Julia Eriksson – Sida 10

Om min och andras bloggar

I mitten av januari infaller årsdagen för min blogg och numera är jag inne på mitt sjuttonde bloggår. Det betyder att jag bloggat i mer än halva mitt liv och i hela vuxendelen av det. Självklart har det gjorts mer eller mindre aktivt och med ganska varierande innehåll, men till viss del har det ändå varit ett ständigt berättande och ett konstant producerande av material som delats med andra. Det är både fascinerande och en enorm tillgång att ha en så stor del av sitt liv arkiverat.

Nu i veckan fick jag en kommentar som undrade om jag inte kunde göra ett inlägg om vilka bloggar jag läser och det var en rolig idé eftersom det var lång tid sedan jag gjorde ett sådant och mycket har hänt de senaste åren. Flera jag följer har helt övergått till visuella format som Instagram och YouTube och det är helt enkelt inte lika många som uppdaterar sina bloggar längre. En del av mig tycker det är ganska tråkigt, eftersom jag alltid föredragit det längre, mer genomarbetade formatet med utrymme för utförligare texter. Om jag fick önska så vore det att det välskrivna, personliga bloggandet kom tillbaka igen.

När jag skriver själv så gillar jag nog bäst att göra mer prosalyriska inlägg med fokus på text som beskriver en känsla, en händelse eller sinnesstämning jag har. De skulle jag säga är ganska särskilda för min blogg och både utmanande och lite påfrestande att skriva, så de kräver att jag är i rätt läge, men gensvaret är oftast väldigt fint. Utöver det gillar jag att göra sammanfattande inlägg på sådant som hänt sedan sist eller mer tipsfokuserade inlägg kring kläder, musik, mat och kultur.

Något jag har lite svårt för är att publicera många bilder på mig själv om det inte väldigt tydligt är fokus på exempelvis mina kläder. Jag har alltid tyckt det varit lite jobbigt och blir sällan nöjd med mig själv på bild. Att be någon annan fota mig är också bland det mest pinsamma jag vet, så det gör jag ytterst sällan. Man kan ju tycka att 17 år av bloggande borde gjort mig bättre på detta, men icke. Kanske är det därför jag aldrig lär bli någon fullfjädrad influencer.

När det gäller andras bloggar så föredrar jag långa välskrivna texter framför en massa fina, likartade bilder i en lång ström. Det får gärna vara personligt och reflekterande, men det kan också handla om inspiration i form av outfits, mat eller böcker. Jag gillar när man utvecklar bloggformatet och gör något nytt av det. Inlägg av typen ”15 vårjackor i butik just nu” med en massa länkar är nog de jag gillar minst.

Jag tycker att det är intressant att läsa om folks vanliga liv och därför följer jag gärna bloggar som inte bara är influencers utan också har en annan sysselsättning. Att få läsa om någons speciella yrke eller ta del av vardagsliv och detaljer kring hur folk fyller sitt kylskåp eller packar sin väska är faktiskt oväntat spännande. För att hålla koll på alla bloggar och när de uppdaterar använder jag Feedly, vilket jag gjort sedan 2013.

En del av bloggarna jag läser är stora, välkända influencers som jag följt länge. Exempelvis Elsa Billgren, Sandra Beijer och Underbara Clara. De är alla proffs på sitt sätt och levererar genomarbetat och bra innehåll. I samma liga finns också Johanna Bradford, Krickelin och Sofia Wood som säkert är välbekanta namn för många.

Just nu tycker jag extra mycket om att läsa Floras blogg då jag gillar blandningen av vardagsliv, konkret inspiration och bokskrivande. Jag blir också alltid glad när Gabriella Skog uppdaterat eftersom hon kan konsten att skriva kul om mode och mat, men också om att bila runt i USA som geolog eller ta ledigt och dra till Åre ett tag.

