Julia – Sida 21 – Julia Eriksson

Elva maträtter jag ätit den senaste tiden

Mat lagas. Mat äts. Mat bjuds. Mat läggs upp på Instagram. Mat blir lunch. Mat blir middag. Mat glöms bort och mat koms på. Mat inspirerar och irriterar och engagerar. Här är elva rätter jag lagat den senaste tiden.

En stabil vardagsmiddag i form av vegetarisk lasagne med grönkål, zucchini & svamp. Rikligt med ostsås mellan lagren och en krispig sallad med fänkål, äpple och grönkål till.

Kylskåpsrensarbouillabaisse (jättekort namn, jag vet). Det är säkert olagligt att kalla det här bouillabaisse om du frågar en fransman, men i mitt kök händer det att jag tar mig konstnärliga friheter då och då. Rakt upp och ner är det finhackad gul lök och vitlök som frästs i olja, följt av lite tomatpuré och chiliflakes samt två skalade och tärnade potatisar. På med en burk passerade tomater plus en halv burk vatten, i med en tärning fiskbuljong samt saften från en halv citron och sedan får det sjuda i en kvart. Därefter i med bitar av vit fisk och några nävar bladspenat. Låt gå tills fisken är klar och servera sedan med några räkor, hackad persilja och en klick crème fraîche.

Vodkapasta med bucatini och ett fluffigt täcke parmesan. Här finns recept för den som önskar.

Ibland blir det mat som inte behöver lagas utan bara tas fram. I detta fall sallad med rödkål, blodapelsin och avokado. Rostat bröd (ja, jag behöver en ny brödrost då min rostar förfärligt ojämnt), sardeller, citron och oliver.

En snygg frukost som egentligen inte är något särskilt men som jag blev glad av att titta på. I burken är det hemkokt aprikosmarmelad med saffran som jag gjorde till jul och nu äter upp resterna av.

En sånt som fanns kvar-lunch på hemmakontoret. Avokado, fänkål, smörstekt brysselkål och kavringskrutonger. Ibland är mat tyvärr 2 av 5 och ganska tråkigt.

Vissa dagar är jag för hungrig för att orka ta bilden innan jag börjar att äta. Då blir det tyvärr såhär. Men det vi ser är i alla fall den sista tuggan av en portion smörstekt gnocchi med sardeller, vitlök, citron, rosmarin och parmesan.

Råraka med räkor, avokado, rödlök och crème fraîche. En rätt att glömma bort och sedan komma ihåg och bli glad över att den finns.

Somliga dagar kräver riktigt brun mat och förra tisdagen var en sådan dag för mig. Då panerade jag en schnitzel och rostade potatis, rörde ihop en örtsås och serverade allt med citron. Mådde som en trött prins efteråt!

Förra veckan hade jag min kompis Malin på besök och bjöd på middag enligt briefen budget med guldkant. Det blev grön ärtsoppa med syrad grädde serverad ur kanna. I botten på våra tallrikar la jag en liten näve små pilgrimsmusslor som stekts på hög värme och till det vispat smör och bröd.

Till sist: dubbel cheeseburgare gjord på Anammas formbara färs. Jag brukar tina en skål färs, krydda med salt & peppar och sedan forma två puckar som jag steker. Efter jag flippat dem lägger jag på en sån knallorange skiva cheddar och låter den smälta. Sedan in mellan två bröd och på med valfria toppings. När jag åt den förra veckan hade jag en liten sidosallad till, annars är ju pommes frites ett säkert kort.

Tipsade jag just om världens typ mest kända kombination? Ja det gjorde jag. Då är det kanske dags att runda av det här inlägget och börja fundera på vad jag ska äta ikväll…

Vad jag hade på under vecka två

Det är söndag. Ytterligare en vecka i ett pandemiskt januari har passerat. Jag har precis varit och tagit min booster-dos av vaccinet, har ett litet plåster högt upp på vänsterarmen, ligger på sängen och känner efter i väntan på eventuella biverkningar. Nu är det helg men innan dess var det fem vardagar av hemmajobb och köksbordskontor, men också fem vardagar av klädval och utstyrslar. Låt oss se hur det såg ut.

