Julia Eriksson – Sida 41

Det kom ord – del I

Jag har ju ett Instagramkonto under namnet Det kom ord där jag samlar korta texter jag skrivit. Enkla meningar, små textfragment och dikter som jag vill spara och dela med andra. Oftast blir det ett par bilder i månaden och nu tänkte jag att vi skulle kolla på några som jag postat från i slutet av april fram tills nu.

Typ allt som hände förra helgen

Jag känner att jag ligger lite efter i mitt bloggande just nu. Hur ska man ens hinna ikapp? Måste kanske skriva snabbare och tänka mindre, hehe. Men hellre lite gammalt än ingenting alls känner jag, så låt oss se vad jag hittade på förra helgen.

På fredagen var det soligt och fint. Jag sprang på stan på lunchen för att köpa födelsedagspresenter till min pappa och min lillebror som båda fyller år i början av september. Såg fina blommor på vägen men valde att köpa andra grejer.

Jag hann också ta en sväng förbi posten och skicka iväg paket till alla som handlat på min Instagramloppis. Förresten har jag rensat ut lite fler grejer nu i helgen som snart kommer upp där, så håll utkik!

Min klädsel för dagen fick titeln yogalärare på väg till skogsrave. Så kan det gå när man vaknar på morgonen och bara vill ta på sig bekväma saker.

Framåt eftermiddagen drabbades jag av akut fomo när jag kom på att Markus Krunegård skulle spela på Mosebacke på kvällen och jag hade ingen biljett men ville plötsligt jättegärna gå. Så med hjälp av en efterlysning i Instagram Stories, lite övertalning av min kompis Julia att hon skulle följa med och en supertrevlig tjej vid namn Ida som ville sälja sina biljetter så lyckades jag råda bot på det hela och några timmar senare stå på Mosebacke med en öl i handen framför min favorit.

Jag insåg där och då att jag lyssnat på honom i sisådär femton år, vilket också är lika länge som jag känt min kompis Julia och vad passar väl bättre än att bli lite sentimental när sommaren tar sin sista suck i september?

En pangkonsert var det i alla fall och min oplanerade tråkiga fredag blev långt mycket bättre!

Förmiddagen därpå klev jag på ett tåg vid Stockholm Central och hittade min syster som klivit på i Uppsala. Tillsammans åkte vi mot Norrköping där resten av familjen bor.

På vägen ut mot landet stannade vi dock till på Ica Kvantum och gjorde bort oss i charkdisken. Vi ville nämligen köpa sex revbensspjäll och det var oerhört viktigt att det var just sex stycken vilket förbryllade killen bakom disken något. Men till saken hör att drygt en vecka tidigare hade vår pappa trillat i trappan och brutit just sex revben och eftersom han fyllde år tänkte vi att den optimala presenten måste vara en rad nya, hela (honungsgrillade) revbensspjäll. Som ni förstår tog vår kära far fallet hyfsat bra och var vid detta lag vid tillräckligt gott mod att uppskatta ett skämt kring det hela. Ja, humortaket i min familj är nog ganska högt inser jag nu… De nya revbenen gjorde i alla fall succé.

Födelsedagsfirande betyder inte helt sällan smörgåstårta hos familjen Eriksson så efter att ha spontanbesökt en loppis i våra grannars lada högg vi in på den här skapelsen.

Jag vet att jag har gjort det tidigare, men jag villl bara återigen slå ett slag för den riktigt goda smörgåstårtan. För ja, jag förstår att man kan tycka det är rätt äckligt om man får varianten med frukt, ost- och skinkrullar, grädde och leverpastej. Men en hemlagad med lax, räkor och sparris är ju faktiskt extremt gott!

För att råda bot på matkoman som infinner sig efter smörgåstårta OCH prinsesstårta (är det kalas så är det) så gick vi en promenad. Genom de gamla vikingagravfälten som numera är en fårhage och upp i skogen där vi lyckades hitta lite kantareller. Resten av kvällen spelade vi spel och skrattade ikapp runt köksbordet.

