill man bjuda ut mig på dejt så ska man föreslå en tisdag, då kommer jag alltid att säga ja.

Onsdag
På onsdagskvällar har jag repetition med kören jag sjunger i, vilket egentligen är den enda fasta aktiviteten som finns i mitt schema. Eftersom jag ska iväg direkt efter jobbet tycker jag att onsdagar är en bra dag att jobba hemma på. Ofta har jag också hunnit samla på mig ett gäng uppgifter som lämpar sig bäst att jobba med fokuserat på egen hand. Efter körövningen brukar jag och min kompis Malin alltid gå och dricka en öl och uppdatera oss på allt som hänt sen sist och efter den där timmen på baren går jag ofta hem med en god känsla av att ha tagit mig igenom hälften av arbetsveckan.

Torsdag
Torsdagar är bra! På jobbet serveras det pannkakor med sylt och grädde och även om jag råkar ha mycket att göra känner jag ändå att helgen finns inom räckhåll. Torsdagskvällar är också utmärkta för aktiviteter eller middagar med vänner, då bokar jag gärna in saker. Har jag inga planer så gillar jag att använda kvällen till att förbereda inför helgen. Då kan jag städa lägenheten ordentligt, fylla kylen med något gott och kanske köpa en bukett tulpaner.

Fredag
Fredagar är toppen! Då vill jag alltid ha något extra fint eller kul på mig och jag är gärna inne på kontoret för att få tydligare helgfeeling när jag kilar därifrån (att slå ihop locket på datorn hemma vid köksbordet har inte riktigt samma effekt). På fredagar vill jag alltid ha något planerat efter jobbet. Förut brukade det vara en given aw-kväll, men på mitt nuvarande jobb finns inte riktigt den kulturen inarbetad och efter att många av mina vänner bildat familj är det inte heller lika lätt att dra ihop ett spontant häng. Tyvärr kan en oplanerad fredagskväll göra mig lite deppig och stressad (om jag inte vet att jag ska göra något väldigt kul på lördagen), så jag har insett att så många fredagar som möjligt behöver innehålla planer. Det bästa är att gå ut direkt efter jobbet och vara hemma före midnatt så att jag kan sno åt mig en riktigt god natts sömn.

Lördag
Ännu en kanondag! Är det något jag älskar så är det lugna lördagsförmiddagar där jag skrotar omkring hemma och äter en långsam frukost, vattnar nån växt, läser lite i en bok och kanske löser melodikrysset. Jag har inte bråttom någonstans utan kan göra allt helt i min egen takt. Kanske gör jag ett litet ärende på stan och går och tränar eller så sitter jag och skriver, men framåt kvällen, då vill jag ha planer. Gärna sådana som kräver att jag står en stund framför spegeln innan och gör mig fin till tonerna av någon peppig låt samtidigt som jag dricker kaffe och äter godis.

Söndag
Till sist har vi då söndagen som ofta är lugn, ibland på det bra och ibland på det tråkiga sättet. Söndagar är nog dagen där det finns störst diskrepans kring vad jag vill göra och vad jag faktiskt gör. I min drömvärld innehåller söndagarna antingen en vandring i något naturreservat med termos i ryggsäcken eller en härlig kulturupplevelse med scenkonst eller museibesök. Det händer ibland, men vissa veckor blir dock dagen bara en seg massa för att jag inte orkar ta mig iväg någonstans eller styra upp någonting, vilket riskerar att bli lite ångesttriggande. Söndagskvällarna ägnar jag ofta åt att förbereda veckan som kommer. Då skriver jag långa listor på saker jag ska göra, mat jag kan laga och kläder att bära. Ofta har jag också bokat tvättiden mellan 19 och 22, så då varvar jag springturer ner till källaren med att sitta och stirra på datorn. Sen vips är veckan slut och framför mig har jag förhoppningsvis en helt okej måndag igen.

Vilka dagar är era bästa och sämsta? Och har ni någon som sticker ut lite extra i veckan?

Känns som minus fjorton, känns som åtta plus

Halvvägs genom februari. Inte illa Eriksson, inte illa. Men vad har egentligen hänt under den här månaden fram tills nu då? Låt oss ta en titt.

Jag har varit på reklamfilmsinspelning utomhus som vi lyckades timea in precis när det var som kallast. Väderappen sa ”-8° vinden gör att det känns som -14°”, jag sa ”känns som -25° när man står utomhus och filmar i fyra timmar”. Hade på mig alla lager av ull jag äger samt termobyxor ovanpå allt och ångrade det inte en sekund. Som tur var blev bilderna (från inspelningen alltså, inte på min look) mycket fina, så det var helt klart värt det.

