Julia Eriksson

Tur och retur till Malmö

Ankomst
Tåg 3941 punktligt
Klockan tre-sol som värmer
Halsduken fäst runt väskans rem
Körsbärsläsk med is på torget vid S:t Knut
En ivrig råtta, en vaggande duva, en aggressiv mås
Promenera hem genom kyrkogården, tänk på döden
Jag: nattsvart sammetstopp med ett glittrande skärp i midjan
Hon: godisrosa klänning och tunna strumpbyxor över skrubbsåret
Tända lampetter, femtio tulpaner på bordet i hallen
Lägenheten badar stilla i pölar av skymningsljus
Vi häller franska bubblor i tunna vinglas
19:05 ringer två till på ytterdörren
Alla i halvmåne vid köksbordet
Hacka, skära, steka, blanda
Sichuanpeppar på tungan
Dumplingark i handen
Köket fyllt av os
Mätta suckar
Ut i natten
En skrattfylld väg
Folkets park helt öde
Fontänen avslagen, torrlagd
Trilla in som klunga på baren
Mer bubblande dryck i klirrande glas
och vårens eufori möter till sist sömnens rand

En morgon
Ett meddelande
Finns bryggkaffe i köket
Snart också nybakade croissanter
Kokt ägg, fjällfil och flingor i stor kopp
Uppkrupna i kökssoffan, bläddrandes boksidor
Sov du så diskar jag, en uppmaning, en transaktionslös betalning
Utomhus kallar med flödande solsken, genom fönstren syns inte
friska vindar, virvlar sand, susar löv, blåser genom kappan
Halsduken lossad från väskans rem, dubbla halsvarv
Vi packar påsarna, tofflor, handdukar, hänglås
Bryggan en evighet rakt ut i vattnet
Temperatur: 4,7 grader
Vita gäss på havet
En lukt av tång
Huden bar
Lä på bryggan
Framåt, vidare
Falafel i farten
Kaffe på maten
Alla tycks kila förbi
Ett gyllene flöde, unikum
Ljus lager mot tegelväggen
Facetimesamtal med en hund
Snabba glasögon och diskussioner
om ögonkontakt och dess spänning
Ett rundkindat barn i tomatröd overall
Kropparna möra efter blåst och bad
Tupplurar på parallella soffor
Laga mat och förvånas
Smakerna i pannan
Hur enkelt, så gott
Ris, smör, citron, mynta
Fänkål, grapefrukt, manchego
Bläddra magasin, tänka skriv, prata stil
Låta tiden långsamt passera mot midnatt

Ny dag, samma ljus
Stark sol, MFF-blå himmel
Vi söker oss ut när filen tagit slut
Bläddrar galgar i andrahandsaffärer
Letar krus att fylla med narcisser
Blomsteraffärer med fuktig luft
Kilometerlånga källargångar
Duniga kaktustaggar
Handflatsstora blad
Mer kaffe? Ja tack
En ruta rostat rågbröd
Ostskivor på stålgrå bricka
Vinden piskar på där utanför
Benen spritter, löpskorna kallar
Långa steg längs kanalens östra kant
Och allting i parken i slag med att starta
Tusen nyanser av grönt, av skott, att prickas
av vårens storslagenhet på nytt varje år
Men så fylla väskan, krama farväl
Sista stegen genom staden
Motljus och motvind
Utrop på stationen
Tåg 546 norrut
Avfärd