Söndagen tillbringade jag med att putsa min loppisfyndade sockersked och att sitta i soffan och plöja boken ovan, vilken var oerhört bra. Rekommenderar den varmt!

På eftermiddagen tog jag tåget hem till Stockholm igen och hann bara hem och vända innan det var dags att åka till Friends Arena för att träffa några kollegor och se Sveriges landslagsherrar möta Norge i EM-kvalet. Prestationsmässigt var det bland det sämre jag sett, men som tur var hade jag trevligt sällskap i alla fall. Och med ett 1-1-resultat vid 23-tiden åkte jag hemåt och därmed var förra helgen slut!

En tisdag i september

Hej det är jag! Såklart det är jag. Det är alltid jag här inne. Såhär såg jag ut idag, en vanlig tisdag i september. Jag kände mig fin på ett okonstlat vis, tillfreds i mitt klädval. En bra känsla, värd att dokumentera.

Uppifrån såg det ut såhär. Jag vet att folk brukar vilja veta varifrån saker kommer och det är ju alltid trixigt när inget är sprillans nytt och finns i butik, vilket oftast är hur jag jobbar (pga ej seriös modebloggare). Men för att svara på frågan ändå så är kjolen vintage, jackan från Zara, tröjan köpt på Monki, skorna av märket Puma och väskan från Acnes & Fjällrävens samarbete.

Nu över till två listor (wow, smidig övergång).

Lista på saker jag är sugen på i höst: cowboyboots, rosa kostym, ljusgula byxor, blå mascara, jättestor trenchcoat, den perfekta mjukfluffiga stickade koftan (gärna rosa, grön eller röd) samt en platt hatt.

Lista på saker jag har: köpstopp på nyproducerade kläder. Sen i juli, oklart hur länge men ett tag till i alla fall. Mest för att jag har så mycket saker redan och vill bli bättre på att använda dessa, samt att det känns roligare och lite mer utmanande att handla eventuella tillskott vintage eller second hand. Som en förlängning av detta säljer jag av en del saker ur min garderob på ett Instagramkonto. Just nu är det lite utplockat men jag planerar att rensa lite till snart och fylla på framöver. Kika gärna in och se om ni hittar något ni vill ha!

Ett universum på trettiofyra kvadrat

Nu är det en månad sedan jag skrev på papperena till lägenheten. Och det är lite mer än en månad kvar tills jag får flytta in. Jag befinner mig i det lugna mellanrummet före flyttkaos och efter bankförhandlingar. Sakta men säkert växer min anslagstavla på Pinterest fram. Jag granskar alla golv jag står på, skulle det här funka i köket kanske, eller vill jag ha något mjukare? Jag funderar på hur mina 52 kvadrat ska bli till 34. Var alla saker ska ta vägen, hur det kommer vara att ha ett stort rum istället för två och väljer att se det som något fint. Hur den lilla lägenheten ska bli mitt hem. Mitt mitt mitt, hundra procent jag.

Jag vill göra den till ett universum där varenda sak betyder något, men där det fortfarande finns en enhetlig känsla. Där mitt favoritporslin står i skåpen, böckerna trängs på hyllorna och tavlorna klättrar på väggarna. Med utsikt över trädtopparna och en lagom knarrig fiskbensparkett under fötterna. Jag vill behålla mina favoritsaker och byta ut några som passar bättre där jag bor nu. Jag vill ha mer gammalt än nytt. Föremål med historia, som kan knytas till mig och den jag är.

På visningen och i prospektet var lägenheten sparsmakat inredd, näst intill sorglig. Men där bakom finns en grund jag förälskade mig i. Ett vackert golv, små välbevarade detaljer och en rymlighet. Ett lite halvknepigt kök som jag klurar på hur jag ska få till på bästa vis. Ett fräsch och relativt nytt badrum. En liten klädkammare som slukar saker. Jag tittar om och om på bilderna och försöker placera in mina saker där istället. Det är svårt, kanske krävs det att man flyttar in på riktigt för att verkligen kunna bestämma hur det ska bli. Oavsett så tror jag att det kommer bli bra i mitt lilla universum.