För att få inspiration till hur jag ska klä mig brukar jag titta på de inspirationsbilder som jag sparat på Pinterest och sedan göra egna tolkningar utifrån det jag ser. Kanske specificera vissa kombinationer jag är sugen på, hitta sådant som går att översätta till min garderob. Här ovan är några bilder som inspirerade mig den här veckan och några ledord som jag plockade från dem: Sammetskostym med skjorta under, kul kjol med en enkel bas till, oversizad ullkostym, helblått från topp till tå, blåjeans och kavaj, paljettkjol samt knallgrönt i kombination med blått eller lila.

På måndagen bar jag en egensnickrad sammetskostym med prickig sidenskjorta under. Sedan tidigare har jag haft ett par svarta croppade sammetsbyxor och för några veckor sedan bestämde jag mig för att komplettera med en kavaj så att jag kunde få en hel kostym. Några klick på Sellpy senare så hade jag hittat en för en 50-lapp. En perfekt bas i garderoben, bara att matcha med färgglada skjortor, roliga t-shirts eller kanske en knytblus om jag vill vara extra festlig.

För tisdagens möten valde jag svart polo med en mörkblå kavaj över. Tyvärr kunde ju ingen se på Teams hur jag livade upp det hela med en blommönstrad paljettkjol i blått, orange och lila. Men de som vet de vet, tänkte jag och nu vet ju i alla fall ni också.

Onsdag och jag såg ut att vara på väg till en klubbdag på Clas Ohlson, haha. Jag kände mig lite lagom normcore-gubbig i mina blåjeans, ljusblå skjorta och himmelsblå manchesterkavaj. Till det ett par sneakers som är lite fula men på ett sätt som jag verkligen gillar. Det ÄR ju kul med saker som skaver, med sånt som får en att känna hm, intressant… och inte blir så tillrättalagt. Det tycker i alla fall jag.

Så blev det torsdag och dags att se lite seriös ut. Jag tog på en något stor kostym i brun ull och drog åt ett skärp i midjan. Under det hade jag en hästmönstrad skjorta. Den här kostymen är verkligen ett bra vinterplagg för den värmer otroligt mycket och passar för i princip alla slags dagar och tillställningar, torsdagar inkluderat.

Äntligen fredag och dags att ta den mentala nedförsbacken med sikte på helgen. Jag provade mig igenom cirka sjutton olika kombinationer innan jag landade i den här med lila mockakjol tillsammans med knallgrön skjorta och slipover. Pastatallriken i min hand avslöjar att jag fotade mig själv under lunchtid. Det gäller ju att passa på när man har en lucka i schemat och det är någorlunda ljust ute.

Det var vecka två det! Vad som sker i klädväg under vecka tre är det ännu ingen som vet, allra minst jag.

Sonett från ett ensamhushåll

Tiden går men allting är detsamma
Ett helt nytt år och känslan av repris
Suckar djupt, sen ringer jag min mamma
Vi pratar om vaccin och världens kris

Vecka efter vecka isolerad
Varenda mening blir till monolog
Känner mig en smula deprimerad
Skänk mig tröst du epidemiolog

Hela livet ryms vid samma köksbord
Och allting är ett digitalt event
En kramad främling känns som utopi

Tills en dag då sanningen är klargjord
Miraklet som var långt bort har nu hänt:
Vi tog oss faktiskt ur en pandemi

Mitt bokår 2021

Förra året gjorde jag en sammanfattning över alla böcker jag läst och i år vill jag ju inte vara sämre, så här kommer en lista som summerar mitt bokår 2021. En del av frågorna är lånade från Flora och så har jag fyllt på med några själv.

Antal lästa böcker under 2021:
61 stycken. Mitt mål var 60 så jag klarade det med lite marginal. Värt att förtydliga är att jag läser en del poesi, vilket ofta innebär tunnare böcker med färre ord, så det är ju inte direkt 61 tegelstensromaner jag hunnit plöja.