Inspirationsmässigt gillar jag Emely Crona Stenbergs blogg som är som att bläddra i ett kurerat magasin. Hon tipsar om kultur, litteratur och vackra saker på ett sätt som inte känns konsumtionsfokuserat. Lina Andersson är bra på modeinspiration och att fånga vardagen på ett piggt och färgglatt sätt. En annan favorit som tyvärr inte uppdaterar så ofta men vars inlägg jag alltid läser noga, noga är Sara Edström.

Jag har också ett gäng mer textfokuserade bloggar som jag gillar att följa. Där finns Sardellen vars blogg jag nyligen hittade och läste från början till slut samt Ulrika Nettelblad som formulerar sig klokt och fint om familjeliv, litteratur och skrivande. Känslor, och annat skit uppdaterar öppet och ofta på det där viset som bloggarna gjorde förr (vilket jag starkt gillar) och Tänk på döden skriver mer sällan men alltid skarpt och nästan krönikeliknande.

Det var mina tankar om bloggande i allmänhet och bloggare i synnerhet. Hur är er inställning till bloggar och vad tycker ni är roligast att läsa om? Har ni också tips på fler jag borde följa så tar jag tacksamt emot dem i kommentarsfältet!

Mina klädval vecka 1

Det är januari och ett dimmoln har landat utanför mitt fönster. Snön förvandlas till slask på bara några timmar och ett kompakt grått täcke omfamnar staden. 10-dygnsprognosen lovar ”gråmulet, milt och ostadigt väder” så långt fram den sträcker sig. Vad gör man? Jo, man gräver i garderoben försöker att klä sig kul i alla fall. Så här såg jag ut tisdag till lördag under veckan som just passerat.

Tisdagen blev årets första jobbdag. Dags att hoppa ur pyjamasen, fälla upp datorlocket och försöka komma ihåg vilka projekt som påbörjats i slutet av Q4. Jag tog på mig jeans och en tunn, svart stickad tröja. En puffig klänning över det och mormors gamla scarf knuten kring halsen.

Det blev onsdag och dags att åka in till kontoret och kaffemaskinen igen. Lika bra att påminna hjärnan om att jag jobbar på bank genom att dra på mig en brun kostym. Under den en himmelsblå stickad tröja som min mamma gjorde åt mig som barn (den måste varit ganska oversize då, men det tackar jag bara för idag) och ett limegrönt halsband till för att bryta av.

Två och en halv arbetsdag kändes som en rimlig första jobbvecka, så efter torsdagslunchen firade jag trettondagsafton genom att dra på ett par tights och gå och träna. Men först såg jag ut såhär i röd polotröja och beige overall.

Vad passar väl bättre på en ledig dag än att sitta och skriva inne på kungliga biblioteket iförd mossgrön sammetskjol och svart polo? Ja, det skulle väl vara att göra det i en något tystare kavaj än denna i läder som knarrar så fort man rör sig lite för hastigt. Men jag satt så blickstilla jag kunde och skrev, jag lovar.

Lördagens klädval blev något av ett antiklimax. Jag hade nämligen redan hunnit dra på mig min fransiga silverpaljettklänning med en omsorgsfullt draperad collegetröja över när det visade sig att mitt kvällssällskap blivit krassligt. Så istället för middag och glas på lokal satt jag hemma och la pussel och åt frasvåfflor. Inte riktigt lika festligt, så låt oss hoppas på en ny chans för silverfransarna snart igen.

Brödbakning och broderi – 6 kreativa områden för 2023

Nytt år, nytt kli i fingrarna. Januari har bara börjat och plötsligt vaknar jag upp med en stark känsla av att det är dags för förändring, eller ja, i alla fall att byta ut soffkuddarna. Lika mycket som jag irriterar mig på den där konstant jagande känslan efter nytt, nytt, nytt så försöker jag att omfamna den och styra om den. För det finns ju ändå något i energin och det handlingskraftiga i att göra om. Att skapa. Den kanske bara behöver fokuseras på rätt områden. Här är några saker jag känner mig sugen på att göra nu.

Lära mig virka. Senast jag virkade gick jag i högstadiet och då gjorde jag en väska som blev ganska ful. Nu är jag sugen på att uppdatera kunskaperna och försöka igen. Helst hade jag velat göra en fin väska den här gången. Kanske i stil med den ljusblå Pradaväskan eller någon annan enklare påsmodell. Jag tycker också att det är väldigt fint med en virkad tröja, men det känns som en del av fortsättningskursen.