Inspelningsdagen började dock egentligen här: i McDonald’s drive-in. Jag hade nämligen insett och råkat berätta för min kollega att jag aldrig ätit frukost på Donken och hur är det möjligt att ha levt i 32 år utan att göra det? Nej, dags att bocka av från bucket-listen. Jag blev inte överdrivet imponerad av min Egg McMuffin rent smakmässigt, men är ändå nöjd över att ha provat. En annan random sak som jag av någon anledning aldrig ätit är en calzone, så jag får väl ta och testa det med snart! Har ni några vanliga matgrejer som ni missat att prova?

Tillbaka till filminspelningen. Vi filmade ett par scener med Cakes elmotorcyklar och jag som aldrig haft något större intresse av att äga ett fordon blev ändå lite sugen. Kanske är det den tysta motorn och att de ser lite ut som en lego-cykel som gör det?

Efter inspelningen följde en ledig lördag då jag gick till Konstakademien för att få mig en dos kultur och lite stimulans av sinnena.

Jag tittade på de olika utställningarna och satte mig sedan i cafeterian med en apelsinläsk och gnetade vidare på mitt skrivprojekt.

När jag kom ut var himlen alldeles rosa och fullmånen på väg upp. Själv var jag på väg till Åhléns för jag hade kommit på att det mitt skrivprojekt behövde var en riktigt bra anteckningsbok. Skulle jag bara få tag på det så skulle allt ordna sig. Men jag hittade tyvärr inte den perfekta boken som jag visualiserat i mitt huvud, så strax därefter promenerade jag tomhänt hemåt igen.

Förbi Slottet och över Skeppsbron och genom Slussen med alla sina kranar.

På söndagen åt jag nybakad baguette med brie och körsbär till frukost. Sedan mötte jag upp mina föräldrar som var uppe i stan en sväng. Vi gick på matiné och sen åt vi ramen, men det fastnade inte på bild.

På kvällen gjorde jag chokladpudding med banan och vispgrädde och det smakade exakt som det gjorde när jag var liten. Gottttt!

Sedan blev det vardag och jobb igen, men inte bara vanligt kontorsjobb utan mer filminspelning i musikstudio och ishall bland annat. Vi filmade ett hockeylag med tjejer i typ 14-årsåldern och jag hade kunnat sitta och tjuvlyssna på deras tugg i timmar om jag fått. Vill veta allt de tänker på och höra deras åsikter om livet, för det är en värld som känns så nära och så långt bort på samma gång.

Resten av veckan sprang iväg i en salig röra av mail och träning och svindyra tandläkarbesök och vips så var det fredag och jag var klädd i grönt.

Direkt efter jobbet åkte jag till restaurangen Kollektivet i Hökarängen där vi firade Karins födelsedag. Jag tog exakt noll bilder på henne tyvärr men desto fler på den här burratan med blodapelsin, saffran och fänkål, men jag tänker att det räcker om ni får se en.

På lördagen mötte jag upp lite kompisar på stan för att äta lunch. Jag berömde Emelie för att hon klätt sig exakt som modellen i min utomhuskampanj som satt uppe på stan just då.

Själv var jag något mer nedtonad i stickad tröja, vita jeans, scarf och kavaj.

Vi åt på KB (Konstnärsbaren alltså, inte Kungliga biblioteket) och jag tog kroppkakor med olika sorters svamp, buljong, kål och lingon. Det var mycket gott och jag blev sugen på att laga något liknande, fast kanske lite enklare, hemma snart.

Sedan gick jag till Stadsbiblioteket och satte mig på en av deras snygga stolar i deras snygga sal och skrev. Petade och gruffade i texten för att få ihop femton sidor som kändes okej.

På söndagen var agendan ungefär samma. Först springa, sen skriva. Läsa tyst och läsa högt och peta, peta, peta bland orden, men lagom till att helgen var slut och orken likaså började jag faktiskt att känna mig klar.

Och på måndagen skickade jag in allt, två timmar före deadline, klar för den här gången. Jag firade med tigerpolo och kavaj på tisdagen, som en halvhjärtad medlem i Electric Banana Band. När jag gick ut för att slänga komposten så möttes jag av torra gator och en sol som värmde och jag vet inte vad väderappen meddelande men jag sa ”känns som +8°, känns som en föraning av vår” och det var nog det mesta som hänt sen sist.

Juldagar och mellandagar

God fortsättning kära vänner! Hoppas att ni haft fina lediga dagar och att ni som firar jul har haft en fridfull sådan. Jag har varit hemma hos mina föräldrar på Östgötaslätten i några dagar och är nu tillbaka i Stockholm igen och mellandagsmyser. Lite så här har min jul sett ut.