De senaste två åren har jag verkligen tagit tag i mitt läsande och det känns verkligen bra och som något jag vill fortsätta med under 2022. Min plan är att alltid ha en bok igång och minst en på tur så att jag aldrig kommer av mig.

Jag hade lite svackor i mitt läsande under året, särskilt under en period i slutet av sommaren när jag kände att inget jag läste var riktigt bra, men när jag sammanfattar året så känner jag ändå att jag har fått ett gäng starka läsupplevelser.

Vilken typ av böcker läste du?
Jag läste mest romaner följt av poesi i olika former. Främst ganska nysläppta böcker men också ett par äldre, hyllade verk.

Vilken månad läste du flest böcker?
Under juli, då läste jag 8 böcker. Klassiskt semesterbeteende. Annars har jag ofta legat mellan 4 och 6 böcker varje månad.

Vilken månad läste du minst?
I september läste jag bara 2 böcker.

En ny genre för året?
Jag har mest hållit mig inom bekanta genrer, men läste Lena Nymans Dagböcker och brev som i sig sticker ut lite eftersom de inte texten och innehållet är redigerat på samma sätt som det andra jag läst.

Några omläsningar?
Jag läste om Kungsbacka ultras av Johan Espersson eftersom den har en annorlunda form som jag verkligen gillade vid första läsningen och som då gjorde mig skrivsugen.

En bok som fick dig att gråta?
Orissa av Ola Julén och Den stora kyrkan av Tove Folkesson.

En bok som fick dig att skratta?
Undergången av Malte Persson. Jag gillade hans sonetter där samtiden krockar med det strikta versformatet och Bacchus möter pantertanter på all inclusive-semester. Annars har jag insett att jag skrattar väldigt sällan när jag läser, det är ju lite tråkigt men det beror nog främst på min boksmak.

Några böcker som fick dig att vilja skriva?
En gång kände jag av Sofia Elie
Med rätt att dö av Mattias Alkberg
Hennes ord: Värk I-III av Tove Folkesson

Ett fint läsminne från 2021:
När jag en torsdagskväll i november gick till Café Cuvée, satte mig i baren själv med ett glas vin och läste Undergången. Pratade sedan böcker med sällskapet bredvid i en bra stund.

Bästa läsplatsen 2021?
På en solstol eller klippa eller handduk i värmen.

I vilken form läste du böcker 2021?
Jag läste bara böcker i vanlig fysisk form. Jag tror jag är lite för ofokuserad för ljudböcker och gillar verkligen att krypa upp i soffan med en bok. De allra flesta böckerna lånar jag på biblioteket och sådant jag gillar köper jag hem.

Vilken var den första boken du läste 2021?
Brun flicka drömmer av Jacqueline Woodson, översatt av Athena Farrokhzad. Gillade den mycket!

Och vilken var den sista?
Den stora kyrkan av Tove Folkesson. Det var på något sätt fint och symboliskt att sluta året med en bok som handlar mycket om liv och död.

En bok du köpte men aldrig läste?
Jag har Klara och solen av Kazuo Ishiguro liggandes på vänt. Det är nackdelen med biblioteket, att jag alltid prioriterar böckerna därifrån eftersom de måste lämnas tillbaka inom en viss tid. Då händer det att andra böcker blir liggandes på hög ett tag.

Vilka var de bästa böckerna du läste 2021?
Den sista sommaren av Gianfranco Calligarich
On Earth We’re Briefly Gorgeous av Ocean Vuong
Orissa av Ola Julén
Sen for jag hem av Karin Smirnoff
Samlade verk av Lydia Sandgren
Presens Maskin av Gunnhild Øyehaug
Makens skönhet av Anne Carson

Och om du måste välja en?
Röd självbiografi av Anne Carson.

”Han stängde fönstret med en smäll.
Nere i vardagsrummet var allt stilla. Gardinerna fördragna, stolarna sov.
Enorma tussar av tystnad fyllde luften.
Han såg sig om efter hunden insåg plötsligt att de inte hade haft någon hund på flera år. Klockan i köket visade kvart i sex.”