Ur anteckningar

Från ingenstans drabbas jag av en sorgsen känsla över att jag aldrig fick träffa min farfar. Jag hade velat sitta ner och prata ett slag, kanske höra honom predika. Tänk om hans röst finns inspelad någonstans? / Hon sitter vid mitt middagsbord och jag spelar en låt för henne, säger exakt såhär är det, lyssna på texten nu: När man letar sig fram i tunneln, man ser ljuset där framme, allt är konfetti, nånting måste hända. / Orden kommer som brev. På ojämna dagar, landar med en duns. / Jag önskar att jag fick jobba med reklam på 90-talet. Helt samvetslöst bränna över till andra sidan jorden för att plåta något som ingen tidigare gjort. Sju stora helsidor, två episka minuter på tv, alla kollar på allt. / Fänkålssallad med citrus, pissaladière med sardeller, kronärtskocksdipp med baguette, bönsallad med tomat. Efterrätt? / Ständigt dåligt samvete över relationerna. Det var lättare när man kunde ses i klungor på en aw, tiden fri mellan 18 och 23, ett ekande ”kom förbi”. Enkelt att romantisera år 2016 i efterhand. / Instinkten i att vilja lyfta upp overallklädda barn och bära dem i famnen. Hålla de knubbiga sjöstjärnekropparna tätt intill bröstet. / Nattåg till Hamburg alt. Offenbach. / Blå, blå, blå. Himmel, hav, himmel. Blicken som ett flipperspel och horisonten med sin skarpa linje, drar ett rakt streck över synfältet. / Färga ögonfransarna, använda tanning drops, boka klipptid. / Det var en gång, det var en fest eller ja det var i helgen och jag älskar hur du får mig att vilja bli nyfiken på andra. Hur ditt genuina intresse för människor smittar av sig, som att varje person skulle bära på en otrolig historia och du har ju rätt. / Sista två minutrarna och jag ökar löpbandet. Snabbare, snabbare, pressar pulsen uppåt. Yihaa, back on the horse. / På Svalbard finns en bank med plats för miljontals fröer. Där ligger stora delar av världens biologiska mångfald samlad, skyddad av permafrost, djupt nere i marken. För att nå fröerna måste fyra låsta ståldörrar öppnas. Ingen enskild individ har nyckeln till samtliga dörrar. / Att köpa: håltång, eltandborste, hantlar.

Tio saker jag vill göra i mars

I tio evighetslånga dagar vaknade jag tidigt varje morgon med feber. Näsan så täppt att jag varken kände lukt eller smak, ansiktet värkande, pannan som om den höll på att sprängas, vilopulsen ivrigt tickande uppåt. Jag vilade, vilade, vilade. Åt mina värktabletter, sköljde näsgångarna, kokade brygder på ingefära och citron, gjorde hundra sökningar på 1177, ställde in resor och umgängen, ringde till sist min vårdcentral som sa kom hit och efter besöket där började jag att må bättre.

Att läsa om andras sjukdom i influensatider är inte särskilt roligt och knappast unikt, så jag hoppas innerligt att jag nu är ute på andra sidan feberdimman. Jag vill tro att de där första dagarna av mars bara var ett undantag och att det är nu som månaden börjar på riktigt.

Här är tio saker som jag vill göra i mars.

Åka till Malmö och träffa Sardellen
Egentligen skulle jag ha tagit tåget ner den här helgen, men jag fick ställa in och boka om. Nu blir det ett par veckor senare och jag ser fram emot ett vårigt Malmö med besök på kallbadhuset, vin på kul ställen, långa diskussioner vid Sardellens köksbord och gärna någon lagom märklig kulturupplevelse.

Gå ut i naturen
Jag känner att skogen och havet kallar på mig och jag längtar efter att få göra en ordentlig utflykt. Packa matsäck och vandra en dagstur eller ge mig ut med några vänner och paddla kajak. Jag vill fylla hela mig med klar och frisk luft, tack.

Hälsa på Eva med familj
I slutet av januari föddes min brorsdotter Eva och eftersom jag varit förkyld i hundra dagar innan jag dessutom fick feber, har jag ännu inte kunnat åka hälsa på henne. Men det vill jag hemskt gärna göra när jag känner mig frisk och kry, jag måste ju passa på medan hon är sådär alldeles liten.

Ta årets första kallbad
Kanske blir det i Malmö eller så hinner jag, Anna och Linn ta ett dopp i Årstaviken här i Stockholm innan. Att det snart är dags för termoskaffe och morgondopp på bryggan är i alla fall en sak som är säker.

Planera vårens och sommarens resor
Att befinna sig i mars är att befinna sig på toppen av backen, redo för en utförstur som får det att susa i magen. Nu finns allt det roliga framför oss! Jag har en skrivresa i maj att förbereda och ett gäng semesterveckor i sommar som jag vill fylla med vandringsäventyr, Gotlandshäng och något mer. Dags att börja planera.

Kolla premiären av Allsvenskan
Ett klassiskt vårtecken är att Allsvenskan drar igång och således påbörjas ännu en säsong av grusade förhoppningar, oväntade lyckokast och evighetslånga slutminuter. Det är lika vidrigt härligt varje år. <3

Sätta vårstilen
En sak jag har hunnit med under mina sjukdagar är att skriva långa listor på mina planer för vårstilen. Plaggmässigt har jag redan det mesta jag behöver, det handlar mest om att skapa nya kombinationer och kanske komplettera med ett par accessoarer. Ett eget inlägg kommer såklart framöver.