Några dagar före jul träffades jag och min vän Malin hemma hos mig för ett litet julfirande på tu man hand. Vi åt skaldjur och löjromstoast och avslutade kvällen med en liten juldrink och paketöppning. Vad som låg i mitt paket får ni strax se!

Jag hann också följa med min lillebror på filmpremiären av UFO Sweden och kunde inte låta bli att känna mig både stolt och imponerad över vad mina Norrköpingsvänner åstadkommit på bioduken. En varm och smårolig film med maxade effekter och bra tempo som jag absolut tycker att ni ska gå och se om ni har några lediga dagar framöver.

Den 23 december hoppade jag tåget och hamnade till sist här, hemma hos mamma och pappa på landet. Vi rullade köttbullar, griljerade skinka, klädde granen och jublade över att alla var friska.

På julaftonsmorgonen tog jag en solig promenad. Snön hade hunnit smälta men det låg ett tjockt lager rimfrost som fick allting att gnistra, så det var vintervackert ändå. En sångsvan flög förbi precis framför mig och bidrog till lite extra julmagi.

Jag i fyndad shearlingmössa och min lilla barndomsby med kyrka, skola och en riktigt snygg hängbjörk.

Jag gick genom hela den långa allén, sedan hemåt, tillbaka in i värmen och julstöket igen.

Här är jag ombytt och med ny krage på, för det var ju den som låg i Ganni-paketet där i början. Lagom till lunchtid åkte vi sedan till min moster och hennes sambo för att äta julbord med dem, slumra framför Kalle Anka, gå på juljakt i deras nya lägenhet och fika.

Resten av julaftonskvällen förflöt i stillhet med risgrynsgröt, glögg och Karl Bertil Jonssons jul. Men på juldagen blev det desto mer fart för då kom mina syskon med respektive och mina små syskonbarn Uno och Agnes.

Det blev julbord i repris och paketutdelning till de minsta. Och sedan förflöt resten av julen i det underbara icke-lugn som infinner sig när man har två halvårsgamla bebisar att roa, men det är ju precis så som det ska vara. Varmt, stökigt, kärleksfullt och hela famnen full av några som ser sitt livs första julgran och som blir om möjligt ännu gulligare i en liten tomteluva.

Men tro det eller ej, mellan varven lyckades jag faktiskt få in lite lästid och hann avverka tre böcker i ett svep.

Och nu är jag tillbaka i Stockholm igen och har hunnit träffa lite kompisar på öl, fika och pussel, fastän jag borde tillbringa årets sista dagar på biblioteket skrivandes på mina inlämningsuppgifter vilka jag skjutit upp ännu lite till genom att komponera detta inlägg. Men nu så, ingen återvändo. Gott nytt år till er och god skrivfortsättning till mig själv!

So far, so so so good

Jag vet inte om det var det kyliga vädret, men maj som i vanliga fall brukar vara en favoritmånad passerade ganska obemärkt förbi. Men så kom juni och juni var ljuvlig, särskilt de sista veckorna. Låt oss ta en titt!

Ett genomgående tema är att jag har sprungit och gått om vartannat. Kanske är det sommaren som gjort benen fulla av spring, precis som i visan, för visst spritter det. En lördag bestämde jag mig för att promenera genom hela stan. Ett av stoppen var Grubbensparken som känns som en liten oas i city.

Sedan fortsatte jag till Odenplan och glassbaren Snö. Där köpte jag en bägare med två skopor av saltlakrits, svartvinbär & viol samt brynt smör, rosmarin & kola innan jag vände hemåt igen.

Mitt nyvunna spring-flow fick dock göra ett uppehåll för strax därpå drog jag på mig en rejäl förkylning. Jag läste och hörde om ökade covid-fall på flera håll och gjorde två tester med några dagars mellanrum, men båda var negativa. Efter det diagnosticerade mig själv med en vanlig bonn-förkylning och tackade min lyckliga stjärna för att corona-viruset fortfarande tycks ha noll intresse av mig.

En kväll när jag kände mig piggare tog jag en promenad på söders höjder. Först Blecktornsgränd upp till Ivar Los park och sedan Fjällgatan. Stockholm, Stockholm stad i världen.

Lagom till midsommar hade hostan och snuvan turligt nog lagt sig, så jag kunde följa med till det årliga firandet jag brukar ha med ett gäng kompisar. I år hade vi hyrt en gammal kollogård på Väddo som låg inbäddad i grönska i Roslagens famn.

På midsommarafton strålade solen från en klarblå himmel och vi började dagen med att promenera ner till badplatsen för ett dopp.