Vad har du för förväntningar på bokåret 2022?
Jag hoppas på ännu ett år med mycket läsande. Mitt mål för året är något lägre med totalt 52 böcker, i snitt en bok i veckan. Det är för att jag tänker att jag ska göra lite av lästiden till skrivtid istället. Om det går återstår att se!

Vilka kommande böcker ser du fram emot att läsa?
Magnificat av Linnea Axelsson
Där var du, större än bokstäverna som bildar ditt namn av Hanna Rajs
Djuriska av Johan Espersson
Mitt arbete av Olga Ravn

Ett nyårsfirande vid havet och femton mål för 2022

2021 skulle bli 2022 och vi bestämde oss för att fira det vid havet. Den lilla vinterbåten lastades full med packning och matkassar, lite halvdåligt fördelat av båtens lutning att döma, men vi tog oss säkert över till ön.

Väl framme satte vi igång med att värma upp huset, lasta in all mat i kylen och laga en rejäl pasta till lunch. Vi hade åkt ut ganska tidigt dagen före nyårsafton för att också hinna fira Eriks 30-årsdag som inföll på torsdagen. När elementen började bli varma och disken var undanplockad kröp vi upp i sofforna för te och smågodis.

Sedan spelade vi ett spel som var lite som ett escape room fast i brädspelsform. Man ska tillsammans lösa ett mysterium genom lista ut en massa ledtrådar och så får man nya tillbehör i spelet allt eftersom. Dessutom ska man klippa och skriva på materialet så man kan bara spela det en gång. Lite annorlunda men väldigt kul, kan rekommendera om man är ett gäng som gillar att klura. Här är det som vi spelade.

Efter någon timme var vi tvungna att pausa spelandet för att laga middag. Vi kokade ett par buljonger, friterade pommes frites och hackade upp kött, svamp och grönsaker i småbitar för att sedan äta fondue. Så gott och mysigt och 80-taligt.

Sedan lyckades vi lösa mordmysteriet och firade med tiramisu innan det var dags att krypa ner i sängarna i sovrummen som hunnit värmas upp.

Nyårsafton inleddes med en lång brunch i köket. Erik fick syn på en örn i kikaren vilket kändes som ett gott tecken inför det nya året.

Därefter preppade jag kvällens efterrätt och läste bok medan Anna och Majsan tände bastun och de andra pysslade med sitt. Älskar kravlöst runthasande i raggsockor tillsammans med kompisar.

Sedan tågade vi ner till bryggan iförda badkläder och morgonrockar. Tre kalla dopp blev det och bastu däremellan. Svettas ut det gamla året, skölja bort det i fyragradigt vatten, göra sig redo för något nytt.

Upp igen till huset för varm dusch och ombyte. Dags att bli nyårsfin i silverpaljett och väska med havsmotiv.

I köket dukade vi upp till fördrink med whiskey sours och ostbricka. Jag spelade I’m Alive med Céline Dion som vi nynnat på efter våra friska dopp i vattnet och den fick sätta tonen för det nya året.

Karin och Anna, sådana toppenpersoner som jag har fått ha med mig mer än halva livet nu. Och fler år ska det bli om jag får bestämma.

Efter några omgångar 0-100 och en snabb runda Exploding Kittens satte vi igång med matlagningen. Först förrätt och varför göra en när man kan göra flera? Vi åt hemfriterade chili cheese-bollar, sliders med kronärtskocka & aioli, laxtartar på friterat rispapper och chips med löjrom & smetana.

Sedan hade Majsan förberett en liten övning där vi fick papper och penna för att utvärdera året som varit och blicka framåt kring hur vi ville att det kommande året skulle bli. Och som alltid på nyårsafton så blir klockan plötsligt 22 och man har inte ätit huvudrätten än så då fick vi sätta full fart med den. Det blev halstrade pilgrimsmusslor med blomkålspuré, rostade hasselnötter, brynt sojasmör och forellrom.

Sedan ut för tolvslag med tomtebloss, champagne och några fyrverkerier i fjärran. In igen för dans, mer Céline Dion och ABBA.

Till sist grand finale – efterrätten. En chokladmousse med rostad vit choklad, lingonpulver och lingon serverad i hembakad rånskål.