Fortsätta att torpdrömma
En av mina drömmar sedan länge är att ha en egen liten stuga någonstans, ett ställe dit jag kan åka (själv eller med sällskap) på helger och bara vara. Kanske odla lite och snickra något, grilla korv och kratta löv, sitta och läsa och skriva, lyssna på radio och lägga pussel. Det ultimata vore att få långtidshyra något på lagom avstånd från Stockholm, men hur sjutton hittar man ett sådant ställe? Det ska jag försöka lista ut nu i mars, hojta gärna till om ni har några tips.

Gå på fest och ha middag
Kanske är det mina dagar hemma i isolering som spökar, men jag längtar efter sociala sammanhang. Som tur är har N och jag blivit bjudna på hemmafest nästa vecka och det känns väldigt kul! Jag hoppas på bra musik och många okända ansikten. Dessutom har jag bjudit över några kompisar på middag en helt vanlig måndag snart. Så mysigt att samla vänner runt sitt köksbord och laga mat till dem.

Hitta på ett kreativt projekt
Jag brukar fastna i att sådana här listor ska innehålla ganska konkreta saker, men varför då egentligen? Nu slänger jag in en punkt som jag själv inte har någon aning om hur den ska ta sin form, men saken är i alla fall att jag gärna skulle vilja ha någon typ av skapande projekt under mars. Lite så som jag hade Adrenskalendern i december, där jag gör något kreativt som helst går att dela med andra. Oklart – ja. Kul – förhoppningsvis!

Mitt dumma lilla rutinliv

Allt började på en middag då vi kom in på en diskussion kring hur ofta vi dammsuger hemma. Jag sa då att jag oftast gör det två gånger i veckan, på torsdagar och söndagar. Detta eftersom jag bor ganska litet och tenderar att dra runt smutsen annars och för att det är mina huvudsakliga städdagar. Torsdagar för att jag vill göra det fint inför helgen och söndagar för att jag vill ha ordning inför veckan. Självklart är det inte ristat i sten. Är jag inte hemma så hoppar jag bara över det eller tar det någon annan dag, men på det viset blir det sällan riktigt kaosstökigt hemma hos mig och det går dessutom relativt snabbt att städa.

Detta ledde upp till en förvånansvärt engagerande dammsugardiskussion vilket senare fick mig att börja fundera på vilka andra rutiner jag har. När jag väl började att lista dem förstod jag att det var fler än jag trodde. Kanske är jag en mycket ängslig och nitisk person, tänkte jag men insåg sedan att väldigt få av rutinerna är så viktiga att det innebär några konsekvenser om jag missar dem. Tvärtom är det främst saker som känns lite trivsamma att göra och möjligtvis också en bieffekt av att jag har bott själv under större delen av mitt vuxna liv…

Nåväl, välkomna till mitt dumma lilla rutinliv.

Jag tränar alltid på måndag lunch. Det ligger en upprepad träningsbokning i min jobbkalender och det ska krävas ett viktigt möte för att jag ska flytta på den. Har jag tränat på måndag lunch spelar det nämligen ingen roll hur dålig resten av veckan blir, då har jag i alla fall fått in ett träningspass och det är bättre än noll. Dessutom gör det att resten av måndagen brukar gå i ett snabbt tempo.

Jag tar ofta ett varv hemma på kvällen innan jag går och lägger mig för att plocka i ordning, diska rent och återställa hemmet till någon sorts grundnivå. Hade jag haft ett isolerat sovrum där jag inte behövde se saker hade jag kanske inte gjort det här, men det känns svårt för mig att sova när allting är kaos runt omkring.

På tisdagar vattnar jag mina krukväxter. Det bestämde jag bara en gång för att jag aldrig kunde komma ihåg när jag vattnade dem sist och nu är det en liten tvåminutersrutin. Ser de trötta ut däremellan får de såklart en liten skvätt vatten då också. Växter som kräver konstant fuktig jord gör sig inte särskilt bra hemma hos mig som ni förstår.

Är jag på kontoret dricker jag en första kopp kaffe mellan 9:15 och 9:45. Alltid svart bryggkaffe, majoriteten av gångerna med en banan till. Oftast dricker jag bara en kopp kaffe per dag, om det inte är så att det bjuds på fika eller liknande. Det andra kopparna som slentriandricks är ändå inte särskilt goda tycker jag.

Jag jobbar hemma på onsdagar. Vi har en jobba hemma-dag i veckan och i mitt team har vi bestämt gemensamt att den är på onsdagar. Det passar mig utmärkt och då försöker jag att göra sådana uppgifter som kräver extra fokus.