Väl tillbaka svängde jag ihop en slarvig krans med smörblommor och rödklöver som hann vissna halvt i värmen redan innan den landade på mitt huvud. När det gäller kransar så tycker jag att det ska synas att de är egengjorda. Hellre en äng på huvudet än en välansad rabatt.

Jag firade med mitt vanliga gäng som består av vänner från universitetstiden och numera även en hel flock barn. Totalt var vi 14 vuxna och 7 barn, alla under sex år. Om det var många lugna stunder med djupa samtal vid det gemensamma långbordet? Svar nej. Om det var härligt ändå? Absolut!

Vid 14-tiden åt vi en traditionsenlig midsommarlunch. Eller ja, ganska. Snapsen glömdes bort odrucken i solen efter att ha fått konkurrens av en såpbubblepistol. Det är ju roligare så ändå.

Resten av helgen fylldes med kubbspel, stranddagar, studsmattor, grillkvällar, sällskapsspel, pastamiddagar, jordgubbar och dans.

Helt plötsligt var det söndag och dags att packa ihop för att åka hem. Så vi vinkade hejdå till fåren i hagen och havsörnen på himlen och rullade tillbaka till Stockholm igen.

Efter en snabb powernap på soffan insåg jag att även söndagen krävde sitt dopp, så jag mötte upp Malin på Reimersholme. Där hade vi picknick och avhandlade allt som hänt sedan sist i takt med att solen gick ned.

På måndagen var det dags att släpa sig till kontoret igen. Helt plötsligt kändes den där semestern i mitten av juli evighetslångt bort, men jag mutade mig själv med att få ta ett kvällsdopp efteråt. Skyndade mig hem och bytte om till en kort blommig klänning och sandaler, packade stråväskan och tog sikte på Årstaviken.

Där var jag knappast ensam, men jag lyckades hitta en egen liten badplats att gå i på. Återvände sedan hem, nydoppad och juniglad.

Till middag lagade jag två små sallader. En med stekpannegrillad majskolv, röd chili & gräslök. Och så en klassisk tjejsallad med vattenmelon, kalamataoliver, rödlök och salladsost.

Kvällssolen sken rakt in i min lägenhet och färgade allting rött och jag önskar så att jag kunde spara det här ljuset på burk för att ta fram i november.

I tisdags var det en något lättare jobbdag. Vi skulle nämligen ha en team-dag med det kreativa teamet jag jobbar i. Först började vi högst upp på kontoret med utvärderingar och mål samt lite inspirationssessions. Jag bar en kofläcksmönstrad kjol som jag är ytterst nöjd över att ha lyckats klicka hem från Sellpy.

Efter en god lunch lämnade vi kontoret för att åka iväg och köra gokart. Jag insåg hur extremt präktig jag är som förare, ganska bra i trafiken alltså, men rätt kass på en racingbana. Hade gokarten haft blinkers hade jag lätt använt den med största noggrannhet.

Efter gokarten fortsatte vi på det fartfyllda temat och gick på bio för att se den nya Top Gun-filmen. Den var absolut cheesy men också rätt bra. Sedan åkte vi hem till min chef där hans fru som är sommelier höll en liten vinprovning med oss. Dagen avslutades med hemmabakade pizzor i toppklass och så höll vi varsitt musikquiz som vi fått förbereda. Jag var bättre än på gokarten i alla fall och knep åt mig en hedersvärd andraplats.

I onsdags gjorde jag en massa ärenden på stan. Bland annat gick jag förbi Söderbokhandeln och köpte årets diktsamling. Varje sommar försöker jag nämligen läsa de samlade verken från en utvald poet och i år landade valet på Gunnar Ekelöf. Jag har också tänkt att jag ska skriva mer om sommarläsning så fort jag får tid, både vad jag är sugen på att läsa och några boktips till er, vore det något?

Igår mötte jag upp Erik, Sandra, Rut och Emelie på nyöppnade Plåtparken nere vid Årstaviken. Vi drack öl och åt hamburgare och passade på att ses en sista gång innan alla sticker iväg och semestrar på olika håll. Så kul med ett nytt ställe att hänga på och perfekt location om man vill ta ett dopp före eller efter.

Det var slutet av min juni och ett par veckor fyllda av bad och fina stunder. Men det bästa har jag inte ens hunnit berätta! Dagen före midsommarafton föddes nämligen min brorson Uno. Mitt allra första syskonbarn och nu kan jag stolt titulera mig som faster. När jag skriver det här sitter jag på tåget på väg för att hälsa på dem och min mage pirrar av vetskapen om att vi snart ska ses. Han äger redan mitt hjärta och från och med nu kommer varje sommar också vara hans. Hur fint är inte det?