Jag såg främmande fjäll med dånande älvar

Före sommaren köper jag en tegelsten till bok. Jag dras till omslaget, de oändliga hyllningarna och dess unika upplägg. Förr Ædnan är ingen vanlig bok. Den är ett epos. En över sjuhundra sidor lång berättelse på vers som biter sig fast och lämnar avtryck. Den är omöjlig att ta med sig på resor, till stranden eller på tunnelbanan så därför läser jag den bitvis hemma i sängen. Med några få ord på varje sida går det snabbt, men ideligen stannar jag upp för att spara på orden, läsa dem igen och känna hur de sjunker in.

Ædnan är gammal nordsamiska och betyder landet, marken och jorden. Här får vi följa två samiska familjer vars historia sakta vävs fram. Vi får följa dem längs betesmarker och i livslånga kamper. Det är rörande vackert och svidande ärligt. Äkta och innerligt och framför allt: viktigt.

Ju mer jag läser, desto mer inser jag hur fäst jag är vid den här typen av text. Det poetiska, ständigt flödande, med tomrum att själv få fylla.

År 2018 tilldelades Linnea Axelsson Augustpriset för Ædnan. Att det priset ges till en poet är ovanligt, men i detta fall högst lämpligt.

Som ni säkert förstått är jag väldigt tagen av Ædnan och kan varmt rekommendera den. Läs den om ni får chansen!

Samla sig

Vad ska man säga? Livet kom emellan. Och med livet menar jag tysta tårar i en biosalong klockan tre på eftermiddagen krossade revben och ett samtal från sjukhuset första bilderna på ditt nyfödda barn doppa huvet under ytan i Sicklasjön be my once in a lifetime hudlösa dansföreställningar i Vitabergsparken bästa vänner runt ett matbord som om tiden stått still som om allting har hänt sömnlösa nätter med poesi och så jobbet alltid jobbet det roliga det krävande den kreativa ångesten springa snabbt genom Enskededalen musiken på väg hem i natten som en följeslagare du på dansgolvet jag på dansgolvet vi härhärhär orden som bor inuti och skälver en ton som fyller rummet en cellosträng i vibration och den där sentimentaliteten som alltid drabbar en i september när allting förändras när saker tar slut.

Puh. Jag är kvar. Jag ska bara samla mig lite.

En omväg hem

Jag är sist kvar på kontoret

har släckt lampor

stängt fönster

låst dörrar

larmat

Är på väg ned i tunnelbanan när jag plötsligt ångrar mig

Nej

jag vill inte hem än

måste nollställa hjärnan på något sätt

lämna jobbtankarna utanför lägenheten

Så jag går

promenerar

längs Nybrokajen

över Skeppsbron

genom Slussen

luften smakar salt

som om det vore ett riktigt hav och inte bara Mälaren

som flöt under mina fötter

Smiter in i en bokhandel

granskar hyllorna

uppifrån och ned

vänster till höger

väljer en pocket

betalar och går

In på en tvärgata

en bar med stora fönster

glittrande takkronor

bruna träpaneler

dämpad belysning

dyra material

Sätter mig vid marmordisken

väntar

beställer:

ett glas rött

lyssnar till sorlet

en pappa och hans dotter

ett gäng amerikanska turister

någon som vill ha is till sin whisky

Öppnar boken

sippar vinet

läser

två

sjuttio sidor

tills glaset är tomt och klockan är nio

När jag kliver ut är asfalten prickig

solen har gått ned

ett mjukt regn faller över staden

jag åker hem

Sensommarstilen

Hallihallå. Jag vill bara titta in och slå ett slag för det underbara konceptet sensommar. Alltså perioden då ens semesterminnen börjat blekna bort men när det fortfarande återstår drygt en månad innan hösten börjar. För så är det faktiskt, det är gott om tid kvar.