Till slut kvarstod bara att elda upp lapparna med sådant vi vill lämna bakom oss. Fonduegrytan fick komma fram igen och vi gjorde en stor gemensam lapp där det stod Covid, för må det snälla vara över snart. Och så rundade vi av vid tvåtiden med att dricka resorb och lyssna på Marie Fredriksson pga vuxna. Morgonen därpå dammsög jag festspår i form av silverpaljetter i alla rum innan vi packade båten igen och åkte tillbaka till Stockholm – redo för 2022.

Mmm, nytt år. Lite härligt ändå. Nya siffror att skriva, nya blad att vända. En av sakerna jag skrev på lapparna när vi blickade framåt var: inga halvmesyrer 2022. Det kanske låter märkligt, men för mig betyder det att jag vill göra saker mer och fullt ut. Ta i från tårna, tänka större, satsa högre, springa snabbare, ha roligare. Självklart finns det yttre parametrar som kan hålla mig tillbaka, men jag vill inte själv vara hindret i alla fall. Förutom det som mitt ledord har jag också en lista med några mål för det kommande året.

Börja ta vara på söndagar. Planera in roliga saker även då och göra dem till något extra eftersom det faktiskt är en av veckans två helt lediga dagar.
Fortsätta att läsa mycket även detta år. Målet är 52 böcker under 2022.
Springa 5 km på under 27 minuter.
Fixa till mitt hem så att jag trivs riktigt bra där. Planen är att spara ihop en budget och kanske ta in lite inredningshjälp för att hitta de bästa lösningarna.
Avsätta dedikerad tid för att skriva och sedan faktiskt också göra det.
Ta mer initiativ på jobbet och leda något eller några egna projekt.
Fortsätta att utveckla min klädstil och våga ta ut svängarna.
Bada ofta i havet.
Lära känna nya kompisar och våga fråga om folk vill ses. Hitta olika sätt att umgås på och ta mer spontana initiativ.
Handla så mycket som möjligt second hand istället för nytt. Fortsätta med att i möjligaste mån undvika inköp av nyproducerade kläder.
Laga kul mat, gärna vegetariskt, och bjuda hem vänner på middag ofta.
Fixa min lagade framtand som sitter löst.
Gå på museum, teater, konserter och andra kulturupplevelser.
Åka längdskidor minst en gång.
Fota mycket analogt.

Femton lagom kravlösa saker som mest känns roliga och inte helt omöjliga att genomföra, det var min tanke när jag skrev dem i alla fall. Vi får väl se hur det går under det gångna året. Har ni satt några mål eller ledord för 2022 som ni vill dela?

Mellandagarna, mellandagarna, mellandagarna

God fortsättning! Hoppas att ni har haft fina juldagar om ni firat och att ni lyckats hålla er friska och någorlunda avkopplade. Förra veckan hoppade jag på tåget med destination Norrköping och har sen tillbringat nästan en vecka ute på landet hemma hos mina föräldrar. Vi har firat en lugn jul med bara närmaste familjen plus min moster och hennes sambo. Mest fokus hamnade på maten och vi stod flera dagar i köket tillsammans och griljerade skinka, kokade knäck och stekte brysselkål. Alla fick också ta med sig något hemgjort att lägga under granen och så spelade vi julklappsspelet. Jag fuskade också lite och gav mig själv två julklappar som jag verkligen velat ha och därför köpt till mig själv. Dels Ola Juléns diktsamling Orissa som jag lånade på biblioteket i somras och tyckte så mycket om att jag vill ha den i min bokhylla jämt, och så en prickig skjorta i silke från Acne som jag hittat second hand.