Börja sy igen. Jag har haft faser då jag sytt ganska mycket, men nu var det ett tag sedan sist. Det första jag är sugen på att göra är att köpa någon meter med fransar och sy fast i änden på ett par croppade byxor som jag har. Snabbt och lätt. Sedan vill jag kanske fortsätta och sy någon enklare typ av förklädesklänning. Eller så plockar jag fram min sybok och gör något ur den.

Baka bröd. Att hålla på med surdeg och köksvågar känns som ett deltidsjobb som jag inte är redo för ännu (och tvivlar på att jag någonsin kommer att bli). Men att baka en vanlig hederlig limpa, ett gäng frallor eller bara ett enkelt kastrullbröd känns ju som en rimlig sak att göra. Och gott dessutom. I december bakade jag vört för första gången och det var väldigt trevligt och inte särskilt svårt, så nu får det bli mer av den varan. Har ni något gott och enkelt recept på lager så får ni gärna tipsa!

Plantera om växter. Mina stackars krukväxter blir inte direkt bortskämda med kärlek. Visst, jag vattnar dem ganska ofta och regelbundet, men jag är alldeles för dålig på att klippa ner, ta skott och plantera om. Tydligen ska februari vara en bra månad för sådant, så jag tänker att jag väntar med det till dess och så ägnar jag den närmsta tiden åt att leta större krukor att flytta över dem till. Jag ska också komma ihåg att inte göra samma misstag som sist när jag i ett ögonblick av oerhörd omsorg gav mina växter både ny jord och extra växtnäring på samma gång och därmed gödnings-chockade dem så att hälften dog…

Åka iväg och skriva. Den här terminen går min skrivkurs över i en fas då vi fokuserar mer på ett eget större projekt, vilket ska bli väldigt kul. Och nog för att jag trivs med att sitta och skriva på Stockholms olika bibliotek (särskilt Stadsbiblioteket och KB), men det hade varit trevligt att komma iväg på en liten skrivarresa i ny miljö också. En karg skrivarhelg vid havet i februari och kanske något lite längre framåt våren, det drömmer jag om.

Börja brodera. Jag inser nu att hälften av allt jag vill göra innefattar något slags textilarbete, är det en fas? I alla fall så är jag lite sugen på att brodera också. Jag gjorde det ganska mycket som barn och älskade att producera små sydda tavlor. Nu är jag sugen på att brodera på ungefär samma sätt som man telefontecknade en gång i tiden. Små, oklara detaljer och motiv. Ett enstaka ord, ett litet djur. Kanske ska jag göra en soffkudde med små broderier som får växa fram under året? Nästan som en dagbok fast i hantverksform. Eller så gör jag ett gäng små brodyrer på tygservetter att duka med, det känns också kul.

En summering av 2022

Gott nytt år! Välkommen till 2023 och årets första inlägg på bloggen. Innan vi springer framåt mot nya möjligheter tänker jag att det passar med en liten tillbakablick och en klassisk summering av året som just gått ackompanjerat med några ögonblicksbilder från min BeReal.

Gjorde du något 2022 som du aldrig gjort förut?
Jag åkte på vandringsresa, började sjunga i oratoriekör, blev faster och moster, såg norrsken och drog ut en tand.

Genomdrev du någon stor förändring?
Jag tror faktiskt inte det, inget stort och radikalt i alla fall. Jag har bott på samma ställe, jobbat på samma jobb och haft ungefär samma intressen och umgängeskrets som tidigare.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Ja, typ alla. Nej men seriöst, det har varit ett otroligt baby boom-år. Båda mina syskon fick barn och flera av mina nära vänner och ett helt gäng andra kompisar.

Dog någon som stod dig nära?
Nej, som tur är inte. Det fick bli ett år utan begravningar och det är jag ytterst tacksam för.

Vilka länder besökte du?
Spanien under våren och England på sommaren.