Just nu bjuder väderprognoserna i Stockholm på 20-23 grader och sol om dagarna. Luften är krispig och klar, solen värmer men inte på ett sådär svettframkallande sätt som i juli. Det är en ljuvlig tid att göra sina klädval i om ni frågar mig. Nu kan man nämligen få till de bästa kombinationerna och det utan att behöva täcka allt under en kappa.

Så jag gräver runt i min garderob och tänker långärmad blus och kjol, klänning och kängor, stickad tröja och shorts, väst eller kavaj istället för jacka, strumpor i skorna och en massa accessoarer. Det blir lekfullt och färgglatt och fint. Heja sensommarstilen, vad jag gillar dig! Här kommer lite inspiration till er som önskar.

Källor till alla bilderna hittar ni här.

Spellista: Old Music Friday

Jag älskar ju att leta och upptäcka ny musik, det är knappast någon nyhet. Men nästan lika mycket gillar jag att hitta favoriter bland äldre låtar. Att fördjupa sig i någon artist med oändlig diskografi för att musikaliskt snubbla över den där låten som får en att känna ”var har du varit i hela mitt liv?”. Genom åren har det blivit ett antal sådana upptäckter och det är något visst med den typen av musik för den går liksom inte att tröttna på. Kanske för att den redan är gammal och har den lyckats överleva tills nu känns den helt enkelt tidlös, vad vet jag?

Nu har jag i alla fall samlat en rad av mina bästa upptäckter i en nästan tre timmar lång spellista. Det är en blandning av årtionden, mest 60-, 70- och 80-tal, och låtar som betyder något extra för mig. Självklart hoppas jag att ni ska upptäcka något som tilltalar er här också, om så bara en endaste låt, det hade gjort mig väldigt glad. Varsågoda, här har ni lite Old Music Friday!

Sommarlov på Svartsö

Jag hade egentligen inte tänkt skriva mer om min vecka på Svartsö. Det blev ju ett litet inlägg därifrån och så visade jag en del bilder på Instagram och ja, hur mycket finns egentligen att säga om en vecka på en skärgårdsö? Men så scrollade jag igenom min telefon på bilder och fastnade för hur fint allt såg ut och hur hela den där perioden liksom hade ett lugn över sig. Det var som om de fångade ögonblicken fick mig att återuppleva en bit av de där perfekta dagarna och kanske kan de ha samma effekt på er. Eller så får det här inlägget bara bli något för mig att återvända till när jag behöver en dos av stilla sommarlugn.

Svartsö ligger i Stockholms mellersta skärgård. Det är en åtta kilometer lång ö med 40 bofasta personer, men om somrarna ökar det till ungefär 800 stycken. Det var ändå tillräckligt få för att det skulle kännas oturistigt och lugnt på ön. Jag hyrde en stuga några hundra meter från Alsvik brygga och den lilla lanthandeln.

Det här kom att bli mitt bästa skrivarhörn där jag satt under ett par förmiddagar och skrev.

Och när jag inte skrev så läste jag. Karl Ove Knausgård, Tove Jansson och Werner Aspenström bland annat. Åt enkel sommarmat och drack immigt vin med smak av citrus, jasmin och varm gräsmatta.

Vissa morgnar tog jag en löprunda och ett par kvällar promenerade jag längs grusvägarna. Lyssnade på sommarprat, plockade kantareller och tog kvällsdopp.

Förutom ett ösregn första kvällen hade jag enbart soliga dagar, milda vindar och 25-30 grader varmt. En sån oerhörd tur.

Konstant en bikini på tork i trädgården och oftast den andra på mig.

Min vän Sofie kom ut och jag lagade en variant på cacio e pepe med kantareller och persilja efter en lång dag på klipporna vid havet.

Kvällen därpå åt vi på Svartsö krog som låg ett stenkast från stugan.

Solbrända, nyduschade och vinfnissiga. Ett perfekt mående och en väldigt god middag.

Vi stängde restaurangen, gick hem i mörkret och såg Call me by your name innan vi somnade gott.

Varje morgon vaknade jag här. Med havet skymtandes där nere och en klarblå himmel. En tom dag framför mig, redo att fyllas med minnen. Den bästa av känslor.