Förutom ett stillsamt julfirande så har vi gått promenader längs grusvägarna, i skogarna och genom industrilandskapet, ätit av alla rester och byggt på ett mer eller mindre omöjligt 1500-bitars-pussel. Och nu är jag tillbaka i Stockholm i ett par dagar för att packa om väskan och vattna blommorna innan jag och några vänner sätter kurs mot havet för ett litet nyårsfirande tillsammans. Om vi inte hörs innan dess så vill jag bara passa på att tacka för ert sällskap här under det gångna året och önska er en fin start på nästa. 2021 var ett turbulent år med många känslor, tankar och upplevelser och en del av dem fick jag dela här med er. Alla era kloka, uppmuntrande och tröstande kommentarer har betytt och betyder fortsatt mycket för mig och gör den här platsen till något alldeles extra. Ta hand om er och kom ihåg att det är omöjligt att vara sitt allra snyggaste på nyår, hur mycket man än försöker, men man kan ha riktigt kul ändå! Och glöm inte att dansa till guilty pleasures (jag kommer att köa både Unwritten med Natasha Bedingfield och Lady med Modjo om jag känner mig själv rätt). Gott nytt år!

Gatorna saltas, fötterna får fäste

Tiden har börjat knyta dubbelknutar.
Jag minns året som gått.
Minns alla promenaderna fram och tillbaka.
Ringvägen, Katarina Bangata, Götgatan, Hornsgatan, Swedenborgsgatan.
Hur jag gjorde dem till mina.
Staden vecklade ut sig under fötterna, blev scenen för allt.
Rollen var min, jag lämnade den knappt.
Mimade lydigt med i manusets repliker.
Började ett nytt jobb, var kvar på samma ställe som innan.
Samma köksstol, samma fönster med utsikt över parken.
Barn i reflexvästar, hundar i koppel.
Och träden som slog ut dag för dag, skiftade färg och fick hjärtat att blomstra i samma takt.
Att trampa genom försommaren på Lilla blå bar en känsla av evighet.
Allt var möjligt en kort sekund, sedan återgång till normaltillstånd.
Midsommarhettan med tårarna som brände bakom ögonlocken.
Att säga hejdå framför skylten med ”ta hand om varandra, håll avstånd”.
Och jag höll mig på min kant, träffade dig aldrig igen.
Promenerade bara runt i sommarkvällen längs samma gamla gator.
Allt som blev kvar var en längtan efter att få vara i fred.
Stegen tog mig upp mot Rackarbacken, en vändplats för bilar, en parkeringsplats för smärta.
Det enda stället där man får gråta offentligt utan frågor.
Ett stenkast bort föddes ert barn några månader senare.
Nya tårar, lyckotårar.
Men innan dess en segeltur på havet.
Allting så blått, blott en dag, en resa att minnas.
Och de varma dagarna vid solrosfälten som fyllde hjärtat på nytt.
Fick allting att mjukna, gav mig nya konturer.
Bilresan längs kusten i gryningen.
Östersjön som ett vykort genom fönsterrutan.
Sommarminnen samlade likt släta stenar i fickan.
Och jag minns alla tramptag på cykeln.
Hur den tog mig över Västerbron, Skanstullsbron, Liljeholmsbron.
Över båtar och vatten, till nya ögonblick i staden som var platsen för allt.
Eviga tramptag och fotsteg.
Framåt, framåt, framåt.
Hela vägen in i hösten och åter känslan av riktning.
En överenskommelse om att saker började ordna sig.
Jag jagade lyckan, ville hitta den bland bas och neon.
På dansgolv och under stjärnklara nätter ute på ön.
Och jag fångade och förlorade.
Tappade hakan och tideräkningen men vann en gnista.
Firade kärleken och livet.
Försökte hålla dagarna i min famn.
Drömde mig söderut och hamnade där en kort sekund.
Ätandes av allt livet hade att bjuda, ett girigt klunkande av rus.
Och dagarna blev kortare och nätterna längre.
Tiden sprang, jag med.
Snabbare, snabbare, du kan.
Jag vet inte hur jag
ska kunna förklara det här för dig, men 2021 var nog inte mitt år.
Det var alla andras med mig som ivrig påhejare, som applåderande publik, som coach vid sidlinjen.
Aldrig förr har väl tiden varit så stor och liten, så flytande och evig.
Och medan den slår knutar på sig själv så försvinner dagarna en efter en.
Snart har året runnit ut.
Gatorna saltas, fötterna får fäste.
Kanske blir nästa år lite mera mitt.
Kanske blir jag lite mera jag.
Kanske blir allt ännu lite mera bra.