Bästa köpet?
Ett par otroligt bekväma vandringsskor och en hellång turkosblå klänning i paljetter. Det är viktigt med kontraster. Och just det, min stora oljemålning som hänger ovanför soffan.

Gjorde någonting dig riktigt glad?
Morgondoppen på bryggan vid Årstaviken, att vandra i Devon, mina syskonbarn, att ligga på en klippa vid havet och läsa.

Saknade du något under år 2022 som du vill ha år 2023?
Tvåsamhet. Och två hela framtänder. Hänger de ihop kanske?

Vad önskar du att du gjort mer?
Tagit fler initiativ, gått ut på barer, processat alla de där gnagande tankarna i huvudet, mediterat och bloggat. Jag känner att bloggen har varit lite försummad under året och det är tråkigt.

Vad önskar du att du gjort mindre?
Slöscrollat och tappat tålamodet.

Favoritserier från året som gått?
I princip den enda jag såg var Euphoria och den var ju bra, så det blir förmodligen den då.

Bästa boken du läst i år?
Vinternoveller av Ingvild H. Rishøi, Medealand av Sara Stridsberg, Den stora skrivboken, Beviset & Den tredje lögnen av Ágota Kristóf, Natten av Sara Gordan, PUR av Erik Lindman Mata och Blåsa liv av Clarice Lispector.

Största musikaliska upptäckten?
Jag har mest lyssnat på artister jag känner igen sedan innan. Mycket Markus Krunegård, Jonathan Johansson, Fleetwood Mac och Taylor Swift. Men en ny artist som dykt upp på min radar är Natalie Bergman.

Vad var din största framgång?
Att jag började plugga skrivande på halvtid utöver mitt jobb. Det är ganska krävande rent tidsmässigt men också väldigt givande. Samt att jag gick i en samtalsgrupp om tro och andlighet under hösten. Det var både utmanande och otroligt fint.

Största misstaget?
Att hoppas och känna för mycket.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Jag har mått mycket bättre än under pandemiåren då jag många gånger kände mig väldigt isolerad och ensam, så ur den aspekten har jag varit mycket gladare. Sedan har året kommit med en del utmaningar ändå, men den här senaste månaden har jag känt mig mer grundad på något vis och det är en känsla jag hoppas kunna bära med mig framöver.

Vad spenderade du mest pengar på?
Tandläkarkostnader. Hu.

Något du önskade dig och fick?
En fin vandringsresa och stunder av sinnesro.

Något du önskade dig och inte fick?
En livskamrat.

Vad gjorde du på din födelsedag 2022?
Jag samlade ett gäng kompisar från olika sällskap och så åt vi middag tillsammans på Främmat. Det var toppen!

Vad fick dig att må bra?
Att sjunga i kör, ta morgondopp, träna, gå i kyrkan, meditation, middagar med vänner, gå i samtalsgrupp, läsa böcker, äta mindre kött och umgås med nära och kära. Gud vad det låter präktigt, men det är ju sant.

Vem saknade du?
Vänner från gamla vänskapsrelationer som förändrats.

De bästa nya människorna du träffade?
Mitt vandringssällskap och ett par nya bekantskaper som jag lärt känna under hösten. Och så har jag en del nygamla kompisrelationer som vuxit sig ännu starkare under året vilket jag värdesätter högt.

Mest stolt över?
Att jag skriver.

Högsta önskan just nu?
Det låter kanske klyschigt, men lite världsfred hade ändå varit otroligt bra.

Vad tänker du göra annorlunda nästa år?
Jag vill försöka hålla i den där grundtonen och hitta lugnet och självkänslan. Samt ha en tydligare riktning. Det är väl lättare sagt än gjort, men jag kan ju försöka.

Juldagar och mellandagar

God fortsättning kära vänner! Hoppas att ni haft fina lediga dagar och att ni som firar jul har haft en fridfull sådan. Jag har varit hemma hos mina föräldrar på Östgötaslätten i några dagar och är nu tillbaka i Stockholm igen och mellandagsmyser. Lite så här har min jul sett ut.