På onsdagskvällar går jag på quiz. Det är också en mycket bra rutin, för efter en fokuserad hemmajobbsdag brukar jag vilja träffa kompisar. Dessutom är ju onsdagar en exemplarisk aw-dag som vi alla vet.

Jag promenerar oftast om det är kortare än 40 minuters gångavstånd till stället jag ska till. Mest för att jag gillar att gå och för att Stockholm är en stad där man kan komma långt på 40 minuter. Plus att det är skönt att slippa SL:s opålitliga turer.

Jag har alltid en påbörjad bok, eller en ny på tur, helst med mig i väskan. Ser jag en bok jag vill komma ihåg att läsa brukar jag spara den i Goodreads eller reservera den på biblioteket. Jag har ofta en stående lånehög från bibblan vilket är bra eftersom deras lånetider får mig att hålla uppe tempot i läsningen – man älskar ju en deadline. Ser jag en tv-serie eller film jag vill komma ihåg tar jag däremot en skärmdump och glömmer sedan för alltid bort att kolla på den.

Jag tvättar oftast på söndagar, ungefär varannan brukar vara lagom. Söndag är helt enkelt den tvättigaste tvättdagen på samma sätt som margherita är den pizzigaste pizzan (ja det var en referens till Mikael Yvesands Häng city).

På söndagar gör jag också min klassiska veckolista. Hela den är ju en egen liten rutin i sig som till och med fått ett dedikerat inlägg här.

Varje månad när jag fått lön betalar jag allting så fort jag kan. Jag vill att allt som går ska dras den 25:e och alla mina automatiska överföranden till sparkonton genomförs då. Min dröm är att allt ska vara klart och betalt direkt så att jag vet att den kvarvarande summan på kontot kan disponeras fritt. Fakturor med lång betalningstid och kreditkort är min skräck.

Några rutiner jag kanske skulle må bra av är en bloggrutin med bestämda dagar att posta inlägg på, en förberedd och genomtänkt frukostrutin (nu blir det oftast ovan nämnda banan och kaffe) och en mysig self care-rutin. Att ha bestämda hårtvättardagar i kombination med träning har jag däremot helt gett upp på.

Har ni några roliga, ovanliga eller väldigt nitiska rutiner?

Fem nya saker på väggarna

När blir man klar i ett hem egentligen? Aldrig väl, det är så jag känner i alla fall. Även om jag bott i min lilla lägenhet i drygt fem år hittar jag fortfarande saker att göra och sätt att tänka nytt. Den senaste tiden har jag gått omkring med min hammare och spikat upp lite fler grejer på väggarna, allt för att göra det ännu lite trevligare hemma.

På väggen ovanför min soffa fick den här rosa lampan i glas komma upp. Under vintermånaderna insåg jag att jag behövde fler belysningspunkter, men eftersom jag har lite ont och golv- och hyllplats behövde det vara vägglampor. Efter ett långdraget letande hittade jag den här på Tradera som matchar perfekt med mina snickerier som jag målat i Alcros Old Rose. För att balansera upphängningen av lampan satte jag också upp en keramiktavla med en näckros på som jag köpt billigt på Myrorna.

Ovanför mitt stora ljusgula skåp hängde tidigare en pastellig oljemålning med en blombukett, men den fick bytas ut till den här mer abstrakta tavlan som jag köpte på vår konstauktion på jobbet. Jag tycker att de gula, gröna och blå tonerna gör sig fint med den rena träramen och att den bryter av bra med alla mina prylar på skåpet som annars riskerar att bli lite för gulliga.

En till liten vägglampa fick flytta in i ett tidigare mörkt hörn, precis intill min garderob. Det är en smörgul kub som lyser både uppåt och nedåt med varmt ljus. Absolut snyggast hade det ju varit om man hade kunnat bygga in sladden, men det är överkurs för mig. I sockerlådan där under göms min router tillsammans med sladdarna till högtalaren som står ovanpå.

Det sista jag spikade upp var ett vykort från Moderna Museet och deras utställning om tysk expressionism. Jag fastnade så mycket för färgerna och uttrycket i tavlan av Ernst Ludwig Kirchner att jag köpte den i litet format. Vykortet satte jag sedan i en second hand-fyndad ram mot en vinröd bakgrund. Det vinröda papperet är ett färgprov som jag köpt tidigare och som är väldigt lik färgen jag valde att måla köksdörren i, som sitter på väggen intill. Jag tycker det blev fint med en tavla på lite oväntad plats och att färgerna bryter av bra mot mitt ljusgula kök.