19 bilder från en analog höst

När jag var hemma hos mina föräldrar i somras så rotade jag igenom några av lådorna i hallbyrån och fann vad jag var ute efter: en analog kamera från 90-talet. Tidigare under sommaren hade jag fotat upp ett par engångskameror och nu var jag sugen på att samla fler analoga bilder, men fortfarande på en enkel point and shoot-nivå. Så jag tog med kameran som legat orörd i sin låda sedan någon gång kring millenieskiftet och började fota med den lite då och då under hösten. Här om veckan hämtade jag ut min första framkallade rulle med 24 bilder av högst varierande kvalitet.

Jag har insett att jag har en hel del att lära men också att det är något väldigt charmigt med det analoga formatet som gör mig sugen på att fortsätta komplettera allt vardagsfotande i mobilen med detta. Och framöver ska jag försöka komma ihåg att ta fler bilder vid samma tillfälle, inte bara för att det är dumt att förlita sig på att den enda jag tar blir bra, utan också för att jag snabbare ska kunna framkalla rullen och se resultatet. Det är ju lika spännande varje gång.

Den allra första bilden blev en favorit. Det här är min syster Vendela och hennes Erik samma dag som deras bröllop. Bregottpaketet framme för en stödmacka i köket innan det var dags att byta om och åka för att fotograferas. Så mycket pirr och pepp och kärlek i den här stunden.

Och här är de direkt efter vigseln som hölls ute en solig och ljummen septemberlördag.

Stolarna längs väggarna och brudvals i det stora rummet på prästgården.

Suddiga middagsbilder från Safari i Köpenhamn. Jag måste bli bättre på att ta skarpa närbilder har jag insett. Det finns en makroknapp på framsidan av kameran så jag kanske ska testa med den.

Mer Köpenhamn. En fin huslänga som jag strosade förbi en ledig fredag i oktober när jag var där.

Mer suddig mat och jättegott orangevin. Den här gången på Bottega Barlie.

Fortsatt höst i Malmö. Här på kallbadhuset och i Slottsträdgården med Emelie. Att fota ute i dagsljus är rätt tacksamt ändå. Synd bara att jag har en lång vinter framför mig, jag får försöka fånga varenda liten soltimme som bjuds.

Tillbaka i Stockholm längs Skeppsbrokajen och utanför Kungliga biblioteket.

En kväll i baren på Tranan när två kompisar spelade skivor. Ett typexempel på när jag borde tagit fler bilder så halvstängda ögon hade kunnat undvikas.

In i dimman på Countryklubben tillsammans med Anna. Här finns det lite rum för fotomässig utveckling känner jag, även om jag fångade ordningsvaktens alla reflexer perfekt.

Rut och Madde i Gävle. Och noll skärpa tyvärr. Borde jag använt makroknappen igen?

Vinter i Stockholm, fint! Men ännu ett nybörjarmisstag med kameraremmen med i bild…

Men vi slutar helt okej med Globen och Skanstullsbron i en lågt stående decembersol.

Hur nästa rulle blir återstår att se, men några saker har jag förhoppningsvis lärt mig. Framför allt att fota ofta och mycket för att fortsätta att samla minnen i analog form. Det är ju trots allt så man lär sig bäst!

En musikalisk rapport från mina högtalare

För någon vecka sedan släppte Spotify Wrapped 2021, summeringen av ens lyssnande under året som gått. Efter att ha jobbat med kampanjen under ett par av de senaste åren kunde jag nu sitta tillbakalutad på andra sidan och fokusera fullt ut på mina egna resultat. En ganska skön känsla.

Årets summering bjöd inte på några jättestora skrällar rent statistikmässigt för min del. Det mest anmärkningsvärda var nog antalet lyssnade minuter som rasslade in på 133 735 stycken, något jag helt och hållet skyller på Corona och hemmajobb. All tid jag tillbringat själv hemma har helt enkelt resulterat i extra mycket musiklyssnande och alla långa promenader har fått sällskap av olika poddar. Bland mina topplåtar hittar vi bara svenska artister och en del ganska små sådana. Smalt, bra och repeatvänligt får summera den listan.