Några dagar före jul träffades jag och min vän Malin hemma hos mig för ett litet julfirande på tu man hand. Vi åt skaldjur och löjromstoast och avslutade kvällen med en liten juldrink och paketöppning. Vad som låg i mitt paket får ni strax se!

Jag hann också följa med min lillebror på filmpremiären av UFO Sweden och kunde inte låta bli att känna mig både stolt och imponerad över vad mina Norrköpingsvänner åstadkommit på bioduken. En varm och smårolig film med maxade effekter och bra tempo som jag absolut tycker att ni ska gå och se om ni har några lediga dagar framöver.

Den 23 december hoppade jag tåget och hamnade till sist här, hemma hos mamma och pappa på landet. Vi rullade köttbullar, griljerade skinka, klädde granen och jublade över att alla var friska.

På julaftonsmorgonen tog jag en solig promenad. Snön hade hunnit smälta men det låg ett tjockt lager rimfrost som fick allting att gnistra, så det var vintervackert ändå. En sångsvan flög förbi precis framför mig och bidrog till lite extra julmagi.

Jag i fyndad shearlingmössa och min lilla barndomsby med kyrka, skola och en riktigt snygg hängbjörk.

Jag gick genom hela den långa allén, sedan hemåt, tillbaka in i värmen och julstöket igen.

Här är jag ombytt och med ny krage på, för det var ju den som låg i Ganni-paketet där i början. Lagom till lunchtid åkte vi sedan till min moster och hennes sambo för att äta julbord med dem, slumra framför Kalle Anka, gå på juljakt i deras nya lägenhet och fika.

Resten av julaftonskvällen förflöt i stillhet med risgrynsgröt, glögg och Karl Bertil Jonssons jul. Men på juldagen blev det desto mer fart för då kom mina syskon med respektive och mina små syskonbarn Uno och Agnes.

Det blev julbord i repris och paketutdelning till de minsta. Och sedan förflöt resten av julen i det underbara icke-lugn som infinner sig när man har två halvårsgamla bebisar att roa, men det är ju precis så som det ska vara. Varmt, stökigt, kärleksfullt och hela famnen full av några som ser sitt livs första julgran och som blir om möjligt ännu gulligare i en liten tomteluva.

Men tro det eller ej, mellan varven lyckades jag faktiskt få in lite lästid och hann avverka tre böcker i ett svep.

Och nu är jag tillbaka i Stockholm igen och har hunnit träffa lite kompisar på öl, fika och pussel, fastän jag borde tillbringa årets sista dagar på biblioteket skrivandes på mina inlämningsuppgifter vilka jag skjutit upp ännu lite till genom att komponera detta inlägg. Men nu så, ingen återvändo. Gott nytt år till er och god skrivfortsättning till mig själv!

Julens efterlängtade läsning

I helgen tillbringade jag två hela förmiddagar med att ligga kvar i sängen, lyssna på P2 klassisk morgon och läsa böcker. Det var ljuvligt i all sin enkelhet och där och då bestämde jag mig för att just så ska min julledighet se ut. Planen är att parkera mig på mina föräldrars kökssoffa med en bokhög och varva bladvändande med vinterpromenader, lek med syskonbarn, sillätning och lite sällskapsspel. Det tillsammans med de sex sista uppgifterna på skrivkursen för terminen som jag, mer eller mindre strategiskt, sparat tills nu. Utöver den obligatoriska kurslitteraturen har jag därför samlat ihop ett gäng böcker jag tänkte sätta tänderna i under ledigheten. Vill ni se vad som finns i min packning?

Underst i högen ligger Kirke av Madeline Miller. Jag läste ut hennes hyllade Sången om Akilles nyligen och gillade den mycket, både språkligt och innehållsmässigt, och har recensionerna rätt så ska Kirke vara ännu bättre. Boken beskrivs som en kraftfull och tidlös saga för vuxna, om en kvinnas kamp för överlevnad och frihet. Kirke är den första häxan i litteraturen och här lyfts hon ur Odysséen och får en helt egen bok.