Nu ska jag låta hammaren vila ett slag. Nästa hemmaprojekt blir kanske att sy något.

4 x 4 vecka 9

Det är februari, det är grått. Tiden sniglar sig förbi. Jag blir irriterad på mig själv för att jag behandlar den som en transportsträcka, men här lyser loven och resorna med sin frånvaro, vardagen lunkar. Jag känner mig gammal och olovande, någon skulle behöva skaka mig ur gängorna, hålla mitt huvud upp och ner. Jaja, förlåt för mitt klagande, här är i alla fall fyra saker på fyra teman som jag tänkte ta mig för.

4 rätter jag ska laga i veckan

Jag har som mål att äta ur min frys, kyl och skafferi eftersom åtminstone frysen var väldigt full när jag öppnade den senast. Efter en snabb inventering kom jag på fyra rätter jag kan laga utan att behöva handla något alls. Lyxigt!

※ Ugnsrostad broccoli och morot, hemmagjord hummus, frysfalafel, sallad, vitost och somunbröd.
※ Grön ärtsoppa och tuna melt på surdegsbröd.
※ Hårt stekt vegofärs med nudlar, gochujang och salladslök. Vid sidan, stekta haricoverts med krispig chiliolja.
※ Röd linsgryta med kokosmjölk, lime och granatäpple.

4 nya album jag lyssnar på

Jag tycker tyvärr att Spotifys algoritm bara blir sämre och sämre. Som ett exempel lyssnade jag på en (1) Kiss-låt en (1) gång i samband med ett musikquiz. Självklart får jag då en helt usel remix på I Was Made For Lovin’ You i min Release Radar veckan därpå, men jag får inte Jonathan Johanssons nya singel fastän han är en artist jag lyssnat frekvent på genom åren. Nåväl, i mild protest har jag därför kommit in i en fas då jag gärna lyssnar på album istället, till exempel dessa:

※ Bag Vore Øjne Strømmer Drømme Sagte Forbi med Hvalfulg. Mjuk dansk modern jazz när den är som mest trivsam.
※ Divinations med Oracle Sisters. Ny musik som känns nostalgisk, det är souligt och indie på ett sätt som jag saknat.
※ Midwest med DYAN. Drömmig och ambient popmusik av Alexis Dyan Marsh som annars jobbar som filmkompositör, vilket man kan ana.
※ Bastard med Markus Krunegård. Såklart lyssnar jag på Krunegårds nya album, allt annat vore märkligt om man känner mig. Mina favoritlåtar är Bastard Anthem och Fakta: Fucked Up.

4 klädkombinationer jag är sugen på

Vädret ska vara gråmulet med några ynka plusgrader, men jag tänker att jag ska försöka smyga in lite vårkänslor och färg i den mån det går.

※ Vita jeans med collegetröja, scarf och seglarskor med tjocka strumpor i.
※ Ljusblå sidenskjorta med mörkbrun sammetskjol och loafers.
※ Smörgula jeans, mörkbrun glittrig kofta och färgglada sneakers.
※ Äppelgröna byxor, citrongul långärmad tröja och ljusa sneakers.

4 saker jag ska göra

Min kalender var oväntat tom när jag började att bläddra i den, vilket gjorde mig en smula stressad kontraproduktivt nog. Här är några saker som tog plats på listan i alla fall.

※ Frakta hem och hänga upp min nya tavla som jag köpte när vi hade konstauktion och utförsäljning av verk från gamla bankkontor på jobbet.
※ Bjuda över min kompis Malin på middag en kväll i veckan.
※ Gå på pubquiz och skratta åt hur dåliga vi är på historiska årtal och floder runt om i världen över en öl.
※ Hälsa på min vän som fått en ny liten bebis.

Hur tar ni er an februaris sista vecka?

Februari hittills

Det var länge sedan jag gjorde ett inlägg med bilder från de senaste dagarna, så här kommer en liten inblick i hur min februari har sett ut hittills. Varsågoda att följa med!

Vi börjar på kontoret där jag har tillbringat en stor del av min tid. Inte så mycket i hissen balanserandes frukostmackor på kaffekoppar, utan främst framför datorn och i diverse mötesrum.

En tisdag i början av februari bjöd jag N på fyrarättersmeny på Nostrano, det var en del av hans julklapp från mig. Vi satt uppflugna i fönstret och åt rätt efter rätt, allting var väldigt gott och smakrikt.