Min ljudaura (vad nu det är för något?) beskriver Spotify som sentimental & happy. Ganska träffande och beskrivande för året kan jag ändå känna. Bland mina toppgenrer hittar vi mest pop och indie men även, lite förvånande, visor.

Även bland de fem toppartisterna blev det bara svenskt, vilket jag inte hade kunnat gissa på förhand. Jag tänker inte på att jag lyssnar på så mycket svensk musik, men å andra sidan finns det otroligt många begåvade artister i det här landet så det är kanske inte så konstigt ändå. Högst upp i toppen hittar vi Prinsen av Peking: Markus Krunegård. Vad är det man säger? Man kan ta tjejen från Norrköping, men man kan inte ta Norrköping från tjejen, hehe.

Det var en liten inblick i vad jag lyssnat på under året, men innan vi rundar av tänkte jag bjuda er på ett par musiktips. Sedan 2017 samlar jag mina 20 bästa nysläppta låtar i en lista som uppdateras ett par gånger i månaden och den spellistan snurrar fortfarande flitigt. Idag fyllde jag på den med 20 nya låtar och för er som inte upptäckt den innan så hittar ni den här.

Jag har också passat på att knåpa ihop en ny jullista med låtar av det nyare slaget. Den heter Jul på nytt och innehåller lite mer alternativ och nysläppt julmusik vilket jag tycker kan vara ett skönt komplement till de klassiska hitsen som man hör om och om igen. Hoppas att ni gillar!

En helg i början av december

Hej december! Den kanske snabbaste månaden av alla. Tiden springer och jag joggar efter med någon slags förhoppning om att hinna ikapp lagom till julafton. Det är ändå kul med allt som händer nu och jag vill absolut inte byta mot makliga sitta hemma-dagar eller stillsamma myskvällar. De får jag min beskärda del av ändå.

December började här. På Den Gyldene Freden med julbord.

Jag är en sann julbordsälskare och som tur är har jag hittat min like i min kompis Emelie. Så numera har vi en liten tradition att vi går hit i början av december och äter ett riktigt klassiskt julbord. Ni vet ett sånt med minst fem tallrikar och mängder av sill.

De två första tallrikarna med sillar följt av andra fiskrätter är mina favoriter.

Lycklig tjej med laxtallrik, absolut. Klipp till två timmar senare då vi i princip rullade hem genom Gamla stan, mycket mätta och belåtna.

Sedan blev det helg och dags att gå på klubb. Närmare bestämt Countryklubben. Jag rotade fram allt countryaktigt jag hade ur garderoben och hittade till sist något som kändes bra.

Jag och Anna gick dit tillsammans och lyckades absolut bli kvar till stängning. Men det var så roligt! En massa bra uppträdanden från olika artister och ett lagom trångt och stimmigt dansgolv. Omöjligt att gå hem då ju.

Något jag fick ta konsekvenserna för dagen efter när jag efter tre och en halvtimmes sömn skulle kliva upp och promenera till Centralstationen för att sätta mig på tåget till Gävle. Jag tar verkligen på mig rollen som kompisgängets hopplösa singel med bravur…

Men väl på plats var det dock väldigt mysigt! Vi gick hem till Madde och Kristian som bjöd på lunch och sedan strosade vi omkring i snön.

Tog självklart vägen förbi bocken för att inspektera den. Höll mig i kragen och tände inte eld på honom, inte ens en gnista!

Sedan gick vi och kollade på gigantiska pepparkakshus och satte oss på ett mysigt fik för att dricka varm choklad. Rut var nöjd och gosig som vanligt. Sandra också!

Därefter pulsade vi genom snön tillbaka till stationen och tog tåget hem till Stockholm igen. Jag gick raka vägen hem till soffan och tillbringade slutminutrarna av helgen halvt slumrandes, halvt läsandes en bok.

Och nu är det helg igen men en ny sådan med plats för andra äventyr och upptåg. Vi hörs!