Därefter hittar vi Therese Bohmans Andromeda som utspelar sig i förlagsvärlden där en ung kvinna gör karriär under överseende av den äldre, manlige litteräre chefen. Böcker, Stockholm, relationer och maktstrukturer låter som en perfekt kombination i mina öron, så den här ser jag verkligen fram emot att läsa.

Överst i prosahögen ligger Allegro Pastell av Leif Randt. En bok jag varit nyfiken på ända sedan min vän som jobbar på bokförlag nämnde den för första gången. Hon beskrev den som ”en tysk Sally Rooney med mer svärta”, vilket jag tyckte lät lovande. Den handlar om den snart trettioåriga författaren Tanja och den några år äldre webbdesignern Jerome och kretsar kring deras distansförhållande och syn på kärlek, politik och sig själva. Jag är ju svag för krångliga relationer, ärliga samtidsskildringar och Berlin-romantik, så jag hoppas att den lever upp till mina förväntningar.

Två poesisamlingar får också följa med i julpackningen. Den sista människans leende av Axel Winqvist som beskrivs såhär på baksidan. ”Virginia Woolfs Orlando har överlevt oss alla. Om tusen år sitter hon ensam i ett skyddsrum och inventerar en underjordisk ark – en paradisisk trädgård som rymmer alla djur och växter. Som den sista människan på jorden försöker hon få kontakt med andra solsystem, men inser snart att det är lönlöst. Vad återstår då att göra, annat än att minnas den värld som en gång var?” Jag läste Winqvists debut Det vackra och det fula förra sommaren och fastnade för hans ömsom råa, ömsom skimrande språk.

Till sist har vi Geir Gulliksens Vuxna dikter som gavs ut för första gången 1999. Jag har tidigare bara läst Gulliksens romaner och gillar hans enkla, raka ton vilken jag tänker gör sig bra i lyrik också. Vuxna dikter beskrivs som ”en svit om smärtsam mognad som tar sin utgångspunkt i den mycket unge författarens första osäkra skrivförsök samt en väninnas självmord”. Gripande, tungt och förmodligen vuxet.

Nu önskar jag mig en frisk och vilsam jul med mycket lästid. Har ni några böcker ni tänkt försätta er i viloläge med under helgerna?

Sju små julkarameller

Jag har typ glömt bort hur jag bloggar om jag inte skriver prosalyrisk känslosås, vilket jag i och för sig gillar väldigt mycket (tack för alla fina kommentarer), men det är ju också påfrestande och utlämnande. Trycket på den där publiceringsknappen känns jätteläskigt och befriande på samma gång. Att ställa hjärnan och hjärtat på, kanske inte vid gavel, men långt mer än glänt i alla fall och säga ”här är jag och just nu är det inte så bra”. Det är livsfarligt. Men förlösande. Och ja, något ska jag väl göra med misären.

Med det sagt så är fint att se er här igen i mitt älskade dammiga lilla hörn på internet. Mer lyrik och känslor lär det säkert bli snart igen, men låt oss fokusera på något helt annat ett tag.

Jag har köpt ett sånt där nedräkningsljus som man tänder varje dag till jul. Självfallet hamnade jag efter direkt och fick hetselda från dag 3 till dag 8 i ett svep. Ljusstaken i glas hittade jag högt uppe på en hylla på Myrorna. Den ser ut som grön jello vilket ändå är lite kul.

Förutom mitt ljus har jag också en adventskalender med konst- och litteraturtema som jag fick av min vän Karin. Varje dag får man sprätta upp ett nytt uppslag och där i finns antingen en kortare text eller ett verk att titta på. Mysigt!

Under en av alla tusen dagar i slutet av november fick jag för mig att bygga ut min tavelvägg ovanför soffan lite åt höger och spikade således upp en gammal spegel med fläckar som inte går bort samt en liten meteorit i mässing. Till advent åkte också stjärnan i fönstret upp.