Efterrätten vi valde var en apelsinhistoria med både apelsinglass och apelsingranité som var otroligt god och perfekt syrlig. Jag har varit sugen på apelsinglass sedan dess och ifrågasätter nu att jag aldrig tagit det i en glasskiosk tidigare. När middagen var slut åkte vi till Fasching och gick på Bach Jazz vilket var fint.

En onsdag då jag jobbade hemifrån tog jag en springtur i solen på lunchen. I ett svagt ögonblick blev jag övertalad att anmäla mig till Stockholm Marathon och nu följer jag ett uppstyrt träningsschema för att klara det. Tyvärr blev jag förkyld ungefär tre dagar efter min anmälan och har nu ägnat mycket tid åt att googla saker som ”träna med förkylning” och ”springa fast snuvig”. Det känns så segt att behöva vila när allt jag vill är att fortsätta, även om jag vet att det förmodligen är bäst att ha tålamod och vänta. Diverse huskurer mot snuva lämnas gärna i kommentarerna.

Efter en intensiv och tung vecka blev det till sist fredag och jag tog först en liten öl med min kollega Claudia på KB innan jag styrde mot Hökarängen för att fira Karin som fyllde år.

Resten av helgen var bildfattig men tillbringades med långfrukost, bokklubb, matlagning, födelsedagsfika och letande efter vårtecken.

Sedan blev det en ny vecka och vinter utanför mitt fönster.

Jag försökte liva upp mig med en vårig färgkombination i brunt, pistagegrönt och ljusblått.

Väl inne på kontoret konstaterade jag att en av mina favorittavlor av Karin Mamma Andersson var tillbaka på sin vanliga plats, strax efter entrén. Den hade varit utlånad till Nationalmuseum och deras utställning om Romantiken. Någon av er var kanske där och kollade på den?

En kväll efter jobbet kilade jag in på Humana på Timmermansgatan på vägen hem. Jag provade två fina grejer i mörkblå sammet som jag inte köpte eftersom de var för små. Istället fick en kavaj och två roliga skärp följa med hem.

Samma kväll sträckläste jag Han Kangs Den vita boken som var fin och meditativ. Jag fotade av det här stycket om Glimmer, ett ord som många pratat om de senaste veckorna. Det här hade dock en något annan innebörd än de vardagliga små lyckopillren som folk syftar på när de pratar om glimmers, men jag tycker att det fanns likheter ändå.

I ett försök att stävja min förkylning åt jag en riktigt pigg frukost. Löskokt ägg, grekisk yoghurt med apelsin, körsbär och pumpakärnor plus kaffe.

Sedan tog jag på mig svarta byxor med påsydda fransar och kavajen jag köpte kvällen innan. Man ser det inte riktigt på bilderna men den här lite av en pälsliknande struktur, ganska knödel om jag får säga det själv.

Stockholm bjöd på friskt väder och en svan-parad torsdagen till ära.

På alla hjärtans dag skickade jag en dikt av Saadi Yousef till den jag är kär i och så klädde jag mig i vinrött och rosa. Det var prick samma kläder som jag hade på alla hjärtans dag förra året insåg jag sedan, tidlöst och bra.

När mitt sista möte var överstökat mötte jag upp N på Pickwicks för en öl och sedan gick vi och åt indiskt. Jag tog en sizlar, det är svårt att motstå det där fräsande, sprakande ljudet.

Igår var det äntligen fotbollspremiär, en liten smygstart med Svenska cupen åtminstone. Det var förseningar på grund av supporter-slagsmål, gick knappt att se bollen i snöyran och blev sedan ett avbrott i andra halvlek för att planen behövde plogas. Fotboll i februari när den är som bäst. Nåväl, det blev vinst i alla fall.

Idag väcktes vi av sol utanför fönstret och jag upplevde starkt att benen längtade efter en långpromenad. Jag gick ner till Slussen och hoppade på Djurgårdsfärjan och kände mig en smula som Elsa Billgren.

En utvilad copywriter och ett sovande nöjesfält.

Jag tog en tre podcast-avsnitt lång promenad runt Djurgården och Södermalm och avslutade det hela med att handla lite mat. Sedan gick jag hem och bakade bröd, kokade soppa, dammsög noga och skrev det här inlägget som en avslutning på helgen.