På första advent sjöng jag några sånger på högmässan. Det var svart klädkod för kören så jag bar sammetskostym och matchade med stor rosett i håret. Jag saknar lite att ha långt hår nu när man vill vara extra fin med olika uppsättningar och frisyrer, men det här funkar ju i alla fall.

Nästan all min lästid just nu går till kurslitteratur, men när jag får en lucka över försöker jag klämma in lite egenvalda böcker också. Som Ingvild H. Rishøis Vinternoveller som var otrolig läsning. Tre långnoveller med vältecknade personporträtt och ett balanserat språk med nerv.

Nu blev det här jätterandom bland allt julpynt men jag har köpt en ny badrumsmatta som gör mig glad. Kanske mest för att den passar så bra till köksgolvet utanför badrummet. Smårutigt och storrutigt på längden och snedden. Härligt med badrumsljus så här års också, noll procent äkta sol.

Till sist gick jag en dag till bästa Söderbokhandeln och köpte en julklapp till mig själv. Det tycker jag att man får göra om man inte kommer att få några andra klappar. Egentligen hade jag velat köpa Anne Carsons Röd självbiografi som jag tycker så otroligt mycket om och skulle vilja ha i min ägo, men den verkar vara slut exakt överallt. Om någon av er skulle råka sitta på ett ex är jag redo att öppna stora plånboken och erbjuda en bra slant. Annars får jag väl vänta på att hon får nobelpriset och det blir nytryck, men det känns lite väl långt bort just nu.

Det var sju små julkarameller som får liva upp tillvaron just nu. Hoppas att vi hörs snart igen!

När vi lider mot jul

Tiden går
för snabbt och för långsamt.
Tussar av tystnad, minutrar som år.
Längs Hornsgatan faller blöta flingor
i håret, i pannan. I öronen:
hjärtat är en bilolycka i en snöstorm.
Jag tittar efter dig vid Mariatorget
låter bli att se.
Stora gröna granar står uppställda i klungor
den som ändå fick vara skog.
Vi sjunger julsångerna.
Någon har missförstått
tror att låten heter ”När vi lider mot jul”.
Allt är samma sak
allt är sak samma.

Tiden går
hur gammal är hon nu? undrar jag.
Sex veckor, svarar du.
Hennes fulla liv får plats på min bröstkorg
i ett helt litet liv var det bra.
Nu går dagarna ut på att lura mig själv.
Om jag springer den här sträckan
läser den där boken
skriver orden, sjunger sången, dricker vinet.
Skottar timmarna framför mig
bygger mina skyddsvallar.
En stilla morgon förvandlas sorg till skam
snön vräker ner.
Onda tankar lägger sig under täcket
att skämmas och att kännas är att leva.

Livet springer
barnet skriker
maten kallnar
rösten brister
himlen faller
och tiden går och går och går.

Hjärtat bultar 116 slag per minut till vilken nytta då

”Vad gör du?” frågar rösten i mitt öra
och jag svarar att jag går runt kvarteret
trampar varv efter varv för att slippa komma hem
det är tomma gator i mitten av november
och allt är som vanligt igen
andras norm är inte min
vad de har kan aldrig bli mitt
kontorets högsta byggnad har fjorton våningar
det är som gjort för att försvinna ett tag
lägga kinden emot kaklet
krypa ihop mellan papperskorgen och handfatet
pulsklockans siffror lyser röda
hjärtat bultar 116 slag per minut
till vilken nytta då
smsar henne från golvet
”varför tror jag nånsin att det ska gå bra för mig?”
reser mig upp och återvänder till fyran
kollar i hisspegeln om blicken bär
glömmer att sorg alltid sätter sig i axlar
efter repetitionen kommer dirigenten fram till mig och säger
”dina armar, de är så spända, om du ska kunna sjunga ut måste du slappna av”
och jag säger att han har rätt
och jag säger inte att jag under hela dagen har räknat minuter
att jag strax ska gå ut och ringa dig
höra allt jag redan förstått
och sedan gå varv efter varv runt kvarteret
det är jag och hundarna i koppel
och det är gatlyktorna och lövblåsarna
en bil med registreringsnummer BYE11X
och det sista vi säger är ”tack och förlåt”
sen hejdå
ok hej
då

Att ta sig an november

November. Det vore en överdrift att säga att det är en favoritmånad. Samtidigt känns den inte riktigt lika tung och skrämmande som tidigare år. Kanske är det för att jag blivit bortskämd i oktober med milda, fina dagar? En ljum medvind och en viss känsla av tillfredsställelse har mött mig i en övrigt gråtyngd värld. Men november är ju fortfarande november och då behövs strategier. Det är tjugofem dagar kvar till första advent och de tänkte jag fylla med saker som gör månaden lite snällare, varmare och roligare.