Allvarligt, men stabilt

Vi lever i födelsens och dödens tid. Jag läser de första rubrikerna i slutet av ett möte. Skottlossning, fem skadade, tidig presskonferens och det är något som inte stämmer. P1 i öronen hela vägen hem, rösterna från oroliga anhöriga, kyrkan öppnar porten, pumptermosar och omtanke, sjukhusets växel ringer och ringer. Det är den fjärde februari och två små barn jag känner fyller år, jag skriver grattis och hurra, men festen känns avlägsen. Ett sjukhus går upp i stabsläge, operationer pågår och tjugo mil norr ut har vattnet gått hos min vän. Ny rapport, ett tiotal döda, tiden slocknar. En födelsedödelsedag.

På kvällen har vi biljetter till en konsert, ett mörkt rum där axlar trängs, en anrik lokal som färgas röd. Trion spelar Bach på ett nytt sätt, sonater och preludium svävar på mjuka tangenter. 350 år gammal musik lägger sig tillrätta, lindrar och förmildrar omständigheterna i den mån det går. En äldre dam intill mig bär en tegelfärgad sammetskavaj och jag säger till henne att den är vacker, det skimrar.

Jag hör det inte först men det har hänt något med ljudet. En svag rundgång, ett diskret tjut på hög frekvens, så ljust att man nästan glömmer det tills det tränger igenom på nytt. Om jag anstränger mig kan jag slippa höra, men vi alla där inne vet nu att vi måste. En tyst minut och domedagsklockan har flyttats en sekund mot undergången. Vi är närmare nu än någonsin.

De svarta rubrikerna kommer tätare och tätare, lugn saknas, är det någon som klockar smärtvågorna, håller vi räkningen. Det är så mycket som måste hålla nu. Hoppet uppe, mänskligheten samman. Sjukhusdirektören rapporterar om tillståndet på de skadade, de som överlevt. Han upprepar orden allvarligt, men stabilt. Jag repeterar dem som ett mantra, en prognos över tillvaron. Det är allvarligt, men stabilt. Vi kan fortfarande klara oss, men det krävs oändligt mycket omsorg.

Mammakorvar, tubtoppar, kritstrecksränder och andra saker jag har svårt för att bära

I söndags läste jag en artikel i SvD där skribenten fascinerades över fenomenet med ”mammakorvar”, det vill säga den typ av knälånga, sovsäcksliknande dunjackor som en stor andel kvinnor över 30 tycks klä sig i vintertid. Jag, som under ett par år har delat samma funderingar kring hur så många kan välja ett så formlöst och likriktat plagg, postade artikeln på min Instagram story. Det gick inte många minuter förrän min inkorg fylldes med försvarstal och tillrättavisningar om hur varm jackan är, hur bekväm den är på lekplatser och hur otroligt praktisk den är från oktober till april. Och jag förstår. Jag är inte en motståndare till jättevarma funktionsplagg (eller jo, lite när man rör sig i innerstan och det är fem plusgrader) och jag ifrågasätter inte enskilda individers val av kläder. Det är bara det att den får mig att sakna folks personliga stil, den som förmodligen göms djupt där under dunet, samtidigt som jag själv är väldigt osugen på att ha en likadan, särskilt när det finns långa ullkappor i drivor att köpa second hand.

Dessa funderingar fick mig att börja reflektera över vilka andra plagg och klädkombinationer jag undviker. Främst av personliga skäl då, eftersom jag inte tycker att de sitter bra på min kropp, framhäver mig väl eller bara inte passar in i bilden som jag har av mig själv. Andra kan passa mycket bra i dem och jag kan kasta suktande blickar åt deras håll, samtidigt som samma sak känns meh på mig. Jag vet att det egentligen är livsfarligt att skriva ett sådant här inlägg för det är bara en tidsfråga innan ni ser mig dyka upp i något av exemplen nedan och gott kan konstatera att jag inte lever som jag lär (disclaimer: det gör jag sällan). Men vet ni vad, den risken tar jag. Här är mina klädmässiga no-no:s.

Vit överdel med svart underdel
Det spelar ingen roll om det är vit skjorta med svarta kostymbyxor, vit blus till svart kjol eller vit T-shirt till svarta jeans, färgkombinationen får mig att känna mig som en servitör eller klassisk körsångare (ja, jag har varit båda). Kontrasterna blir för hårda, kombinationen för enkel. En svart tröja med ett par krämfärgade jeans däremot, det känns bättre.

Tubtopp och annat axelbandslöst
Jättefint på andra, katastrof på mig. Det är något med axlarna och armhålorna, hur det känns väldigt naket fanns det egentligen inte är det. Och så är det kanske den konstanta stressen över att den inte ska sitta kvar eftersom det inte finns så mycket som håller den uppe…

Cut-outs
En av de senare årens trender som jag absolut inte begrep mig på. Ett lustigt litet hål i midjan som i bästa fall blottar lite solbränd hud men i sämsta fall framhäver min vinterbleka småkyliga mage, nej tack.

Enarmade plagg
Samma grundtanke som kring tubtoppen men om möjligt ännu mer förvirrande. Jag kan liksom inte se när jag skulle vilja vara bar om en arm men påklädd på den andra, det känns helt ologiskt rent temperaturmässigt.

Magtröja
I mångt och mycket är detta nog en åldersgrej i kombination med att jag jobbar på bank. Även om vi inte har uttalade klädkoder så känns det som ett garderobsmässigt snedsteg att komma in på kontoret i detta. Men också på gymmet har jag svårt för att bära den typen av korta toppar som matchas med högmidjade tights. Jag har ett par i min låda med träningskläder som alltid hamnar absolut sist i rotationen av just den anledningen.

Kritstrecksrandigt
Det här är en sak som känns snyggt i teorin men inte i praktiken för mig. Jag älskar tanken på Julia Roberts kritstrecksrandiga 90-talskavaj men känner mig själv som en 18-årig kille på väg att ta studenten iförd nyinköpt Batistini-kostym alternativt en dålig statist i Gudfadern 2.

Croppade jeans
Också snyggt i teorin och även på andra, men inte på mig. Kanske har jag komplex för mina strumpkanter och fotknölar? Eller så är det känslan av att alla croppade jeans är lite för korta så när jag sitter ner så smyger de sig upp mot vaden och blir snarare någon slags piratbyxa.

T-shirt med tufft rocktryck
Jag är varken tuff eller gillar rock så det skulle kännas jättekonstigt att gå omkring i något med typ en örn, en amerikansk flagga eller guns n roses-tryck på. Tur att jag gjorde en egen Shostakovich-tröja för ett par år sedan (infoga nörd-emoji).

Hellång stickad klänning
Panik som det är i grunden, ännu mer panik om den skulle vara beige. Jag är rädd att jag skulle förvandlas till ett enda sjok, en plattrövad blobb, en anonym medlem i barba-familjen.

Vilka är era klädmässiga undvikanden? Ni får svara ullkappor och Shostakovich-tröjor, jag kommer inte att ta illa upp. Lovar!

Ett samtal från skrivcoachen

Ring, ring.
Ja, hallå.
Det är jag.
Jag?
Din inre röst.
Vilken av dem?
Självhatet… Nej jag skojar. Skrivcoachen! Vi är ganska lika faktiskt.
Okej… Bara så du vet så har du inte gjort ett så bra jobb den senaste tiden.
Hmpf.
Förlåt, jag är bara ärlig! Du dyker upp tre gånger om året när jag minst anar det och tror att allt ska vara frid och fröjd. Det är uppenbart att vi har anknytningsproblematik.
Lugn nu. Jag förstår. Men jag tänker att vi ska ta tag i det.
Jaså.
Ja, nu är jag tillbaka. Redo att skapa ordning. Du vet, nytt år, nya möjligheter.
Kul! Så var börjar vi?
Med en utmaning.
En utmaning?
Ja, kalla det challenge då om du hellre vill låta som en millennial. Men jag tänker att hela februari så ska du skriva.
Hela?
Japp. Varje dag, hela månaden. Mer text i ditt långa dokument.
Okej.
25 minuter åt gången räcker. Du vet, hellre lite och ofta.
…
Du ser en smula skeptisk ut. Är du rädd?
Ja, lite faktiskt.
Det kommer gå bra, du har ju mig. Din coach.
Jo tack. Ett toppenstöd.
Och jag har en överraskning till dig!
Vadå?
Om du sköter dig ska du få gå på skrivworkshop i mars.
Nähä?
Jo, en med fokus på det ofärdiga skrivandet.
Det passar ju bra…
Jag tänkte det! Men först ska du göra 28 dagar av skrivande. Det blir väl kul?
Mmm…
Och vill du något så finns ju jag här. Eller ja, kanske någonstans i krokarna. Det är ju mycket annat som händer men du klarar dig fint. Visst? Hallå Julia, jag tror ju på dig. Du kan det här om du bara vill!
Det sa min mamma också.
Ja, och hur ofta har hon fel? Just det! Nu sätter vi fart här, seså!
Jag ska!
Bra, jag håller räkningen. Bara 27 dagar kvar. Snart klar!