🩰 Gå på ett kulturevenemang i veckan
Vad är väl bättre i höstmörkret än kultur? Jag vet redan nu att jag ska gå på Folkoperan och se Norma där en vän medverkar. Sedan ska jag också se Loney Dear på Kulturhuset vilket jag verkligen ser fram emot. Något museibesök hade varit trevligt att hinna med också. Ett halvt sådant får jag i alla fall till när jag ska gå på en arrangerad konstvandring på kontoret. När SEB flyttade till sina nybyggda fastigheter i Solna investerade de nämligen en stor summa pengar i nordisk samtida konst för att lägga grunden till en ny konstsamling. En del av verken ser jag ju varje dag, men långt ifrån alla har jag koll på, så det ska bli kul att upptäcka mer.

🍇 Fira Thanksgiving & Beaujolais Nouveau
Redan i september började vi prata om att vi skulle ses ett gäng vänner och laga en massa mat under en hel dag för att sedan fira Thanksgiving tillsammans. Det började som en tradition hos min väns familj som bott mycket i USA och sedan har vi försökt att föra den vidare och det är lika mysigt varje år. Jag vill också ta tillfället i akt och fira Beaujolais Nouveau – högtiden då man dricker nya, lätta franska rödviner. Kanske får Helga vinbar slå upp portarna igen?

🥧 Baka kakor & laga pasta
Mitt kök må vara litet men det hindrar mig inte från att tillbringa en del tid där. Jag är sugen på att baka en god kaka och ta med till kontoret för att överraska mina kollegor. Kanske en tigerkaka för att det känns lite old school på ett kul sätt eller en mjuk pepparkaka med frosting som smygstart på julen? Sedan är jag också peppad på att laga en riktigt snäll och ostig mac’n’cheese med grönkål samt att plocka fram min pastamaskin igen.

🛁 Massage & bastubad
Förra året brände jag hela mitt friskvårdsbidrag på massage och jag har fortfarande inte hunnit använda upp alla presentkort jag köpte. Därför är det hög tid att jag bokar in mig på en massage under november. Jag tänkte också planera in minst en kväll då jag tränar efter jobbet och har gott om tid efteråt för att kunna sitta kvar länge i bastun med en ansiktsmask.

📚 Läsa & skriva under trevliga omständigheter
Jag är ju fullt medveten om att jag kommer behöva lägga ett antal timmar på min skrivkurs också för att ro den i hamn under den här terminen, men det går ju att göra på mer eller mindre trivsamma sätt. Till exempel har jag insett att jag verkligen gillar att sitta på Stadsbiblioteket i Rotundan och skriva där, så det ska jag göra. Och så planerar jag för en hel dag då jag bara ska gå runt i pyjamas och läsa alla böcker jag är sugen på, ja som mitt egna lilla läslov fast i kondenserad form.

Det var några av mina planer för november. Utöver det tänkte jag passa på att använda alla fina jackor innan det blir för kallt, spela yatzy, säga ”ligg kvar, jag kan gå upp och göra kaffe”, kanske se den där Annie Ernaux-filmen på svtplay, tacka ja om någon frågar om vi ska sjunga karaoke, träffa min väns nyfödda bebis, lägga 1000-bitarspussel, byta till duntäcke, äta smörgåsar med vällagrad ost, gå på söndagsmässan, ringa min syster, köpa en ny badrumsmatta, boka julbord och lyssna på min senaste spellista. För det är så jag tar mig an november.